De Idéburna förtjänar mer plats i skoldebatten

När beslutet om friskolor togs 1992 i ett skandalöst dåligt genomfört reformarbete utan utredning med mer så fanns det argument för dem. Ett av de viktigaste var möjligheten för olika idéburna organisationer och föräldrakooperativ med mera att kunna driva skolor. Man kan säga att det var dessa man knuffade framför sig i debatten.

Men inne på departementet ville man öppna upp för aktiebolag. Odd Eiken som var statssekreterare på utbildningsdepartementet då har berättat det för journalisten Sten Svensson. Men detta var något som man talade så tyst om att inte ens den dåvarande skolministern Beatrice Ask verkade lägga märke till det. Hon har på senare tid sagt att det inte var tanken.

De Idéburna skolornas riksförbund skiljer sig mycket i åsikter jämfört med Friskolornas riksförbund som är en organisation för dem som vill ta ut vinst och vill ha kvar riskkapitalister och aktiebolag.

De idéburna är tydligt emot vinst. De föreslår nu i ett pressmeddelande ett antal saker som kan vara bra att ha med i debatten om vi vill ta bort vinstintresset och aktiebolag i skolan:

• Skapa investeringsformer med rimliga villkor för idéburna skolor, till exempel särskilda investeringsfonder.
• Se till att lärare och professionen får ett större inflytande över organisation och pedagogik.
• Statistiska centralbyrån (SCB) måste i framtiden tydliggöra skillnaden mellan idéburna och kommersiella friskolor i sin statistik.
• Ett reformerat kösystem för antagning till friskolor måste innehålla en möjligt för föräldrar som efterfrågar en särskild pedagogik att få önskemålen tillgodosedda.
• En reformerad skolpeng måste garantera att elever i behov av särskilt stöd får sina behov tillgodosedda. Det sker alltmer sällan i dagens system.
• Det blir ett demokratiskt problem när gigantiska privata skolkoncerner får ett avgörande inflytande över den samhällsgemensamma verksamhet som framför allt den obligatoriska skolan är. Denna utveckling måste brytas – stoppa vinstjakten.

Inte minst det första är ett bra förslag. Det är ju inga problem med vinster. Bara de inte förs bort från skolan. Alla verksamheter kan behöva lägga undan och spara för investeringar. De föreslår ett ordnat och kontrollerat sätt att göra det på. Det är konstruktivt och bra.

”De ligger närmare majoriteten”

Varför är det problem med aktiebolagen? Det finns stora anledningar:

• De har som syfte att gå med vinst. Undervisning och lärande kommer faktiskt alltid i andra hand – enligt lagen.
• Skola är en demokratisk institution och ska inte bedrivas under lagstiftning som handlar om företagssekretess och där meddelarskydd etc inte gäller,
• Myndighetsbeslut som betygssättning ska inte utföras av företag som kan tjäna pengar på att snedvrida dessa, och sedan det självklara. De pengar vi vill ska gå till skola ska gå till det och inget annat.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Vi sätter av skattemedel till skolan som vi tänkt ska gå till lärarlöner och gärna lagom klasser som går att undervisa väl. Men friskolorna anställer obehöriga lärare och tar de pengarna som på så vis blir över. Man behöver inte vara särskilt smart för att förstå att det inte är bra.

Jag tycker de Idéburna förtjänar mycket mer plats i skoldebatten. De ligger mycket närmare majoriteten av väljare, lärare och rektorer i sina åsikter än vad friskolelobbyn gör.

* * *

Ps. Det här var det 250:e blogginlägget jag skrivit för Skolvärlden sedan jag började med det 2015. Det är fascinerande att se tillbaka på alla dessa inlägg och se, både hur jag utvecklats, och hur skolfrågor förändrats och vad inläggen speglat. Men det är också lite sorgligt eftersom många av frågorna, om segregation, lärarsituation, aktiebolag och likvärdighet inte förändrats. Många inlägg skulle jag bara kunna kopiera och lägga upp igen!

Jag vill tacka Skolvärlden för att ni ger mig den här möjligheten att reflektera. När jag tänkte på det kom jag på att jag vilja tacka alla dem som genom åren hjälpt mig att förstå svensk skola bättre. Visst jag har läst många böcker, rapporter och avhandlingar. Men det viktigaste har varit alla människor jag mött. Först tänkte jag på en lista med namn på alla dessa. Men så kom jag på att om jag då glömmer ett så kan den personen undra varför.

”Jag vill tacka er alla”

Men alla ni jag mött på genom åren; fackföreningsmänniskor, från elevorganisationer, forskare, de nationella resurscentrumen, Skolverket, ministrar och andra politiker, statssekreterare och departementspersonal, Skolporten, IFOUS, Skolforskningsinstitutet, SPSM, skolchefer, alla människor som var inblandade i KVA:s skolkommitté och Framtidens skola, alla rektorer och lärare överallt som jag samtalat med, inom Academedia, Västerås kommun, Uppsala kommun, Hallstahammar, Höganäs, Malmö och på olika föreläsningar, personer på förlag, utländska forskare och skolmänniskor, och personer inom EU:s utbildningsarbete och så vidare med mera (och nu de senaste åren också inom läromedelsvärlden och kultursfären genom Läromedelsförfattarna):

Jag vill tacka er alla. För vi är väldigt lite i oss själva. Kunskaper och åsikter är något som formas genom åren genom både läsning och genom alla de möten med människor man har. Ibland genom att vi är överens men också när vi inte är det.