Annons

Att fika eller fortbilda?

”Och på så vis blir surfplattor nyckeln till ökat lärande (konstpaus) för alla elever”. 

Spridda applåder och så var fortbildningsdagens sista talare klar. Tyvärr hade jag inte fått med mig något användbart för undervisningen på min dåvarande arbetsplats. Jag vädrade min frustration med en kollega som lugnt svarade att fikat hade ju i alla fall varit gott och innehållet var väl som det brukade. Han hade helt rätt, både om fikat och innehållet, men det gjorde inte saken bättre.

Vad man förväntar sig av fortbildning kan förstås se väldigt olika ut från lärare till lärare. Men finns det något gemensamt för bra fortbildning? Hur får vi i så fall till det på våra skolor?

Först ska vi dock se resultatet av läsarundersökningen om fortbildning. Frågan i förra inlägget var: ”Vilken bild motsvarar oftast din känsla under en fortbildningsdag?”. Så här svarade 56 läsare:

  • 4% glädjeskutt 
  • 25% glödlampa som tänds i huvudet
  • 29% smiley med ett rakt streck till mun
  • 15% sovande koala
  • 27% missnöjd katt

Nej, det är inte den mest vetenskapliga undersökningen. För mig är det ändå ytterligare en bekräftelse på att vi lärare överlag inte är nöjda med fortbildningen. För över 70% av de som svarat tänds ingen lampa eller görs några glädjeskutt. Fortbildning måste bli bättre. Frågan är alltså hur.

Vi blickar mot forskningen. I boken ”Utmärkt Skolutveckling” (2016) har Jan Håkansson och Daniel Sundberg sammanställt forskning om bland annat lärares fortbildning. Dessvärre har vi lärare tydligen inte några högre förväntningar på den. Det kanske inte heller är så konstigt när en mycket vanlig typ av fortbildning är just den som framhålls som minst effektiv. Det är föreläsningar med ett brett anslag, anordnade utan kollegiets samlade analys av vad just deras elever behöver. Hur många sådana har du gått på?

Bra fortbildning däremot, är sådan som utgår från elevernas lärandebehov. Det kan låta självklart men verkar inte vara det. 

Kollegiet behöver ta reda på vad som är viktigast att utveckla i undervisningen för att elevernas främsta lärandebehov ska främjas. Sedan måste vi se vilka kunskaper om utvecklingsområdet som redan finns i kollegiet. När man verkligen tillvaratar kollegiets samlade kunnande kanske det inte, hör och häpna, behövs extern fortbildning lika ofta.

Den fortbildning som verkar ge bäst resultat för elevers lärande är undervisningsnära och långsiktig. Med fördel genomförs den av grupper av lärare med stöttning av extern experthandledning. Det bör ingå att konkret pröva, gemensamt analysera och sedan ompröva undervisning inom fortbildningsinsatsen. Dessutom ska den helst vara en del av det systematiska kvalitetsarbetet på skolan och inte en isolerad fortbildningsö (se t.ex. Helen Timperley ”Det professionella lärandets inneboende kraft”, 2019).

Att istället bara sitta en dag och lyssna på olika föreläsningar kommer sannolikt inte att bidra till dina elevers lärande. Håkansson och Sundberg lyfter fram att det till och med kan få negativ effekt på arbetsglädje och stressnivåer. Det är nog inte bara jag som muttrandes har smugit fram någon elevtext för rättning eller börjat svara på mejl.

Visst har vi väl alla också varit på intressanta föreläsningar, där vi både lärt och fått inspiration. Problemet är att omfattande studier av effekten av fortbildningsdagar och konferenser visar att de i princip inte påverkar elevernas studieresultat (Dylan William och Siobhan Leahy ”Handbok i formativ bedömning”, 2015).

Varför inte? Troligen för att det knappt alls leder till förändringar i lärarens undervisningsrepertoar, ur ett långsiktigt perspektiv. Man testar det kanske några gånger, men nya undervisningsmetoder innebär ofta extra arbete. Resultatet av de nya metoderna kan också initialt bli ett steg tillbaka gällande hur lyckad undervisningen är, innan det förhoppningsvis tas två steg fram. 

Lärare behöver stöd. Stöd i form av avsatt tid och ett kollegialt sammanhang för långsiktigt arbete med nya metoder och kunskaper. Jag tror också att vi behöver höja våra förväntningar på vad fortbildningen faktiskt ska ge oss, och i förlängningen våra elever.

Ur ett vuxenutbildningsperspektiv kan man notera att vi på komvux inte varit med i de nationella satsningarna matematik- och läslyftet. Visserligen kan det sända en signal om att komvux inte är prioriterat, men ur fortbildningssynpunkt behöver det inte vara så illa ändå. Lyften har gett flera positiva resultat, men de långsiktiga förändringarna av undervisningen genom Läslyftet har delvis uteblivit. Samtidigt kan alla skolor där det frigörs resurser i form av tid och pengar, verkligen skräddarsy fortbildning för sina lärare. 

Ett lyckat exempel på fortbildning på min nuvarande skola är när vi kontaktade Uppsala universitet för fortbildning åt ett antal lärare. Universitetet kunde just skräddarsy både litteratur och workshops utifrån vår vilja att då jobba med en variant av casemetodik. Kunskaperna spreds sedan via workshops och lektionsbesök i kollegiet. Idag är det en kontinuerligt använd metod på många kurser, med tillhörande materialbank på skolan. 

Kostnaden för fortbildningen via Uppsala Universitet var dessutom relativt låg, i jämförelse med mycket annan som annonseras. Visst, när man ordnar sin egen fortbildning kanske det inte blir lika spännande fika (eller i värsta fall ingen fika alls!) men lärandet blir desto bättre.

Några frågor du och dina kollegor kan ställa er för att förbättra fortbildningen är:

  • Lämnar jag idag över ansvaret för min fortbildning åt någon annan? Tar någon ansvaret ifrån mig?
  • Vad säger mitt anställningsavtal om resurser i form av tid och pengar som jag och mina kollegor kan lägga på fortbildning? Tar vi vara på de resurserna idag? Behöver vi mer?
  • Har vi en långsiktig helhetsplan för den pedagogiska utvecklingen på skolan? Hur kan fortbildning i så fall knytas till en sådan?
  • Vilka behov av fortbildning har vi i kollegiet utifrån elevernas lärandebehov? 
  • Vilka kunskaper om identifierade utvecklingsområden finns redan i kollegiet?
  • Vilka jobbar på universiteten eller andra skolor med de kunskaper som vi söker?
  • Vad har Skolverket för fortbildning att erbjuda?
  • Skulle det vara möjligt att söka medel för ett FoU-projekt eller liknande?

Har du andra erfarenheter eller tips kring fortbildning? Dela gärna med dig i en kommentar! 

* * *

I nästa inlägg förbereder vi oss för robotarnas kommande anstormning av arbetsmarknaden. Hur kan vår undervisning förbereda eleverna? Kommer du och jag att ersättas av robotlärare?

På samma tema undrar jag vad du som läsare tror om överlevnadschanserna för några yrken. Klicka på länken nedan för att lista dem utifrån frågan: Vilka yrkesgrupper tror du löper störst risk att konkurreras ut av AI/automatiseras inom 15 år? Det går snabbt att svara och resultatet presenteras i början av nästa inlägg.

》》》Tryck/klicka här för att svara《《《

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer