Att spela roll som lärare

Jag blev helt förbryllad när jag pratade med en av våra elevassistenter på uppstartsdagarna.

Jag har sett honom spela fotboll med eleven han var knuten till. Han har hur fina motoriska rörelser som helst, är djupt engagerad i spelet och har alltid fotbollskläder på sig. Så jag frågade:

”Vilket fotbollslag spelar du i?”

”Nej, asså jag spelar inte fotboll. Har egentligen aldrig gjort”, svarar han.

”Men du är ju riktigt duktig ju, och ni spelar ju hela tiden”, säger jag.

”Ja, för xxx älskar fotboll. Jag är skådespelare, jag härmar bara det han gör så det ser bra och rätt ut”, svarar han.

Och då slog det mig, han gör inte det här för det är något han gillar själv. Han gör det för att eleven gillar det. Vilken fantastisk pedagog!

Vi fortsatte att prata och det visade sig att han är utbildad dramapedagog och jobbar aktivt som skådespelare med stor scenvana. Han är inte så mycket för att spela i film och serier, utan det är teater som är hans grej. Att känna den där scenvanan och att alltid vara som bäst live. Det var något han tog med sig till sin roll som elevassistent. Ni kanske minns honom från ett av mina tidigare blogginlägg, där jag beskriver hur just allt börjar hos elevens assistent.

Han har alltså bara härmat elevens stil och rörelser så det ser ut som att han är duktig på fotboll. Det kan låta som något basalt men det här är långt ifrån självklart. Det kräver stor energi och medvetenhet att ha ett sådant förhållningssätt.

”Allt jag undervisar är inte roligt för mig personligen”

Anne-Marie Körling skrev till mig att detta handlar om ”en form av spegling (som) är mycket gynnsam och är ett pedagogiskt förhållningssätt som bekräftar och stärker”. Det finns alltså gott om empiri för att detta fungerar.

Jag kan bara hålla med i detta kloka resonemang och det ger mig tankar på min egen roll, som idrottslärare, hur jag kan använda mig av det här i min undervisning.

Till att börja med är allt det jag undervisar inte roligt för mig personligen. Jag älskar det mesta med idrott, från bollspel till dans och orientering. Men gymnastik har jag riktigt svårt med. Jag vågar inte vara uppochned. Jag tycker det är läskigt med vissa hopp. Men jag måste lära ut det här, för det är också viktigt.

Här tar jag på mig en roll som gymnast. Jag förklarar ingående och intresserat hur hoppen går till, hur kullerbyttan kan progressera till en volt. Men jag försöker också förhålla mig ärligt till min förmåga. Jag berättar för eleverna vad jag tycker är läskigt och att det är okej att känna sig rädd och orolig inför vissa moment. Det är att spela roll.

Samma intresse försöker jag visa för sport. Jag kollar aldrig på sport förutom när det är landskamp, jag är rätt ointresserad av OS och allsvenskan. Ändå pratar jag glatt om dessa aktiviteter när elever nämner gårdagens derby. Det är också en roll. En roll att bekräfta elevens intresse och det eleven säger.

Ibland beskrivs lärarrollen som att gå upp på scen och spela upp en pjäs med olika teman. Det jag gör och vill förmedla både kroppsligt och innehållsmässigt är viktigt. Att spela roll är viktigt.

Kommentera
skytte_blogg
Alexander Skytte

Alexander Skytte är lärare i idrott och hälsa.

Som barn blev han diagnostiserad med adhd och senare i vuxenålder autism. Han har haft en känsloladdad skolgång som präglats av utåtagerande beteenden och missförstånd. Detta har legat till grund för hans drivkraft att bidra i utvecklingen för en skola som förstår och bemöter barns intressen och behov. Lite extra glöd har han för de barn som inte alltid följer normen, som inte alltid blir sedda eller bekräftade.

Alexander bloggar bland annat om förebyggande, hanterande samt bearbetande åtgärder utifrån ett barnperspektiv samt barns perspektiv med praktikfall från hans yrkesverksamhet.