Annons

Många nya frågor utan tid att reflektera

Relaterat

APT igår med information till oss vuxna om vad som händer kring spridningen av coronaviruset, skolministern i radio och tv som pratar om läget. Plötsligt är det inte längre bara något som händer ”där borta”. I min arbetsvardag står min chef och säger: är en elev sjuk så ska den hem.

Oro innan mötet, ska vi ha möte med alla vuxna tillsammans i ett rum? Är innehållet i mötet värt att alla samlas och således utsätter hela personalgruppen för smittorisk samtidigt? Många nya frågor utan tid att reflektera.

Illgula lappar sitter uppsatta runt om i skolan med rutiner hur vi ska göra om vi misstänker att någon är sjuk. Klassrummet ska vädras, vårdnadshavare kontaktas och rektor mailas.

Mitt i allt detta står jag. En professionell pedagog som bara på några dagar fått en helt ny roll. Helt nya frågor att fundera över och helt nya perspektiv.

Hur gör jag nu? Många nya frågor utan tid att reflektera.

Min oro, elevernas oro, vårdnadshavares oro. I skolan är jag ledaren som ska agera. Men att skicka hem elever för att de nyser och kanske är sjuka? Det här är ju något helt nytt.

När kommer jag skicka hem min första elev? Hur kommer det kännas? Hur kommer de andra eleverna reagera? Hur kommer jag reagera?

Vissa pratar om att det här blir ett arbetsmiljöproblem. Jag förväntas utsätta mig för misstänkt smitta. En smitta som kan komma hem till mig – bortom det professionella.

Vi förväntas vädra ut klassrummet om någon som misstänkt varit sjuk vistats där. Rent teoretiskt så förstår jag precis. Men hur ska det gå till i praktiken? Eleven visar symptom i korridoren eller matsalen. Hur gör vi då? Vad gör vi med de andra eleverna när vädringen sker. En praktisk detalj men utan tid att egentligen reflektera. Så kan tanken vandra.

”Varför stängs inte vår skola?”, undrar en elev på dagens första lektion. Egentligen har jag inga riktiga svar varför Sverige agerar på annat sätt än grannländerna. Jag kan bara spekulera med hjälp av skolministerns ord. Hjälper det att stilla andras oro om jag ger en rimlig förklaring? Troligen.

Jag kan ju själv bara säga vad jag vet och göra det som jag rimligen tror är rätt. Information får jag massor från alla håll. Huvudman håller oss informerad, politiker och myndigheter håller pressträffar.

Jag kan bara lyssna och samla information för att i klassrummet svara på de frågor som går och lugna det jag kan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer