Skolan måste få kosta – här är mina förslag för överlevnad

I ett samtal med en elev jag hade på idrottslektionen kommer vi in på yrkesval.

– Alex, varför ville du bli lärare? frågar eleven.

– Jag tycker om att lära ut om idrott och hälsa, svarar jag och fortsätter:

– Sen tycker jag det är kul att själv få röra på mig på arbetstid, är inte det lite lyxigt ändå?

– Ja, kanske det. Svarar eleven.

– Skulle inte du vilja bli lärare sen? frågar jag.

Eleven skrattar och säger:

– Haha, nej jag hade aldrig orkat med att vara lärare! Jag hade aldrig orkat med oss (klassen).

Och det är så verkligheten ser ut, vem vill ens bli lärare idag?

Varje år blir klasserna större. Varje år försvinner någon mer ur personalen, ofta den där pedagogen som hade tid att reda ut bråken som uppstått på rasten så de inte kommer in i klassrummet. Kvar står läraren med fler elever att undervisa. Fler elever som är upprörda och fler situationer som inte har med själva undervisningen att göra. Det säger sig självt varför det blir stökigt i skolan. Ingen har idag tid för eleverna.

För att lösa stökiga situationer som uppstår utökas lärarens ansvar. Det blir mer rastvakt, mer bambavakt och mer undervisningstid. All för- och efterplanering försvinner. Kvar finns bara undervisningstiden och ett elände av vaktande. När saker verkligen går illa så sätts väktare in, men vad händer sen? Jo, då är det läraren som står kvar.

Jag lider med mina lärarkollegor runt om i Sverige som år efter år får en tuffare situation. Kanske lider jag framför allt med eleven som inte är normativ eller neurotypisk. Eleven som är som jag var när jag gick i skolan. Dessa elever slås i så hög utsträckning ut av skolan just nu och dessa elever utmålas nu i högre grad som själva problemet till att det inte fungerar i en klass, när det i själva verket är miljön som är kass.

Jiang Millington skrev nyligen väldigt bra om just detta, där dessa elever offras när fokuset enbart hamnar på ”hårdare tag”. Att de får mindre stöd kommer bara göra situationen värre, för alla.

Samtidigt är det fortsatt acceptabelt att ha olegitimerade lärare som undervisar i den svenska skolan. I en undersökning Skolvärlden gjorde visar det sig att sex av tio kommuner inte ens annonserar ut lärartjänster, trots att de har obehörig personal. Hur kan detta på något sätt fortfarande vara okej? Att vi fortfarande accepterar att olegitimerade lärare undervisar i den svenska skolan är ett stort skämt. Har vi helt gett upp i frågan om lärare?

”Det är dags att ta krafttag på riktigt”

Ändå finns det knappt en politisk vilja att göra något åt den här makabra situationen. Sossarna fokuserar på att stoppa vinstjakten. Ett steg i rätt riktning, visst, men långt ifrån tillräckligt. Moderaterna vill behålla status quo.

Det är snart valår och hög tid att skolan blir en fråga respektive parti tar på allvar. Inget parti kan svära sig fri från den här negativa utvecklingen av skolan. Det är dags att ta krafttag på riktigt. Därför ger jag dessa förslag som måste genomföras för att skolan och de som vistas inom den ska överleva:

  • Förbjud ekonomiska ”effektiviseringar” av skolverksamhet.
  • Reformera skolpengen i enlighet med Åstrands SOU (SOU 2020:28)
  • Inför tak för hur många elever som kan ingå i en klass.
  • Inför tak för undervisningstid en lärare kan ha.
  • Endast legitimerade lärare får undervisa.
  • Förbjud parasitföretag som profiterar på lätt undervisade elever.

Det här borde vara självklara saker, men det är det inte. Vårt skolsystem är unikt i världen och har varit det i flera decennier. Det är inte något att vara stolt över. Vi talar inte längre om att få en skola i världsklass, vi talar om att få en skola som överhuvudtaget kan fungera. Skolan måste få kosta.

Kommentera
skytte_blogg
Alexander Skytte

Alexander Skytte är lärare i idrott och hälsa.

Som barn blev han diagnostiserad med adhd och senare i vuxenålder autism. Han har haft en känsloladdad skolgång som präglats av utåtagerande beteenden och missförstånd. Detta har legat till grund för hans drivkraft att bidra i utvecklingen för en skola som förstår och bemöter barns intressen och behov. Lite extra glöd har han för de barn som inte alltid följer normen, som inte alltid blir sedda eller bekräftade.

Alexander bloggar bland annat om förebyggande, hanterande samt bearbetande åtgärder utifrån ett barnperspektiv samt barns perspektiv med praktikfall från hans yrkesverksamhet.