Annons

Vi lärare kan inte följa myndigheternas riktlinjer

Relaterat

Är regeringen och Folkhälsomyndigheten (FHM) medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare?

FHM har i samband med skolverket satt upp riktlinjer för skolan att följa:

  • Markera avstånd.
  • Möblera om eller på annat sätt skapa utrymme för att undvika trängsel.
  • Hålla digitala möten.
  • Erbjuda möjligheten att tvätta händerna med tvål och vatten och erbjuda handsprit.
  • Undvika att flera personer samlas, särskilt i trånga lokaler.

Jag är tacksam över de riktlinjer vi ges av FHM. Det är viktigt att vi får konkreta förhållanden att förhålla oss till. Problemet är att de inte går att efterleva överhuvudtaget.

Det var därför vi skrev denna artikel i slutet av förra veckan. Där lyfter vi bland annat att gymnasielärare fortfarande tvingas att undervisa på skolan trots att eleverna är hemma, att barn som har sjuka föräldrar eller syskon fortfarande tvingas av skolplikten att gå till skolan och det dubbeljobb lärare får utföra.

För det är nämligen så att när elever ges en legitim anledning att stanna hemma på grund av rädsla för covid-19 gäller fortfarande skolplikten. Lärare hamnar då i kläm och blir ålagda att både bedriva den ordinarie undervisningen på skolan samt utforma en distansundervisning för motsvarande undervisningstid till de elever som hålls hemma. Detta är inte enbart ett dubbelarbete.

Det är dessutom ett arbete som större delen av lärarkåren aldrig tidigare genomfört. Arbetsbelastningen är knappt mätbar och riskanalys uteblir ofta. Artikeln är skickad till socialministern, utbildningsministern samt FHM för att belysa detta problem med att följa riktlinjerna. Förhoppningsvis återkopplar de till situationen i skolan och går ut med rekommendationer vi kan följa alternativt åtgärder för att kunna följa rådande rekommendationer.

Det som är spännande är lekmäns återkoppling till lärarprofessionen kring denna artikel. Argumentet som används är att detta enbart är riktlinjer. De ska genomföras i så stor utsträckning som det är möjligt. Går det inte så går det inte, det är inte hela världen. Detta är givetvis en felaktig tolkning av vad en rekommendation från FHM och skolverket innebär. Som statsminister Stefan Löven uttryckte sig i måndags på en presskonferens ”riktlinjerna från FHM ska följas”. 

Det hela blir inte bättre av att bakterieprofessorn Agnes Wold uttalar sig i Skolvärlden för att meddela att lärares oro är obefogad.

Lärare må inte befinna sig i en särskild riskzon, men Agnes Wold gör en grav missbedömning av hur verksamheten ser ut på låg- och mellanstadiet. Uppmaningen är att hålla avstånd och jobba hemifrån när det går. Allt som är en omöjlighet för skolpersonal.

Det Agnes Wold också behöver förstå är att Sveriges lärarkår är en av de äldsta i Europa. När riskåldern sakta sjunker ned mot 65+ hamnar många nu i riskzonen. Dessa människor uppmanas då alltså inte att träffa sina barnbarn eller gå och handla i affären. Gå till sitt jobb i förskolan, skolan och till fritidshemmet ska de då dock göra. Ponera att Agnes Wold har rätt i att skolan är lika riskfyllt som att gå och handla. Denna grupp ska fortfarande inte gå och handla så resonemanget faller platt direkt.

Att virologer och epidemiologier har en dålig pedagogisk förståelse för skolan kan man ha överseende med. När det kommer till skolpolitiker blir det svårare. Haddad lyfter till exempel i Skolvärlden att det nu är viktigt att bibehålla samma höga kvalité i skolan, även fast den övergår till fjärr och distansundervisning. Läraren slår sig för pannan av uttalandet, inser att även denna puck kommer hamna på läraren.

Min upplevelse är att skolan jobbar i konstant motvind och det verkar vara svårt för myndigheter att stödja vår verksamhet på ett adekvat sätt. Till och med skolverkets GD Peter Fredriksson kände sig ålagd att detaljstyra lärarens lektionsupplägg. Något jag skrev om i förra blogginlägget.

Att ta igen tid på helger och sommarlov upplevde både Fredriksson och utbildningsministern Anna Ekström som vettiga och rimliga åtgärder i dessa pandemitider. Det följdes inte ens av en konsekvensanalys av läget för lärare. De enda som egentligen håller lärares rygg under dessa tider är eleverna och föräldrar.

Frågan jag ställde mig i början av denna gnälltext var ifall regeringen och FHM är medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare? Jag skulle önska att svaret på den frågan var nej. Det är också varför jag och andra lärare envisas med att upplysa om den situation som råder i skolan.

Problemet är att det som är genomlysande i den mediala debatten just nu är den baktakt som diskursen kring skolan och covid-19 befinner sig i.

  • Experter på virus uppvisar hur dålig koll de har på barn och hur skolan är uppbyggd.
  • Skolpolitiker uppvisar en avsaknad av följsamhet i problematiken i skolan.
  • Skolverket är mest intresserade av att detaljstyra digitaliseringen av skolan.

Allt detta ger till följd att riktlinjer kraschar ned i lärarens knä och ytterligare ett omöjligt uppdrag läggs på kåren. Det är ovärdigt.

Jag förstår också att det är lite tabu att lyfta lärares utsatthet och arbetsmiljö i dessa tider. Men jag tänker faktiskt göra det ändå. För det är viktigt, och hanterar vi inte dessa problem nu kommer det få följder i framtiden som vi kunde ha förebyggt. Arbetsmiljölagen gäller fortfarande, den är inte satt ur spel trots att vi har en pandemi. Därför vilar just nu ett orimligt stort ansvar på våra lokalombud ute på skolorna. Jag hoppas innerligt att de får ett stort stöd i sitt arbete av facket centralt och framförallt medlemmarna på den egna skolan.

Det jag vill se från lärarfacken just nu är en enad front i denna pandemi. Inte för skolan, inte för eleverna, utan för läraren. Varje uttalande som görs, varje kampanj, måste från och med nu ha lärarens arbetsmiljö i fokus. Det är enda chansen för lärarkårens överlevnad. Annars kommer vi jobba ihjäl oss på grund av samvetesstressen.

Slutligen vill jag bemöta den oro många av mina kollegor upplever just nu. Jag som lärare vill följa FHM:s riktlinjer för den här smittan. Jag är inte expert på virus och smittor. Det jag kan och ser är skolan. Säger FHM att det är tryggt att bedriva verksamhet i skolan så litar jag på det. Men jag ser det som vår skyldighet att lyfta när riktlinjer inte alls går att genomföra och när politiker gör populistiska uttalanden som ökar lärares arbetsbörda.

Det önskar jag också att mina kollegor gör. Lyft när det blir ett problem, knyt inte näven i fickan. Våga agera. För du har rätt i att göra det.

Många har sagt det förr och det tåls att sägas igen. Vår lärarkår är fantastisk. Om än politiserad av diverse individualistiska reformer så är den svenska lärarkåren en av de bästa och mest lojala i hela världen.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Låt oss arbeta utan Skolverkets pekpinnar i ryggen

Fredriksson, generaldirektör för Skolverket, pratade alltså på presskonferensen den 17 mars om de kommande problem som den svenska skolan ställs inför. 

Fredriksson konstaterar att gymnasieskolan rådes att stänga sina lokaler för att minska smittspridningen och att undervisningen då kommer fortgå, fast i ett annat format. 

Det som är viktigast för Fredriksson är den garanterade undervisningstiden. I denna pandemi är det alltså enligt Fredriksson av högsta vikt att lärare och rektorer behöver planera för att ta igen den tiden. Enligt Fredriksson är dessa beslutade timmar det finaste vi har i detta land. Det ska värnas till varje pris. Sådan tur att det finns helger och lov, tänker då Skolverket och skickar en diskret uppmaning till Sveriges huvudmän att utnyttja dessa fullt ut.

Det som lätt glöms bort i rådande situation, som även Fredriksson missar, är att uppmärksamma den fantastiska lärarkår vi har i Sverige. Jag skulle vilja våga påstå att det är en av de bästa i världen.

Varför? 

Jo, för trots att vi i decennier har fått tyngre arbetsbörda, lärarkåren har slitits itu av marknadsstyrningen av skolan och individuella löner och föreselärarreformer så har vi fortfarande en sådan extremt hög inre motivation bland lärarkåren att de flesta sjukjobbar. Som någon skrev på Twitter: ”Vi har alltså byggt vår nation på sjukjobb”.

Inte bara går det att se för att läraryrket är ett riskyrke och folk springer in i väggen, utan även genom den personalfrånvaro som uppstår på skolorna nu efter Folkhälsomyndighetens uppmaning att stanna hemma vid varje minsta symptom för att minska smittspridningen. 

Jag genomförde en undersökning i lärarupproret med över 2 000 lärare som svarande. Frågan jag ställde var ”kommer du gå till jobbet imorgon?”. Lite mer än 20 procent svarade då nej, jag är hemma sjuk. På vissa skolor är den siffran betydligt högre.

Men det var inte Fredrikssons fokus, utan istället går skolverkets GD in i detalj hur läraren ska planera och bedriva denna distansundervisning som nu uppstår. Det ska ske tillsammans med andra lärare, vara enkla tydliga instruktioner, uppgifter eleven kan hantera. Back to basics etc etc. Tio minuter ägnas åt att ge en guide till hur läraren nu ska jobba.

Skolverket ❤ micromagement.

Om det rådde tvetydigheter tidigare ifall fem års universitetsstudier skulle leda till ett professionsyrke är det rätt klart nu att så alltså inte var fallet. En sådan tur att Skolinspektionen avstår från sina kontroller just nu, så inga eventuella rebelliska professionslärare skulle åka dit.

Jag själv däremot ser läraryrket som en profession och anser att Skolverkets GD ska ge blanka f-n i att detaljstyra lärares distans- och fjärrundervisning på detta sätt. Men det slutar inte där, Skolverket är en lösningsinriktad organisation.

Skolverket har också skapat en egen hemsida, skolahemma.se. det är alltså en statlig variant på lektion.se. Jag kan tänka mig att man övervägde domänen .nu men önskan är säkerligen från SKR, som är en stor part av detta, att denna distans- och fjärrundervisning ska pågå länge.

Måhända att min kritik till Skolverkets GD Peter Fredriksson kan vara något missriktad i dessa pandemitider. Det är tydligt att han vill väl och verkar nästan vilja rusa ut från presskonferensen och in i ett klassrum för att hjälpa lärare att organisera distansundervisningen. 

Det jag vill skicka med till Fredriksson är:

Ha tillit till oss i skolan. Lita på vi som valt ett yrke som ekonomiskt straffar sig ur ett livslångt perspektiv. Där vi är så vana att arbeta sjuka att folkhälsomyndighetens råd känns helt främmande för oss. Så främmande att vi måste fråga en kollega om vi verkligen har rätt att vara hemma för att vi är sjuka. Lita på att vi bryr oss om eleverna och kommer göra vårt jobb. 

Det är vi lärare och rektorer som kommer lösa det här problemet. Låt oss arbeta utan dina pekpinnar i ryggen. 

Reagera på inlägget:

Vi fixar detta tillsammans – när alla vill #hjälpasåt

Relaterat

Jag sjunker ner i soffan här hemma och är helt slut. Ni vet så där trött så att det ringer i öronen och man knappt orkar resa sig. Ändå har jag en så go känsla i kroppen och ett leende på läpparna. Vilka dagar det har varit. Alla sluter verkligen upp och hjälps åt, vilket är fantastiskt att se. 

Igår hörde vikariesamordnaren av sig och undrade om någon kunde vikariera i spanska i sexan. Ingen personal fanns att tillgå så jag pratade med mina engelskelever i årskurs åtta och förklarade läget:

”Jag behöver ha både er och spansk-sexan samtidigt för det finns ingen som kan ta hand om sexan.” 

”Men, hallå! Kan du spanska också??” 

”Nä, men jag kan lite så jag kan väl låtsas!” 

”Herre gud, det kan du inte göra. Jag och X är rätt bra på spanska så vi måste ju hjälpa dig. Vi kan ta hand om sånt som att läsa högt och prata bara du styr upp så dom håller käf... eh... är tysta och lyssnar! Sen så sitter ni andra kvar här inne o har engelska. Det fixar ni, eller hur? Det är viktigare att dom små har Sara än att vi har det!” 

Jag kan knappt hålla mig för skratt. Den vanligtvis ganska vilda, men charmiga gruppen föreslår alltså att det är viktigare att jag är med dom små. Men vi provar. Självklart ägde vi spansklektionen och engelsk-åttorna hade också ägt sin egen lektion, enligt sig själva i alla fall.

Sara Bruun med sina elever under den kombinerade spansk-engelska-lektionen.

Jag är ju inte bara lärare utan också utvecklingsledare och idag var vi tvungna att arbeta med att rigga ett digitalt läromedel för hela kommunen så vi kan tillhandahålla distansutbildning för årskurs 4–9 om vi måste stänga. Enda tiden vi hade var under min första lektion idag. Kollegan kommer och vi sitter sida vid sida i klassrummet och arbetar samtidigt som tysk-nian arbetar på. Eleverna hjälper varandra och hjälper även oss. Vi testkör det nya läromedel vi satt upp och eleverna kommer med råd och frågor om hur det funkar.

Mitt i alltihop ringer en rektor från grannskolan och jag säger till eleverna att jag behöver svara. En elev utropar: 

”Hälsa henne från hennes gamla elev!”

Vilket jag gör och rektorn hälsar tillbaka. Det är sån skön stämning och alla elever och personal vill verkligen hjälpas åt. Jag är så glad över att majoriteten av mina elever steppar upp och visar ett sånt ansvarstagande i denna svåra situation. 

Det är många som tagit ansvar just nu och ett projekt som jag vill lyfta fram är skolahemma.se som tagits fram av RISE i Göteborg. På denna sida hittar du bra stödmaterial som du dessutom kan vara säker på är vettig och som du kan lita på. Kolla också i sociala media efter #skolahemma för flera tips. 

Jag vill också tipsa om min egen klassblogg där jag samlat de läromedel, program och ideér som är gratis och frisläppta just nu.

Många digitala läromedel och program är gratis, och det kan te sig mycket lockande, men jag vill ändå mana till lugn. Begränsa de digitala verktyg ni använder och diskutera detta på skolan. Ta på er elevens glasögon och fundera över hur det blir för eleven om det blir för många olika verktyg. Kom också ihåg att ge eleverna extremt tydliga instruktioner även med tidsangivelser. 

Jag vill med denna text egentligen inget mer än att rikta ett stort tack till alla er, oavsett yrkesgrupp, som sliter där ute. Det är tufft som tusan just nu och tuffare tror jag att det kommer att bli, men återigen visar det sig att ensam inte är stark. Tillsammans fixar vi detta också. Vi hjälps åt! 

  • Ps. Om du har någon händelse likt mina ovan kan du gärna berätta om den i kommentarsfältet. #hjälpasåt 

Relaterat

Reagera på inlägget:

Efter beskedet – nu måste vi alla hjälpas åt

Relaterat

Idag meddelade regeringen att undervisningen i gymnasieskolor, komvux och högre utbildning inte ska ske i institutionernas lokaler. Det vill säga att skolor och lärosätens undervisning ska ske på annat sätt än i lektions- och föreläsningssalar.

Detta är en helt exceptionell åtgärd. Det har aldrig tidigare gjorts på detta sätt. Och det kan hända att man inom kort också måste begränsa vilka som ska undervisas också i grundskolan. Min gamle far, som är pensionerad överläkare, säger till mig att han inte har upplevt något som ens liknar detta sedan andra världskriget.

Jag är glad för en sak och det är att Anna Ekström under dagens presskonferens kunde säga att de nu har ett enigt utbildningsutskott bakom sig i vad de nu gör. Detta gläder mig oerhört. För nu är sannerligen inte tiden att bedriva valkampanjer eller positionera sig. Nu står det svenska samhället inför en utmaning som kommer att forma en generation. Nu måste vi stå samlade och arbeta tillsammans.

Det gäller att som i alla kriser lyssna på myndigheter, inte agera på eller sprida desinformation, och att hjälpas åt.

Jag skriver ovan medvetet ”att skolor och lärosätens undervisning ska ske på annat sätt än i lektions- och föreläsningssalar”. För detta är en viktig dimension i detta. Vi måste nu – såväl skolor som vårdnadshavare – hjälpas åt så att våra ungdomar både kan och vill fortsätta lära sig när de nu inte kommer ha vare sig lärare eller kompisar omkring sig.

Ett viktigt stöd i detta är hemsidan skolahemma.se där man samlat tips och stöd för hur man på olika sätt kan utnyttja digital teknik i den nuvarande situationen. Det är bra och viktigt och de som tagit fram denna, bland andra Rise, ska ha en stor eloge för att de agerat så snabbt.

Men kom ihåg att digital undervisning kräver mer än vanlig undervisning. Det vill säga att man kan behöva fundera flera gånger på hur man ska upprätthålla motivationsfaktorer och andra dimensioner som går förlorade när de mänskliga mötena försvinner ur undervisningsmiljön. Och – glöm inte att skicka med elever vanliga läroböcker hem. De är pedagogiskt upplagda och är oberoende av servrar och teknik.

I övrigt gäller samma som i förra inlägget: Keep calm and carry on – och i det ska vi vara mycket mänskliga och ta hand om varandra.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Anna Ekström gjorde rätt – allt annat vore dumt

Igår höll Anna Ekström en presskonferens där hon gjorde vad en ansvarig minister ska göra. Hon följde expertmyndighetens råd. Något annat vore dumt och oansvarigt.

Vi vill inte ha ett annat sätt att leda landet på i sådana här situationer. Expertmyndigheten ser av olika orsaker inte att det är meningsfullt att idag utfärda en generell rekommendation om att stänga alla skolor. Jag har inga kommentarer om det. Jag tycker att de huvudmän och rektorer som gnäller om detta (ursäkta, jag tycker det) och som tycker det är jobbigt med föräldrakontakterna och föräldraoron får finna sig att de är en del av samhället och samhällets krisberedskap.

De skulle önska att någon annan skulle ta ifrån dem deras ansvar. Men så är det inte just nu. Här blir kanske det så uppenbart att det finns ett problem när man börjar betrakta skolutbildning som en kommersiell vara, istället för som en samhällsfunktion.    

Jag har – som alla – en generell oro kring den pandemi vi ser utvecklas. Vi har en situation som jag under mina 59 år inte sett. Det som oroar mig är att man nu i Sverige gett upp smittspårning, genom att man mer eller mindre slutar att testa personer med misstänkt smitta. Jag antar att det beror på att vår sjukvård är – liksom skolsystemet – så fragmentiserad att ansvarsfrågor kring sådant här helt enkelt blivit oklara. Det var ju inte länge sedan som oseriösa företag och dåliga upphandlingar orsakade kris på våra sjukhus – och då helt utan en pandemi.

Jag kan dock inte se att regeringen har något annat alternativ än att följa de rekommendationer som getts av myndigheten. De är ju också väldigt tydliga med att dessa kan ändras. I övrigt måste vi alla i samhället försöka minska smittspridning för att minska konsekvenserna för dem som behöver vårdresurser.

Vi kan inte stoppa epidemin, men med hjälp av försiktighet kan vi minska takten som den sprids, vilket ger sjukvården en chans att hinna med att hjälpa de som behöver vård.

I detta arbete behöver vi också se till att konsekvenserna av pandemin blir så milda som möjligt. Och det är i det ljuset jag skulle vilja rikta en rekommendation till landets lärare. En rekommendation som faktiskt alltid gäller men som kan bli extra tydlig i sådana här tider.

Det finns ett budskap från Anna Ekström om att huvudmännen har en möjlighet att nu vara mer flexibla i hur man ser på läsårsdata, terminslängder, lov etc. Detta för att elever ska kunna få den utbildning de har rätt till. Det andas i detta också så att de ska kunna nå upp till betygskravens formuleringar. Man skulle kunna tänka sig att vi får en hel generation elever som helt plötsligt på grund av en pandemi får lägre betyg än de annars skulle fått.

Men då menar jag att man har missförstått betygsättning i grunden. Betygsättning måste alltid utgå ifrån vilken undervisning eleverna faktiskt har fått. Betygsättning kan aldrig vara en pennalistisk utövning av makt oberoende som sker oberoende av vilka chanser man har haft att lära sig eller vilken undervisning man fått.

Nu, precis som alltid, gäller att den lärare som säger till en elev att den får låga betyg för att läraren inte hunnit undervisa om allt gör fel – moraliskt och etiskt fel – om än inte rent tekniskt.

Det är dags för skolsystemet att bli förlåtande. Vi ska ”keep calm and carry on” – och i det vara mycket mänskliga och ta hand om varandra.

Reagera på inlägget:

Sidor