Första spiken i kistan?

När nu Riksrevisionen äntligen efter decennier tittar på lämpligheten i den praxis som vuxit fram vad gäller skolpeng i Sverige är slutsatserna lika klara som självklara:

”Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att regelverket i vissa avseenden motverkar en likvärdig skola och därför behöver förändras. Riksrevisionens bedömning är att det nuvarande regelverket medför svårigheter för såväl huvudmännens möjlighet att planera sin verksamhet som en effektiv resursfördelning. Det beror bland annat på att enskilda huvudmän ska ersättas enligt lika villkor, men har andra förutsättningar för sin skolverksamhet än de kommunala huvudmännen.

Samtidigt har de enskilda huvudmännen svårt att bedöma om de får rätt ersättning. Därutöver speglar inte skolpengens storlek kostnaden för att ta emot eller förlora en ytterligare elev. Riksrevisionens bedömning är även att regelverket för påtagliga negativa följder på lång sikt vid etablering av fristående skolor inte fungerar ändamålsenligt.”

Man skriver också att regeringen bör se till att en nationellt bestämd schablon för ersättningen till fristående skolor införs.

Det som var självklart redan på tidigt 1990-tal, men som de borgerliga partierna motsatt sig så sent som i våras när regeringen försökte införa en ändring, har nu återigen slagits fast: Det system med skolpeng som finns missgynnar elever på kommunala skolor!

Det är en sak att lobbyister arbetar på att säkra vinsterna för friskolornas ägare (vilket är illa nog eftersom det innebär att skattemedel går till annat än lärarlöner). Men det är något helt annat att så många av riksdagens politiker ställer sig bakom ett system som systematiskt missgynnar elever som väljer att gå i ett offentligt skolsystem. Det är emot grundläggande principer i den svenska rättsstaten och regeringsformen.

Det här borde bli första spiken i kistan för det nuvarande systemet och måste leda till en omvärdering av synen på skolpengen över hela det politiska spektrat i svensk politik.