Tre böcker att läsa just nu

I mitt huvud snurrar just nu innehållet i tre böcker som jag tycker kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Det är Anette Jahnkes nya bok ”Utveckla utbildning” (Liber), Katz och Ain Dack ”Professionsutveckling och kollegialt lärande” (Natur & Kultur), samt Viviane Robinsons ”Förbättring i en förändringstrött skola” (Studentlitteratur).

Jag tror att de tre tillsammans kan ge en fantastisk mental skjuts åt ett förändringsarbete på snart sett vilken skola/förskola som helst. Speciell om man har en liten grund i kollegialt tänkande och modeller som Helen Timperley presenterar i en fjärde bok  ”Det professionella lärandets inneboende kraft”. Det vill säga om man är intresserad av att undersöka och förbättra sin praktik.

Ibland pratar vi så mycket om förändring. Som om förändring var något bra i sig. Men det är det ju inte, det vi vill är ju att något ska bli, om så bara lite, bättre än vad det var innan vi började förändra.

Och det är precis ansatsen i Viviane Robinsons bok. Därefter visar hon på betydelsen av att, på djupet utmana hur man tänker. Inte bara göra förändringar på ytan, och inte bara som ledare argumentera för förändring och förvänta sig att någon ska göra som man säger. Hon visar hur man kan arbeta så att man nyfiket undersöker vad det är som får oss att handla som vi gör, och lyfter betydelsen av att vi konstruerar en mening med förändrings-/förbättringsarbetet tillsammans.

Om man vill ha mer tankar och verktyg kring hur man leder sådana samtal och processer att är Katz och Ain Dacks ”Professionsutveckling och kollegialt lärande” en utmärkt liten bok. Den ger verktyg och fokuserar på hur man genom medvetna ”störningar” skapar rum för nya tankar.

Men så kommer vi till Anette Jahnkes bok. Den är så bra i sammanhanget för den tar ner dessa tankar på golvet. In i den verkliga lärarverkligheten. Där, där inte allt är varken lätt mätbart, eller lätt att beskriva. Där skickliga handlingar avgör vad som blir resultatet av en klassrumssituation. Anette lyfter på ett fantastiskt bra sätt betydelsen av lärares tysta kunskap, den yrkesskicklighet som, likt en hantverkares, sitter både i tanken och i kroppen.

Utan respekt för denna kan man inte närma sig processerna de andra böckerna beskriver. Men också – utan respekt för denna tysta kunskap förstår man inte riktigt vad de andra böckerna handlar om – varför lärare måste både prata med varandra och se varandra agera för att kunna utveckla och förbättra sin praktik.

(Glöm inte lyssna på min och Isak Skogstads podd förresten!)