Annons

LR är tydligare, synligare och större än någonsin

Nyligen klubbade jag av Lärarnas Riksförbunds kongress. Det känns otroligt spännande och starkt när jag ser vilka beslut vi fattat. Det känns också otroligt hedrande att få förtroendet att leda förbundet i fyra år till. Lärarnas Riksförbund präglas just nu av framtidstro och optimism, vilket gör att jag verkligen känner mig taggad på att fortsätta det viktiga fackliga arbetet för er medlemmars och förbundets bästa. 

Alla motioner och propositioner som lades till kongressen har ett enda syfte, att stärka vår politik och förbättra villkoren för er medlemmar. Några av de viktiga beslut och ställningstaganden som kongressen gjorde var att stärka vikten av det statliga huvudmannaskapet, förstärka inflytandet och servicen till er medlemmar inom privat sektor, att vi ska verka för ett nytt lönesystem där erfarenhet och kompetens premieras och att bli tydligare i våra krav när det gäller att begränsa arbetsbelastningen. 

Vi är i en tid där de offentliga finanserna är hårt pressade vilket innebär stora nedskärningar och risk för en fortsatt ökad arbetsbelastning. Därför måste vi skärpa vår politik för att kunna värna arbetsmiljön och säkra att ni får möjlighet att fokusera på det som ni är utbildade för, undervisning och vägledning.

Lärare ska ha bestämd undervisningstid och därtill hörande för- och efterarbetstid. För studie- och yrkesvägledare måste det införas ett tak för antal elever att vägleda och antalet arbetsplatser man ska vara på måste begränsas. 

Ett annat viktigt beslut som fattades under kongressen var att vi i Lärarnas Riksförbund sa ja till att tillsätta en utredning för att se om det finns ett bättre sätt att organisera förbundets medlemsgrupper. Vi äger utredningen själva och den nyvalda styrelsen kommer att sätta sig ner och formulera hur och inom vilka tidsramar denna utredning ska genomföras. I utredningens uppdrag ingår att föra diskussioner såväl med Lärarförbundet som med närliggande Saco-förbund och att se hur samverkan kan stärkas. Syftet är att se om vi kan hitta något som är bättre för medlemmarna än det vi har i dag, allt för att bli mer slagkraftiga och kunna leverera bästa möjliga medlems-nytta.

Den akademiska tillhörigheten är något som är viktigt för Lärarnas Riksförbund och jag är väldigt glad för att vi tillsammans med Sveriges skolledarförbund har tagit initiativ till Saco Utbildning. Tanken är att vi utifrån våra olika professioner ska stärka utbildningsfrågorna. Kampen för en likvärdig skola där uppdrag och förutsättningar går hand i hand förenar lärare och rektorer. Att samarbeta och samverka med andra stärker oss.

Samtidigt ska vi inte glömma att Lärarnas Riksförbund växer stadigt. Vi har aldrig varit större och starkare än vad vi är i dag. Därtill går mycket vår väg i utbildningspolitiken. Vinden håller på att vända och allt fler börjar dela vår bild och vår syn på lösningar. Jag tänker bland annat på alla de förslag som lämnats av flera viktiga utredningar under året för att öka skolans likvärdighet, liksom januariavtalets punkt om att komma till beslut om statligt huvudmannaskap av skolan. Spännande!

I Lärarnas Riksförbund växlar vi nu upp kampen ytterligare för den omläggning av skolans styrning som är nödvändig. Varken svensk skola eller vi som verkar däri kan vänta längre! 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #7 2020

Reagera på inlägget:

Det är en ohållbar arbetsbelastning

Vi lever just nu i en omvälvande tid. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare, liksom alla andra, måste kunna genomföra vårt arbete under säkra och trygga förhållanden, trots coronapandemin. Ansvaret för det vilar tungt på våra arbetsgivare. 

Ett nytt läsår har precis startat och arbetsgivarna borde ha en plan för att skydda personal och elever från smitta och överbelastning. Det är helt oacceptabelt om det nu inte finns på plats.

Huvudmän och skolledningar har ett ansvar i att se till att det finns förutsättningar att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer, men också i att se till att vi lärare och syvare får en rimlig arbetsbelastning. Vad har arbetsgivarna gjort under den paus som verksamheten haft över sommaren? Hur har man tänkt kring att minska trängseln i skolans lokaler? Hur ska dubbel- och trippelarbete kunna undvikas? Ja, hur ska arbetsgivarna leda och organisera vårt arbete?

Dessa frågetecken har inte rätats ut. 

I stället hör vi från er medlemmar att det saknas konkreta planer för att undvika trängsel och för att skydda er som befinner sig i riskgrupp. Åtminstone har väldigt lite information om sådana planer gått ut. Lärare och studie- och yrkesvägledare runt om i landet är oroliga för smitta och för risken att det återigen blir en tuff arbetsbelastning, en arbetsbelastning som inte är hållbar i längden. 

Många av er gymnasielärare är trötta på distansundervisning efter våren och vill nu träffa era elever i klassrummet. Samtidigt är det orimligt att nu ta in många elever i ett litet klassrum. Det ger inga förutsättningar att hålla avstånd. Vi måste dra lärdom av situationen på grundskolan i våras och se till att inte upprepa misstagen, varken i grundskolan eller på gymnasiet. Det måste komma direktiv och det måste göras anpassningar.

I den här situationen har arbetsgivarna ett tungt ansvar i att organisera arbetet efter riktlinjerna och vi som fackförbund gör vårt yttersta för att ligga på för att de ska ta detta ansvar. Vi har tät kontakt med ansvariga rikspolitiker, men också med direkt ansvariga skolpolitiker och tjänstemän på kommunal nivå, och på friskolorna. Så länge ansvaret för skolan ligger ute i kommunerna och hos de fristående skolorna så måste vi självklart påverka även där. 

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare behöver också i detta läge förståelse och respekt från omvärlden. Vi måste få prioritera så att elevernas kunskapsutveckling kan stå i centrum. Andra mer byråkratiska sysslor, redovisning och dokumentation måste få prioriteras ner. Lita på att vi gör så gott vi kan och att vi är professionella.

Snart är det också dags för andra delen av vår kongress som på grund av pandemin blivit digital. Det kommer att bli en kongress som utgår från den verklighet som vi lärare och syvare möter. Det är mitt och allas vårt fackliga uppdrag: att företräda legitimerade lärare och behöriga vägledare och att arbeta för en bättre skola. En bättre skola får vi när lärare och syvare har goda arbetsvillkor. Bestämd undervisningstid och ett nytt lönesystem är viktiga frågor vi kommer att diskutera. Jag ser fram emot att lägga fram förbundsstyrelsens förslag till förbundets högsta beslutande organ, kongressen!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2020

Reagera på inlägget:

Allt tydligare att staten måste ta över

Corona innebär märkliga tider för hela vår omvärld, och det här påverkar naturligtvis även Lärarnas Riksförbund. Det märks inte minst genom att vår kongress, vårt högsta beslutande organ som hålls vart fjärde år, denna gång går av stapeln i delar. 

Den första delen, som var helt digital, ägde rum den 15–16 maj. Totalt 145 kongressledamöter, från norr till söder, möttes för att fatta viktiga beslut för att forma framtiden för oss lärare och studie- och yrkesvägledare. Beslut som är helt avgörande för svensk skola och dess elever. Vi visade att vi i Lärarnas Riksförbund är beslutsmässiga även när omvärlden befinner sig i en extraordinär situation – det är demokrati på riktigt.

Kongressen invigdes högtidligt av riksdagens (”digi”)talman, Andreas Norlén, som i sitt tal tackade oss lärare och studie- och yrkesvägledare för det arbete vi har gjort och gör under denna svåra tid. Lärarkåren har under hela våren befunnit sig i frontlinjen och skolan har fortsatt leverera i en tid då allt gungar. Det är en ovärderlig insats. 

Den omställning och situationsanpassning som ni medlemmar har gjort under våren är exceptionell och den har tagit på krafterna. Även om många tycker att det gått förvånansvärt bra, så blir sprickorna tydligare ju längre tiden lider. 

Vår nya undersökning gällande covid-19:s påverkan på svensk skola visar att så många som åtta av tio lärare upplever att arbetsbelastningen har ökat sedan pandemin tog fart i Sverige.

Även elevernas kunskapsutveckling har påverkats negativt av coronapandemin, vilket kommer att ha stor effekt både på individuell och samhällelig nivå.

Drygt fyra av tio lärare uppgav i undersökningen att de inte skulle hinna genomföra all undervisning som var tänkt under vårterminen. Ska detta omsättas i pengar, innebär det att den uteblivna undervisningen beräknas kosta samhället drygt 5,5 miljarder kronor. 

Du kan läsa mer om undersökningen här på skolvärlden.se.

De krav som Lärarnas Riksförbund länge upprepat är nu viktigare än någonsin. Kommunernas förmåga att finansiera skolan var på fallrepet redan före virusutbrottet, nu riskerar deras ekonomin att kollapsa i och med pandemin och dra med sig den svenska skolan i fallet. Höga kostnader och en tuff arbetssituation sätter ökad press på en lärarkår som redan går på knäna. 

Det är nu hög tid för staten att ta över ansvaret för svensk skola. En statlig utredning har lagt förslag för att minska segregationen och skapa en större likvärdighet, något som snabbt måste omsättas i praktiken. Det handlar bland annat om att tillföra grundskolan extra resurser och slå ihop flera riktade statsbidrag till en statlig finansiering. Det centrala är att bidraget sedan fördelas med en socioekonomisk viktning, så att skolorna och elever med störst utmaningar och behov också får mest resurser. 

Förberedelserna för tiden efter coronaviruset är nu avgörande. Lärarnas och studie- och yrkesvägledarnas roll kommer att betonas i krisens efter-dyningar. Men nu väntar först sommarledighet och vila, som i år är mer välförtjänt än någonsin. 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #5 2020

Reagera på inlägget:

Det krävs djärva grepp för att bygga upp skolan igen

Denna vårtermin har inte varit någon annan lik. Den snabba smittspridningen av coronaviruset pressar samhället och inte minst skolan hårt. Vi lärare tar vår del av ansvaret och det måste även våra arbetsgivare göra. De måste vara lyhörda för lärarnas arbetssituation. 

Många undrar i dag om samhället kunde ha varit bättre förberett? Det är också många som oroar sig över hur man klarar av ett helt pandemiutbrott under någorlunda ordnade former, när välfärden på sina håll var i kris redan långt före virusutbrottet. 

Förutsättningarna att exempelvis bedriva bra distansundervisning ser mycket olika ut över landet. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund genomförde före corona-utbrottet frågade vi er, landets lärare, om digitaliseringen fungerar i skolan. Ni svarade att den inte gör det.

Men digitalt i all ära, vi får aldrig glömma betydelsen av det fysiska mötet mellan lärare och elev. Det är oersättligt.

I euforin över vad man kan åstadkomma med teknik får de ansvariga inte glömma hur angeläget det är att lösa lärarbristen. I tider som denna är avsaknaden av legitimerade lärare ännu mer akut. 

Den enorma pressen och arbetsbelastningen, för både lärare och studie- och yrkesvägledare, som vi nu ser ställer stora krav på kommuner och friskolor att göra allt i sin makt för att värna arbetsmiljön. De måste vara oerhört lyhörda för behoven som finns. 

Vi får många frågor om vad som gäller för lärare när det ska bedrivas distansundervisning. Vissa arbetsgivare låter lärare arbeta hemifrån och andra säger att lärarna måste vara på skolan. Lärarnas Riksförbund anser att alla arbetsgivare bör följa det Folkhälsomyndigheten rekommenderar för att minska smittspridningen.

Om man rekommenderar att vi om möjligt ska arbeta hemifrån och distansundervisning ska bedrivas, bör lärare kunna utföra sitt arbete från hemmet. Om arbetsgivaren inte vill tillåta lärare att arbeta hemifrån bör frågan ställas vad som är anledningen till att det inte är möjligt. Vilka behov har arbetsgivaren som föranleder ett nekande?

Vi anser också att särskilda hänsyn ska tas till lärare som tillhör riskgrupperna. Ta omedelbar kontakt med ditt ombud om du tillhör en riskgrupp.

Det finns även arbetsgivare som menar att lärare ska göra hembesök hos elever, men det bör lärare generellt sett inte göra. Det finns flera anledningar till detta utöver den situation som nu råder med corona-viruset, exempelvis säkerhetsfrågor.  

Vi har nu att möta en sällan skådad kraftansträngning för skolan. Därför måste vi inse att ett stort kunskapstapp är ofrånkomligt, vilket ytterligare kommer att förvärra den bristande likvärdigheten. Det svenska skolsystemet förmår inte att möta de svagaste. Den kompensatoriska effekten brister. Efter corona kommer det att krävas djärva grepp för att bygga upp en skola för alla igen. Lärarnas Riksförbunds krav på genomgripande systemförändringar av svensk skola kommer att vara än mer aktuella och nödvändiga.

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare kommer att fortsätta att göra vårt yttersta för att skolan ska fungera så bra som möjligt och jag vet att när vi har fått kontroll på detta virus och återgått till en fungerande vardag, så har Sveriges lärare och vägledare byggt upp ett starkt förtroendekapital inför framtiden.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #4 2020

Reagera på inlägget:

Stoppa moderna språkens förfall

På skolvärlden.se kan du läsa om situationen för moderna språk. Den är minst sagt allvarlig, något som Lärarnas Riksförbund länge pekat på. 

Våra larmrapporter, som samtliga varnat för språkkatastrof, har väckt ljummet politiskt intresse. Sverige har stillatigande sett på när de främmande språken, särskilt tyska och franska, utarmas. Det går helt på tvärs med samhällsutvecklingen.

Engelskan är viktig och räcker långt men det krassa faktumet är att det inte längre är engelskan som ger konkurrensfördel för våra ungdomar. Den som behärskar fler språk har däremot ett riktigt äss i rockärmen. Ska våra elever vara med i matchen måste vi inse att engelskan inte är allenarådande. 

Språkkunskaperna är avgörande för hela Sveriges konkurrenskraft och tillväxt. De behövs om vi ska vidmakthålla vår position som kunskapsnation. De behövs om vi ska ha insikt i andra kulturer. De behövs om vi vill ha ett reellt inflytande i Europa där Tyskland och Frankrike till följd av Brexit framstår som allt mer dominerande. Då måste många fler, snarare än allt färre, hänga med i den tyska och franska debatten.

Därför borde vi på allvar bekymra oss om att lärarbristen slår så hårt mot moderna språk. De stora pensionsavgångarna fylls inte på av nya lärare, särskilt i franska och tyska, och för spanska är andelen obehöriga som undervisar stor. För ett år sedan rapporterade Skolvärlden att det fanns upp till 80 (!) kommuner i Sverige som inte hade en enda legitimerade högstadielärare i antingen tyska, franska eller spanska. Detta i kombination med kommunernas nedskärningar gör att elevernas valmöjligheter minskar. Oftast är det franska eller tyska som stryks på schemat. 

När eleverna inte får möjlighet att nå goda kunskaper eller ens välja det språk de vill, slocknar intresset. Fler slutar med språk och färre vill bli språklärare. Språkläraryrket kan kännas som en alltför
osäker bana vilket inte lockar de språk-begåvade. Sverige har hamnat i en riktigt ond cirkel. Den måste regeringen nu bryta.

Glädjande nog finns det tecken på att polletten börjar trilla ner. Regeringen har nyligen beslutat att ge Skolverket i uppdrag att överväga om det finns behov av åtgärder för att fler elever ska läsa ett språk ut-över svenska och engelska. Detta är välkommet, dock borde det vara helt uppenbart att behovet av åtgärder inte bara är skriande utan också akut.

Det som behövs nu är att skyndsamt upprätta en nationell språkstrategi. Moderna språk får inte längre vara ett frivilligt ämne utan måste ges samma status i grundskolan som övriga ämnen. Lärarnas löner och arbetsvillkor måste bli bättre så att fler vill bli lärare och stanna i yrket. Man bör också överväga att utöka huvudmännens skyldighet till att erbjuda tre moderna språk i stället för dagens två, allt för att rädda tyskan och franskan. 

Tills detta sker fortsätter Lärarnas Riksförbund envetet förklara varför ett litet land som Sverige behöver stora kunskaper. Vi kan inte nöja oss med att vara bäst i världen i engelska om vi samtidigt blir alltmer provinsiella. Våra ungdomar är värda mycket mer.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #3 2020

Reagera på inlägget:

Sidor