Annons

Det räcker inte för att stoppa hoten mot lärare, Anna Ekström

Relaterat

På senare tid har hot och våld mot lärare väckt mycket debatt. Nu menar utbildningsministern Anna Ekström att det måste bli slut på hoten mot lärare.

Inte en dag för tidigt. Vi har stora avhopp på lärarsidan, troligen delvis orsakat av skolans arbetsmiljöproblem. Lärare vågar inte ingripa mot allehanda fridstörare, inte ens om situationen kräver det. Hur kunde det bli så här? Vad har hänt? Vad kan vi göra åt det?

Nya texter i läroplanen är utbildningsministerns recept som ska tydliggöra elevernas plikt att visa respekt för sin lärare och sina klasskamrater. Det är viktigt att från samhällets sida tydligt beskriva skyldigheter för skolans elever. Utbildningsministern betonar också vikten av att lärare inte ska vara rädda för att ingripa mot elever när situationen kräver det. Hon talar också om att en nationell handlingsplan för trygghet och studiero i skolan ska tas fram av regeringen som ytterligare stöd.

Men hur ska lärare egentligen göra? Många lärare säger sig inte veta vad som är tillåtet/lämpligt/effektivt. Ordningsregler på skolor är också olika.

Plikten att visa respekt för lärare och för elever handlar inte om några märkvärdigheter, utom om ”ordning och reda” och ”ett gott uppförande”. När barnen kom till skolan förr hade de med sig detta hemifrån, åtminstone grunderna, som skolan sedan skulle vidareutveckla.

Skolans uppdrag att disciplinera har funnits med sedan starten på folkskolan i 1800-talets mitt, och det finns självklart med ett disciplineringsuppdrag för skolan idag, men möjligen inte tydligt nog? Sedan 1800-talets mitt fanns kyrkan också, men kyrkans roll har tonats ned och nästan försvunnit. Kyrkans förlängda arm, skolan, står i praktiken ensam.

Idag ska skolan ta ansvar för att ge eleverna det man inte får med sig hemifrån. Finns det verkligen förutsättningar för skolan att klara detta? Jag tror dessvärre inte det, men jag kan ha fel. Det handlar absolut inte bara om nya läroplanstexter för skolan. Det handlar om dagens samhälle och om dagens samhällsmedborgare. Det handlar om normer och värderingar, etik och moral. Det är inte enbart en fråga för skolan. Det är en stor och viktig samhällsfråga som skolan absolut inte kan lösa ensam.

Hot mot lärare är ett problem som också är större i Sverige än i andra länder i Europa. Cirka 4000 lärare lämnar sina arbeten per år. Det har Sverige inte råd med. Varför stör svenska barn och ungdomar mera än andra nationaliteters barn-och ungdomar? Varför har lärare så problematisk arbetsmiljö i de svenska skolorna?  Svenska föräldrar är också kritiska mot skolan och stöder inte lärare och samarbetar inte med skolan.

Även föräldrar kan faktiskt orsaka arbetsmiljöproblem för svenska lärare men vi ser på vad föräldrabalken säger: 

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”. (Föräldrabalken 6:1)

Människan lever omgiven av andra människor. Vi måste ta hänsyn till varandra i ett socialt samspel för att undvika att komma på kollisionskurs. Vår bild av oss själva byggs upp kring andras reaktioner på oss. Då är det av vikt att vi kan ”spelreglerna” i vår kultur. Beter man sig ouppfostrat och fel så tittar andra människor snett på oss och kanske förskjuter de oss, för att vi inte kan leva efter reglerna.

Det är därför angeläget att föräldrar är raka och ärliga i budskapen mot sina barn kring vad som går an i skolan, i vårt samhälle och i vår tid.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Studera och arbeta samtidigt – ett bra initiativ

Det råder alltjämt stor lärarbrist, framför allt i grundskolan (Skolverkets statistik 2016/17). Dalaregionen satsade stort för en tid sedan på att få flera behöriga lärare och erbjöd studier i kombination med avlönat arbete som lärare. Det satte igång flera lärosäten och flera huvudmän och nu sprider sig modellerna över landet.

Det blir möjligt för flera kategorier lärarstudenter att finansiera sina studier genom lönearbete och Dalarnas modell får glädjande nog efterföljare. Flera lärosäten går ut med liknande erbjudanden men med olika modeller, deltidsstudier i kombination med lärararbete. Allt fler lärosäten erbjuder lärarutbildning där studier och arbete varvas, så att studenterna inte behöver ta studielån. Det är naturligtvis attraktivt.

Detta är ett mycket bra sätt att på sikt minska lärarbristen. Huvudmännen i Dalarna väntade inte på några statliga initiativ, utan tog eget ansvar för den lokala kompetensförsörjningen. De menar också helt frankt att det är ett bra sätt att höja kvaliteten på utbildningen, vilket jag till fullo instämmer i. Det är på tok för lite praktik i lärarutbildningen och praktiken är dessutom både alltför tillrättalagd och även alltför övervakad av s.k. ”curling-handledare”, så att kvaliteten blir lidande. Studenterna riskerar en större praktikchock när de börjar sin lärartjänstgöring efter avlagd examen.

Hur fungerar då modellerna för studerande? Även de mest engagerade och motiverade studenterna kan givetvis få problem av att plötsligt studera och arbeta samtidigt. Med rätt inställning, bra och effektiv tidsplanering samt bra utbildningsstöd är det möjligt att utveckla sina färdigheter, utan att sätta resten av livet på sparlåga.

Hur fungerar det då att studera och arbeta samtidigt? Vi ser på ett par lärosätens modeller. I Malmö kommer exempelvis lärarutbildningen att inledas med ett års teoretiska studier till grundskolelärare. Sedan följer hela fyra år med utbildning på sena eftermiddagar och kvällstid, som varvas med halvtidsanställning som lärare. Villkoren blir desamma som gäller för andra obehöriga lärare. Ansvariga för utbildningen i Malmö anser att upplägget ger fördelar för både studenterna och för de kommuner som anställer dem. Huvudmännen hävdar också att deras studenter på utbildning är de mest lämpade att vara obehöriga lärare. För kommunerna är det också ett utmärkt sätt att försöka att lösa sin framtida rekrytering. I Malmö menar ansvariga att det är ett sätt att spetsa utbildningen ytterligare genom att organisera utbildningen på ett nytt sätt, och till och med dra nytta av tjänstgöring som en slags fördjupad praktik. Detta är glädjande. Lokala utvecklingsarbeten har inte varit frekventa.

Kristianstad kommun erbjuder också platser i en arbetsintegrerad lärarutbildning, där man arbetar i en klass i årskurs 4–6 i någon av kommunens grundskolor. Modellen kallas kombimodellen och fungerar på ett litet annorlunda sätt än i Malmö. Man kombinerar studier med arbete som lärare i Kristianstads kommun. Man får lön under hela studietiden. Anställningen består av 50 procent undervisning fördelat på tre bestämda veckodagar. Under två veckodagar studerar man på högskolan tillsammans med dina studiekamrater. Under studietiden är man knuten till Kristianstads kommun. Anställningsavtal skrivs varje år, under förutsättning att man klarar studierna vid högskolan Kristianstad. Lönen kommer att ligga kring 18 000 kronor per månad före skatt och man kan även ansöka om studiestöd från CSN. Kristianstads kommun ger också stöd i form av mentorskap av legitimerad lärare, handledning av lektor samt coacher från utvecklings- och HR-avdelning.

Det här systemet med lönearbete och studier är ett bra sätt att komma till rätta med lärarbristen. Det har funnits och finns alltjämt andra akademiska yrkesutbildningar som utvecklas och stöds på liknande sätt, exempelvis har sjuksköterskor en liknande möjlighet. Det finns dessutom också många studenter som arbetar vid sidan av studierna, utan att det är satt i något system och att det har gjorts ”rumsrent”. Sådana kombinationer har alltid funnits i det tysta. Attityden till arbete under studierna har inte alltid varit positiv från högskolelärare, men detta är på väg att ändras.

I dagens konkurrensutsatta arbetsmarknad är det fler och fler som både arbetar och studerar samtidigt för att utveckla sina kompetenser parat som med praktisk erfarenhet i sitt blivande yrke. Vill man utbilda sig men samtidigt fortsätta att arbeta så är man verkligen inte ensam. Fler blivande studenter efterfrågar utbildningar med undervisning på tider som gör att man kan arbeta. Trycket från studenter lockar flera lärosäten att erbjuda arbetsintegrerade studier.

Reagera på inlägget:

Studera och arbeta samtidigt – ett bra initiativ

Det råder alltjämt stor lärarbrist, framför allt i grundskolan (Skolverkets statistik 2016/17). Dalaregionen satsade stort för en tid sedan på att få flera behöriga lärare och erbjöd studier i kombination med avlönat arbete som lärare. Det satte igång flera lärosäten och flera huvudmän och nu sprider sig modellerna över landet.

Det blir möjligt för flera kategorier lärarstudenter att finansiera sina studier genom lönearbete och Dalarnas modell får glädjande nog efterföljare. Flera lärosäten går ut med liknande erbjudanden men med olika modeller, deltidsstudier i kombination med lärararbete. Allt fler lärosäten erbjuder lärarutbildning där studier och arbete varvas, så att studenterna inte behöver ta studielån. Det är naturligtvis attraktivt.

Detta är ett mycket bra sätt att på sikt minska lärarbristen. Huvudmännen i Dalarna väntade inte på några statliga initiativ, utan tog eget ansvar för den lokala kompetensförsörjningen. De menar också helt frankt att det är ett bra sätt att höja kvaliteten på utbildningen, vilket jag till fullo instämmer i. Det är på tok för lite praktik i lärarutbildningen och praktiken är dessutom både alltför tillrättalagd och även alltför övervakad av s.k. ”curling-handledare”, så att kvaliteten blir lidande. Studenterna riskerar en större praktikchock när de börjar sin lärartjänstgöring efter avlagd examen.

Hur fungerar då modellerna för studerande? Även de mest engagerade och motiverade studenterna kan givetvis få problem av att plötsligt studera och arbeta samtidigt. Med rätt inställning, bra och effektiv tidsplanering samt bra utbildningsstöd är det möjligt att utveckla sina färdigheter, utan att sätta resten av livet på sparlåga.

Hur fungerar det då att studera och arbeta samtidigt? Vi ser på ett par lärosätens modeller. I Malmö kommer exempelvis lärarutbildningen att inledas med ett års teoretiska studier till grundskolelärare. Sedan följer hela fyra år med utbildning på sena eftermiddagar och kvällstid, som varvas med halvtidsanställning som lärare. Villkoren blir desamma som gäller för andra obehöriga lärare. Ansvariga för utbildningen i Malmö anser att upplägget ger fördelar för både studenterna och för de kommuner som anställer dem. Huvudmännen hävdar också att deras studenter på utbildning är de mest lämpade att vara obehöriga lärare. För kommunerna är det också ett utmärkt sätt att försöka att lösa sin framtida rekrytering. I Malmö menar ansvariga att det är ett sätt att spetsa utbildningen ytterligare genom att organisera utbildningen på ett nytt sätt, och till och med dra nytta av tjänstgöring som en slags fördjupad praktik. Detta är glädjande. Lokala utvecklingsarbeten har inte varit frekventa.

Kristianstad kommun erbjuder också platser i en arbetsintegrerad lärarutbildning, där man arbetar i en klass i årskurs 4–6 i någon av kommunens grundskolor. Modellen kallas kombimodellen och fungerar på ett litet annorlunda sätt än i Malmö. Man kombinerar studier med arbete som lärare i Kristianstads kommun. Man får lön under hela studietiden. Anställningen består av 50 procent undervisning fördelat på tre bestämda veckodagar. Under två veckodagar studerar man på högskolan tillsammans med dina studiekamrater. Under studietiden är man knuten till Kristianstads kommun. Anställningsavtal skrivs varje år, under förutsättning att man klarar studierna vid högskolan Kristianstad. Lönen kommer att ligga kring 18 000 kronor per månad före skatt och man kan även ansöka om studiestöd från CSN. Kristianstads kommun ger också stöd i form av mentorskap av legitimerad lärare, handledning av lektor samt coacher från utvecklings- och HR-avdelning.

Det här systemet med lönearbete och studier är ett bra sätt att komma till rätta med lärarbristen. Det har funnits och finns alltjämt andra akademiska yrkesutbildningar som utvecklas och stöds på liknande sätt, exempelvis har sjuksköterskor en liknande möjlighet. Det finns dessutom också många studenter som arbetar vid sidan av studierna, utan att det är satt i något system och att det har gjorts ”rumsrent”. Sådana kombinationer har alltid funnits i det tysta. Attityden till arbete under studierna har inte alltid varit positiv från högskolelärare, men detta är på väg att ändras.

I dagens konkurrensutsatta arbetsmarknad är det fler och fler som både arbetar och studerar samtidigt för att utveckla sina kompetenser parat som med praktisk erfarenhet i sitt blivande yrke. Vill man utbilda sig men samtidigt fortsätta att arbeta så är man verkligen inte ensam. Fler blivande studenter efterfrågar utbildningar med undervisning på tider som gör att man kan arbeta. Trycket från studenter lockar flera lärosäten att erbjuda arbetsintegrerade studier.

Reagera på inlägget:

Mobilförbud – ett olycksfall i arbetet?

Relaterat

Stefan Löfven sa i regeringsförklaringen att regeringen vill införa mobilförbud i skolan. Motivet är en nationell plan för studiero och trygghet i skolan som ska tas fram. Då införs också ett mobilförbud i samma paket. Ny lagstiftning kunna gälla från 1 januari 2021, säger man på Utbildningsdepartementet och hänvisar till januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L.

För nära nog ett år sedan skrev jag en blogg då Frankrike införde förbud för mobiltelefoner såväl på lektioner som på raster. Då vädrade våra politiker morgonluft och undrade om man inte borde förbjuda även här i Sverige?

Jag hävdar att det inte är rikspolitikers ansvar, men nu återkommer mobilförbudet.

En liten tillbakablick: I televisionens barndom valde vissa skolor att gömma undan tv-apparaterna i skåp och garderober bakom lås och bom. Detta kan vi skratta gott åt idag. Jag drar en parallell med mobiltelefonerna. Om femtio år kommer vi på samma sätt att skratta gott åt ett äldre mobilförbud.

Mobilförbud ska alltså införas i klassrum, men rektor och lärare ska ges rätt att bestämma om mobiler ”kan/ska användas vid olika tillfällen med bestämda syften”. Det är inte klart om det gäller både grund- och gymnasieskola. Skolverket kommenterar inte hur ett mobilförbud kan utformas eftersom det är regeringen som behöver redogöra för hur de tänker sig att reglerna för ett mobilförbud i skolan, innan Skolverket tar till orda.

Redan idag har skolorenligt skollagen, rätt att ta hand om mobiltelefoner om de stör ordningen. Våra politiker går nu åter igen in och styr i detaljer i skolarbetet, det vill säga de övertar professionella lärares arbetsuppgifter och därmed också deras rättmätiga ansvar.

I vårt styrsystem ska politiker sätta mål, ge de professionella lärarna ramar och övriga förutsättningar att nå uppsatta mål. Politiker ska absolut inte detaljstyra skolan och samtidigt hävda att de ska lita på de professionella och försöka att öka lärarnas status. Berövar man de professionella lärarna deras arbetsuppgifter och ansvar, så uppstår omedelbart osäkerheter, oklarheter och resultatet blir en ren deprofessionalisering för lärarkåren.

Skolans uppgift är förstås att disciplinera. Vi går givetvis i skolan för att lära, men vi går också dit för att bli sociala samhällsmedborgare. Skolans roll i en värld som präglas av fragmentering (zappar-generationen) och av att barn och ungdomar växer upp i olika sociala rum med olika normer, regler, olika sätt att kommunicera o.s.v. är problematisk.

Den skoldebatt som förs på riksnivå utgår nästan aldrig från det samhälle vi lever i idag och framför allt kommer att leva i framåt i tid. Debatten handlar mest om ett frikopplat kunskapsbegrepp och en längtan tillbaka till hur det var förr – skolan förr, samhället förr, barnen och ungdomarna förr. Björklund förordade katederundervisning. Men skolan förändras oavsett debatten och skolan påverkas av samhällets utveckling, vare sig vi vill det eller inte.

Mobilen är ett fantastiskt arbetsredskap, men den kan också vara ett väldigt störande inslag, om man inte har gemensamma regler för hur och när och var den ska användas. Mobilen är ett bra och användbart verktyg som både ger nytta och nöje och har utvecklats till en omistlig del av tillvaron för många. Mobiler är vanliga bland barn och ungdomar i skolan. I stort sett alla elever från tioårsåldern och uppåt har egen mobil, som de också använder i skolan. Skolan behöver dra nytta av teknikens möjligheter för att förbättra och effektivisera skolans undervisning och elevers lärande.

Alla elever ska ges likvärdiga möjligheter att utveckla digital kompetens. Skolverket föreslår att varje elev från och med grundskolan har minst en digital ”enhet”, exempelvis laptop eller platta. Eleverna ska också kunna använda egen utrustning om de vill det. Det speciella med mobilen som artefakt är att den är mångsidig, lockande och gör det möjligt att interagera med andra, utanför klassrummet.

Är det då riktigt klokt av regeringen att hetsa upp sig och förbjuda mobiler? Nej, detta är ett olycksfall i arbetet, vill jag påstå.

Mobilen kan också ses som en utvecklingsmotor för ett förändrat arbetssätt. Det behövs naturligtvis didaktisk forskning och didaktisk utveckling för att få en tydlig bild av hur mobilen ska fungera som ett multimodalt verktyg i skolan. Mobilen kan dock användas för att utmana den traditionella undervisningen i skolan och för att hitta nya vägar. Mobiltelefonen kan förena formellt och informellt lärande, liksom utveckla mer kunskap om hur klassrummet kan kopplas ihop med världen utanför.

Det behövs en didaktisk grund för mobilens roll i skolan, när den ska användas och när den ska stoppas undan. Men den grunden ska skapas av de professionella i skolan och inte av klåfingriga rikspolitiker.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Jag rekommenderar professionella lärare att läsa den här rapporten

OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development), har nyligen gjort en granskning av Sveriges politik för integrationen av utlandsfödda elever i grund-och gymnasieskola.  

Initiativet till studien är faktiskt Sveriges eget. En stor del av OECD:s verksamhet går ut på att utvärdera och jämföra de olika medlemsländernas politik och policyer i olika avseenden. Vi känner redan väl till den så kallade Pisa-undersökningen, men OECD kan också göra beställningsarbeten.

Rapporten som kommit nyligen är en del i OECD-projektet ”Strength through Diversity”. Sverige är det första land som nu beställt en fördjupad studie inom ramen för detta projekt, vilket är värt en applåd. Att ta reda på hur det ser ut innan man åtgärdar är viktigt, och dessutom med en extern utvärderare som OECD. Skolan är naturligtvis en spegel av samhället, men det innebär inte att Sverige kan kapitulera för den utvecklingen. Det måste tas krafttag.

Rapporten finns att ladda ner och det rekommenderas varmt, framför allt till professionella lärare. Rapporten innehåller hela 20 rekommendationer till Sverige om bland annat det fria skolvalet, undervisningskapacitet, språkträning samt ledarskap för mångfald. Det sägs mycket klokt om många saker i rapporten.

Vår nya utbildningsminister Anna Ekström lovprisar OECD för ett bra arbete och hon ser rapporten som ett bevis för att Sverige är på rätt väg. Så kan man alltså tolka rapporten, men OECD menar också att Sverige kan göra mycket mera för att se till att blanda elever med olika bakgrund. OECD har faktiskt också kritiska aspekter på Sveriges stöd till utlandsfödda i grund- och gymnasieskolan

Det fria skolvalet är exempelvis problematiskt ur integrationsaspekt. Välutbildade föräldrar väljer helst skolor med få utlandsfödda. OECD anser därför att Sverige ska införa särskilda kvoter för socialt missgynnade elever, som sedan ska kompletteras med en rejält förstärkt skolpeng för dessa elever. Då skulle incitamenten stärkas för friskolor att faktiskt ta emot nyanlända elever, menar OECD.

Rekommendationerna är intressanta, tankeväckande och möjliga att åtgärda,

Karriärtjänster lyfts fram igen. Erfarna lärare och duktiga rektorer söker sig bort från skolor i utsatta områden, fast det borde vara tvärtom. OECD menar därför att fler karriärtjänster ska riktas till skolor som anses ha svåra förutsättningar. Det skulle troligen bidra till att erfarna och duktiga lärare skulle stanna kvar eller söka sig till sådana miljöer.  

Dessutom anser OECD också att lärare som arbetar på sådana skolor som har erkänt svåra förutsättningar bör få förkortad undervisningstid, mer tid till förberedelse, mer tid för kollegialt samarbete och mer tid för föräldrasamarbete. Det är precis vad många lärare som arbetar i invandrartäta områden länge har efterlyst.

OECD talar också om betydelse av att läroplanen skall följas i hela landet när det gäller mångkulturell medvetenhet.  Det gäller väl inte bara inom detta område förstås. Det handlar bland annat nu om när lärare väljer teman och lyfter fram elever. Detta ska bidra till att ge positiva budskap till alla elever oavsett ursprung om vilka de är och vad det kan bli i framtiden.

Vilka av de 20 rekommendationerna skall nu Sverige anamma och åtgärda?  Det är ett gigantiskt projekt, men alldeles nödvändigt för lärare, rektorer och skolpolitiker att noga överväga OECD:s rekommendationer.  

Integrationen är idag det största problemet i det svenska samhället och OECD:s rekommendationer kan på sikt förändra problembilden i det svenska samhället – om de förstås åtgärdas.

Reagera på inlägget:

Sidor