johanna_soderberg_varme_utan_flarp

”Elever kan tänka sig att anstränga sig för sin lärares skull, om det finns en genuin relation”, skriver Johanna Söderberg, förstelärare i svenska.

| Foto: Privat, Shutterstock
Debatt

”Viktigt att ge eleverna bevis på vår värme”

Debatt ”Lärare som förmår visa känslor, reagera, agera – en sådan lärare kan eleven arbeta hårt för”, skriver läraren Johanna Söderberg.

Ofta hör jag, både från kloka verksamma inom skola och inom forskning, hur oerhört viktig lärare–elev-relationen är för elevers lärande. Diverse skolforskare stärker detta faktum med hänvisning till gedigna studier som skulle kunna figurera som referenser i denna artikel men med respekt för utrymmet får en av våra mest framstående skolforskare, John Hattie, äran att bistå med exempel: ”Ett enkelt sätt att få eleverna att tappa intresset för lärandet är att ha en dålig relation till läraren”.

Hattie betonar inte bara vikten av att lärare visar sina elever värme utan också, och framför allt, att eleverna känner värmen: ”Även om det är vanligt att lärare tycker att de bryr sig om eleverna, så är det viktiga huruvida eleverna kan ge bevis på denna värme”.

Detta låter självklart för många lärare. Vi placerar oss gärna i facket av ”brydda” lärare och kan räkna upp flera bevis på att vi är varma: vi arbetar hårt, sitter timmar i sträck på helger för att rätta prov, läsa uppsatser, ge feedback och feed forward och detta gör vi för att vi vill se våra elever lyckas. Vanligtvis upplever vi att vi ”bryr oss” men poängen är, som Hattie skriver, att lärare måste ”visa värme på observerbara sätt snarare än att bara planera att göra det eller tänka att det är viktigt”.

Så, hur gör vi då, för att ge elever bevis på vår värme? Vad krävs av oss, inom och utom ramen för vårt läraruppdrag, för att lärare–elev-relationerna ska gro?

”Det finns lärare som bryr sig, och så finns det lärare som bryr sig på riktigt”

Värme är, enligt Hattie, acceptans, tillgivenhet, ovillkorlig respekt och positiv aktning för eleverna. Ett klassrum behöver genomsyras av dessa egenskaper och elever behöver bli accepterade, även när de visar upp tvära och bångstyriga attityder.

Kroppsspråk, ton och blick kan enkelt användas som verktyg för att ge eleven bevis på tillgivenhet. Vi tar nog ibland för givet att vi kan dölja vårt inre missnöje för eleverna genom att vara professionella, skilja på sak och person, men de läser av; de tolkar, analyserar, reflekterar och utvärderar, precis som de är ämnade att göra i många andra skolsammanhang. De behöver bevis på lärarens tillgivenhet, lärarens värme.

Hur omöjligt det än kan tyckas vara emellanåt i den dagliga, fartfyllda verksamheten av med- och motgångar behöver eleven respekteras ovillkorligt, alltså utan villkor, utan att vi medvetet eller omedvetet formar tankar som: du visar inte mig respekt, alltså visar inte jag dig respekt!

En sammantagen benämning för ovanstående medel är genuinitet. Äkthet. En elev sa en gång till mig: ”Det finns lärare som bryr sig, och så finns det lärare som bryr sig på riktigt”. Elever vet att lärare ”måste” bry sig, eftersom det är en del av arbetet men som elevcitatet avslöjar känner de skillnad i just genuiniteten.

En lärare som förmår visa känslor, reagera, agera, göra det där lilla extra, – en sådan lärare kan eleven arbeta hårt för.

En lärare som förmår visa känslor, reagera, agera i med- och motvärn, göra det där lilla extra, som att skicka ett sms för att bekräfta att eleven har koll på morgondagen efter en tids sjukfrånvaro eller avslappnat och informellt samtala med honom eller henne om livet – en sådan lärare kan eleven arbeta hårt för.

Flera av våra elever har, i alla fall under högstadietiden, svårt att förstå syftet med att lära sig nya saker. De vill inte, orkar inte och har ett bristfälligt konsekvenstänkande. De kan inte för sitt liv förstå i vilket framtida sammanhang de skulle ha användning för exempelvis ekvationer, kunskapen om atomens uppbyggnad eller satslära. De kan däremot tänka sig att anstränga sig för sin lärares skull, om det finns en genuin relation, och om relationen upprätthålls genom att eleven kontinuerligt ges bevis på att läraren är genuin.

Jag skriver inte denna artikel för att banna. Inte heller för att lyfta mig själv. Jag skriver den inte för att jag tycker att mina kollegor saknar ambition att arbeta med relationsskapande eller för att våra resultat är otillräckliga. Jag skriver för att få oss alla att tänka till en extra gång. Det är ju så små medel som krävs. Allt vi behöver göra är att höja blicken en aning. Kanske får vi syn på något där borta i horisonten, som skulle kunna göra hela skillnaden. Något som skulle kunna ge mer värme i klassrummet. 

Johanna Söderberg, förstelärare i svenska, Korsavadsskolan 7–9, Simrishamn.

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm