Alla lärare bör läsa denna

Tankesmedjan Balans är en udda fågel i det svenska politiska landskapet. Utifrån ett starkt engagemang och väldigt lite finansiering har de två grundarna lyckats visa att man kan synas och höras fast man inte har en stor organisation och/eller mycket pengar i ryggen.

Nu har de släppt en rapport som jag menar att alla lärare borde läsa. Den heter ”Stolpe ut!” och är en beskrivning av hur lärares situation och arbetsmiljö påverkades av skolreformer från 1990-talet och det inte minst av de avtal som slöts på den tiden och framåt.

Meh, kanske någon säger – jag ville ju läsa något intressant. En torr framställning av gamla avtal – hur relevant är det?

Ja, det visar sig ju att det är ytterst relevant. Om du tycker att lärares arbetssituation är frustrerande; om du tycker att det är som att det bara är krav men väldigt lite manöverutrymme; om du tycker lönesättningen är konstig och svår att förstå – svaren finns i den här rapporten.

Seriöst: Denna borde alla lärare läsa för att förstå varför yrket har blivit som det blivit.

En av poängerna med den är att den så tydligt visar att det inte bara är ”kommunaliseringen” som är problematisk. Utan också allt det som följde på den med målstyrning och andra verktyg ut New Public Management-lådan. Den visar också hur lärarfackföreningarna på många sätt var behjälpliga i processerna. Och det behöver man nog både tänka på och omvärdera inom lärarnas fackföreningar.

Och det måste man kunna göra utan anklagelser eller skuld och skam. ”Förlåt oss för vi visste inte bättre” skrev en gång de tjänstemän som införde New Public Mangament inom den danska offentliga sektorn. Det gäller också hur fackföreningarna agerade efter kommunaliseringen. Man var helt enkelt påverkade av en tidsanda och kunde nog inte riktigt förstå vad man gjorde. Men det är ingen ursäkt för att inte göra det nu. För idag vet vi var vi hamnade.

Rapporten är en fascinerande och väl utförd beskrivning av hur det gick till och vad konsekvenserna blev. Om vi ska få en lärarkår som på riktigt går med raka ryggar behöver vi se den här beskrivningen i vitögat och fundera över vilka av de stegen som togs som går att backa på. Och det är mycket möjligt att man då ser att det kanske inte är arbetsgivaren som är det stora problemet utan hur avtal och lönemodeller ser ut.

Sedan är det en annan sak att jag själv inte riktig ser hur den nystart vi behöver för läraryrket skulle vara möjlig utan ett rejält ingripande av staten. Men, vågar man på allvar titta på det Balans skriver kanske det går? Balans sammanfattar själva rapporten med:

”Målstyrningen av skolan har levererat stolpskott efter stolpskott. Om bollen ska gå i mål behöver skolan regler.”

Så är det.