Skolkommission – det känns väldigt bra!

Jag har avslutat alla mina blogginlägg i Skolvärlden med att jag anser att det behövs en svensk skolkommission. 

Nu läser jag följande på sidorna 164–165 i budgetpropositionen:

” Skolkommission
Reformer av skolan ska vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet samt förankrade bland skolpersonal, elever och avnämare. Som ett led i arbetet med att uppnå detta och därmed förbättra kvaliteten i svensk skola samt för att underlätta övergången från skola till arbete och vidare studier avser regeringen att tillsätta en skolkommission. Kommissionen bör bestå bland annat av svenska skolforskare samt företrädare för profession och arbetsliv. Den bör arbeta i dialog med skolpersonal, elever, företrädare för de politiska partierna i riksdagen samt andra relevanta aktörer. Kommissionen bör ha mandat att utifrån OECD:s fördjupade analys av svensk skola och egna analyser lägga fram väl underbyggda förslag för exempelvis metodutveckling, klassrumsnära forskning, samverkan skola och arbetsliv, stärkt ledarskap, stöd för att minska avhopp och likvärdighet i skolsystemet.”

Det känns väldigt bra. Jag tillhörde dem som tyckte att Jan Björklund försökte sidsteppa kravet på en kommission genom att köpa sig hjälp från OECD och framförde då just den tanke som står i texten ovan; att OECD:s grupp kan vara ett inspel till en riktig kommission. 

Men i det uppdrag som nämns ovan står inget om huvudmannaskap eller roller hos olika aktörer. Likvärdighet finns med vilket är bra, men hur ska man kunna diskutera det utan att diskutera strukturer?

Jag hade i egenskap av ledamot i Kungl. Vetenskapsakademins skolkommitté förmånen att få träffa OECD:s grupp i veckan. Den verkade bra sammansatt och de två forskarna i gruppen verkade uppriktigt förvånade över det fragmentiserade tillståndet i svensk skola. 

Jag ritade följande lilla teckning över problemen i svensk skola som de tyckte var tydlig och bra och tog en bild av…  

Några frågor på det?
/Per