”Vi och dom blir bara vi i Sveriges Lärare”

A

Anne-Catherine Ernehall skriver i sitt debattinlägg 9/2 i Skolvärlden att ”Vi-känslan har fått en törn” inom Lärarnas Riksförbund. Det är måhända sant men jag vill mena att det inte är att undra på då många i debatten kring organisationsfrågan använt sig av en retorik som spätt på detta – vi och dom!

Jag anser att de som resonerar så missar att vi i ett eventuellt Sveriges Lärare ska stå tillsammans. Vi och dom blir bara vi. Vi i Sveriges Lärare ska på gemensam grund, med gemensamma stadgar och gemensamma demokratiska processer stå tillsammans, för alla våra medlemmars bästa. Då blir det en ny organisation. Då blir det en organisation med större kraft.

Kan lyfta blicken

När Anne-Catherine Ernehall framhäver att Lärarförbundets åsikter skulle dominera i en ny facklig organisering glömmer hon alltså att det i en ny lärarorganisation inte ska finnas något som heter Lärarförbundets åsikter, att vi ska vara Sveriges Lärare tillsammans. Kanske är inte alla i Lärarnas Riksförbund beredda att ta detta steg men vi kan väl åtminstone vara överens om att när vi pratar om Sveriges Lärare så pratar vi om dig, mig och våra kollegor, oavsett vilket förbund vi tidigare tillhört? Då kanske vi lättare kan lyfta blicken och se konturerna av ett starkare fackförbund för oss lärare framför oss.

I olika sammanhang sker idag ett professionellt samarbete mellan förbundens ombud och tjänstemän, dels i förhandlingar med arbetsgivare lokalt men också på central nivå via Lärarnas Samverkansråd. Jag har svårt att se att detta samarbete inte skulle falla väl ut även inom en större organisation. Vi vill väl samma sak i de allra flesta frågor?

”Engagerade och kompetenta”

Anne-Catherine Ernehall oroar sig dock för att vi kan bli färre vid förhandlingsbordet i en ny organisation. Och visst, man kan välja att se det så, men man kan också välja att se det som att det kommer att finnas väldigt många engagerade och kompetenta medlemmar som kan stötta ombuden på arbetsplatserna eller turas om att vara ombud.

Jag vill också lyfta fram den problematik som vi möter inom icke-kommunal sektor där det fackliga arbetet på arbetsplatserna fortfarande inte är någon självklarhet. För oss skulle de förenade krafterna i Sveriges Lärare ge fler medlemmar möjlighet till representation av ett ombud på arbetsplatsen. Ökad facklig styrka på lokal nivå med andra ord.

I debatten har det dock uttryckts att vissa yrkeskategorier skulle vara mer eller mindre lämpade att inneha posterna som ombud. Men vi har väl även idag olika intressen på en enskild skola, mellan olika skolor eller olika yrkesidentiteter? Rädslan för att vi ska behöva slåss med näbbar och klor för ”mina frågor” vill jag tro minskar om vi fortsätter att arbeta för en bättre arbetsmiljö och bra villkor för alla medlemmar, oavsett vilken särart de tillhör.

Vid sidan av lärarkåren är det viktigt att även skolledare får större möjligheter att faktiskt leda sin verksamhet, på plats och med goda resurser. Kanske kan de också flytta fram sina positioner om de organiserar sig i Sveriges Skolledare?

”Lärarförbundet har närmat sig”

Anne-Catherine Ernehall verkar dock anse att vi istället för att bilda Sveriges Lärare ska gå vidare som ett nytt och modifierat LR. För egen del har jag svårt att se att vi kommer gå starkare framåt som det mindre förbundet inom SACO. Och jag tycker inte heller att vi ska glömma att det är Lärarförbundet som närmat sig oss de senaste åren. Inte tvärtom. Det är de som tagit flera steg närmare vår ideologi och vår grundsyn, och därför tror jag att det vi står för kommer att leva vidare i Sveriges Lärare.

Jag ser också att det finns en uppenbar risk att medlemmar väljer att kliva över till det största lärarförbundet i SACO, även om det för många förstås är en helt befängd tanke. Men vet ni? Tiderna förändras. Skolan och samhället ser inte likadana ut idag som de för många år sedan gjorde, då det som en del ser som ett öppet sår mellan förbunden började blöda.

Så mitt förslag är detta, låt oss ta ett steg framåt och tillsammans, som Sveriges Lärare.

Anna-Sara Carlsson, lokalombud på Östersunds gymnasium, centralt ombud inom privat sektor (OMP)

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.