Annons

Sluta idka välgörenhet mot oss som har det bra

Är, för jag vet inte vilket år i ordningen, i Almedalen igen. Samma trängsel, samma åsiktskommers.

Men i år känner jag mig lite motvals. Det är så många som klagar på Almedalen eller säger att den är på väg utför. Då blir jag automatiskt för.

Ja, det finns en mängd problem med Almedalen. Det finns något djupt odemokratiskt med att en elit träffas på en ö för att diskutera samhällsfrågor. Men det är också den enda plats jag känner till där vem som vill kan gå och lyssna på en minister, sitta några meter ifrån och göra det flera gånger på en dag.

Det är också en plats där man kan gå förbi rum på rum fulla av människor som lyssnar när någon berättar något. Det är helt enkelt en plats där det pågår en väldig mängd undervisning. Så klaga inte för mycket, det finns också något mycket gott med detta.

Med detta sagt skulle jag vilja ge en mycket enkel reflektion över ett seminarium jag var på. Det anordnades av SKL och handlade om den nationella och lokala nivån.

Det var väldigt tydligt att SKL som vanligt tyckte att staten skulle sluta lägga sig i. Det var ett starkt fokus på statsbidragen till skolan. Det lät på SKL som om det var ett problem att de fick mer pengar. Detta eftersom administrationen av dem tog så mycket tid.

Men det vore kanske på sin plats att påminna om att bidragen finns eftersom huvudmännen inte har gjort vad de ska. En frustrerad nationell nivå, som på grund av systemets decentralisering, inte har några maktmedel har försökt använda moroten – bidragen – istället för piskan – beslutsfattandet.

Det kanske får vara ett slut på det. Ge kommunerna och huvudmännen pengarna – men ställ tydliga krav på hur de ska användas. Enklast sker det genom ett nationellt finansieringssystem för skolan med åtföljande krav på vad pengarna får användas till.

Men utgångspunkten för seminariet var att man har räknat ut att det kommer att saknas 90 miljarder till välfärden. Var ska de pengarna hämtas? var frågan.

Det är denna ”verklighet” som styr kommunernas besparingskrav – de som lärare har demonstretat om över hela vårt land. Hur ska styrningen se ut för att det ska fungera?

Men när jag hör det funderar jag över vem man försöker lura.

Det var därför jag satte ”verklighet” inom citattecken. För detta är en skapad verklighet. I själva verket lever vi i ett av västvärldens mest framgångsrika länder ekonomiskt sett. Och om man istället för att idka välgörenhet mot sådana som mig (och många av er som läser detta) skulle vi inte ha den krisen framför oss.

Hur då? Jo de så kallade jobbskatteavdragen, varav det sista beslutades av M och Kd tillsammans med Sd, skulle om de drogs tillbaka ge ungefär 99 miljarder kronor per år i statskassan. Utan dem skulle vi alltså inte behöva ha några besparingar.

Om man till det lägger de bidrag, som vi som har råd, får för ROT- och RUT-tjänster skulle vi kunna satsa ännu på de skolor som nu har det tufft.

Lärare borde börja demonstrera mot Kd, M och Sd istället, är en enkel slutsats. Så sluta idka välgörenhet mot oss som har det bra – så kan vi bygga ett bättre samhälle för fler.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer