Annons

Därför är Pisa ett dåligt instrument att jämföra likvärdighet

Relaterat

Enligt en granskning i Expressen finns det många frågetecken kring Sveriges resultat i de senaste omgångarna av OECD:s Pisa-test. I dessa bröts ju Sveriges oöverträffade nedgång i kunskapsmätningarna och vändes till och med till en liten uppgång.

Enligt Expressen så beror detta på att alldeles för många elever valdes bort från studien och det på grunder som inte har stöd i OECD:s regelverk för studierna. Det här är både väldigt allvarligt och samtidigt inte helt enkelt.

Allvarligt eftersom Pisa är ett av de få verktyg vi har för att ta reda på någonting om den svenska skolan. Om vi inte följer regelverket så får vi inte de kunskaperna. Det är också extra allvarligt eftersom vi vet sedan länge att likvärdigheten är ett av våra stora bekymmer. Och att exkludera de svagaste eleverna från studien kommer att maskera olikvärdighet.

Man ska komma ihåg att Pisa är ett dåligt instrument att jämföra likvärdigheten mellan Sverige och andra länder med. Detta eftersom testet görs av ungdomar mellan 15 till 16 år gamla. I många skolsystem har man då redan skilt på de som går yrkesutbildningar och de som ska ta ett akademiskt spår i livet. Men för att kunna följa den svenska likvärdigheten över tid är Pisa naturligtvis viktigt. Om då inte siffrorna stämmer så maskeras ju vad som egentligen pågår.

Samtidigt är det lätt att förstå varför det har skett. Under Syrienkrisen tog Sverige emot många gånger fler flyktingar, många av dem ensamkommande, än något annat land i Europa per capita räknat. Det vill säga det fanns extra många som inte kunde svenska, som aldrig gått i svensk skola i systemet.

Man kan förstå att man inte ville att det skulle påverka resultaten. Om till exempel en skola i en småländsk brukskommun hade blivit utvald så hade där upp till 30 procent av eleverna varit nyanlända under den här perioden, vilket naturligtvis säger något om svensk generositet, men kanske inte så mycket om det svenska skolsystemets förmåga att undervisa.

Man kan förstå att man vill fortsätta mäta på de som faktiskt gått i svensk skola. För det finns det också regler inom Pisa som gör att man kan ta bort till exempel nyanlända elever från testet.

Men om Expressen har rätt har man tagit bort fler än vad som är tillåtet och på grunder som inte är tillåtna, och då får vi ännu mer problem.

Man börjar också i Sverige på grund av all uppståndelse kring testet se på Pisa som en tävling som ska vinnas. Och då korrumperas resultaten.

En person insatt i Pisa har berättat för mig att man på en svensk skola skrev proven efter en liten flaggceremoni med svenska flaggor. Som om detta trendinstrument var ett OS i skola!

Det är väldigt oroande om skolor har exkluderat elever för att man inte vill framstå i god dager. Pisa är ett verktyg för att ta reda på hur det är – inte en tävling!

Men det kan kanske lätt blir så i det målrelaterade skolsystem byggt på konkurrens som vi skapat?

Det hedrar i alla fall Anna Ekström att hon inte körde med politiskt tränade dimridåer när hon fick reda på det utan omedelbart kontaktade OECD och startade en översyn av de svenska resultaten och inrapporteringen.

Det här är för viktigt för att viftas bort. Dessa undersökningar är, eftersom vi inte har andra system för övervakning, alldeles för viktiga för att korrumperas.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Den här utredningen säger det självklara

Relaterat

Idag lämnade regeringens utredare Björn Åstrand över sin utredning om hur svenska skolan ska kunna bli mer likvärdig igen. Den föreslår saker som egentligen borde vara självklara och som fack och andra har hävdat länge.

Utredningen föreslår för det första ett gemensamt skolval där man samtidigt är garanterad plats på den närmaste kommunala skolan om man inte vill göra ett aktivt val. För att fördela platser menar man att huvudmän ska kunna välja mellan olika förtursregler, men att just kötid slopas som möjlig urvalsgrund.

Vidare föreslår utredningen något som var en självklarhet när man först började prata om skolpeng i Sverige, nämligen att det allmänna (= kommunerna) måste försäkras om att det får täckning för de merkostnader som det innebär att man har det yttersta ansvaret för skolplikten.

För det fjärde utvecklar man det problematiska statsbidragssystemet med ett sektorsbidrag som huvudmännen kan söka utifrån en plan om skolutveckling.

Och det sista förslaget handlar om att Skolverket ska ha en tydlig regional närvaro.

Inget av de här förslagen är nya. De har på olika sätt framförts av många utredningar och inte minst skolans alla fackliga organisationer. De är en självklar miniminivå för att vi ska börja komma åt några av de problem som den ideologiserade decentraliseringen och marknadifieringen av svensk skola skapat. Det är också förslag som det borde vara lätt för de flesta partier att sluta upp kring, eftersom de heller inte rör vid tex friskolors vara eller inte vara.

Det kommer naturligtvis att finnas tyckare som menar att kötid är det viktigaste inslaget i svensk skola, eller att det offentliga inte har ett speciellt ansvar för helheten (de senare har ju en allt tuffare tid ju mer pågående epidemi visar betydelsen av central planering av samhällscentrala institutioner), men dessa borde inte nu få sätta tonen i debatten. Det är dags för mer förnuft, helt enkelt.

Jag vill betona igen att dessa förslag har starkt stöd i vad såväl lärarfack som skolledarförbund har för hållning i frågorna, det vill säga hos de som faktiskt jobbar i den här verkligheten. Det är också viktigt att detta är i linje med såväl Skolkommissionen, Leif Lewins kommunaliseringsutredning och de bedömningar som OECD gång på gång har försökt hjälpa oss med.

Låt oss fatta dessa beslut så vi kan börja ha lite ordning och reda i skolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Efter beskedet – nu måste vi alla hjälpas åt

Relaterat

Idag meddelade regeringen att undervisningen i gymnasieskolor, komvux och högre utbildning inte ska ske i institutionernas lokaler. Det vill säga att skolor och lärosätens undervisning ska ske på annat sätt än i lektions- och föreläsningssalar.

Detta är en helt exceptionell åtgärd. Det har aldrig tidigare gjorts på detta sätt. Och det kan hända att man inom kort också måste begränsa vilka som ska undervisas också i grundskolan. Min gamle far, som är pensionerad överläkare, säger till mig att han inte har upplevt något som ens liknar detta sedan andra världskriget.

Jag är glad för en sak och det är att Anna Ekström under dagens presskonferens kunde säga att de nu har ett enigt utbildningsutskott bakom sig i vad de nu gör. Detta gläder mig oerhört. För nu är sannerligen inte tiden att bedriva valkampanjer eller positionera sig. Nu står det svenska samhället inför en utmaning som kommer att forma en generation. Nu måste vi stå samlade och arbeta tillsammans.

Det gäller att som i alla kriser lyssna på myndigheter, inte agera på eller sprida desinformation, och att hjälpas åt.

Jag skriver ovan medvetet ”att skolor och lärosätens undervisning ska ske på annat sätt än i lektions- och föreläsningssalar”. För detta är en viktig dimension i detta. Vi måste nu – såväl skolor som vårdnadshavare – hjälpas åt så att våra ungdomar både kan och vill fortsätta lära sig när de nu inte kommer ha vare sig lärare eller kompisar omkring sig.

Ett viktigt stöd i detta är hemsidan skolahemma.se där man samlat tips och stöd för hur man på olika sätt kan utnyttja digital teknik i den nuvarande situationen. Det är bra och viktigt och de som tagit fram denna, bland andra Rise, ska ha en stor eloge för att de agerat så snabbt.

Men kom ihåg att digital undervisning kräver mer än vanlig undervisning. Det vill säga att man kan behöva fundera flera gånger på hur man ska upprätthålla motivationsfaktorer och andra dimensioner som går förlorade när de mänskliga mötena försvinner ur undervisningsmiljön. Och – glöm inte att skicka med elever vanliga läroböcker hem. De är pedagogiskt upplagda och är oberoende av servrar och teknik.

I övrigt gäller samma som i förra inlägget: Keep calm and carry on – och i det ska vi vara mycket mänskliga och ta hand om varandra.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Anna Ekström gjorde rätt – allt annat vore dumt

Igår höll Anna Ekström en presskonferens där hon gjorde vad en ansvarig minister ska göra. Hon följde expertmyndighetens råd. Något annat vore dumt och oansvarigt.

Vi vill inte ha ett annat sätt att leda landet på i sådana här situationer. Expertmyndigheten ser av olika orsaker inte att det är meningsfullt att idag utfärda en generell rekommendation om att stänga alla skolor. Jag har inga kommentarer om det. Jag tycker att de huvudmän och rektorer som gnäller om detta (ursäkta, jag tycker det) och som tycker det är jobbigt med föräldrakontakterna och föräldraoron får finna sig att de är en del av samhället och samhällets krisberedskap.

De skulle önska att någon annan skulle ta ifrån dem deras ansvar. Men så är det inte just nu. Här blir kanske det så uppenbart att det finns ett problem när man börjar betrakta skolutbildning som en kommersiell vara, istället för som en samhällsfunktion.    

Jag har – som alla – en generell oro kring den pandemi vi ser utvecklas. Vi har en situation som jag under mina 59 år inte sett. Det som oroar mig är att man nu i Sverige gett upp smittspårning, genom att man mer eller mindre slutar att testa personer med misstänkt smitta. Jag antar att det beror på att vår sjukvård är – liksom skolsystemet – så fragmentiserad att ansvarsfrågor kring sådant här helt enkelt blivit oklara. Det var ju inte länge sedan som oseriösa företag och dåliga upphandlingar orsakade kris på våra sjukhus – och då helt utan en pandemi.

Jag kan dock inte se att regeringen har något annat alternativ än att följa de rekommendationer som getts av myndigheten. De är ju också väldigt tydliga med att dessa kan ändras. I övrigt måste vi alla i samhället försöka minska smittspridning för att minska konsekvenserna för dem som behöver vårdresurser.

Vi kan inte stoppa epidemin, men med hjälp av försiktighet kan vi minska takten som den sprids, vilket ger sjukvården en chans att hinna med att hjälpa de som behöver vård.

I detta arbete behöver vi också se till att konsekvenserna av pandemin blir så milda som möjligt. Och det är i det ljuset jag skulle vilja rikta en rekommendation till landets lärare. En rekommendation som faktiskt alltid gäller men som kan bli extra tydlig i sådana här tider.

Det finns ett budskap från Anna Ekström om att huvudmännen har en möjlighet att nu vara mer flexibla i hur man ser på läsårsdata, terminslängder, lov etc. Detta för att elever ska kunna få den utbildning de har rätt till. Det andas i detta också så att de ska kunna nå upp till betygskravens formuleringar. Man skulle kunna tänka sig att vi får en hel generation elever som helt plötsligt på grund av en pandemi får lägre betyg än de annars skulle fått.

Men då menar jag att man har missförstått betygsättning i grunden. Betygsättning måste alltid utgå ifrån vilken undervisning eleverna faktiskt har fått. Betygsättning kan aldrig vara en pennalistisk utövning av makt oberoende som sker oberoende av vilka chanser man har haft att lära sig eller vilken undervisning man fått.

Nu, precis som alltid, gäller att den lärare som säger till en elev att den får låga betyg för att läraren inte hunnit undervisa om allt gör fel – moraliskt och etiskt fel – om än inte rent tekniskt.

Det är dags för skolsystemet att bli förlåtande. Vi ska ”keep calm and carry on” – och i det vara mycket mänskliga och ta hand om varandra.

Reagera på inlägget:

Kommunala lärare och skolmänniskor ska vara stolta

I en nyutkommen analys av svenska Pisa-resultat kommer tre OECD-analytiker fram till följande om Sverige:

  • Att lärarbehörighet och lärartäthet har störst betydelse i skolor med svagare socioekonomisk profil.
  • Att vinstdrivande friskolor underpresterar svagt jämfört med kommunala skolor, speciellt i skolor med svagare socioekonomisk profil.
  • Att icke vinstdrivande friskolor är jämbördiga med kommunala generellt men presterar något bättre i skolor med svag socioekonomisk profil.
  • Att skolkonkurrens leder till sämre resultat, speciellt för de socioekonomiskt svaga skolorna.
  • Att Stockholm, Göteborg och Malmö har bättre resultat än övriga landet på grund av socioekonomiska bakgrundsvariabler

Resultaten är oerhört intressanta och visar ett par viktiga saker. Dels är det tydligt att mantrat som upprepats av såväl politiker som huvudmannarepresentanter att ”resurser inte spelar någon roll” är felaktigt. Precis som Jan-Eric Gustafsson med flera kunde visa för länge sedan i rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola”, så har resurser en viktig och troligen avgörande roll för skolor som har en tuffare uppgift. Det ger en tydlig signal om att ett skolpengssystem måste ta hänsyn till det. Skolpengen kan inte vara lika för alla och troligen kan den inte ens bygga på en linjär kompensatorisk modell.

Det andra är att resultaten som OECD pekade på redan 2015 står sig, det vill säga om man tar hänsyn till elevers bakgrund så presterar kommunala skolor bättre än vinstdrivande friskolor.

Obs, inte lika, utan bättre.

Varför det? Jo, för att de vinstdrivande tar bort lärartid för att kunna gå med vinst, så klart. Speciellt gäller detta för mer utsatta elever enligt OECD:s analytiker. Och detta är allvarligt. I de flesta fall har de fristående skolorna fått extra kompensation genom skolpengen för det uppdrag de har, men de tar ändå undan vinst.

Det tredje är oerhört viktigt eftersom det ibland, med svagt stöd i en IFAU-rapport, hävdas att konkurrens gett bättre skolor generellt. Men OECDs analytiker visar det motsatta. Konkurrens skapar förlorarskolor. De visar också att vinst inte driver kvalitet. Däremot kan det motsatta göra det!

Det fjärde jag noterar är att i Sverige betyder det mycket var du bor. Lärare och skolresurser är ojämlikt fördelade över landet. Bor du i en kommun med stora skatteintäkter så går du i en bättre skola.

Detta får mig att minnas ett Pisa-seminarium för några månader sedan i Finland. Finland har ju i Pisa det absolut mest jämlika av alla skolsystem som deltar i undersökningen det vill säga skillnaden mellan skolor är mindre än i något annat land.

Med på seminariet var en finsk forskare som trodde att jämlikheten skulle börjat försämras i Finland och att det skulle synas i Pisa 2018. Men det hade den inte. Hon hade undersökt om det fanns skillnader mellan olika regioner i Finland men kunde inte hitta någon skillnad mellan hur elever presterade i Helsingfors, norra Lappland eller någon annan region. Detta förutom att Helsingforsregionen hade något högre matematikresultat. Men hennes förväntan kom helt på skam.

Hur kommer det sig? Man arbetar aktivt för ett sammanhållet skolsystem med likvärdighet i fokus. Ett skolsystem där man inte tillåtit experiment med avreglering, skolpeng, skolval, individualisering av löner, konkurrens, vinster, koncerner och marknad.

Reagera på inlägget:

Sidor