Sätt ord på lärarens ”tysta kunskap”: Höjer respekten

Gunnar Cardell har lång erfarenhet som mellanstadielärare och lärarutbildare bakom sig. Nu, som pensionär, har han skrivit en bok om lärares undervisningskonster och behovet av att sätta ord på, och synliggöra, all den tysta kunskap som lärare besitter.

Kan du ge exempel på lärares tysta kunskap?

– Ta en lärare som rör sig i klassrummet och kanske har upptäckt en elev som behöver hjälp. Läraren går dit men är samtidigt medveten om vad de andra eleverna håller på med. Man brukar säga att lärare har ögon i nacken – det är tyst kunskap – att man har koll på hela situationen men utan att behöva tänka på det hela tiden.

Ett annat exempel beskriver hur läraren, som måste tillrättavisa en elev, väljer sina ord eftersom hen vet att övriga elever sitter och lyssnar. Hela tiden gör läraren små, små saker som påverkar skeendet.

– Det kan göra stor skillnad om läraren står längst fram i klassrummet eller går runt. Det kan göra skillnad om läraren tilltalar en elev eller alla. Allt detta är lärarens arbetsredskap. Och det hör till undervisningskonsten att kunna hantera alla dessa faktorer samtidigt och veta när man ska göra vad.

När andra människor befinner sig tillsammans med barn, märker han, som gammal lärare, direkt om någon av de övriga är lärare eller inte, berättar Gunnar Cardell.

– För om man är lärare har man koll på mycket mer, man beter sig på ett annat sätt och på ett mer professionellt sätt, därför att det är så mycket som sker automatiskt. Det är autopiloten som är igång och det är den tysta kunskapen.

Måste man lära sig detta på egen hand, i klassrummet, eller kan man föra över tyst kunskap från en erfaren lärare till en ny?

– Utifrån mitt perspektiv kan man få kunskap på två sätt, antingen kan man importera kunskap, imitera och göra som andra. Kunskap kan också självorganisera sig, den uppstår spontant. En lärarstudent kan förstås titta på hur en lärarutbildare gör och härma eller läsa i en bok. I min bok finns exempel på hur erfarna lärare gör, väldigt konkret i olika situationer. Och allt det där kan ju en student pröva själv eller varianter av det.

Att lärare besitter en massa kunskap som de inte sätter ord på får stora konsekvenser, menar Gunnar Cardell.

– Jag har ibland varit i situationer där kollegor eller föräldrar frågat om min undervisning, där jag så väl vetat varför jag gjorde som jag gjorde, men jag hade inga ord för det. Idag kan jag förklara sammanhanget utifrån Trenätsteorin. ”Jag vill att de här eleverna ska imitera detta” eller ”jag vill att detta ska självorganisera sig”. Det är svårt att förklara vad man håller på med om man inte har ord för det.

Gunnar Cardell tror att respekten för kårens kunnande skulle öka om man var bättre på att sätta ord på den tysta kunskapen och därmed lättare visa att det läraren gör är inget som vem som helst kan genomföra.

– Ingen politiker skulle få för sig att gå in och tala om vad hjärnkirurger ska göra. De begriper inte vad kirurger pratar om och det inger respekt. Lärare besitter tyst kunskap men så länge den är osynlig får inte omgivningen vederbörlig respekt för lärares kunskap, säger han och tillägger:

– När man ser en lärare som gör lite si och lite så verkar det så lätt. För en utomstående kan det vara svårt att förstå hur avancerade saker läraren gör. Men egentligen är det mer avancerat än det hjärnkirurgen gör för lärare måste hålla lärandeprocesser igång i flera år, hela tiden agera i nuet och agera och välja sätt i varje ögonblick. Och gör läraren fel kan barn tappa självförtroende för resten av livet. Det gäller för läraren att verkligen behärska det här, att veta hur man ska göra, det handlar om undervisningskonst.