Annons

Föräldern skällde ut mig i mitt eget hem

Jag minns det som igår. Ett argt samtal på min telefon i mitt hem precis när jag gått på lov.
 Jag har aldrig i tjänst lämnat ut mitt telefonnummer.

Jag startade min lärarbana med ett stort fackligt engagemang och fick via en klok föreläsare lära mig att inte lämna ut numret. Vem har egentligen numret till sin läkare, bilmekaniker eller kocken på favoritrestaurangen? Så varför sina barns lärares nummer?


Trots det så hade en förälder hittat mitt nummer och beslutat sig för att ringa hem till mig. Det var tidigt i min lärarkarriär och jag hade mycket kvar att upptäcka och erfara. Jag var precis hemkommen och om minnet inte sviker mig så var det fredag och sportlovet skulle börja på måndagen. Jobbet var således långt borta. Ett samtal skulle dock få det hela att ändras.


En arg person i andra änden. Hur kunde jag göra som jag gjort? Hur kunde jag behandla personens barn på det sättet jag gjort? Där i mitt eget kök skällde en för mig främmande person ut mig.

Vår syn på vad som hänt var som hämtad ur skilda världar. Det här var den terminen jag hade börjat lära och förstått att det fanns något som hette ”maktlekar”. En kunskap som jag nu är evigt tacksam för. Men då med en ny elevgrupp famlade jag fortfarande med att försöka förstå vad det var som gjorde att så mycket märkliga händelser skedde mellan eleverna i gruppen och att samma person alltid verkade dra den största nackdelen av det som hände.


Den arga personen hade i sitt uppjagade tillstånd än mindre förståelse för situationen jag såg i klassrummet, mellan lektionerna och på rasterna. Allt fokus låg på mitt agerande, baserat på den arga personens barn, och inte alls på att det kanske fanns ett ”varför” till vad som hänt.

Jag minns hur överrumplad jag kände mig i samtalssituationen. Stressen som samtalets innehåll förmedlade gjorde mig inte till det proffs jag hade varit om jag varit på jobbet. Tonläget höjdes ytterligare.

Till slut sa jag: ”Vi kommer inte att förstå varandra i den här situationen utan vill du prata vidare om det här så får du kontakta min chef.”


Svaret jag fick var givet, personen skulle verkligen göra så, mitt agerande var oacceptabelt, förklarade den arge.


Jag lade raskt på och slog direkt numret till min chef. Jag ville förvarna om att ett ilsket samtal väntade. Berättade exakt vad som hänt. Min dåvarande chef berömde mitt agerande och mod att genast kontakta henne. Hon bekräftade att jag hade gjort allt korrekt både i skolan och i samtalet. Skulle personen ringa så skulle hon vara redo.

Nästa samtal gick till min kollega som även denne vart helt överrumplad över att någon kunde bete sig så illa.


Nu har det gått över tio år sedan samtalet, jag bär det fortfarande med mig. Den arga personen ringde aldrig till min chef.


Jag kommer ihåg min utsatthet. Oron som samtalet väckte hos mig. Jag kommer ihåg hur jag ifrågasatte mig själv och vad jag kunde och gjort. Jag kommer ihåg påhoppet på mig som person.


Lärdomen och vad jag efter hela händelsen verkligen tog till mig var att när sånt här händer så är det bästa jag kan göra att berätta för kollegor och min chef vad som hänt. Att få bekräftelse på att det var den andra och inte jag som gjorde fel.

Ibland, tyvärr, så hamnar jag som lärare i situationer där jag får mottaga föräldrars och vårdnadshavares frustration och maktlöshet. Vissa personer tvekar inte i dessa lägen att kasta sin frustration och ilska på den personen som ägnar sin yrkesdag åt att ta hand om och göra det yttersta för att deras barn ska utvecklas och nå så långt det bara är möjligt.

Det känns inte kul, det känns inte rättvist men med åren har jag verkligen lärt mig att hantera liknande situationer så de blir lättare. Lyssna in, förbereda och alltid vara tydlig med vilka mina arbetstider är och hur jag bäst blir kontaktad.


En tung men viktig lärdom från ett argt samtal.

Reagera på inlägget:

Får jag som lärare säga att jag trivs på jobbet?

Får jag som lärare säga att jag trivs på jobbet?

Får jag som lärare säga att jag hinner med mitt jobb?

Får jag som lärare säga att jag förstår kunskapskraven?

Får jag som lärare säga att mina elever uppnår sina mål?

Får jag som lärare säga att det är lugnt i mitt klassrum?

Får jag som lärare säga att det här är världen roligaste jobb?

Får jag som lärare säga till andra:  ”Sök dig till skolvärlden för här får du lära dig nya saker varje dag? Det är spännande varje dag.”

Får jag som lärare säga det? Eller är jag då inte lärare av idag 2019 utan något annat?

Är det inte dags för oss i yrket att ta tillbaka diskussionen och visa på de bra saker som sker varje dag i våra klassrum?

Är det inte dags för medierna att visa på de goda exemplen?

Är det inte dags att lyfta fram de lärare som jobbar och jobbar samt lyckas och lyckas?

Ofta ofta hör jag ord som ”kaos”, ”kris” och ”det värsta jag sett” i de mest varierande tillfällena både i medias rapportering, i sociala forum eller under arbetsdagen.

Vad står egentligen bakom de orden?

Vad förmedlar jag när jag säger dessa ord?

Hur är det att höra dessa ord? För mig, som är väl mer åt det fyrkantiga hållet och tar orden för vad det faktiskt står för bokstavligen, så blir det stora ögon när jag hör dessa ord. Inte för inte tänker jag; Oj, hur kunde det bli så? När jag sedan hör historien bakom orden så blir jag ofta förvånad, är det kris, kaos och det värsta?

Ett scenario då jag tänker att det verkligen skulle vara kaos och kris är om brandlarmet går, det faktiskt brinner, i samband med det är halva kollegiet sjukt, en elev får lågt blodsocker, en annan ramlar i trappan och den tredje får en panikattack samtidigt som tre andra elever börjar slåss. Då är det kaotiskt en stund helt klart innan någon vuxen tar kommandot och tar riktning på händelsen. Jag har hittills aldrig varit med i en sådan situation, tack och lov. Men ändå hör jag orden kris, kaos, det värsta…

Visst har jag varit med om stunder på jobbet där både våld, tårar och allmän röra varit närvarande. Men att lyfta det som ett konstant tillstånd, det ställer jag inte upp på. Ja det kan vara rörigt ibland, ja tyvärr kan det förekomma våld och ibland känns det tungt på jobbet.

Vissa ord är modeord helt klart. ”Så att säga”, sa var och varannan person för ett par år sedan i varje mening. Idag är det mycket som är fantastiskt och magiskt. Sen kommer ord som kris och kaos.

Är det stunder när jag känner att jag inte har riktigt koll, ja de är läskiga och kommer med jämna mellanrum. Är det kris och kaos? Nej mer en stund som väntar på mig att ta vuxenansvar och leda situationen i en riktning.

Är det när det kommer stunder som jag inte förväntade mig, då är det ju varje dag, varje stund nästan i skolan, men att kalla det kris och kaos… nej, håller inte med.

Är det stunder där jag tycker att det är mycket eller skolledning tagit beslut som är helt uppåt väggarna? Ja, det händer men som medlem i ett fackförbund och en person som för dialog med skolledningen så lägger jag frågan där den hör hemma.

Vad vill jag då säga? Tycker det är hög tid att ta fram de berättelser som sker varje dag i klassrummen runt om i landet. En person i ett socialt forum ställde frågan: Får jag skryta över mina kollegor? Självklart skrev många tillbaka. Det är de historierna vi behöver. De historier som får oss lärare att stanna kvar i yrket och verkligen älskar det vi gör varje dag. Tillsammans är vi en oerhört stark och kompetent grupp som verkligen bär framtiden i  vår vardag – varje dag.

”Hur känns det att vara någons framtid?” frågade en elev idag samtidigt som jag funderade över det här inlägget. Blev rörd av orden. Att vara del av någons framtid det är stort, svarade jag. ”Det blir så många vågor in i framtiden.”

Så räck upp handen eller sätt dig vid tangenterna och berätta om din dag och ta fram den där historien som oftast inte syns i det mediala bruset. De är historierna som fyller vår arbetsvardag och som gör att lärare efter lärare är kvar i yrket och inte kan tänka sig göra något annat. De där fantastiska stunderna när det sker ren skär magi i just ditt klassrum.

Eller får jag som lärare inte säga så?

Reagera på inlägget:

10 tips till dig som är ny som lärare

Relaterat

Ett mail kom till mig. ”Karin, jag har följt dig, din blogg och det arbete du gör. Jag börjar min första lärartjänst i höst, tar min examen nu i vår. Vad ska jag tänka på?”

Ärad över frågan och förtroendet började jag fundera, vad är det jag gör när jag får en ny grupp?

Vilka tips vill jag ge någon som ska börja sin första tjänst?

Hur ska jag tipsa någon som börjar från början, som ensam bland öar i en skärgård.

Åt vilket håll ska jag börja simma?

Jag kom fram till den här listan, säkert kan den kompletteras och säkert är den inte för alla men så här tänker jag:

Först ett stort grattis till att utbildningen är klar. Välkommen till ett härligt yrke som ger något alldeles extra varje dag.

  • Innan eleverna kommer, skaffa en kalender. Ett fantastiskt hjälpmedel, jag klarar mig inte en dag eller knappt en lektion utan den.
  • Skaffa något fint till dig och ditt skrivbord. En personlig sak som påminner dig om att du landat ditt första jobb och som symboliserar alla dina förväntningar.
  • Gör en planeringsram över läsåret, gärna även en till som sträcker sig över hela den tid som du ska arbeta med gruppen, ofta tre år. Här kan du säkert få hjälp av kollegor på skolan men tänk även efter själv, titta ordentligt i läroplanens kunskapskrav och syftestexter. Vilka ämnen ska du undervisa i? Vilka kunskapskrav behöver du hinna med? Hur länge får du arbeta med respektive ämne? Därefter kan du börja med HURET. Det är lätt att inspireras och se alla roliga projekt som finns. Men du gör klokt i att stoppa och se till ramen först.
  • Gör ett personligt schema. Hur ska du fördela din tid när du inte har lektion? Tänker du använda förtroendetiden hemma eller gör du den på jobbet? Vad är det du faktiskt är anställd att göra? Ofta kommer det många förväntningar med yrket som faktiskt inte är något som egentligen ingår i tjänstebeskrivningen. En lärare kan jobba hur mycket som helst, det är upp till dig att vara professionell och faktiskt sätta ramarna både för dig själv och för din omgivning. Otroligt viktigt.
  • Vid terminsstart: Börja med att arbeta med gruppen. Vilka förväntningar har du på klassrumsklimatet och arbetsmiljön? Det här är viktigt att förmedla till gruppen, vilka tankar har du? Hur ska eleverna begära ordet? Hur ska eleverna sitta? Vilka rutiner ska ni ha när arbetspasset börjar och när arbetspasset slutar? Här kan du även vara tydlig mot vårdnadshavarna att du jobbar bara exempelvis mellan 8–16 och att de inte kan räkna med att du nås efter den tiden. Lämna aldrig ut dina privata kontaktuppgifter.
  • Lär känna dina elever professionellt, vilka behov har de? Vilka styrkor har dina elever? Vad har de med sig sedan tidigare i form av kunskap och skolerfarenhet? Gör övningar där du får höra deras tankar men som även gärna får mynna ut i fina dekorationer av klassrummet. Här är Unicefs material toppen att tillgå, ett klick bort och massa bra färdigplanerade lektioner för alla åldrar. Barnkonventionen, värdegrund, pyssel och alla kan delta. Toppen! Namnskyltstillverkning är också bra övningar, du får lära dig namn samtidigt som eleverna kan dekorera skyltarna med personliga tankar som sedan förmedlas individuellt eller i helgrupp.
  • Försök identifiera de elever där det är viktigt att du snabbt får en relation även till hemmet. Sträva efter att första kontakten med hemmet ska vara ett möte där ni får hälsa och lära känna varandra. Sedan hur mötet går till eller hur långt det är spelar ingen större roll, det kan mycket väl räcka med ett handslag första dagen på terminen.
  • Berätta för eleverna om den ram som du satt upp för läsåret, ge lite försmak på vad ni ska göra. Det både hjälper dem som behöver god framförhållning och skapar försmak inför kommande projekt.
  • Låt dig själv vara ny. Hoppa inte på att gå med i en massa utvecklingsgrupper på skolan. Din rektor ska hjälpa dig så du får en mentor som har tid för dig och dina frågor. Gärna någon som är en bit från din undervisningssituation så era möten inte blir att fixa vardagliga praktiska bestyr.
  • Så fort du får ett mejlkonto, skapa en mapp som heter beröm. Där ska du samla alla dina meddelanden där du fått positiv respons för något du gjort. Vissa kan innehålla något så enkelt som ett tack. Ovärderlig källa till positiv energi de dagar som kanske inte går som du tänkt.

Det här är mina tips för att få en bra start i yrket.

Stort lycka till med ditt nya jobb, faktumet att du faktiskt ställer frågan visar att du förstår mycket av yrkets komplexitet samtidigt som du är villig att höra och lära för att ge dig själv en så bra start i yrket som du bara kan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Ny chans för skolan!

Så har vi äntligen en regering på plats. Dock är våra 131 dagar utan regering inget emot Belgiens 541 från 2010–2011. Detta rekord är ju verkligen inget att sträva efter. Att inte ha en regering på plats innebär ett politiskt dödläge. Därför känns det bra att vi har lämnat det bakom oss så att vi kan återuppta vårt arbete för att stärka svensk skola på nationell nivå.

Du som läser denna ledare är förmodligen lärare eller vägledare och är med och skapar grunden för framtidens Sverige. Det är nämligen just det som är uppdraget för oss lärare och studie- och yrkesvägledare. Vi lägger kunskapsgrunden för morgondagen. Då behöver vi en regering på plats och klara spelregler från politiken. Dessa spelregler har nu börjat ta form i det så kallade januariavtalet.

Avtalet innehåller nio punkter om skolan och på det stora hela ligger de väl i linje med det som vi i Lärarnas Riksförbund har drivit. Därmed ser jag stora möjligheter till att viktiga beslut fattas på skolans område.

Det mest glädjande är att det nu finns ett uppdrag att ta fram ”Ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan”. Lärarnas Riksförbunds mångåriga krav på att staten ska ta ansvar för svensk skola har haft framgång! Det här är ett viktigt besked och jag ska ägna mycket tid åt att förklara varför vi behöver ett annat styrsystem för att få en bättre skola. Det handlar om att ändra förutsättningarna. Framförallt handlar det om finansieringen. Tänk om vi kunde få ett system där pengarna fördelades utifrån elevernas och skolornas förutsättningar i högre utsträckning. Då skulle vi som lärare och vägledare få bättre förutsättningar att påverka våra möjligheter att göra ett bra jobb. Ett jobb vi kan vara stolta över, utan att riskera vår hälsa.

Men här gäller det att ha tålamod. Tanken är att det ska tillsättas en utredning som kommer att jobba på, och ett eventuellt beslut om huvudmannaskapet tas nog inte förrän tidigast nästa mandatperiod. Trägen vinner!

Andra viktiga delar i januariavtalet är bland annat tioårig grundskola, regionaliserade skolmyndigheter och skärpta krav på lärarutbildningen. Även de krav som Lärarnas Riksförbund har fört fram.

Arbetet med svensk skola har naturligtvis inte avstannat helt i väntan på en ny regering, t.ex. har vi ett antal utredningar som löper på. Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning kom nyss med sitt betänkande. Tyvärr visade det sig att man inte vågade föreslå att det ska införas ett krav på studie- och yrkesvägledarexamen för att få tillsvidareanställas som vägledare i skolan. Det hade varit en viktig signal både om att värna kvaliteten på vägledningen men också för att få fler att utbilda sig till studie- och yrkesvägledare.

Det kanske mest positiva i betänkandet var ändå att man föreslår att studie- och yrkesvägledningen i vid bemärkelse i form av kunskapsområdet Framtidsval ges 80 timmar under grundskoletiden, timmar som ska in på schemat. Så ser det ut i våra nordiska grannländer och det skulle verkligen stärka vägledningen.

Sammantaget finns det nu en god chans till en nystart för svensk skola. Det är hög tid att gå från ord till handling och skynda på de reformer som den svenska skolan behöver.

Förutom att svensk skola behöver förändringar för att stärka likvärdigheten behöver även vårt förbund hänga med för att vara relevant för alla er lärare och studie- och yrkesvägledare. Dessa frågor har vi arbetat med sen kongressen 2016 och arbetet löper på. Under förbundets Framtidsdag den 30 januari samlades ombud från hela landet och diskuterade hur vi ska stärka förbundet och hur vi bäst ska kunna möta medlemmarnas krav och behov idag och i framtiden.

Vi har våra tydliga fokusfrågor: lön och arbetsvillkor samt stödet till den enskilde medlemmen. Arbetet handlar om hur vi kan öka likvärdigheten inom tre områden: demokratiskt inflytande, medlemsservice och facklig utbildning. Vi vet att det för dig som medlem är otroligt viktigt att vi har välutbildade och kunniga ombud över hela landet i Lärarnas Riksförbund. Därför var det fantastiskt inspirerande att se vilket engagemang och kunnande det fanns runt diskussionsborden.

Ni lärare och studie- och yrkesvägledare har alla ett viktigt uppdrag för Sverige och ni ska kunna lita på ert förbund! Vi måste tillsammans se till att det finns förutsättningar för att fullgöra det viktiga kunskapsuppdraget. Vi behöver kunniga och engagerade lokala fackliga ombud.

Men glöm inte att det är vi tillsammans som är facket och att det är genom att arbeta tillsammans som vi kan förbättra vår arbetsmiljö och skapa bättre villkor. Om du är nyfiken på att engagera dig mer så hoppas jag att du vågar ta steget och blir ombud. Du kommer få en utbildning som du har ovärderlig nytta av, det lovar jag dig! Och du kan vara med att säkra att vi fortsätter leverera medlemsnytta.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans är vi LR.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #2 2019

Reagera på inlägget:

Det är en konst att undervisa och skapa en pedagogisk lärmiljö

Relaterat

Äntligen har den kommit. Utredningen ”Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle” (SOU 2019:4). Utredningen ger flera förslag för att stärka och utveckla landets studie- och yrkesvägledning, vilken man också föreslår ett namnbyte för, till karriärvägledning.

Som studie- och yrkesvägledare är jag väldigt positiv till att utredningen äntligen är klar och har lämnats över till vår nytillträdda utbildningsminister Anna Ekström. Jag har stora förväntningar och förhoppningar på att regeringen nu kommer satsa och genomföra konkreta åtgärder för att stärka och utveckla landets studie- och yrkesvägledning, från grundskola till vuxenutbildning. Mitt hjärta klappar självklart lite extra för grundskola, då det är här jag tillbringar mina dagar.

Jag ställer mig positiv till flera av de förslag som lagts fram i utredningen. Äntligen känns det som man lyfter studie- och yrkesvägledningen i landet. Våra unga behöver professionell vägledning, som är likvärdig och håller hög kvalité, för att de ska kunna göra väl grundade val av utbildning och framtida yrkesinriktning. Det behöver akut utbildas nya härliga studie- och yrkesvägledare, något som utredningen också framhäver.

”Framtidsval” – 80 timmar obligatorisk studie- och yrkesvägledning

Något som väckt många åsikter är förslaget om 80 timmar obligatorisk studie- och yrkesvägledning i högstadiet, som föreslås få namnet ”Framtidsval”. Utredningen föreslår att det är vi studie- och yrkesvägledare som ska leda och undervisa i ”Framtidsval”. Jag välkomnar initiativet med ”Framtidsval”, eftersom jag tror att det kan vara avgörande för att ännu tydligare lyfta fram vikten av studie- och yrkesvägledning.

Jag är övertygad om att det här är en viktig pusselbit för att kunna erbjuda likvärdig studie- och yrkesvägledning för landets elever, men trots min positiva inställning så gnager en oro inom mig. Dels finns det en problematik kring studie- och yrkesvägledares förutsättningar att ha tid för 80 timmars undervisning, dels är de allra flesta studie- och yrkesvägledarna inte tillräckligt utbildade i pedagogik. Dessutom måste man tänka på att 80 timmar gäller för alla som går i åk 7–9 och har man fem paralleller så springer timmarna snabbt iväg, 80x5=400 timmar. Vissa vägledare har tio paralleller eller till och med fler.

För att kunna genomföra ”Framtidsval” behöver vårt uppdrag preciseras och det krävs att det frigörs tid i våra tjänster. Många vägledare går på knäna som det är idag. Inte minst eftersom prao återigen blivit ett obligatoriskt inslag och att flera huvudmän och skolledare inte tar sitt ansvar och helt sonika har lämpat över allt ansvar för prao till en studie- och yrkesvägledare. ”Framtidsval” kan komma att slå hårt på en redan tungt belastad yrkesgrupp. Studie- och yrkesvägledares arbetsbelastning tycks öka från år till år och med ”Framtidsval” som kanske står för dörren snart kan det innebära dödsstöten för många studie- och yrkesvägledare.

Många av oss arbetar bara deltid och då finns det inget utrymme att leda ”Framtidsval” och undervisa 80 timmar i högstadiet. Det är otroligt viktigt att huvudmän och skolledare tar sitt ansvar och organiserar studie- och yrkesvägledningen så att vi får goda förutsättningar att göra vårt arbete.

Det är en konst att undervisa och skapa en pedagogisk lärmiljö

För många vägledare tror jag det är främmande att helt plötsligt kanske behöva stå inför en grupp elever, oavsett storlek, och undervisa. Vi är studie- och yrkesvägledare, vi är inte pedagoger. Hur skapar man bra pedagogiska miljöer och hur undervisar man på ett bra sätt, som är intresseväckande och givande?

Många studie- och yrkesvägledare är inte bekväma med att undervisa. Det är lite därför vi utbildade oss till just studie- och yrkesvägledare. Annars hade vi kunnat utbilda oss till lärare direkt.

Vägledare arbetar i huvudsak med individuell och generell vägledning samt information. Inte lektioner på egen hand. När jag gick studie- och yrkesvägledarutbildningen fanns det inte särskilt mycket inslag av lektionsundervisning. Långt ifrån tillräckligt för att jag egentligen ska kunna stå och undervisa, även om jag tycker det är fantastiskt roligt att hålla i lektioner där vi har ett tydligt fokus på studie- och yrkesvägledning.

De flesta av mina lektioner har jag samplanerat med en lärare. Det behövs för att skapa en god pedagogisk lärmiljö, eftersom jag inte fått tillräcklig utbildning i varken didaktik eller pedagogik under mina utbildningsår till studie- och yrkesvägledare. Jag och mina lärarkollegor slår ihop vår expertis och gör något superbra av det. Ensam är inte stark, särskilt inte om man saknar adekvat utbildning.

Så när landets vägledare i grundskolan snart kanske står inför att på egen hand undervisa på högstadiet, tror jag många är obekväma i sin nya påtvingade roll. Det är bra att vi får tid i schemat, eftersom många av oss skallat oss blodiga för att ens få fem minuter med våra elever, men vi har alla olika förutsättningar att hinna med undervisning. Dessutom behöver vi få planeringstid för att genomföra en lektion på ett genomtänkt sätt kräver planering.

Ska vi bli undervisande studie- och yrkesvägledare så behöver vi utbildning i pedagogik. Jag tillhör en av de årskullarna som fick en fil.kand. i pedagogik tillsammans med min yrkesexamen, men de inslag av pedagogik vi fick under utbildningen är inte tillräckliga för att pedagogiskt skapa en god lärmiljö.

För att rusta framtida vägledare att kunna leda ”Framtidsval” behöver det införas många fler pedagogiska inslag i syv-utbildningen, men vi studie- och yrkesvägledare som redan har gått syv-utbildningen och är behöriga vägledare behöver vidareutbildas och få konkreta pedagogiska verktyg för att ”Framtidsval” ska bli en värdefull och ivrande undervisning. Annars ser jag en osäker framtid med ”Framtidsval”.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor