Ett centralt avtal med SKR ger förutsättningarna för förbättringar av arbetsvillkor och lön, och det anger ramarna. Men de verkliga arbetsgivarna är de dryga 290 kommunerna och kommunalförbunden. Därför måste vi nu se till att vara aktiva både centralt och lokalt för att se till att avtalet följs.

Lokalt fackligt arbete

Det krävs lokalt fackligt arbete för att fullt ut genomföra de förändringar som avtalet ger förutsättningar för. Lärarnas Riksförbund är förberett för att stödja förbundets föreningsombud och företrädare ute i hela landet. Det måste bli förändringar i den faktiskt ohållbara situation med ökande arbetsbelastning som landets lärare och syv:are befinner sig i.

Det är genom mobilisering som vi kan åstadkomma förändring. Vi måste visa att facket är vi alla medlemmar tillsammans, inte något långt borta. Det är du och jag. Det är dina och mina kollegor. Det är när vi hjälps åt att driva våra frågor om arbetsvillkor, arbetsförhållanden och lön som vi visar styrkan med facket. Detta måste vi både visa oss själva och arbetsgivaren.

Inte en lugn stund

Från centralt håll ska vi stödja våra lokala ombud att ligga på sin motpart, men vi ska också från centralt håll fortsätta att driva på för att få de politiska besluten kring skolans styrning som krävs för att kunna åstadkomma en verklig och varaktig förändring. Det kommer att göra skillnad för kommande avtalsrörelser och för lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö.

”Våra motparter ska inte få en lugn stund”

De tre senaste årens erfarenheter visar att arbetsgivarna på alldeles för få ställen och dessutom i alldeles för låg utsträckning gjort som det förra avtalet angav. Avtalsefterlevnaden var alldeles för dålig. Därför finns det nu i HÖK21 fler tvingande skrivningar och nu ska våra motparter inte få en lugn stund när det gäller att tillämpa det nya avtalet.

Privat sektor nästa avtal

Vi förbereder oss nu för nästa avtalsområde, Almega Tjänsteföretagen Friskoleavtalet, som går ut 31 augusti 2021. Arbetsmiljö och lön är självklart de viktigaste frågorna även för avtal inom privat sektor.

Ett problem som vi ser både inom kommunal och privat sektor är att man fortsätter anställa obehöriga som lärare, trots att det samtidigt finns behöriga lärare att anställa. Det är helt oacceptabelt!

Detta är ett av många tydliga exempel på att dagens skolhuvudmän inte förmår att ta ansvar för skolan och undervisningens kvalitet. Man föredrar billigare arbetskraft, i stället för att betala för utbildning, kompetens och erfarenhet. Tio år efter beslutet i riksdagen om legitimationsreformen och sex år efter dess införande, visar man att man inte förmår bättre.

Det här är ännu en kamp som vi kommer att ta – och jag är övertygad om att vi kommer att vinna den. Tillsammans är vi starkare än vi anar! #viärlr

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #4 2021
Kommentera

Snart är det dags att sluta ett nytt avtal för landets kommunalt anställda lärare och studie- och yrkesvägledare. Det nuvarande kommunala avtalet HÖK18 löper ju ut den 31 mars. Vi är inne i ett intensivt skede i avtalsförhandlingarna med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där vi har tydliga krav på att HÖK21 ska säkerställa en hållbar arbetsbelastning och god löneutveckling för alla lärare.

Ibland tror jag faktiskt att de som styr skolan inte alltid förstår konsekvenserna av ett kortsiktigt kvantitativt tänkande, som exempelvis går ut på att lärare tvingas undervisa fler timmar, samtidigt som tiden till för- och efterarbete minskar och undervisningens kvalitet försvagas. Vi behöver mer av det nödvändiga kvalitativa tänkandet.

Det är självklart att skolan måste ses som en investering och inte som en kostnad. Det är bland annat därför som staten måste ta ansvaret. Den som utformar uppdraget måste också ge förutsättningarna.

Det utgående skolavtalet skulle förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt och med bibehållen hälsa. Fokusfrågorna var arbetsmiljö och lönestrukturer. Att arbetsmiljöarbete skulle bedrivas på varje skola och att kompetens, kontinuitet och erfarenhet skulle premieras.

Kommunerna har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning och en lönestruktur som premierar erfarenhet har inte infriats. Det glädjande är dock att där arbetsgivarna förstått att följa avtalet och har en god dialog med det lokala facket, har det fungerat väl.

Lärarnas Riksförbund är på det klara med att vi vill ha ett avtal som gör skillnad över hela landet, i varje klassrum. Varje lärare behöver fastställd undervisning, god löneutveckling och en hållbar arbetsmiljö.

Och denna gång måste avtalet följas på varenda skola, i varje kommun, för en helt central utgångspunkt i avtalet är att det man kommer överens om också utförs i praktiken. Här behöver alla ta sin del av ansvaret så att vi gemensamt kan åstadkomma en riktig vändning vad gäller arbetsbelastning, löneutveckling och kompetensutveckling.

Det är helt avgörande för att lösa lärarbristen och öka yrkets attraktivitet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2021
Kommentera

I tider av lärarbrist målas det upp en bild av att ”ingen” längre vill bli lärare. Verkligheten är dock inte fullt så dyster. Intresset för lärarutbildningar är faktiskt det högsta sedan 2012! 

Det är Universitets- och högskolerådets nya antagningsstatistik som visar att söktrycket till lärarutbildningarna har ökat kraftigare än för övriga högskoleutbildningar totalt. Antalet examinerade har också ökat samtidigt som vi ser att många lärare som lämnat yrket nu kommer tillbaka, liksom att intresset för att karriärväxla ökar. 

Även om vi skulle behöva många fler för att mota lärarbristen, gläds jag åt den statistiken. Den visar att loppet på intet sätt är kört när det gäller svensk skola. Det finns oerhört många människor som vill bli lärare. Och konstigt vore det annars. 

Det är få yrken förunnat att varje dag kunna påverka unga människors framtid på ett så påtagligt och konkret sätt som läraryrket gör. Vi måste nu vårda denna positiva trend och göra mer för att ännu fler ska vilja bli lärare och stanna i yrket. De nedskärningar på skolan som nu genomförs riskerar att dra undan mattan för den positiva trenden – och den utvecklingen måste stoppas!

En annan statistik att glädjas åt är att Lärarnas Riksförbund växer stadigt och den senaste tiden har vi sett ett starkt tillflöde av nya medlemmar. Jag vill önska alla varmt välkomna och samtidigt tacka för allt fackligt engagemang! 

Medlemsökningen gör naturligtvis att förutsättningarna att bedriva framgångsrikt fackligt arbete ökar. Fler engagerade medlemmar gör större skillnad och tillsammans ska vi forma förbundet så att det blir det bästa för våra medlemmar. 

En av frågorna som vi måste fortsätta driva på i rätt riktning är lönefrågan. För trots att det även här har skett en förbättring under senare år är läraryrket fortfarande i dag ett av få yrken med en negativ livslön.

skolvärlden.se och i senaste numret av magasinet kan du läsa om Lärarnas Riksförbunds stora löneundersökning ”Lärare behöver ett lönesystem byggt på meriter”. Den visar att det finns stora problem med lärarnas lönebildning. Förutom att lärare är förlorare i ett livslöneperspektiv, premieras erfarenhet för dåligt och det finns på många håll stora oskäliga skillnader i vad lärare tjänar. 

Vår rapport visar bland annat att lärare i grundskolans senare år och i gymnasieskolan har haft sämst löneutveckling. Det har skett en marginell återhämtning under senare år, inte minst tack vare hårt fackligt arbete, men ännu är det alltså inte tal om en uppvärdering, bara en återställare.

År 1996 överfördes samtliga grundskole- och gymnasielärare från tarifflönesystemet till ett system med individuella och differentierade löner. Det har inte fungerat och kommunerna och friskolorna har brustit i sitt ansvar som arbetsgivare.

Vi på Lärarnas Riksförbund vill se ett lönesystem där lönen kan härledas till individers erfarenhet, skicklighet och formella meriter. I vår lönerapport ges ett förslag till ett sådant system. 

Vi lärare är värda bättre!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #9 2019

Kommentera

Det behövs mer!

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare måste vara välbetalda oavsett var i vårt land vi arbetar. Detta är viktigt för att våra yrken ska återfå en del av den status och attraktivitet de än gång hade. Det är inte bara för vår egen skull vi vill ha högre löner, det är för samhällets bästa. Utan en fungerande skola där eleverna får med sig goda kunskaper drabbas Sveriges tillväxt och utveckling. Utbildning är alltså grunden i dagens ekonomi.

Vi har nu kommit en bit in på det nya året och det har blivit dags för en första summering av 2018 års löneöversyn. Resultaten har börjat sammanställas och vi ser att en del huvudmän har börjat satsa mer på lärarlönerna, men långt ifrån alla. Jag uppmanar alla huvudmän att ge sig in i lönekampen så att lärare och vägledare stannar kvar i yrket och fler lockas att utbilda sig till lärare och studie- och yrkesvägledare.

Vad gäller lönepåslagen är det särskilt Gnosjö kommun som sticker ut. I snitt har man där en löneökning på 5,1 procent. Det är sådana siffror som vi skulle behöva se i hela landet. 

Man ger till alla men också mer till en del. Det är bra, även om vi anser att man borde satsa mer på studie- och yrkesvägledare samt de lärare som stannar kvar på sin skola och tar ansvar för kontinuitet och stabilitet. Vi måste få fler huvudmän i skolan att också premiera erfarenhet. Gnosjöexemplet visar att det går att åstadkomma mer i våra kommuner och bland skolans huvudmän. Det kräver dock en målmedvetenhet och en uttalad vilja att satsa på skolan.   

Lön är viktigt och det visar sig glädjande nog att många medlemmar i Lärarnas Riksförbund har fått bra lönepåslag, men det räcker så klart inte. Fokus måste vara på både fortsatt löneuppvärdering och att få en rimligare arbetsbelastning i våra yrken. Det måste ges bättre förutsättningar för oss lärare och vägledare att klara våra uppdrag – mer tid till förberedelse och uppföljning. 

Arbetsmiljön är avgörande för möjligheterna att kunna göra ett bra jobb. I dag utför vi en mängd arbetsuppgifter som egentligen inte leder till att eleverna lär sig mer eller utvecklas. Här måste vi verkligen börja ifrågasätta och diskutera om vi verkligen måste utföra alla dessa arbetsuppgifter. Jag är helt övertygad om att det finns mängder med arbetsuppgifter som vi helt enkelt borde plocka bort. Jag är lika övertygad om att det dessutom finns arbetsuppgifter som skulle kunna göras av andra än lärare och vägledare. Här kan exempelvis lärarassistenter vara en väg att gå. Men då måste arbetsuppgifterna vara klart definierade och styrda utifrån det faktiska behovet som lärarna har på sin skola, i sitt arbetslag. En satsning på lärarassistenter får dock inte leda till ökad undervisningstid för lärarna.

Bristen på lärare och vägledare kommer att innebära stora utmaningar under flera år framöver. Men målet måste fortsatt vara att alla elever på sikt undervisas av legitimerade lärare och får kvalitativ vägledning. Det är inget ouppnåeligt mål, men då måste vi få chansen att visa hur fantastiskt det kan vara att arbeta som lärare eller vägledare. 

Följ med oss under 2019 och stöd oss i det viktiga arbetet för lärares och studie- och yrkesvägledares villkor och för skolans grundläggande uppdrag. Vi ger inte upp, vi arbetar oförtrutet vidare för att skolan ska få den vändning och uppvärdering som är absolut nödvändig! 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #1 2019

Kommentera

Under den senaste veckan har skolorna slagit upp sina portar för ett nytt läsår. Efter en het sommar samlas återigen elever och lärare. Varje läsår är en nystart. Den förväntan som vi lärare och studie- och yrkesvägledare känner när vi möter utvilade elever, utgör en stark stimulans för oss att komma ur startblocken och göra en rivstart på arbetet med att förmedla kunskaper och färdigheter.

Den känsla av nystart som vi lärare känner inför läsårsstarten önskar jag även ska infinna sig i två andra sammanhang, valet och den kommunala avtalsrörelsen. Höstterminen 2018 skulle kunna vara början på en utveckling som gynnar förutsättningarna för en positiv resultatutveckling i den svenska skolan.

Om drygt två veckor kommer vi att gå till valurnorna i Sverige. Skolfrågorna står högt på agendan, precis som 2014. Under det senaste årtiondet har vi dock sett hur skolfrågorna utgjort tillhyggen på det politiska slagfältet i stället för man att utifrån olika utgångspunkter enas om att lösa de problem som måste lösas i den svenska skolan. Därför önskar jag en nystart efter 9 september så att hållbara lösningar på sedan länge kända problem kan arbetas fram i konstruktiva regeringsförhandlingar. Skolan får inte enbart utgöra stoff för plakatpolitik.

Skolkommissionen lämnade förra året ett antal förslag för en mer kvalitativ, hållbar och likvärdig skola. Börja med att göra verklighet av förslagen, så att vi framför allt kan få en finansiering som oavsett huvudman ger likvärdiga förutsättningar för alla.

Inom den kommunala sektorn har vi ännu inget nytt centralt kollektivavtal på plats. De medlare som parterna gemensamt utsett kunde inte lämna något bud före sommaruppehållet. När nu medlingen återupptas förtjänar landets lärarkår en rejäl nystart med ett nytt avtal som med kraftfulla åtgärder leder skolverksamheten i rätt riktning. Den nystartskänsla som infann sig i landets klassrum vid läsårsstarten skulle kunna förstärkas med ett bra avtal.

Ska det nya avtalet lyckas måste det till kraftfulla insatser för att på allvar ta tag i lärares arbetsbelastningsproblem. En skola med positiv resultatutveckling förutsätter att lärarna ges reella förutsättningar för att bedriva kvalitativ undervisning.

Det finns vissa moln på himlen som skymmer framkomligheten i medlingen. Skolan ska tydligen inte fungera på skolans villkor, utan ska i stället vara som alla andra kommunala verksamheter. Det är helt obegripligt att en fråga som turordning vid arbetsbrist får blockera avtalet, om man verkligen vill åstadkomma resultat som gynnar kreativa lösningar. Öppna ögonen och inse att vi står inför en pyramidal lärarbrist. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att framhärda i att frågor om arbetsbrist ska prioriteras. 

Det finns stora möjligheter att göra läsåret 2018/2019 till något speciellt. Men, det kräver en rejäl nystart i såväl den politiska hanteringen av skolans frågor som i den kommunala avtalsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för ett lyckat resultat är att bry sig om skolan, inte använda den för andra syften.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2018

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm