Annons

Ska vi samla in – eller eleverna lämna in?

Ska eleverna ta ansvar och lämna in resultatet av sitt arbete eller är det min uppgift som lärare att samla in elevernas kunskap?

Javisst ska vi träna våra elever att bli självständiga medborgare och lära sig ansvar. För den stora massan elever så spelar det ju troligen ingen roll. De visar mig vad de lärt sig genom att göra det vi bestämt.

Men för de som det ofta kommer ett gupp i planen för eller som helt enkelt inte kommer igång, för dem så har det stor betydelse.

Ska ansvar och självständighet tränas när det påverkar betygen eller omdömen?

Jag kan även tycka att lämna in-tanken blir en stressfaktor för både mig och eleverna kring en produkt som ska produceras och lämnas in. Om det blir en stressfaktor för mig och för eleverna, varför då ha det?

Ska jag jaga produkter eller samla in kunskaperna hos eleverna?

Jag lutar allt som oftast åt det senare. Inte att jag springer runt för att samla in uppdrag och texter utan att eleverna vid olika tillfällen visar mig vad de lärt sig. Jag ger dem en dag för kunskapskoll. Ett pass där de kan skriva text. En morgonstund där ett samtal blir tillfället att få visa kunskaperna som var så långt borta dagen innan.

Under momentets gång processar vi kunskaperna och bygger upp tankeförmågor. Jag observerar elever och eleverna frågar mig.

De gånger jag vill att eleverna tar ansvar att lämna in så är det en del av en process där elever och jag tillsammans har planerat och tydligt skrivit i ett schema dag för dag vad de förväntas göra.

Jag tycker inte att det ska bli föremål för betygsvarning om ett arbete inte lämnats in. Har en kunskap däremot inte visats då är det något annat. Ändå tycker jag mig ofta höra precis det och ibland är jag själv där.

– De har ju inte gjort någonting. Inte en uppgift har lämnats in på hela momentet.

Ofta finner jag mig då plötsligt sökandes efter ett papper eller affisch som ju är en produkt och inte faktisk kunskap. Då är det bättre att jag samlar in kunskap vid olika tillfällen så att produkten inte blir det centrala utan den faktiska kunskapen.

När jag samlar in kunskaper så minskar även möjligheten att jag får ett plagiat eller att arbetet är väl generöst i förhållande till copy/paste alternativt att två studiekamrater gjort väl mycket av varandras arbeten.

Att samla in kunskaper ger mig bättre kontroll på inflödet av underlag, eleverna får arbetet gjort och alla får möjlighet till de förutsättningar som ger dem bäst chans att lyckas.

Reagera på inlägget:

10 tips till dig som är ny som lärare

Ett mail kom till mig. ”Karin, jag har följt dig, din blogg och det arbete du gör. Jag börjar min första lärartjänst i höst, tar min examen nu i vår. Vad ska jag tänka på?”

Ärad över frågan och förtroendet började jag fundera, vad är det jag gör när jag får en ny grupp?

Vilka tips vill jag ge någon som ska börja sin första tjänst?

Hur ska jag tipsa någon som börjar från början, som ensam bland öar i en skärgård.

Åt vilket håll ska jag börja simma?

Jag kom fram till den här listan, säkert kan den kompletteras och säkert är den inte för alla men så här tänker jag:

Först ett stort grattis till att utbildningen är klar. Välkommen till ett härligt yrke som ger något alldeles extra varje dag.

  • Innan eleverna kommer, skaffa en kalender. Ett fantastiskt hjälpmedel, jag klarar mig inte en dag eller knappt en lektion utan den.
  • Skaffa något fint till dig och ditt skrivbord. En personlig sak som påminner dig om att du landat ditt första jobb och som symboliserar alla dina förväntningar.
  • Gör en planeringsram över läsåret, gärna även en till som sträcker sig över hela den tid som du ska arbeta med gruppen, ofta tre år. Här kan du säkert få hjälp av kollegor på skolan men tänk även efter själv, titta ordentligt i läroplanens kunskapskrav och syftestexter. Vilka ämnen ska du undervisa i? Vilka kunskapskrav behöver du hinna med? Hur länge får du arbeta med respektive ämne? Därefter kan du börja med HURET. Det är lätt att inspireras och se alla roliga projekt som finns. Men du gör klokt i att stoppa och se till ramen först.
  • Gör ett personligt schema. Hur ska du fördela din tid när du inte har lektion? Tänker du använda förtroendetiden hemma eller gör du den på jobbet? Vad är det du faktiskt är anställd att göra? Ofta kommer det många förväntningar med yrket som faktiskt inte är något som egentligen ingår i tjänstebeskrivningen. En lärare kan jobba hur mycket som helst, det är upp till dig att vara professionell och faktiskt sätta ramarna både för dig själv och för din omgivning. Otroligt viktigt.
  • Vid terminsstart: Börja med att arbeta med gruppen. Vilka förväntningar har du på klassrumsklimatet och arbetsmiljön? Det här är viktigt att förmedla till gruppen, vilka tankar har du? Hur ska eleverna begära ordet? Hur ska eleverna sitta? Vilka rutiner ska ni ha när arbetspasset börjar och när arbetspasset slutar? Här kan du även vara tydlig mot vårdnadshavarna att du jobbar bara exempelvis mellan 8–16 och att de inte kan räkna med att du nås efter den tiden. Lämna aldrig ut dina privata kontaktuppgifter.
  • Lär känna dina elever professionellt, vilka behov har de? Vilka styrkor har dina elever? Vad har de med sig sedan tidigare i form av kunskap och skolerfarenhet? Gör övningar där du får höra deras tankar men som även gärna får mynna ut i fina dekorationer av klassrummet. Här är Unicefs material toppen att tillgå, ett klick bort och massa bra färdigplanerade lektioner för alla åldrar. Barnkonventionen, värdegrund, pyssel och alla kan delta. Toppen! Namnskyltstillverkning är också bra övningar, du får lära dig namn samtidigt som eleverna kan dekorera skyltarna med personliga tankar som sedan förmedlas individuellt eller i helgrupp.
  • Försök identifiera de elever där det är viktigt att du snabbt får en relation även till hemmet. Sträva efter att första kontakten med hemmet ska vara ett möte där ni får hälsa och lära känna varandra. Sedan hur mötet går till eller hur långt det är spelar ingen större roll, det kan mycket väl räcka med ett handslag första dagen på terminen.
  • Berätta för eleverna om den ram som du satt upp för läsåret, ge lite försmak på vad ni ska göra. Det både hjälper dem som behöver god framförhållning och skapar försmak inför kommande projekt.
  • Låt dig själv vara ny. Hoppa inte på att gå med i en massa utvecklingsgrupper på skolan. Din rektor ska hjälpa dig så du får en mentor som har tid för dig och dina frågor. Gärna någon som är en bit från din undervisningssituation så era möten inte blir att fixa vardagliga praktiska bestyr.
  • Så fort du får ett mejlkonto, skapa en mapp som heter beröm. Där ska du samla alla dina meddelanden där du fått positiv respons för något du gjort. Vissa kan innehålla något så enkelt som ett tack. Ovärderlig källa till positiv energi de dagar som kanske inte går som du tänkt.

Det här är mina tips för att få en bra start i yrket.

Stort lycka till med ditt nya jobb, faktumet att du faktiskt ställer frågan visar att du förstår mycket av yrkets komplexitet samtidigt som du är villig att höra och lära för att ge dig själv en så bra start i yrket som du bara kan.

Reagera på inlägget:

Anpassningar – mycket för få eller lite för många?

Ordet anpassningar kan få oss lärare att svettas floder. Ett till papper som ska fyllas i, mer uppgifter som ska göras till en redan överfylld attgöra-lista.

Men lägger jag ordet ”anpassningar” åt sidan och istället fokuserar på hur jag lägger upp mina lektionspass så blir anpassningarna några av de verktyg jag under åren lagt i min verktygslåda.

Med kontinuerliga finslipningar kan all undervisning anpassas till att fungera för de allra flesta. Här är en handfull anpassningar som ständigt följer mig i min undervisning.

  • Något som har högsta prioritet där jag bedriver undervisning är lugnet. Här är det inte den totala knäpptystnaden jag strävar efter utan arbetsron som gör att studiefokuset kan hållas. För att skapa lugnet så är det oerhört viktigt att sätta ord på det självklara: Vad förväntas av dig under genomgången? Hur begär du ordet?
  • Allt material behöver vara tillgängligt för mig och eleverna innan passet börjar. Material som både kan läsas, tittas på, översättas och lyssnas på. Ger jag alla tillgång till material med möjlighet till olika studievariation underlättar jag för både mig och eleverna. 
  • Få, tydliga och begränsade uppgifter. Eftersom jag undervisar på högstadiet så är allt vi gör indelat i tre olika svårighetsgrader. Varje uppgift kan växa i tre olika riktningar. Oftast är dessa i sin tur indelade efter vecka och pass för att begränsa så att det som ska läras inte känns som ett oöverstigligt berg. Känslan av att faktiskt också blir klar och se att det finns ett slut på uppgiften underlättar även.
  • Varje  lektion ska ha ett tydligt mål och syfte. Inte att jag varje gång pratar om läroplanens syfte och mål utan mer att varje lektion har en ram. Idag pratar vi om diskrimineringsgrunderna eller de svenska grundlagarna. Tillsammans ska vi lära oss att förklara tydligt och ge exempel eller se vilken av grundlagarna som har mest betydelse i din vardag. Till det inleder jag alla arbetsmoment med att lyfta ut ord som är viktiga och samtidigt kan vara nya och eller knepiga att förstå. Här bistår även vår fantastiska specialpedagog med bildstöd för att ytterligare förtydliga för alla.
  • När passet väl är igång är det viktigt att ha tydliga tidsangivelser. Här fick jag senast i veckan feedback från samma specialpedagog att det kan förtydligas ytterligare. Efter observation i klassrummet märktes det att när passet gick in på halvtid så var det många i gruppen som fokuserade på när pausen skulle komma, för det var inte angett på tavlan som inramning av passet.
  • Slutligen och för mig en återkommande bekräftelse och för eleverna en möjlighet att i begränsad form visa vad de kan: En kunskapskoll eller temperaturmätning. Hur har veckans kunskaper landat? Det här är korta och återkommande avstämningar där eleverna får visa vad de kan. När avstämningarna kommer ofta och är tydliga så ger det många möjlighet att lyckas. Ett extra knep jag tar till är att när gruppen är ny så lägger jag nivån på dessa så att även den elev med minst förtroende på sig själv lyckas. Förvånade tittar eleverna på mig när jag förtroligt berättar att det här gick hur bra som helst.

– Va, klarade jag mig? blir ofta svaret. Javisst, lita på dig själv, det här kan du.

Därefter så märker eleverna att om de gör vad de ska när vi jobbar på lektionerna så fixar de kunskapskollerna utan större bekymmer och kunskapsbasen, när det börjar dra ihop sig till slutmoment, är precis där den förväntas vara.

Så en handfull anpassningar för alla ger de allra flesta möjlighet att lyckas.

Reagera på inlägget:

Att uppmärksamma Förintelsen i klassrummet

Varje år under hela min lärarkarriär har jag tillsammans med mina elever uppmärksammat Förintelsens minnesdag den 27 januari.

År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Sedan 2001 har det varit en nationell minnesdag. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och dem som stod emot. En dag för alla som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.

Minnesdagen firas just den dagen för det var den 27 januari 1945 som fångarna i koncentrationslägret och förintelselägret Auschwitz befriades. Med det öppnades även portarna till ett av de grymmaste folkmord som världen skådat. Det fruktansvärda brott mot mänskligheten som begicks där och av krigsförbrytarna i det tredje riket uppmärksammas vid minnesdagen.

För mig som lärare i de samhällsorienterande ämnena är det få delar i läroplanen som är så tydliga som just kunskapskravet som berör Förintelsen:

Eleven har goda kunskaper om historiska förhållanden, skeenden och gestalter under olika tidsperioder. Eleven visar det genom att föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar, samt om Förintelsen och andra folkmord. (ur läroplanen kistoria kunskapskrav mot betyget C årskurs 9.)

Tidigare år har jag alltid jobbat med enbart högstadieelever och att uppmärksamma minnesdagen har känts självklart. Vi har läst ”Om detta må ni berätta…”, eleverna har sett mina bilder från Auschwitz. Jag har berättat, filmer har visats och ofta har vi även haft en person på besök som kunnat berätta om sina personliga erfarenheter och minnen från den fruktansvärda perioden av vår historia. Eleverna har verkligen lärt för livet och diskussionerna som förs är alltid oerhört gripande.

”Om detta må ni berätta…” kan lätt och gratis laddas ner från Forum för levande historias hemsida. Där finns den på flera språk. Boken kan även beställas gratis i klassuppsättning. Mina elever får alltid ett eget exemplar i årskurs 7:

”Var rädd om den här, vi kommer jobba med den hela högstadietiden och sen är den din att ta hem.”

Skolan har ett stort och viktigt uppdrag att undervisa i demokratins rättigheter och skyldigheter. Värdegrunden som följer i ett land som har tryck- och yttrandefrihet behöver läras, upplevas och diskuteras. Det här är ett arbete som görs dagligen och alldeles synnerligen kan det göras en dag som den 27 januari.

På min nuvarande skola har arbetet kring minnesdagen tagit ytterligare ett kliv och utmanat mina tankar kring hur dagen ska uppmärksammas. Förra året fick jag den stora äran att driva skolans elevråd. Då skolan är nystartad var elevrådet också ett helt nytt kapitel att skriva. Jag tog tidigt i starten med elevrådsarbete ett samtal med min chef kring minnesdagen. Nog skulle väl hela skolan kunna uppmärksamma den? Alla åldrar utifrån sitt perspektiv, men ändå uppmärksamma dagen?

Vi enades om att ja, alla kan vara med och uppmärksamma minnesdagen.

Via elevrådet kom vi det året att fokusera på ordet, från årskurs 1 hela vägen upp till högstadiet. Ansvaret vi alla har i det vi säger och förmedlar till andra. De yngre eleverna fick boken ”Herr Peabodys äpplen”, en historia om ordets makt och vad som kan hända när någon sprider osanningar om andra människor.

De äldre fick dels se Forum för levande historias utställning om Förintelsen. Varje år tillhandahåller https://www.levandehistoria.se en utställning fri att skriva ut. Tänkvärd, tydlig, korrekt och lätt att använda. De läste även boken ”Sofia Z 4515” för att verkligen skapa förståelse för Förintelsen och dess fasor. Även den boken finns gratis att använda på ovannämnda hemsida. 

Vi sammanfattade då med orden att det skulle bli en dag att högtidlighålla minnet av offren från Förintelsen, men även en stund för lärdom till framtiden.

Det här läsåret har vi redan haft Livia Fränkel på min skola. Hon har berättat sin historia för de äldsta eleverna. 120 elever satt knäpptysta i två timmar lyssnades på hennes historia.

”Ta hand om varandra, flickor”, var moderns sista ord till henne på perrongen i Auschwitz. Dessa ord blev sedan grunden i de diskussioner som följde i klassrummet och även till tankarna kring hur vi ska uppmärksamma minnesdagen detta år.

Efter Livias föreläsning skrev en elev i årskurs 7 i sin reflektion:

Det känns helt otroligt att titta på Livia och att veta att den personen har gått igenom så himla mycket hemska saker. Jag tänker också på att jag ska försöka ha civilkurage. Jag kommer berätta hur fantastiskt det var att få se en person som upplevt det hon gjort och hur fantastiskt det är hon berättar det vidare.”

I år kommer fördomar och samarbete att bli i fokus under dagen för alla åldrar. Elevrådet kommer under årets första möte att få övningar och saga. Vi kommer att läsa om vikten av att samarbeta och hjälpa varandra att göra gott genom att läsa ”Englands rosor”. Ibland är det lätt att se på någon eller något och tänka att jag vet minsann något om den personen eller händelsen utan att jag egentligen vet något alls. De äldre eleverna kommer även att ha årets upplaga av Forum för levande historias utställning ”Antisemitism då och nu”. Förra årets årskurs 5 har nu blivit stora nog att även de läsa ”Sofia Z 4515”. Årskurs 7 får ett eget exemplar av ”Om detta må ni berätta…”.

Fördomar var en av de saker som gjorde att andra världskriget fick så fruktansvärda konsekvenser. Fördomar är även något som i dagens samhälle som kan ge upphov till splittring och utanförskap. Kunskap och samarbete är två viktiga komponenter för att motarbeta och förebygga fördomar.

Mer samarbete vill jag lyfta in 2019. Efter andra världskriget uppstod två viktiga samarbeten som Sverige är del av idag:

  • FN och den i skolan alltid aktuella barnkonventionen som direkt följd. Men även det alltid aktuella, men i vår särskilt aktuella, EU samarbetet.

Är vi beroende av varandra och känner varandra så blir det svårare att bli osams.

Förintelsens dag är varje år en dag att uppmärksamma och minnas, en dag att se framåt och ta personlig lärdom av, men även en dag uppmärksamma hur världen efter 1945 gått samman för att samarbeta i olika forum för att lära från det förgångna.

Reagera på inlägget:

Mors dag och kanelbullar – är de en del av vårt uppdrag?

Terminsstart är planeringstider. Våren är full med helgdagar, lovdagar och andra särskilda dagar som uppmärksammas i tidningar, sociala medier och reklamkampanjer – ibland även i skolan. Det här väcker alltid tankar hos mig.

Vilka dagar och högtider ska vi i skolan uppmärksamma i undervisningen? Födelsedagar, mors dag och kanelbullar – är de en del av vårt uppdrag?

När min pappa var sju år så dog min farfar i en cykelolycka. Pappa har berättat att han som sjuåring tog det hårdast när han på sin första skoldag var tvungen att vara hemma eftersom det var sorg i familjen. Allt efter tiden gick fick pappa såklart gå i skolan och uppleva det han längtat efter. Han har inte berättat så mycket om sorgen efter sin far men har han ofta återkommit till en historia direkt kopplad till det.

Den första terminen på hans första år fortlöpte. Det blev november och fars dag. Alla barnen i klassen förväntades göra ett kort som uppmärksammade far på hans särskilda dag. Således även min pappa. Ambitiös och ansvarstagande som jag inbillar mig att han var redan då så tog han sig an övningen. Han satt där, sju år gammal, och ritade sitt farsdagskort till en pappa som inte längre fanns.

Det är som ni förstår många år sedan min pappa gick i skolan och jag skulle hoppas att historier som dessa inte längre behövde berättas. Men faktum är att sedan jag själv blev mamma och barnen började på förskolan och skola så har små kort dykt upp ämnade till mig vid mors dag och i anslutning till internationella kvinnodagen. Funderingar kring hur vi föräldrar tycker att barnen ska uppmärksammas på sina födelsedagar har kommit i veckobrev.

Historien om min pappa blir så aktuell. Bara förra året var det en kollega som tänkte uppmärksamma mors dag och frågade mig om jag hade några idéer. 

Jag vill inte vara den som säger nej och pratar omkull en kollega med en idé men jag kunde inte låta bli denna gång. Jag berättade historien om min pappas första termin i skolan. Tanken att uppmärksamma mors dag lades snabbt ner.

Vet jag att alla barn har en far som de vill uppmärksamma? Hur vet jag, även om de har en mamma, att det faktiskt är en snäll mamma? Hur vet jag när det är dags för födelsedagar att barnet som fyller år verkligen vill firas eller att det ens är en dag som de vill bli ihågkomna på?

Sen kommer de dagar som inte är direkt uppmärksammade i läroplanen – Alla hjärtans dag och Halloween. 

Den tidigare får mig bara att tänka på alla de som kanske så gärna vill ha den där rosen eller kortet men inte får den. Kring Halloween så är det en dag som blir direkt problematisk för vissa barn att delta i undervisningen på grund av sin trosuppfattning. 

Att ha elever i gruppen som lever med en övertygelse eller är uppväxta i en tradition som är en klar minoritet i samhället utmanar mitt normkritiska förhållningssätt ordentligt.

Är jag så inkluderande i min undervisning som jag önskar?

Jag tänker särskilt på när jag senast undervisade i religion och jag visste att det i gruppen fanns ett par elever med en trosuppfattning som ofta inte tillåter studier av andra religioner. Det blir då oerhört viktigt för mig hur jag lägger orden och förbereder mina uppgifter så att även de kan delta på samma villkor som de andra.

Jag uppmärksammar numera bara särskilda dagar som är direkt relaterade till läroplanen. Tidigt på läsåret kommer dagen som alltid ger mig ett leende på läpparna: Geologins dag är en personlig favorit som kan börja förberedas redan på vårterminen. Falukorv, röda stugor och mineraler. Härliga tider, lättsamma tider.

Sedan kommer FN-dagen och Nobeldagen som båda är som skolans egna nationaldagar. De mänskliga rättigheterna och kunskap står i fokus. Veckorna innan och veckorna efter får gärna fyllas med aktuell information och kunskap som rör de ständigt aktuella ämnena.

Mellan FN-dagen och Nobeldagen kommer World aids day. Den uppmärksammar jag när jag undervisar i årskurs 8 och 9. Det är en dag som verkligen ger perspektiv för eleverna i samtal om demokrati, utveckling, samhälle och framtid. Sådana orättvisor, sådan sorg och det sker just nu på så otroligt många ställen runt om i världen.

Dagar att uppmärksammas slutar redan, i mitt klassrum, i januari när Förintelsens minnesdag kommer. Varje år uppmärksammar jag denna dag på olika sätt. Dagen då fångarna i Auschwitz befriades 1945. Varje år blir effekten hos eleverna densamma, något som det pratas om under lektion och efter lektion i många veckor.

Dagar att lättsamt fira går ner till noll. Dagar att uppmärksamma med de mänskliga rättigheterna och läroplanen i fokus – där finns det mer att hämta. Då kan jag även med lätthet referera till läroplanen och skapa förståelse och legitimitet för vad jag gör. Det är mitt uppdrag.

Reagera på inlägget:

Sidor