Med endast några veckor kvar av höstterminen närmar vi oss slutet på ett år som inte varit något annat likt. Coronapandemin har kastat sin mörka skugga över samhället och skakat om hela vår tillvaro. Och vad som väntar efter årsskiftet är det ingen som vet.

Men det finns många lärdomar som vi kan ta med oss från det gångna året. Framförallt måste rektorer och huvudmän lyssna på oss lärare och studie- och yrkesvägledare och ta vår oro på allvar. Vi måste känna oss trygga med de åtgärder som sätts in, och det måste säkerställas att Folkhälsomyndighetens rekommendationer kan efterlevas även i skolan. För skolan måste ses som vilken annan arbetsplats som helst. Lärarna måste exempelvis kunna arbeta hemma i mycket större utsträckning. Det är helt orimligt att vi ska trängas i små personalrum och utföra arbete på plats som precis lika gärna kan göras hemifrån. Var finns logiken i det?

En rykande färsk undersökning från Lärarnas Riksförbund visar att en tredjedel av de tillfrågade skyddsombuden är missnöjda med de coronaåtgärder som skolorna genomförde inför höstterminen. Och närmare hälften svarar att lärare stressar mer, för att hinna med att ta igen kunskapstappet från i våras, inom ordinarie arbetstid. Bara ett fåtal lärare säger att det tillförts extra resurser för allt merarbete, eller att de har kompenserats för arbete som utförts på fritiden. Det är oacceptabelt!

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare tar vårt ansvar. Men det måste även våra arbetsgivare göra. Oavsett pandemi eller normalläge så vilar det ett stort ansvar på kommuner och friskolor att se till att lärarna har en hållbar arbetssituation. Det har vi utlovats via kollektivavtal. Verkligheten är i stället att utvecklingen går åt fel håll och nästan alla lärare vittnar om en ökad arbetsbörda. Det håller inte. 

Snart ska vi teckna nytt avtal med Sveriges kommuner och regioner, SKR, men vår erfarenhet av tidigare avtal säger att det inte finns garantier för att det vi avtalar om faktiskt också genomförs i alla kommuner. Därför kräver vi att staten tar över huvudmannaskapet för svensk skola. Lärarnas arbetsmiljö är alldeles för viktig, både ur ett individ- och ett samhällsperspektiv, för att lämnas åt kommunernas godtyckliga välvilja.

Under det gångna året har också frågan om skolans likvärdighet kommit allt mer i fokus. Flera stora och viktiga utredningar har lämnat sina förslag och samstämmigheten kring kravet på en likvärdig skola är stor. Återigen kan jag konstatera att Lärarnas Riksförbunds krav om ett förstatligande av skolan är rätt väg att gå. En statlig skola är en förutsättning för att förbättra lärarnas villkor och samtidigt ge eleverna större möjligheter att faktiskt lyckas med sin skolgång. 

Den rådande pandemin är långt ifrån över, men låt oss hoppas att situationen ändå ljusnar under det kommande året så att vi får tillbaka arbetsglädjen och möjligheten att bedriva undervisning på bästa sätt. Det är både vi lärare och våra elever värda! 

Svante Tideman, 1:e vice ordförande, Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #9 2020
Kommentera

När vi i Lärarnas Riksförbund klubbade av höstkongressen gjorde vi det som ett förbund med stort självförtroende och mycket energi – och med en bra färdplan för framtiden. Med den positiva känslan i ryggen ger vi oss nu med full kraft i färd med att vässa och stärka oss. Allt för att kunna göra större skillnad för lärare och studie- och yrkesvägledare. 

Förbundet har fått stort gehör i många systemfrågor som är viktiga för svensk skola. Samtidigt måste vi hela tiden ha medlemsnyttan i fokus och fråga oss om det finns något vi kan göra ännu bättre. För att uppnå fackliga framgångar i en tid där vi går stora utmaningar till mötes, måste vi utveckla vårt arbetssätt och bli ännu mer slagkraftiga. 

Det innebär att det Lärarnas Riksförbund som ni möter framöver är ett smalare och vassare förbund som för en tuffare politik. Som rejält växlar upp kampen för lärarnas och studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö, löner och villkor och för den omläggning av skolans styrning som är helt nödvändig. 

Det innebär också att vi ska vända på varje sten för att se om vi kan organisera oss på ett bättre sätt för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för er medlemmar. 

Förbundets kongress sa tydligt ja till att utreda frågan och vi säger aldrig nej till samverkan. Tvärtom, med en utsträckt hand vill vi bjuda in Lärarförbundet till ett ännu närmare samarbete. Det är helt avgörande att vi hittar en gemensam grund och konstruktiva former för hur vi tillsammans kan bli tuffare och tydligare vid det lokala och centrala förhandlingsbordet. Det är resultaten för våra medlemmar som måste stå i fokus.

Nästa stora prövning är att flytta fram positionerna när det gäller att teckna ett nytt kommunalt avtal, HÖK21, med Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Redan före coronapandemin dignade kommunerna under ansvaret att finansiera skolan. Nu försöker arbetsgivarna motivera dåliga löneförhöjningar med hänvisning till coronakrisen och det ännu svårare ekonomiska läget. Det finns kommuner som hellre hankar sig fram med obehöriga än betalar sina lärare vad som krävs. Det håller inte.

Löneläget för lärare är en av grundorsakerna till lärarbristen. En annan är den tuffa arbetssituationen. På alltför många håll ökar lärarnas redan tunga arbetsbelastning på grund av de nedskärningar som pågår i kommunerna. Det brådskar med förändring. 

Samtidigt som arbetsgivarna måste inse allvaret och erkänna lärarnas betydelse, måste regeringen inse att kommunerna inte har kapacitet att vända utvecklingen och utgöra basen för ett utbildningssystem som präglas av hög grad av likvärdighet och läraryrkets höga status. Det blir en tuff match, men vi ska ge järnet för att få igenom våra krav.

Jag är stolt över vår devis ”Vi är LR” som i denna tid får en allt större betydelse. Tillsammans är vi starka och den kraften ska vi lägga på att bli ännu bättre på att tillvarata dina intressen.

Det som är bra för Lärarnas Riksförbunds medlemmar är bra för hela Sverige.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #8 2020

Kommentera

Nyligen klubbade jag av Lärarnas Riksförbunds kongress. Det känns otroligt spännande och starkt när jag ser vilka beslut vi fattat. Det känns också otroligt hedrande att få förtroendet att leda förbundet i fyra år till. Lärarnas Riksförbund präglas just nu av framtidstro och optimism, vilket gör att jag verkligen känner mig taggad på att fortsätta det viktiga fackliga arbetet för er medlemmars och förbundets bästa. 

Alla motioner och propositioner som lades till kongressen har ett enda syfte, att stärka vår politik och förbättra villkoren för er medlemmar. Några av de viktiga beslut och ställningstaganden som kongressen gjorde var att stärka vikten av det statliga huvudmannaskapet, förstärka inflytandet och servicen till er medlemmar inom privat sektor, att vi ska verka för ett nytt lönesystem där erfarenhet och kompetens premieras och att bli tydligare i våra krav när det gäller att begränsa arbetsbelastningen. 

Vi är i en tid där de offentliga finanserna är hårt pressade vilket innebär stora nedskärningar och risk för en fortsatt ökad arbetsbelastning. Därför måste vi skärpa vår politik för att kunna värna arbetsmiljön och säkra att ni får möjlighet att fokusera på det som ni är utbildade för, undervisning och vägledning.

Lärare ska ha bestämd undervisningstid och därtill hörande för- och efterarbetstid. För studie- och yrkesvägledare måste det införas ett tak för antal elever att vägleda och antalet arbetsplatser man ska vara på måste begränsas. 

Ett annat viktigt beslut som fattades under kongressen var att vi i Lärarnas Riksförbund sa ja till att tillsätta en utredning för att se om det finns ett bättre sätt att organisera förbundets medlemsgrupper. Vi äger utredningen själva och den nyvalda styrelsen kommer att sätta sig ner och formulera hur och inom vilka tidsramar denna utredning ska genomföras. I utredningens uppdrag ingår att föra diskussioner såväl med Lärarförbundet som med närliggande Saco-förbund och att se hur samverkan kan stärkas. Syftet är att se om vi kan hitta något som är bättre för medlemmarna än det vi har i dag, allt för att bli mer slagkraftiga och kunna leverera bästa möjliga medlems-nytta.

Den akademiska tillhörigheten är något som är viktigt för Lärarnas Riksförbund och jag är väldigt glad för att vi tillsammans med Sveriges skolledarförbund har tagit initiativ till Saco Utbildning. Tanken är att vi utifrån våra olika professioner ska stärka utbildningsfrågorna. Kampen för en likvärdig skola där uppdrag och förutsättningar går hand i hand förenar lärare och rektorer. Att samarbeta och samverka med andra stärker oss.

Samtidigt ska vi inte glömma att Lärarnas Riksförbund växer stadigt. Vi har aldrig varit större och starkare än vad vi är i dag. Därtill går mycket vår väg i utbildningspolitiken. Vinden håller på att vända och allt fler börjar dela vår bild och vår syn på lösningar. Jag tänker bland annat på alla de förslag som lämnats av flera viktiga utredningar under året för att öka skolans likvärdighet, liksom januariavtalets punkt om att komma till beslut om statligt huvudmannaskap av skolan. Spännande!

I Lärarnas Riksförbund växlar vi nu upp kampen ytterligare för den omläggning av skolans styrning som är nödvändig. Varken svensk skola eller vi som verkar däri kan vänta längre! 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #7 2020

Kommentera

Vi lever just nu i en omvälvande tid. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare, liksom alla andra, måste kunna genomföra vårt arbete under säkra och trygga förhållanden, trots coronapandemin. Ansvaret för det vilar tungt på våra arbetsgivare. 

Ett nytt läsår har precis startat och arbetsgivarna borde ha en plan för att skydda personal och elever från smitta och överbelastning. Det är helt oacceptabelt om det nu inte finns på plats.

Huvudmän och skolledningar har ett ansvar i att se till att det finns förutsättningar att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer, men också i att se till att vi lärare och syvare får en rimlig arbetsbelastning. Vad har arbetsgivarna gjort under den paus som verksamheten haft över sommaren? Hur har man tänkt kring att minska trängseln i skolans lokaler? Hur ska dubbel- och trippelarbete kunna undvikas? Ja, hur ska arbetsgivarna leda och organisera vårt arbete?

Dessa frågetecken har inte rätats ut. 

I stället hör vi från er medlemmar att det saknas konkreta planer för att undvika trängsel och för att skydda er som befinner sig i riskgrupp. Åtminstone har väldigt lite information om sådana planer gått ut. Lärare och studie- och yrkesvägledare runt om i landet är oroliga för smitta och för risken att det återigen blir en tuff arbetsbelastning, en arbetsbelastning som inte är hållbar i längden. 

Många av er gymnasielärare är trötta på distansundervisning efter våren och vill nu träffa era elever i klassrummet. Samtidigt är det orimligt att nu ta in många elever i ett litet klassrum. Det ger inga förutsättningar att hålla avstånd. Vi måste dra lärdom av situationen på grundskolan i våras och se till att inte upprepa misstagen, varken i grundskolan eller på gymnasiet. Det måste komma direktiv och det måste göras anpassningar.

I den här situationen har arbetsgivarna ett tungt ansvar i att organisera arbetet efter riktlinjerna och vi som fackförbund gör vårt yttersta för att ligga på för att de ska ta detta ansvar. Vi har tät kontakt med ansvariga rikspolitiker, men också med direkt ansvariga skolpolitiker och tjänstemän på kommunal nivå, och på friskolorna. Så länge ansvaret för skolan ligger ute i kommunerna och hos de fristående skolorna så måste vi självklart påverka även där. 

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare behöver också i detta läge förståelse och respekt från omvärlden. Vi måste få prioritera så att elevernas kunskapsutveckling kan stå i centrum. Andra mer byråkratiska sysslor, redovisning och dokumentation måste få prioriteras ner. Lita på att vi gör så gott vi kan och att vi är professionella.

Snart är det också dags för andra delen av vår kongress som på grund av pandemin blivit digital. Det kommer att bli en kongress som utgår från den verklighet som vi lärare och syvare möter. Det är mitt och allas vårt fackliga uppdrag: att företräda legitimerade lärare och behöriga vägledare och att arbeta för en bättre skola. En bättre skola får vi när lärare och syvare har goda arbetsvillkor. Bestämd undervisningstid och ett nytt lönesystem är viktiga frågor vi kommer att diskutera. Jag ser fram emot att lägga fram förbundsstyrelsens förslag till förbundets högsta beslutande organ, kongressen!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2020

Kommentera

Corona innebär märkliga tider för hela vår omvärld, och det här påverkar naturligtvis även Lärarnas Riksförbund. Det märks inte minst genom att vår kongress, vårt högsta beslutande organ som hålls vart fjärde år, denna gång går av stapeln i delar. 

Den första delen, som var helt digital, ägde rum den 15–16 maj. Totalt 145 kongressledamöter, från norr till söder, möttes för att fatta viktiga beslut för att forma framtiden för oss lärare och studie- och yrkesvägledare. Beslut som är helt avgörande för svensk skola och dess elever. Vi visade att vi i Lärarnas Riksförbund är beslutsmässiga även när omvärlden befinner sig i en extraordinär situation – det är demokrati på riktigt.

Kongressen invigdes högtidligt av riksdagens (”digi”)talman, Andreas Norlén, som i sitt tal tackade oss lärare och studie- och yrkesvägledare för det arbete vi har gjort och gör under denna svåra tid. Lärarkåren har under hela våren befunnit sig i frontlinjen och skolan har fortsatt leverera i en tid då allt gungar. Det är en ovärderlig insats. 

Den omställning och situationsanpassning som ni medlemmar har gjort under våren är exceptionell och den har tagit på krafterna. Även om många tycker att det gått förvånansvärt bra, så blir sprickorna tydligare ju längre tiden lider. 

Vår nya undersökning gällande covid-19:s påverkan på svensk skola visar att så många som åtta av tio lärare upplever att arbetsbelastningen har ökat sedan pandemin tog fart i Sverige.

Även elevernas kunskapsutveckling har påverkats negativt av coronapandemin, vilket kommer att ha stor effekt både på individuell och samhällelig nivå.

Drygt fyra av tio lärare uppgav i undersökningen att de inte skulle hinna genomföra all undervisning som var tänkt under vårterminen. Ska detta omsättas i pengar, innebär det att den uteblivna undervisningen beräknas kosta samhället drygt 5,5 miljarder kronor. 

Du kan läsa mer om undersökningen här på skolvärlden.se.

De krav som Lärarnas Riksförbund länge upprepat är nu viktigare än någonsin. Kommunernas förmåga att finansiera skolan var på fallrepet redan före virusutbrottet, nu riskerar deras ekonomin att kollapsa i och med pandemin och dra med sig den svenska skolan i fallet. Höga kostnader och en tuff arbetssituation sätter ökad press på en lärarkår som redan går på knäna. 

Det är nu hög tid för staten att ta över ansvaret för svensk skola. En statlig utredning har lagt förslag för att minska segregationen och skapa en större likvärdighet, något som snabbt måste omsättas i praktiken. Det handlar bland annat om att tillföra grundskolan extra resurser och slå ihop flera riktade statsbidrag till en statlig finansiering. Det centrala är att bidraget sedan fördelas med en socioekonomisk viktning, så att skolorna och elever med störst utmaningar och behov också får mest resurser. 

Förberedelserna för tiden efter coronaviruset är nu avgörande. Lärarnas och studie- och yrkesvägledarnas roll kommer att betonas i krisens efter-dyningar. Men nu väntar först sommarledighet och vila, som i år är mer välförtjänt än någonsin. 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #5 2020

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm