Annons

LR är tydligare, synligare och större än någonsin

Nyligen klubbade jag av Lärarnas Riksförbunds kongress. Det känns otroligt spännande och starkt när jag ser vilka beslut vi fattat. Det känns också otroligt hedrande att få förtroendet att leda förbundet i fyra år till. Lärarnas Riksförbund präglas just nu av framtidstro och optimism, vilket gör att jag verkligen känner mig taggad på att fortsätta det viktiga fackliga arbetet för er medlemmars och förbundets bästa. 

Alla motioner och propositioner som lades till kongressen har ett enda syfte, att stärka vår politik och förbättra villkoren för er medlemmar. Några av de viktiga beslut och ställningstaganden som kongressen gjorde var att stärka vikten av det statliga huvudmannaskapet, förstärka inflytandet och servicen till er medlemmar inom privat sektor, att vi ska verka för ett nytt lönesystem där erfarenhet och kompetens premieras och att bli tydligare i våra krav när det gäller att begränsa arbetsbelastningen. 

Vi är i en tid där de offentliga finanserna är hårt pressade vilket innebär stora nedskärningar och risk för en fortsatt ökad arbetsbelastning. Därför måste vi skärpa vår politik för att kunna värna arbetsmiljön och säkra att ni får möjlighet att fokusera på det som ni är utbildade för, undervisning och vägledning.

Lärare ska ha bestämd undervisningstid och därtill hörande för- och efterarbetstid. För studie- och yrkesvägledare måste det införas ett tak för antal elever att vägleda och antalet arbetsplatser man ska vara på måste begränsas. 

Ett annat viktigt beslut som fattades under kongressen var att vi i Lärarnas Riksförbund sa ja till att tillsätta en utredning för att se om det finns ett bättre sätt att organisera förbundets medlemsgrupper. Vi äger utredningen själva och den nyvalda styrelsen kommer att sätta sig ner och formulera hur och inom vilka tidsramar denna utredning ska genomföras. I utredningens uppdrag ingår att föra diskussioner såväl med Lärarförbundet som med närliggande Saco-förbund och att se hur samverkan kan stärkas. Syftet är att se om vi kan hitta något som är bättre för medlemmarna än det vi har i dag, allt för att bli mer slagkraftiga och kunna leverera bästa möjliga medlems-nytta.

Den akademiska tillhörigheten är något som är viktigt för Lärarnas Riksförbund och jag är väldigt glad för att vi tillsammans med Sveriges skolledarförbund har tagit initiativ till Saco Utbildning. Tanken är att vi utifrån våra olika professioner ska stärka utbildningsfrågorna. Kampen för en likvärdig skola där uppdrag och förutsättningar går hand i hand förenar lärare och rektorer. Att samarbeta och samverka med andra stärker oss.

Samtidigt ska vi inte glömma att Lärarnas Riksförbund växer stadigt. Vi har aldrig varit större och starkare än vad vi är i dag. Därtill går mycket vår väg i utbildningspolitiken. Vinden håller på att vända och allt fler börjar dela vår bild och vår syn på lösningar. Jag tänker bland annat på alla de förslag som lämnats av flera viktiga utredningar under året för att öka skolans likvärdighet, liksom januariavtalets punkt om att komma till beslut om statligt huvudmannaskap av skolan. Spännande!

I Lärarnas Riksförbund växlar vi nu upp kampen ytterligare för den omläggning av skolans styrning som är nödvändig. Varken svensk skola eller vi som verkar däri kan vänta längre! 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #7 2020

Reagera på inlägget:

Rätt hanterat kan det bli en nystart för lärarkollektivet

Relaterat

Jag har tidigare både här på bloggen och faktiskt redan i min första rena skolbok, Barnexperimentet, argumenterat för att Sverige självklart ska ha ett (1) lärarfack. Det är både spännande och positivt att en enig LR-kongress nu beslutat att denna fråga ska utredas på allvar.

Jag har funderat lite över varför Lärarförbundet och dess ordförande varit så tydlig i frågan på sistone men att det varit så tyst från LR. Jag tycker att Åsa Fahléns svar på det idag – att hon låg lågt för att medlemmarna skulle äga frågan på kongressen – var ett väldigt bra svar på detta. Man kan vilja saker men till syvende och sist är det medlemmarna som ska avgöra och det var klokt och demokratiskt av Åsa att ge utrymme för det.

Det finns en mängd anledningar till varför det är viktigt med ett fack. En av dem har varit att det har varit alldeles för lätt för olika politiska intressenter att placera sina tankar i det ena eller andra av de två förbunden och på så vis både splittra lärarna men också att lärarnas politik har blivit för partipolitisk.

Vi står också inför en, vad jag vet, i västvärlden unik lärarbrist. Att då inte kunna stå upp med en röst för de förändringar som krävs för att läraryrket ska bli det yrke det är tänkt vara, det är otroligt kontraproduktivt.

Men lika självklart som det är att ett förbund kan ge en mängd fördelar är att det måste utredas mycket noga hur det ska se ut. En av de viktigaste frågorna som man behöver lyfta är förhållandet mellan de rektorer som är anslutna till Lärarförbundet. Kan en sammanslagen lärarorganisation behålla arbetsgivare under samma paraply? Jag vet inte när jag skriver detta om detta redan är något som är samtalat om. Om inte är det hög tid.

Jag läste den utredning som togs fram inför kongressen och inser att mycket arbete är gjort. Nu gäller det att, om Lärarförbundet fatta motsvarande beslut, sedan var för sig men också tillsammans komma fram till ett fungerande slagkraftigt förslag.

Jag tror att detta rätt hanterat kan bli till en nystart för lärarkollektivet i Sverige. Fackföreningarna krossades, trampades på och splittrades vid kommunaliseringen. Det är dags att det lärarkollektivet blir en kraft igen.

Det är varje lärare därute, i varje klassrum, värd. För ensamma är vi inte starka även om New Public Mangament-ideologerna har velat få oss att tro det. De förbättringar som under hela 1900-talet gjordes för arbetstagare av alla sorter kom genom gemensam kamp för bättre villkor. Och de försämringar vi sett har kommit genom individualisering av arbetsplatsernas villkor. Tillsammans kan lärare vara starka, både i undervisning, på skolorna och i samhället.

För samhället behöver det. Vi behöver vända tillbaka till bildning, till kunskapsförmedling, till den frihet för individer och tanke som bara bra undervisning av skickliga, kompetenta och uppskattade lärare kan ge.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Det är en ohållbar arbetsbelastning

Vi lever just nu i en omvälvande tid. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare, liksom alla andra, måste kunna genomföra vårt arbete under säkra och trygga förhållanden, trots coronapandemin. Ansvaret för det vilar tungt på våra arbetsgivare. 

Ett nytt läsår har precis startat och arbetsgivarna borde ha en plan för att skydda personal och elever från smitta och överbelastning. Det är helt oacceptabelt om det nu inte finns på plats.

Huvudmän och skolledningar har ett ansvar i att se till att det finns förutsättningar att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer, men också i att se till att vi lärare och syvare får en rimlig arbetsbelastning. Vad har arbetsgivarna gjort under den paus som verksamheten haft över sommaren? Hur har man tänkt kring att minska trängseln i skolans lokaler? Hur ska dubbel- och trippelarbete kunna undvikas? Ja, hur ska arbetsgivarna leda och organisera vårt arbete?

Dessa frågetecken har inte rätats ut. 

I stället hör vi från er medlemmar att det saknas konkreta planer för att undvika trängsel och för att skydda er som befinner sig i riskgrupp. Åtminstone har väldigt lite information om sådana planer gått ut. Lärare och studie- och yrkesvägledare runt om i landet är oroliga för smitta och för risken att det återigen blir en tuff arbetsbelastning, en arbetsbelastning som inte är hållbar i längden. 

Många av er gymnasielärare är trötta på distansundervisning efter våren och vill nu träffa era elever i klassrummet. Samtidigt är det orimligt att nu ta in många elever i ett litet klassrum. Det ger inga förutsättningar att hålla avstånd. Vi måste dra lärdom av situationen på grundskolan i våras och se till att inte upprepa misstagen, varken i grundskolan eller på gymnasiet. Det måste komma direktiv och det måste göras anpassningar.

I den här situationen har arbetsgivarna ett tungt ansvar i att organisera arbetet efter riktlinjerna och vi som fackförbund gör vårt yttersta för att ligga på för att de ska ta detta ansvar. Vi har tät kontakt med ansvariga rikspolitiker, men också med direkt ansvariga skolpolitiker och tjänstemän på kommunal nivå, och på friskolorna. Så länge ansvaret för skolan ligger ute i kommunerna och hos de fristående skolorna så måste vi självklart påverka även där. 

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare behöver också i detta läge förståelse och respekt från omvärlden. Vi måste få prioritera så att elevernas kunskapsutveckling kan stå i centrum. Andra mer byråkratiska sysslor, redovisning och dokumentation måste få prioriteras ner. Lita på att vi gör så gott vi kan och att vi är professionella.

Snart är det också dags för andra delen av vår kongress som på grund av pandemin blivit digital. Det kommer att bli en kongress som utgår från den verklighet som vi lärare och syvare möter. Det är mitt och allas vårt fackliga uppdrag: att företräda legitimerade lärare och behöriga vägledare och att arbeta för en bättre skola. En bättre skola får vi när lärare och syvare har goda arbetsvillkor. Bestämd undervisningstid och ett nytt lönesystem är viktiga frågor vi kommer att diskutera. Jag ser fram emot att lägga fram förbundsstyrelsens förslag till förbundets högsta beslutande organ, kongressen!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2020

Reagera på inlägget:

Mitt jobb är att göra andra bra

Orden i rubriken är inte mina men jag har inte kunnat släppa dem sen jag hörde en utbildningschef bli intervjuad i Anna och Philips lärarpod. Det här är ju exakt mitt jobb också.

Mitt jobb är att göra andra bra och ge dem möjligheter att skapa kloka val. Det är just det jag brukar säga till mina högstadieelever vid avslutningstider.

Gör kloka val!

Med de uttalade orden tänker jag en stilla förhoppning. Det vi nu gjort tillsammans här i skolan ska ha riktat dig mot en väg där du kan göra val. Val som leder till nya öppna dörrar och inte mot en väg som begränsar dina val.

Men för att lyckas med det här måste jag som lärare ha vissa förutsättningar. Därför blev jag så glad att höra att en utbildningschef faktiskt tänker att dennes jobb också är att – göra andra bra.

Förutsättningar som jag behöver i min profession är dels de rumsliga och det materiella men framför allt hur min kompetens används.

Vilka förutsättningar ges till mig för att jag ska kunna göra mitt jobb bra?

I tjänstefördelningstider som vi just nu befinner oss i behöver förutsättningar skapas så min kompetens används så att jag kan göra andra bra. Min chef behöver ge mig ramar så att mina verktyg – ledarskapet – får bästa tänkbara förutsättningar att lyckas.

Det här ligger bland annat i vilken planeringstid jag får, ämnes- och klasskombinationerna jag ges, hur tydligt mitt uppdrag är, möjlighet till att påverka hur mina lektioner är fördelade över tid, fortbildningstillfällena som ges samt friheten att utföra mitt arbete som jag anser bäst.

För ska jag lyckas med mitt uppdrag att göra andra bra – då behöver jag förutsättningar till det.

Hur ser nästa års tjänstefördelning ut för dig? Ges du möjligheter att göra andra bra?

Reagera på inlägget:

Den här utredningen säger det självklara

Relaterat

Idag lämnade regeringens utredare Björn Åstrand över sin utredning om hur svenska skolan ska kunna bli mer likvärdig igen. Den föreslår saker som egentligen borde vara självklara och som fack och andra har hävdat länge.

Utredningen föreslår för det första ett gemensamt skolval där man samtidigt är garanterad plats på den närmaste kommunala skolan om man inte vill göra ett aktivt val. För att fördela platser menar man att huvudmän ska kunna välja mellan olika förtursregler, men att just kötid slopas som möjlig urvalsgrund.

Vidare föreslår utredningen något som var en självklarhet när man först började prata om skolpeng i Sverige, nämligen att det allmänna (= kommunerna) måste försäkras om att det får täckning för de merkostnader som det innebär att man har det yttersta ansvaret för skolplikten.

För det fjärde utvecklar man det problematiska statsbidragssystemet med ett sektorsbidrag som huvudmännen kan söka utifrån en plan om skolutveckling.

Och det sista förslaget handlar om att Skolverket ska ha en tydlig regional närvaro.

Inget av de här förslagen är nya. De har på olika sätt framförts av många utredningar och inte minst skolans alla fackliga organisationer. De är en självklar miniminivå för att vi ska börja komma åt några av de problem som den ideologiserade decentraliseringen och marknadifieringen av svensk skola skapat. Det är också förslag som det borde vara lätt för de flesta partier att sluta upp kring, eftersom de heller inte rör vid tex friskolors vara eller inte vara.

Det kommer naturligtvis att finnas tyckare som menar att kötid är det viktigaste inslaget i svensk skola, eller att det offentliga inte har ett speciellt ansvar för helheten (de senare har ju en allt tuffare tid ju mer pågående epidemi visar betydelsen av central planering av samhällscentrala institutioner), men dessa borde inte nu få sätta tonen i debatten. Det är dags för mer förnuft, helt enkelt.

Jag vill betona igen att dessa förslag har starkt stöd i vad såväl lärarfack som skolledarförbund har för hållning i frågorna, det vill säga hos de som faktiskt jobbar i den här verkligheten. Det är också viktigt att detta är i linje med såväl Skolkommissionen, Leif Lewins kommunaliseringsutredning och de bedömningar som OECD gång på gång har försökt hjälpa oss med.

Låt oss fatta dessa beslut så vi kan börja ha lite ordning och reda i skolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor