Snart stundar en välförtjänt julledighet för er alla lärare och studie- och yrkesväg-ledare. Detta efter ännu en termin delvis präglad av coronaviruset. Pandemin håller fortsatt världen i ett fast grepp och har återigen utmanat skolans verksamhet på många håll i landet.

Nu är det också den tiden på året då många lärare sätter betyg. Ett viktigt, men inte alldeles okomplicerat uppdrag. Det finns rapporter som visat att påtryckningar mot betygssättande lärare är ett vanligt förekommande fenomen. Att framför allt föräldrapåverkan är mycket stor bekräftas också av en ny undersökning som finns att läsa om på Skolvärlden.se. Resultaten manar till eftertanke.

Att drygt 15 procent av de tillfrågade lärarna vittnar om att de pressats av rektor att ändra betygssättningen och att hela 26 procent uppger att de utsatts för påtryckningar av föräldrar som försökt få dem att ändra elevernas betyg är allvarligt. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma till rätta med.

Jag är övertygad om att detta är en av de negativa effekterna av en konkurrensutsatt skolmarknad där elever och föräldrar främst betraktas som kunder, som köper en vara. Det är den professionella läraren, och ingen annan, som ska och bäst kan avgöra vilket betyg som motsvarar elevernas kunskaper. Om den synen devalveras är vi riktigt illa ute.

”Politikerna måste lyssna på professionen”

Det marknadstänkande som tagit över skolan har inneburit att skolans huvuduppdrag helt enkelt kommit bort, alltså att ge alla elever, oavsett bakgrund, goda kunskaper för att kunna komma ut i samhället, göra sina egna val och skapa sig en egen framtid.

Lärarnas Riksförbunds enträgna röst i frågan har bidragit till att dessa systemfel seglat upp som ett hett diskussionsämne i skoldebatten under året. Allt fler anser att en statlig finansiering av skolan är en förutsättning för ökad likvärdighet och att skattebetalarnas pengar som är ämnade för elevers utbildning ska gå just till det.

Detta visar också vår stora väljarundersökning inför valåret, där en majoritet av väljarna, oavsett partisympatier, vill se ett statligt ansvar för skolan och förbud mot vinstuttag. En likvärdig, kompensatorisk skola över hela landet är ingen vänster–högerfråga som politiken försöker göra det till. Det borde i stället vara något som enar politiken!

Politikerna och partierna måste ta av sig de ideologiska skygglapparna, lyssna på väljarna och på professionen och se på vad svensk skola behöver för att alla elever ska få likvärdiga möjligheter att lyckas.

Vi behöver bygga en likvärdig skola med tydligt kunskapsfokus där det finns en stor tillit till lärarprofessionen. Det är också så vi kan främja ett demokratiskt och öppet samhälle där alla ges möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare. Kunskapsskola i stället för marknadsskola!

Kommentera

På skolvärlden.se kan du läsa om att betygen har ökat i sex av tio skolor efter pandemin. Det kan låta glädjande att den svenska skolan verkar ha klarat av att hantera pandemin på ett bra sätt, men lärarna vittnar samtidigt om att man inte hunnit med lika mycket som vanligt, så förmodligen har en hel del kunskap gått förlorad, något som inte alltid syns i meritvärdena.

Detta tyder också Lärarnas Riksförbunds nya väljarundersökning på. I den uppger en majoritet av föräldrarna att de upplever att deras barn har lärt sig mindre under pandemin på grund av distans- och fjärrundervisning.

Hur omfattande kunskapstappet är vet ingen riktigt ännu. Någon egentlig kartläggning eller utvärdering har ännu inte genomförts. Likväl ändrades reglerna för fjärr- och distansundervisning i somras i en mer generös riktning. Det innebär att denna undervisningsform nu kan användas mer brett och dessutom läggas på entreprenad.

Mina farhågor är många och handlar bland annat om en oro för att huvudmännens incitament att anställa fler legitimerade lärare minskar. Tron att fjärr- och distansundervisning kan ersätta legitimerade lärare är alltför välbekant hos arbetsgivare som försöker spara pengar.

”Inget står över elevernas rätt till kunskaper”

Det är fler aktörer som i kölvattnet av pandemin förespråkat att skolan borde fortsätta med ännu mer fjärr- och distansundervisning och mindre traditionell klassrumsundervisning, och vad kan ge mer luft under vingarna än de högre betygen? Vi lärare vet dock att ingenting kan ersätta det fysiska mötet och interaktionen som sker med eleven i klassrummet. Digitala lösningar ska främst ses som nödlösningar.

Det är i stället satsningar på klassrumsundervisning, på fler legitimerade lärare och på stödinsatser för elever som nu måste göras. Det är mer akut än någonsin. Dagens situation där skolan används som politiskt slagträ och där fagra ord inte följs av konkreta handlingar kan inte fortsätta.

Staten behöver ta ansvar för att den likvärdiga skolan ska bli verklighet. Med bland annat statlig finansiering, ett justerat skolvalssystem, ändrat regelverket för stödinsatser och ett nytt professionsprogram för lärare, kan vi ta viktiga steg närmare den förändring som så många av oss eftersträvar.

Politikerna och partierna måste komma överens om dessa nödvändiga förändringar för skolan. Jag tycker både höger och vänster i politiken gömmer sig bakom de egna slagorden och jag ogillar starkt den olyckliga ideologiseringen av skolan.

Det är politikerna som har ansvaret för att Sverige har en likvärdig, kompensatorisk skola för alla elever. Oavsett vilka de är, vilken bakgrund de har eller var i landet de bor, ska eleverna få gå i en skola som är likvärdig och väger upp skillnader i olika elevers förutsättningar. Inget står över elevernas rätt till kunskaper.

När det nu är mindre än ett år kvar till valet måste ansvaret läggas där det hör hemma. Det är politikerna som kan säkra att vi lärare har förutsättningarna för att skolan ska kunna lyfta, och därmed Sveriges kunskapsutveckling och konkurrenskraft.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #8 2021
Kommentera

Under hösten har det i lärarbristens svallvågor uppstått ett ifrågasättande av värdet av att lärarna har en legitimation. Snabbt som blixten väcks det till synes enkla förslaget att slopa kravet på legitimation så löser vi den akuta lärarbristen.

Inget vore mera förödande än att vidta en sådan åtgärd, men ack så lättvindigt och så helt fel – för landets elever och föräldrar. Den kvalitetsgaranti som lärarlegitimationen utgör måste vara grunden för att vända den resultatnedgång som präglat svensk skola sedan 1990-talet.

Samhället har rätt att förvänta sig att skolan ska vara en plats där deras barn, våra elever, ska få möjlighet att tillägna sig kunskaper i en miljö där de känner sig trygga. De ska kunna vistas i skolan utan att bli trakasserade. Det är med bestörtning vi får ta del av elevers, och lärares, beskrivningar av hur de blivit utsatta. Om inte skolan kan utgöra den frizon som den måste vara, är det illa ställt.

Vi legitimerade lärare är en viktig garanti för att skolan är en trakasserifri zon. All skolpersonal har givetvis ett ansvar i detta. Men lärares legitimation innebär att vi rakryggade ska stå emot och ingripa om det förekommer. Vi måste, genom vårt agerande, vara de föredömen i vuxenvärlden som står upp för varje elevs värde. Det har omvärld och elever rätt att förvänta sig av en lärarkår med legitimation.

Lärarbristen har varit ett ord på allas läppar under hösten. Som om den vore lika oväntad som ett sommaråskväder. Lärarnas Riksförbund har under många år varnat för vad som kan hända om lärarna inte ges rätta förutsättningar. Decennier av försyndelser och underlåtenhet har lett till att alldeles för få väljer lärarstudier och att alltför många yrkesverksamma lärare slutar. 

Det är även stor brist på studie- och yrkesvägledare. Studier har visat att tillgången på studie- och yrkesvägledare med rätt utbildning spelar stor roll för elevernas möjligheter i skolan. Det ökar deras möjligheter att göra välgrundade val inför framtiden. Därför anser vi att det måste införas ett krav på studie- och yrkesvägledarutbildning för att få fast anställning som sådan.

Det tar naturligtvis många år att rätta till dessa brister. Långsiktiga lösningar måste skapas, men under tiden är det samhällets skyldighet att se till att elever får en kvalificerad undervisning. På kort sikt krävs akuta lösningar. Verksamheten kan organiseras så att den utbildning och erfarenhet som legitimerade lärare har, används, och betalas, bättre. Organisera så att de legitimerade lärarna tar hand om övergripande planering, kvalificerad undervisning och bedömning, uppgifter som personer utan legitimation inte kan, och inte får göra. De som saknar legitimation måste ges hand- och vägledning av dem som har behörighet och erfarenhet. På så sätt kan vi se till att alla elever ges en kvalitativ utbildning!

Lärarnas Riksförbund räds inte att lyfta problemen i skolan, men vi är också konstruktiva och kommer med lösningar. Det är viktigt! 

Och med dessa ord önskar jag er alla ett riktigt härligt och välförtjänt jullov!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #10 2017

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm