Tummen upp och ner för de här förslagen

Som flera röster redan har sagt verkar regeringens förslag på professionsprogram inte innehålla så mycket som man kanske hade hoppats.

Skolan är ju fortsatt fast i problematiken med det finfördelade ansvaret vilket gör staten ganska både verktygslös och tandlös, trots att skolans likvärdighet är ett ansvar som faller just på staten. Men förslaget innehåller två dimensioner som jag tycker pekar på klokhet i utbildningsdepartementets arbete och som öppnar för att förslaget på sikt kan bli väldigt betydelsefullt.

Dels är det ett förslag som utgår från dagens situation med förstelärare et cetera och föreslår en övergångsperiod. Det vill säga att det blir en reform som skolan ges tid till att arbeta med. Det är förändring från den ryckiga (peka med hela handen-) styrning som präglat skolan tidigare och kan etablera en ny förutsägbarhet för de som arbetar i skolan.

Jag hoppas detta är ett trendbrott.

”Det kommer att visa sig vara ett stort misstag”

Den andra klokheten är att man vill tillsätta ett nationellt råd som ska fortsätta arbetet med att utveckla professionsprogrammen. Det vill säga om detta blir av säkrar man en funktion som kan och ska utveckla meriteringssystem och utbildningar vidare. Det är dels en övergång till en styrning där professionerna får ett formellt inflytande som är större än nu (som jag ser det) men öppnar framför allt upp för en långsiktig utvecklingsmodell för skolan. Inte bara politiska infall eller ad hoc-lösningar utifrån medialogik och på dem följande enmansutredningar med förslag, utan ett ständigt arbete med att utveckla professionsprogrammen.

Så tummen upp för de delarna och jag hoppas det sätter en standard för skolans utveckling bort från politisk ryckighet mot en mer professionell styrning.

Däremot totalt tummen ner för centralrättade nationella prov. Jag kan se en poäng i att man till exempel hade enkla diagnostiska prov som kunde rättas nationellt och som lärarkåren kunde använda som verktyg för att kalibrera sin betygsättning. Men automaträttade, eller centralrättade nationella prov som ska ha stort inflytande på betygsättningen kommer att visa sig vara ett stort misstag.

Dels tar de bort ansvar och bedömningskompetens från den profession som vet något om detta. Dels finns det förskräckande exempel från tex England på vad som händer när man inför sådana system. Stoppa detta innan det är för sent och utred istället hur lärare ska få verktyg att kalibrera bedömning och avsluta det trettioåriga marknadsexperimentet i skolan. Det är det som skapar det upplevda behovet av den här typen av instrument.

Bota sjukdomen (marknadsskolan) istället för att försöka trycka ner symtomen!