Anne-Marie Pålsson tänker fel i sin utredning

Innan jag kommer in på mitt riktiga ärende vill jag säga något om det hemska som hände i Malmö. Det var oacceptabelt; för dem som dog, för deras nära och kära och för alla elever på skolan som har rätt att uppleva sin skola som en trygg plats. Vilka konsekvenser detta bör få kan man undra över. Är det mer säkerhet på skolor, eller behöver vi göra något åt samtalet på olika internetforum? Jag vet inte.

Vad det i alla fall visar är något alla vet – hur utsatt och viktig – en lärare är. Att våld riktar sig mot lärare beror på det. Som lärare är du en ledare, du är en extraförälder, du är den vuxne och den som står där framme. På samma sätt som det kan leda till så oerhört mycket gott kan det leda till den här typen av ondska. Men vi måste komma ihåg att vi inte vill låta ondskan bestämma vilka vi är, eller vad skolan är för plats. Detta får inte leda till att vi blir rädda. För då har ondskan segrat.

”Ondskan får helt enkelt inte segra”

Apropå ondska är kriget i Ukraina är inne på sin andra månad. Och ondskan där är det totalitära samhället och en maktgalen despots galna tankar om hur världen fungerar. Hur fel (och feg) han är visar sig i hur han stryper demokratin i sitt eget land. Här får vi inte heller bli rädda. Ondskan får helt enkelt inte segra. Fakta, demokrati och fritt tankeutbyte är det farligaste för en diktator. Och det är just det vi ska lära ut i skolan.

Trots allt detta elände rullar det officiella Sverige på. Utbildningsdepartementet har skickat ut en imponerande mängd reformförslag som jag skrev lite om i mitt förra inlägg. Genom några av dem vill regeringen försöka att, i alla fall lite grand, ta bort udden av den skada marknadsskolan gör i vårt samhälle. Jag vill upprepa att detta är en avgörande stund. Det är dags för partierna att visa om de står på lärarnas och elevernas sida eller på riskkapitalets.

Jag noterar att humorprogrammet ”Svenska nyheter” gjorde humor av att beskriva det svenska skolpengssystemet precis som det fungerar i verkligheten. Programmet är en pedagogisk förklaring av hur det fungerar och det blir roligt. Det säger något.

Något som inte var humor var nationalekonomen Anne-Marie Pålssons utredning om skolmarknaden som hon gjort åt Lärarnas Riksförbund. En oerhört välgjord utredning men som jag (precis som skolministern) inte tycker landar i det självklara den borde landat i. Den före detta moderata riksdagsledamoten konstaterar formellt och sakligt att det finns oerhörda problem med skolmarknaden och framförallt med närvaron av associationsformen aktiebolag i den. Hon skräder verkligen inte orden.

”Jag tycker hon tänker väldigt fel”

Men sedan landar hon ändå i slutsatsen att vi inte kan göra oss av med aktiebolagen. Och den främsta anledningen för henne verkar vara prislappen. Det skulle kosta tiotals miljarder kronor.

Här tycker jag att hon tänker väldigt, väldigt fel. Skulle vi som samhälle acceptera att vi hålls gisslan av aktiebolagen för att det skulle bli dyrt att göra oss av med dem? Och det för en summa som i jämförelse med vad skolsystemet kostar varje år faktiskt är en ganska mycket liten summa.

Nej det är inte en rimlig slutsats. Det är vi som bestämmer vem som ska driva skolor, inte de utländska riskkapitalisterna, eller deras ersättningsanspråk.

Har vi gjort fel får vi göra rätt. Så enkelt är det.