USA har något att lära Sverige

Häromdagen publicerade den världsberömde skolbloggaren Diane Ravitch en text på sin blogg som har direkt bäring på den svenska skoldebatten. Vi i Sverige införde 1992 med en skolmarknad byggd på importerad nordamerikansk nyliberal ideologi. Ett system där marknadens aktörer har fördelar medan det demokratiska samhället både på nationell och lokal nivå tappar kontrollen.

Man har haft samma problem i USA med det som där heter charterskolor. Charterskolor drivs av organisationer som tar på sig att driva skolor mot att de får en finansiering med en budget för det antal elever de beräknas utbilda. Det är alltså mer som en upphandling än den svenska extrema marknaden.

Men även utan en total marknad som i Sverige har dessa skolor kantats av skandaler, nedläggningar och bevis på ekonomiska oegentligheter. Problemen har till exempel Diane Ravitch och lärarfackföreningar i USA beskrivit gång på gång. För att komma åt dessa problem har USA:s utbildningsdepartement nu tagit fram en plan som består av tre huvudsakliga delar:

  • För att få statlig finansiering måste skolorna presentera en konsekvensbeskrivning, som beskriver a: demografin de kommer att betjäna (dvs socioekonomiskt och geografiskt); b: om det finns ett behov av en skola där; c: om skolan kommer intensifiera rassegregationen i det lokala skoldistriktets skolor och/eller hur de på annat sätt skulle kunna påverka dessa skolor
  • För det andra ska de behöva bevisa att de kommer att tjäna lokalsamhället, dvs att deras skola kommer att bidra positivt.
  • För det tredje ska skolor som drivs av vinstdrivande organisationer inte längre vara berättigade till finansiering.

Det här betyder att (om det går igenom) så hamnar, i motsats till den svenska modellen, bevisbördan hos den som vill starta en skola. Man måste visa att man är till gagn för lokalsamhället (i Sverige måste kommunen tvärtom visa att friskolan kommer att vara kraftfullt negativ för kommunens skolor). Skolorna ska drivas för att man är intresserad av att utbilda barn och unga och bidra till samhället, inte för att man vill tjäna pengar.

Diane Ravitch menar att  detta är betydande reformer som har potential att förvandla charterskolorna till goda grannar med offentliga skolor. De är inte beslutade och hon uppmanar nu lärare i USA att skriva till departementet och uttrycka sitt stöd för de planerade reformerna. Det här är i USA. Reformer som vissa frispråkeförespråkare i Sverige skulle kalla kommunism. Det är märkligt.

”Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi lycksökarna”

Översatt till det nuvarande svenska systemet skulle det innebära att man kunde ställa krav på skolor som vill etablera sig att de accepteras av kommunerna. Om kommunerna ska betala för skolor måste de också få det avgörande ordet om var och när de ska startas. Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi alla lycksökarna och den cyniska optimeringen som nu pågår.

Om vi skulle gå över till en statlig finansiering är det samma krav som ska gälla men då fattas naturligtvis beslutet på nå nationell nivå. Men kraven på lokal förankring och förbud mot vinstuttag bör vara självklart. Lika självklart som det är att staten kan ställa det kravet på alla som vill få del av en nationell skolpeng. Staten är inte en bankomat för företagare utan ska vara en garant för en bra skola för alla.

Men ett hinder på vägen till en sådan skolpolitik är naturligtvis det som Skolvärlden beskriver i sin granskning. Friskoleägarna värnar om sina vinster genom att skapa ett nät av politiska kontakter. Detta för att det ska bli så svårt som möjligt att fatta de beslut som skolan, dess elever och lärare skulle behöva för att vi skulle få en bra skola för alla.

Är det korruption? Ja, ibland är det det.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.