Annons

Corona stänger klassrummen – men stoppar inte vår undervisning

Från och med idag rekommenderas vuxenutbildningen att bedrivas helt på distans. Folkhälsomyndigheten bedömer att hotet från covid-19 ökar. Virusets spridning har fått konsekvenser som åtminstone jag inte kunde föreställa mig. Men som det ofta är förstår man inte vidden av något förrän man själv påverkas, som nu när vi sitter hemma, när skolorna stänger. 

Men undervisningen, den fortgår. Hur tar vi oss an det när tiden är så knapp?

Först ska det sägas att vuxenutbildningen har väldigt olika elevgrupper. Jag har själv undervisat elever på sfi som inte haft ett enda skolår i bagaget, såväl som elever med ett helt liv inom skola och universitetet. Alla studerar de från och med idag på distans.

Vissa skolor kanske är förberedda med en väl använd (och väl fungerande) lärplattform där elever och lärare är ständigt aktiva. Andra skolor har nyligen bytt lärplattform, är kanske själva i uppstarten att lära sig den och undervisar elever utan större vana av vare sig självstudier eller det digitala. Jag har upplevt båda världar. Var befinner du dig?

Var du än är, är det viktigt att vi håller ihop nu. Och jag märker hur vi inom skolan svetsas samman.

Igår kväll träffade jag tiotalet kvällslärarkollegor online via en plattform för distansundervisning, som varken de eller jag använt förut. På torsdag kväll håller jag min första distanslektion med det. 

Och jag skriver verkligen inte det för att klaga, utan för att det kändes bra. Det kändes bra att vi snabbt gjorde det bästa av en svår situation, fick stöttning och nu kan fortsätta utöva yrket. Vi fortsätter att undervisa även när ett virus tagit sig in och håller klassrummen stängda. 

Jag ser också hur skolpersonal från hela landet hjälper varandra i sociala medier. Trådar om material, arbetssätt och uppmuntrande ord flödar. Idag är ingen lätt skoldag, men att vi visar oss som ett stort kollegium är stärkande.

Så, jobbar du också hemifrån idag? Har du distansundervisning? Du ska veta att inget av det är samma sak som ensamarbete. Om du inte har hört något från dina kollegor än idag, hör av dig till dem. Vet att dina kollegor, din skola, skolor i hela kommunen och landet står inför samma sorts svårighet. Och vi möts i allehanda forum för att snabbt lista ut hur vi ska fortsätta undervisa våra elever så bra vi bara kan.   

Det som verkar ha börjat på en skaldjursmarknad i Kina har nått hit. Covid-19 skickade idag hem hela vuxenutbildningen. Men vi stänger inte för det. När situationen kräver det, behöver vi inte ringa in till lektion för att bedriva undervisning. 

Reagera på inlägget:

Att fika eller fortbilda?

”Och på så vis blir surfplattor nyckeln till ökat lärande (konstpaus) för alla elever”. 

Spridda applåder och så var fortbildningsdagens sista talare klar. Tyvärr hade jag inte fått med mig något användbart för undervisningen på min dåvarande arbetsplats. Jag vädrade min frustration med en kollega som lugnt svarade att fikat hade ju i alla fall varit gott och innehållet var väl som det brukade. Han hade helt rätt, både om fikat och innehållet, men det gjorde inte saken bättre.

Vad man förväntar sig av fortbildning kan förstås se väldigt olika ut från lärare till lärare. Men finns det något gemensamt för bra fortbildning? Hur får vi i så fall till det på våra skolor?

Först ska vi dock se resultatet av läsarundersökningen om fortbildning. Frågan i förra inlägget var: ”Vilken bild motsvarar oftast din känsla under en fortbildningsdag?”. Så här svarade 56 läsare:

  • 4% glädjeskutt 
  • 25% glödlampa som tänds i huvudet
  • 29% smiley med ett rakt streck till mun
  • 15% sovande koala
  • 27% missnöjd katt

Nej, det är inte den mest vetenskapliga undersökningen. För mig är det ändå ytterligare en bekräftelse på att vi lärare överlag inte är nöjda med fortbildningen. För över 70% av de som svarat tänds ingen lampa eller görs några glädjeskutt. Fortbildning måste bli bättre. Frågan är alltså hur.

Vi blickar mot forskningen. I boken ”Utmärkt Skolutveckling” (2016) har Jan Håkansson och Daniel Sundberg sammanställt forskning om bland annat lärares fortbildning. Dessvärre har vi lärare tydligen inte några högre förväntningar på den. Det kanske inte heller är så konstigt när en mycket vanlig typ av fortbildning är just den som framhålls som minst effektiv. Det är föreläsningar med ett brett anslag, anordnade utan kollegiets samlade analys av vad just deras elever behöver. Hur många sådana har du gått på?

Bra fortbildning däremot, är sådan som utgår från elevernas lärandebehov. Det kan låta självklart men verkar inte vara det. 

Kollegiet behöver ta reda på vad som är viktigast att utveckla i undervisningen för att elevernas främsta lärandebehov ska främjas. Sedan måste vi se vilka kunskaper om utvecklingsområdet som redan finns i kollegiet. När man verkligen tillvaratar kollegiets samlade kunnande kanske det inte, hör och häpna, behövs extern fortbildning lika ofta.

Den fortbildning som verkar ge bäst resultat för elevers lärande är undervisningsnära och långsiktig. Med fördel genomförs den av grupper av lärare med stöttning av extern experthandledning. Det bör ingå att konkret pröva, gemensamt analysera och sedan ompröva undervisning inom fortbildningsinsatsen. Dessutom ska den helst vara en del av det systematiska kvalitetsarbetet på skolan och inte en isolerad fortbildningsö (se t.ex. Helen Timperley ”Det professionella lärandets inneboende kraft”, 2019).

Att istället bara sitta en dag och lyssna på olika föreläsningar kommer sannolikt inte att bidra till dina elevers lärande. Håkansson och Sundberg lyfter fram att det till och med kan få negativ effekt på arbetsglädje och stressnivåer. Det är nog inte bara jag som muttrandes har smugit fram någon elevtext för rättning eller börjat svara på mejl.

Visst har vi väl alla också varit på intressanta föreläsningar, där vi både lärt och fått inspiration. Problemet är att omfattande studier av effekten av fortbildningsdagar och konferenser visar att de i princip inte påverkar elevernas studieresultat (Dylan William och Siobhan Leahy ”Handbok i formativ bedömning”, 2015).

Varför inte? Troligen för att det knappt alls leder till förändringar i lärarens undervisningsrepertoar, ur ett långsiktigt perspektiv. Man testar det kanske några gånger, men nya undervisningsmetoder innebär ofta extra arbete. Resultatet av de nya metoderna kan också initialt bli ett steg tillbaka gällande hur lyckad undervisningen är, innan det förhoppningsvis tas två steg fram. 

Lärare behöver stöd. Stöd i form av avsatt tid och ett kollegialt sammanhang för långsiktigt arbete med nya metoder och kunskaper. Jag tror också att vi behöver höja våra förväntningar på vad fortbildningen faktiskt ska ge oss, och i förlängningen våra elever.

Ur ett vuxenutbildningsperspektiv kan man notera att vi på komvux inte varit med i de nationella satsningarna matematik- och läslyftet. Visserligen kan det sända en signal om att komvux inte är prioriterat, men ur fortbildningssynpunkt behöver det inte vara så illa ändå. Lyften har gett flera positiva resultat, men de långsiktiga förändringarna av undervisningen genom Läslyftet har delvis uteblivit. Samtidigt kan alla skolor där det frigörs resurser i form av tid och pengar, verkligen skräddarsy fortbildning för sina lärare. 

Ett lyckat exempel på fortbildning på min nuvarande skola är när vi kontaktade Uppsala universitet för fortbildning åt ett antal lärare. Universitetet kunde just skräddarsy både litteratur och workshops utifrån vår vilja att då jobba med en variant av casemetodik. Kunskaperna spreds sedan via workshops och lektionsbesök i kollegiet. Idag är det en kontinuerligt använd metod på många kurser, med tillhörande materialbank på skolan. 

Kostnaden för fortbildningen via Uppsala Universitet var dessutom relativt låg, i jämförelse med mycket annan som annonseras. Visst, när man ordnar sin egen fortbildning kanske det inte blir lika spännande fika (eller i värsta fall ingen fika alls!) men lärandet blir desto bättre.

Några frågor du och dina kollegor kan ställa er för att förbättra fortbildningen är:

  • Lämnar jag idag över ansvaret för min fortbildning åt någon annan? Tar någon ansvaret ifrån mig?
  • Vad säger mitt anställningsavtal om resurser i form av tid och pengar som jag och mina kollegor kan lägga på fortbildning? Tar vi vara på de resurserna idag? Behöver vi mer?
  • Har vi en långsiktig helhetsplan för den pedagogiska utvecklingen på skolan? Hur kan fortbildning i så fall knytas till en sådan?
  • Vilka behov av fortbildning har vi i kollegiet utifrån elevernas lärandebehov? 
  • Vilka kunskaper om identifierade utvecklingsområden finns redan i kollegiet?
  • Vilka jobbar på universiteten eller andra skolor med de kunskaper som vi söker?
  • Vad har Skolverket för fortbildning att erbjuda?
  • Skulle det vara möjligt att söka medel för ett FoU-projekt eller liknande?

Har du andra erfarenheter eller tips kring fortbildning? Dela gärna med dig i en kommentar! 

* * *

I nästa inlägg förbereder vi oss för robotarnas kommande anstormning av arbetsmarknaden. Hur kan vår undervisning förbereda eleverna? Kommer du och jag att ersättas av robotlärare?

På samma tema undrar jag vad du som läsare tror om överlevnadschanserna för några yrken. Klicka på länken nedan för att lista dem utifrån frågan: Vilka yrkesgrupper tror du löper störst risk att konkurreras ut av AI/automatiseras inom 15 år? Det går snabbt att svara och resultatet presenteras i början av nästa inlägg.

》》》Tryck/klicka här för att svara《《《

Reagera på inlägget:

Fullständigt deltagande och ansvarstagande från näringslivet krav för tysk väg

Nyligen läste jag en debattartikel som Carl Bennet skrivit om lärlingsutbildning i Tyskland. Jag blev förvånad över hur okunnig Carl Bennet verkar vara i frågan om den tyska lärlingsutbildningen.

Det diskuteras ofta att vi borde ha en lärlingsutbildning som i Tyskland. Jag som har gått en lärlingsutbildning i Tyskland på 1970-talet kan bara konstatera att man diskuterar en fråga som man tydligen har alldeles för lite kunskap om. Jag skall försöka förklara hur den tyska lärlingsutbildningen fungerar.

För det första har Tyskland ett dualt utbildningssystem vilket innebär att skolan och lärlingsutbildningen löper bredvid varandra. Det innebär att Skolan är en del av den allmänna skolutbildningen och har inte direkt att göra med yrkesutbildningen. Det finns exempelvis inte några direkta kontakter mellan näringslivet och skolan. 

Själva yrkesutbildningen administreras och utvecklas av näringslivet som har det totala utbildningsansvaret. Det går till på följande sett. När en elev går sista året i grundskolan söker den en utbildningsplats genom att besöka de företag som tillhandahåller den typen av utbildning och lämnar sina avgångsbetyg som en sorts CV. Företagen kan därefter besluta om att genomföra ett antagningsprov eller så bestämmer de sig direkt för att anställa personen som lärling.

När personen får ett erbjudande av företaget skriver man ett lärlingskontrakt i vilket företaget garanterar att utbildningen följer de regler och utbildningsplaner som industri och handelskammaren eller handverkskammaren har satt upp.

Efter ungefär halva tiden gör lärlingen ett mellanprov för att visa att hen har de teoretiska och praktiska kunskaper för att fortsätta utbildningen. Klarar hen provet fortsätter utbildningen och avslutas efter tre eller tre och ett halvt år med ett gesällprov som är både teoretiskt och praktiskt. Klarar eleven provet får hen ett gesällbrev eller fackarbetarebrev beroende på vilken kammare som ansvarat för utbildningen.

Kamrarna har kompletta utbildningsplaner och de garanterar att lärlingen får alla teoretiska och praktiska moment som behövs. Skulle det vara så att ett företag går i konkurs garanterar respektive kammare att lärlingen får möjlighet fortsätta eller avsluta sin utbildning på ett annat företag.

Skolan går eleven i en gång i veckan. Den utbildningen följer respektive årskurs i praktiska ämnen, som specifik matte eller ritningsläsning med mera. Skolan har dock ingen direkt kontakt med företagen utan sköter sin del helt själv.

Man kan se att det inte rör sig om att lärlingen skall ha sämre teoretisk utbildning och vara en billig arbetskraft, utan att det rör sig om en kvalitativt bra utbildning som näringslivet finansierar helt själv. Det innebär att näringslivet har möjlighet att uppdatera sitt utbildningsmaterial så att lärlingen efter sin utbildning kan gå direkt in i yrket som en teoretiskt och praktiskt väl utbildad yrkesman.

Som jag nämnde ovan ligger huvudansvaret för den Tyska lärlingsutbildningen på näringslivet. Näringslivet har satt upp regler för att kunna garantera en kvalitativt bra utbildning. Den som har rätt att ha ett utbildningsansvar i ett hantverksyrke måste ha ett mästarbrev i respektive yrke. Mästare blir man efter att ha utbildat sig i ett yrke, arbetat 5 år i det och sedan gått mästarskolan i två år. Sedan gör man sitt mästarstycke i teori och praktik. Har man förvärvat sitt mästarbrev har man rätt att utbilda i yrket.

Om vi då tittar på hur det ser ut i Sverige kan man se enorma skillnader. Det finns visserligen enskilda yrkesgymnasier som sköts av företag och de brukar ha en bra utbildning. Men i Sverige har skolan det totala utbildningsansvaret vilket ofta innebär att jag som yrkeslärare måste be snällt om att kunna få en praktikplats för en elev. Det är exempelvis inte frågan om att man vill samarbeta utan man ställer krav på hur eleven skall vara.

Om man nu skulle vilja ha den lärlingsutbildningen som man har i Tyskland skulle det behövas ett fullständigt deltagande och ansvarstagande från näringslivet från första dagen eleven börjar sin utbildning.

Reagera på inlägget:

Borde vara krav på lärarleg för yrkeslärare

Jag heter Uwe och är karaktärsämneslärare för lätta fordon eller som man alltid har sagt fordonslärare. Jag gillar mitt jobb. Att få arbeta med ungdomar hela dagar är krävande men mycket givande också. Mina första 25 år inom yrkeslivet började med en utbildning till lastbilsmekanikergesäll i Tyskland och slutade som lokreparatör på SJ.

När jag startade min yrkeslärarbana fick jag börja med att läsa in mina 60 baspoäng för att sedan läsa in lärarbehörigheten. Efter examen upptäckte jag att det tydligen är en stor skillnad mellan ämneslärare och yrkeslärare. Yrkeslärare anses tydligen som en andra klassens lärare. Jag ställer mig frågan varför? Är det för att vi arbetar annorlunda, att vi har våra elever 2 till 3 dagar i sträck från 8.00 till 15.00, eller är det för att vi inte behöver legitimation, eller är det något annat? Jag undrar ofta varför det är så.

Att man har olika syn på yrkeslärare och ämneslärare kan bero på att en yrkeslärare först måste skaffa sig en yrkesutbildning och sedan en lärarutbildning. Detta speglar sig även i våra beslutsfattares agerande. Alla ämneslärare måste skaffa sig en legitimation för att kunna sätta betyg. Detta gäller inte för yrkeslärarna. Som yrkeslärare kan man anställa vem som helst från gatan. Det krävs alltså inga större kunskaper för att vara yrkeslärare. Trots att en yrkeslärare gör myndighetsutövning genom att sätta betyg. Jag tycker att det är en konstig syn. Är det inte av betydelse att en bilmekaniker är välutbildad? Jag måste kunna lita på mekanikern lika mycket som på att en läkare sköter sitt jobb det vill säga att jag som kund förutsätter att mekanikern har utfört sitt jobb på ett korrekt sätt. Annars kan mitt liv vara i fara.

Min slutsats är att det är viktigt även för en yrkeslärare att vara både en duktig pedagog och mekaniker för att kunna utbilda dessa duktiga mekaniker. Därför anser jag att det borde vara ett lika självklart krav att yrkeslärarna måste ha sin lärarlegitimation.

Ett argument som jag har fått höra av Jan Björklunds statssekreterare Bertil Östberg är att det inte är möjligt att kräva att alla yrkeslärare skall ha pedagogisk utbildning och legitimation eftersom det skulle bli för dyrt. Med andra ord så behövs det bara en lågprisutbildning när det gäller yrkeslärare.

Alla lärare är lika viktiga och betydelsefulla för våra ungdomar och jag är övertygade att alla lärare gör sitt bästa för att lära ut kunskaper som våra ungdomar behöver. Därför anser jag att det skall vara likvärdiga krav på alla lärare som har en lärarbehörighet.

Reagera på inlägget: