Annons

Ja – stanna kvar inom skolan!

Varannan lärare funderar på att byta yrke. Så är det du eller kollegan bredvid som gör sin sista termin? Orsaker som ofta nämns är brister i arbetsmiljön, stress och att man inte ges förutsättningar att räcka till för sina elever. Tror du att siffran har påverkats av coronakrisen?

Jag slutar nu, nio år efter att jag höll min första lektion. När jag själv gick i lågstadiet ville jag bli brevbärare, som pappa. I mellanstadiet skulle jag bli fotbollsproffs i Italien (som pappa velat bli) och i högstadiet ville jag bli lärare. Sedan dess har det alltid känts som att många, inte minst lärare själva, avrått mig från det. Men jag är glad att jag inte lyssnade på dem.

Samtidigt har läraryrket inte varit helt som jag tänkte mig. Visst har det inte varit det för dig heller? Särskilt de senaste månaderna förstås.

Jag trodde att lärarjobbet bara skulle bestå av att lära ut, men det handlade visst väldigt mycket om att själv lära sig nytt, både genom kollegor och elever. Och dessa elever ja, man måste nog ha varit lärare för att förstå hur kontakten och lärandet tillsammans med dem berikar, även om det förstås inte alltid är friktionsfritt.

Eleverna är anledningen till att jag trots nytt jobb, kommer att ha kvällsundervisning en gång i veckan.

En del saker har varit mer krävande. Trots att jag varit ganska förskonad från betygshets, är det en ansträngande bedömningsprocess för att vid kursslut kunna sätta rätt bokstav på varje elev. Bedömning av uppsatser inom språkämnena som jag undervisat i, är inte heller en exakt vetenskap, vilket ställer höga krav på bedömningsarbetet. 

Jag trodde inte att jag skulle bli en av de lärarna som bedömde hemma om kvällar och helger, men det har hänt mer än en gång om man säger så. 

Men det är framför allt en sak som inte ens fanns i min föreställningsvärld innan jag blev lärare, och som är anledningen till att jag nu lämnar yrket: Det är alla olika arbetsmöjligheter som jag sett och tagit inom skola. Jag har med kollegor drivit ett FoU-projekt, varit samordnare för ett av min skolas studieprogram, förstelärare och nu slutar jag alltså som lärare för att istället helt jobba med skolutveckling riktat mot komvux i Stockholms stad. Så jag blir kvar inom skola.

Slutligen vill jag rikta mig till dig, eller om det var din kollega, som funderar på att byta jobb. Vad bottnar funderingarna i och kan du göra något åt din situation? Kan du påverka arbetsförhållandena på din skola, eller behöver du byta arbetsplats? 

Det är förstås inte alltid lätt att jobba inom skola och det finns mycket som kan bli bättre. Själva och tillsammans med arbetsgivare och facken kan vi arbeta för en skola som fler vill stanna kvar inom, och fler söka sig till. Men jag tycker att vi åtminstone är på rätt väg.

Så gör jag rätt som säger “ja” när någon frågar? Ja, stanna kvar inom skola. Ja, läs till lärare. 

Reagera på inlägget:

Distansundervisning för elever som inte kan läsa eller skriva

Det är lite över en månad sedan vuxenutbildningen gick över helt till distansundervisning för att minska smittspridningen av covid-19. Ungefär samtidigt slutade jag som lärare. 

Jag jobbar idag som utvecklingsledare inom Vuxenutbildning Stockholm (och undervisar fortsatt en kväll i veckan). I arbetet får jag möjlighet att arbeta med olika skolor och elevkategorier. Den kategori lärare och elever jag träffar mest just nu är samma som när jag en gång började som lärare, sfi studieväg 1. Det är sfi-eleverna med allra kortast skolbakgrund från hemlandet, 0–6 år.

En del av de här eleverna kommer till sfi utan att kunna läsa eller skriva på modersmålet. De tar för första gången i sina liv plats i skolbänken. Självklart sätter de sig där med massa kunskaper förvärvade på andra håll i livet, men jag vet från egen erfarenhet som lärare hur deras behov av undervisning och stöttning ändå ser ut. Och jag vet som utvecklingsledare att det enligt avtal i vanliga fall inte ska bedrivas undervisning på distans för de här eleverna. Men nu kräver situationen det. 

Lärarna och skolledarna som jag träffar har alltså hastigt ställts inför en helt ny undervisningsutmaning. När jag själv brukade undervisa den här sfi-elevkategorin var deras användning av digitala verktyg ett viktigt utvecklingsområde. Det jag ser på skolorna nu är att man snabbt har hittat många olika digitala sätt och verktyg att arbeta med. Och en del av dem kommer säkerligen att bli stående inslag när undervisningen väl återgår till det normala.

Vilka nya, stående undervisningsinslag kommer att finnas i ditt eget klassrum när covid-19 väl släppt sitt grepp?

Sfi-elever utan eller med väldigt kort skolbakgrund har i Stockholm också getts möjlighet att någon gång i veckan komma in till skolorna i mindre grupper, för att kunna få utskrivet undervisningsmaterial och stöttning. Det hjälper lärandet, men kan också skapa en oro för smittspridning bland elever där en del tillhör riskgrupper. Informationen på andra språk till elever som inte kan läsa eller skriva på svenska kom också ut något senare och ibland med felaktiga översättningar, vilket förstås kan stärka oroskänslan.

Arbetsbelastningen är en annan sida av distansmyntet. Dels ska nya arbetssätt snabbt tas fram, dels kan kontakten med eleverna intensifieras när det plötsligt kan plinga till i telefonen även kvällar och helger, om man inte har en (avstängd) jobbmobil. Hur har din egen tillgänglighet förändrats? För en övergång till distansundervisning ska förstås inte behöva betyda att lärare har mer undervisningstid eller är tillgängliga när arbetsdagen är slut. Det tror jag inte att någon tycker är en hållbar arbetsmiljö. 

Arbetet går vidare och vi alla gör det bästa vi kan av en den nya verkligheten. Jag vill rikta ett särskilt tack till de skolor i Stockholm som jobbar med att undervisa på sfi studieväg 1 nu. Jag hoppas att vi kan skapa möjligheter till skolövergripande stöttning och erfarenhetsutbyte digitalt. För jag tror att nu om någonsin, behöver alla som jobbar med skola få möjlighet att ta hjälp av varandra.

Reagera på inlägget:

Corona stänger klassrummen – men stoppar inte vår undervisning

Från och med idag rekommenderas vuxenutbildningen att bedrivas helt på distans. Folkhälsomyndigheten bedömer att hotet från covid-19 ökar. Virusets spridning har fått konsekvenser som åtminstone jag inte kunde föreställa mig. Men som det ofta är förstår man inte vidden av något förrän man själv påverkas, som nu när vi sitter hemma, när skolorna stänger. 

Men undervisningen, den fortgår. Hur tar vi oss an det när tiden är så knapp?

Först ska det sägas att vuxenutbildningen har väldigt olika elevgrupper. Jag har själv undervisat elever på sfi som inte haft ett enda skolår i bagaget, såväl som elever med ett helt liv inom skola och universitetet. Alla studerar de från och med idag på distans.

Vissa skolor kanske är förberedda med en väl använd (och väl fungerande) lärplattform där elever och lärare är ständigt aktiva. Andra skolor har nyligen bytt lärplattform, är kanske själva i uppstarten att lära sig den och undervisar elever utan större vana av vare sig självstudier eller det digitala. Jag har upplevt båda världar. Var befinner du dig?

Var du än är, är det viktigt att vi håller ihop nu. Och jag märker hur vi inom skolan svetsas samman.

Igår kväll träffade jag tiotalet kvällslärarkollegor online via en plattform för distansundervisning, som varken de eller jag använt förut. På torsdag kväll håller jag min första distanslektion med det. 

Och jag skriver verkligen inte det för att klaga, utan för att det kändes bra. Det kändes bra att vi snabbt gjorde det bästa av en svår situation, fick stöttning och nu kan fortsätta utöva yrket. Vi fortsätter att undervisa även när ett virus tagit sig in och håller klassrummen stängda. 

Jag ser också hur skolpersonal från hela landet hjälper varandra i sociala medier. Trådar om material, arbetssätt och uppmuntrande ord flödar. Idag är ingen lätt skoldag, men att vi visar oss som ett stort kollegium är stärkande.

Så, jobbar du också hemifrån idag? Har du distansundervisning? Du ska veta att inget av det är samma sak som ensamarbete. Om du inte har hört något från dina kollegor än idag, hör av dig till dem. Vet att dina kollegor, din skola, skolor i hela kommunen och landet står inför samma sorts svårighet. Och vi möts i allehanda forum för att snabbt lista ut hur vi ska fortsätta undervisa våra elever så bra vi bara kan.   

Det som verkar ha börjat på en skaldjursmarknad i Kina har nått hit. Covid-19 skickade idag hem hela vuxenutbildningen. Men vi stänger inte för det. När situationen kräver det, behöver vi inte ringa in till lektion för att bedriva undervisning. 

Reagera på inlägget:

Kritisk läsning efter Tinder

Jag träffade min sambo på nätdejtingappen Tinder, trots min presentationstext där. Jag vill inte återge den ordagrant, men föreställ dig värsta tänkbara klyschor om friluftsliv och passion för matlagning, blandat med göteborgska putslustigheter. 

Men hade jag vetat då vad jag vet idag om kritisk läsning, skulle den där presentationstexten aldrig behövt se dagens skärmljus.

Vad är det då jag vet idag, som kanske kan vara till nytta för dig som lärare också? I det FoU-projekt som jag och två kollegor bedrivit, besvaras den frågan i detalj. Vi undersökte hur man kan undervisa vuxna elever i svenska som andraspråk i just kritisk läsning, men resultaten är gångbara för många fler ämnen, tror vi.

Vi fick en dag i veckan avsatt åt projektet under två års tid, tilldelades en extern handledare och ingick i ett nätverk med andra projekt. Så gissa om vi ville göra det här rätt. Vi djupdök i fältet kritisk läsning och genomförde nya undervisningsmodeller som vi filmade och sedan analyserade.

Så vad såg vi för resultat på elevernas lärande?

Ingen utveckling. Inte särskilt engagerade elever, undervisningen hade för många och långa genomgångar. Allt arbete i soptunnan?

Nej, vi hade möjlighet att göra om och göra rätt, med stöttning av handledare och nätverket. Skillnaden blev flippad modellering, massa fler inslag av multimodalitet och digitala verktyg. Det blev också mycket mer tid till interaktiva övningar i olika elevkonstellationer. Elevernas engagemang sköt i höjden och resultaten på testen förbättrades också.

I vår rapport står det om vikten att i den kritiska läsningen synliggöra sin egen och andras “världsbilder”, analysera texters “värdeladdade ord” och “urvalet av röster och information” som författaren gör. Det är en del av ämneskunskaperna som verkar behövas. Men en minst lika viktig sak som jag tar med mig från projekttiden är detta:

  • Det finns inget som ger så hållbara undervisningsförändringar som professionellt lärande för lärare – som tillåts ta tid. Förändringar i ens undervisning blir inte alltid som man tänkt sig när planeringen på kammaren möter eleverna i klassrummet. Lämnas vi ensamma i de motgångarna kanske vår vilja att pröva nytt försvinner. 
  • För att både vilja och våga testa nytt hjälper det oerhört med avsatt tid, kollegialt samarbete, externt stöd och lärarnätverk. Det är undervisnings- och kompetensutveckling när den är som bäst.
  • Därför säger jag nej tack till dess alltför vanliga motsats: spretiga kompetensutvecklingsinsatser och kontextlösa inspirationsföreläsningar. Utvecklingsaktiviteter som inte tar avstamp verkliga svårigheter i vår undervisning och våra elevers lärande, måste förpassas till skolans skrothög. 

I vårt fall handlade det om elevernas förmåga till kritisk läsning. Det är en förutsättning för vuxna elevers aktiva deltagande i samhällslivets alla arenor: den politiska, den professionella och den sociala (nätdejting inkluderat för de som vill). 

Vad är framgångsreceptet för din undervisningsutveckling?

***

Vad upptäckte jag då för fel i min nätdejtingpresentation när jag började läsa mer kritiskt? Jo, innehåll i stil med “glad göteborgare som hamnat på fel sida landet (...) älskar friluftsliv och att laga härliga middagar med vänner” uppvisar tydliga brister i min förståelse för hur de där aspekterna världsbild, ords värdeladdning och urval av information påverkar läsaren. På vilka sätt får du lista ut själv. 

Har kanske du också någon egen text som skulle behöva läsas med mer kritiska ögon?

Reagera på inlägget:

Vad bestämmer en lärares status?

Jag förstod sent att för många har läraryrket låg status. Ovetskapen kan ha berott på min egen skolgång, där ingen av killarna i min gymnasieklass läste vidare på universitet. Och jag minns att jag skämdes när en av dem sa att jag skröt när jag pekade ut min universitetsbyggnad i Göteborg. Det var skryt att läsa till lärare.

Färska studier visar att svenska lärare anser att yrket inte har hög status i samhället. Det har visserligen gått från 5 procent 2013 till 11 procent idag, men internationellt sett ligger vi ändå relativt lågt. I Finland anser 57 procent av lärarna att deras yrke har hög status. Hur kan vi ligga så långt efter?

Jag har hört många lärare nämna till exempel arbetsmiljön, lönerna och skolmarknaden som orsaker till den låga statusen. Vissa av de sakerna har blivit bättre på sina håll, men mer behöver göras. 

Men är status ens något att bry sig om? Jo, status är viktigt för det kan påverka de som går och väger mellan vilket yrke de ska utbilda sig till. Statusyrken tenderar att locka högpresterande studenter.

Status är också viktigt för hur det känns att vara lärare. Du håller kanske inte med om det, men för många är status en del av att känna yrkesstolthet, även i sociala sammanhang. 

När ens väns vän frågar “så, vad sysslar du med då?”, hur tycker du det känns att svara “jag är lärare”? Om du tillhör de 89 procent som inte tycker att läraryrket har hög status, påverkas kanske din känsla. Möjligen påverkas den också om du möter en medlidsam reaktion i stil med “Oj, är inte det tufft?”

Under min egen universitetstid skojade lärarstudenter om att under rätt förutsättningar, det vill säga hög musik och några glas innanför västen, kunde ordet lärare misstas för läkare, om någon frågade vad man studerade till. Jag undrar om någon läkarstudent någonsin hoppats på det motsatta. 

Slutligen tror jag också att statusen hänger ihop med hur vi ser på vad man kan som lärare. Och hur användbart det kunnande anses vara i andra sammanhang. En lärarvän som sökte ett jobb utanför skolans värld frågade mig “Vad kan jag egentligen, förutom att bara undervisa?”. 

Men att kunna undervisa är verkligen inte så “bara”. Att få en grupp med 30 individer att dra åt samma håll, vilja lära sig något som de inte visste att de ville lära sig och att skapa en positiv lärmiljö är ovärderliga färdigheter i de flesta yrken som handlar om att leda människor. Bra lärare är experter i ledarskap, lärandeprocesser och relationsskapande. Inom vilka andra yrkesområden tror du själv att dina lärarerfarenheter skulle komma till användning?  

För mig är läraryrket ett statusyrke, oavsett vilka ämnen du har eller i vilken skolform du undervisar. Och andra delar av arbetsmarknaden ska vara mycket glada om de lyckas anställa en lärare för att leda och lära ut på deras arbetsplats.

Vad upplever du att läraryrket har för status och vad påverkar statusen? 

Reagera på inlägget:

Sidor