Alla barn behöver få vara bäst

Man brukar säga att ” alla barn behöver få lyckas”. Jag skulle vilja ta det längre och säga att ”alla barn måste få vara bäst”.

Det handlar inte om att vara bäst på allt, alltid i alla situationer. Det handlar om att någongång ibland få vara bättre än de flesta andra i gruppen på någonting.

Vissa har sådant naturligt. Vi har barn som är duktiga på fotboll, springa, måla osv. Barn skapar sådana situationer själva och nästan automatiskt. Vi mäter oss mot varandra då och då för att se att vi har ett värde. Att vi har något att bidra med.

Därför är det så viktigt att alla barn måste få vara bäst. På någonting, någongång. Här har vi vuxna stor påverkans möjlighet. Vi kan nämligen forma miljön och aktiviteter så att de barn som har svårt att vara bäst på något naturligt får ett tillfälle att briljera.

Så en tankeövning jag kan göra för mig själv är att se över den barngrupp jag möter och ställa mig frågan för var och en av barnen:

  • vad utmärker det här barnet, vad är hen bäst på?
  • får barnet möjlighet att naturligt, autonomiskt visa detta?

Genom dessa två frågeställningar kan jag se hur verksamheten kan formas för att ta tillvara på varandras styrkor och olikheter.

Jag tror nämligen att om vi kan påvisa att man är olika bra på olika saker så ger det ett helt annat värde för våra olikheter. Det blir inte bara något som behöver anpassas, något där andra i gruppen måste vara toleranta, utan det skapar istället en känsla av att alla har någonting som är användbart och positivt. Det skapar en större acceptans och gemenskap i gruppen när vi ser att alla har något att bidra med.

Till exempel tror jag att visar man på hur det energiska barnet kan använda den energin på ett positivt sätt för en aktivitet eller gruppen, då blir det lättare att hantera när samma barn har svårt att sitta still. Lite är det som en vågskål för varje barn. Vi behöver visa på positiva attributer för att väga upp för behov. Jag tror det då blir lättare att acceptera för andra barn när det behöver anpassas, och barnet behöver få något annorlunda.

Jag tror alla barn har något de kan vara bäst på, bara miljön är den rätta.

Kommentera
skytte_blogg
Alexander Skytte

Alexander Skytte är lärare i idrott och hälsa.

Som barn blev han diagnostiserad med adhd och senare i vuxenålder autism. Han har haft en känsloladdad skolgång som präglats av utåtagerande beteenden och missförstånd. Detta har legat till grund för hans drivkraft att bidra i utvecklingen för en skola som förstår och bemöter barns intressen och behov. Lite extra glöd har han för de barn som inte alltid följer normen, som inte alltid blir sedda eller bekräftade.

Alexander bloggar bland annat om förebyggande, hanterande samt bearbetande åtgärder utifrån ett barnperspektiv samt barns perspektiv med praktikfall från hans yrkesverksamhet.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm