På sikt ska vi gratulera Sveriges lärare

I boken Barnexperimentet skrev jag 2013 att  ”…lärarfacken måste också ta ett ansvar. De har inte skyddat sina medlemmars intressen, tillåtit sig bli utspelade mot varandra och accepterat avtal på avtal som försämrat deras medlemmars villkor.” och senare i boken menade jag att ”…lärarna behöver också ta bollen och utveckla sin profession och hävda dess autonomi. Ett första steg skulle kunna vara en sammanslagning av de två lärarfacken och kanske bildande av en ordentlig professionsutvecklingsorganisation inom eller utom denna hopslagna fackförening”.

Jag gav sedan en personlig uppmuntran: ”Ärligt talat, Eva-Lis och Metta, vem vinner på sandlådekriget som de två förbunden för?”. Eva-Lis Sirén var ju då ordförande för Lärarförbundet och Metta Fjelkner för Lärarnas Riksförbund.

”Djävulen finns i detaljerna”

Och nu är vi där. Jag tror att vi på sikt ska gratulera Sveriges lärare för detta. Det har funnits oro om vissa perspektiv och frågor ska drunkna i ett stort förbund. Och sådana risker finns naturligtvis. Djävulen finns i detaljerna, sägs det, och det gäller definitivt den här typen av sammanslagningar. Det kan bli fel.

Men processen är också väldigt väl utredd och jag är övertygad om att riskerna är ganska låga. Det viktiga här är att lärarna kommer att ha en röst och den rösten blir stark. Det blir ett av Sveriges största fackförbund.

Det är ingen liten sak att slå ihop två stora organisationer. Det handlar förutom om själva den relativt enkla sakfrågan om att två kulturer, två ekonomier (med hus, tidningar och fonder), förtroendevalda och anställda ska byggas ihop. Det viktiga är att inte organisationerna blir helt upptagna med detta samtidigt som avgörande steg tas i skolpolitiken. Den nya organisationen behövs redan nu, så man måste avsätta resurser till det strategiska påverkansarbetet under tiden man bygger det nya.

”En väldigt viktig milstolpe”

Som helhet tror jag att detta är en väldigt viktig milstolpe och en möjlighet för Sveriges lärare att bli EN stark röst. I tider när det svenska skolsystemet blir basen för humorprogram behövs det. Det kan vara dags att påminna om vad 1946 års skolkommission skrev 1948 om läraryrket:

”Insikten att detta värv är vanskligt och att det kräver insats av hela personligheten utgör en del av lockelsen, medvetandet att uppgiften är en av de viktigaste samhället kan anförtro en medborgare utgör en annan del. Man bör alltså kunna räkna med att stora ungdomsskaror alltid kommer stå beredda att välja läraryrket, om detta av statsmakterna erhåller de yttre och inre betingelser för att även i övrigt vara lockande.”

Om detta av statsmakterna – se där ett uppdrag för ett enat lärarfack – att få upp staten på banan för att skapa ett yrke unga vill söka sig till i stora skaror!