På skolvärlden.se kan du läsa om situationen för moderna språk. Den är minst sagt allvarlig, något som Lärarnas Riksförbund länge pekat på. 

Våra larmrapporter, som samtliga varnat för språkkatastrof, har väckt ljummet politiskt intresse. Sverige har stillatigande sett på när de främmande språken, särskilt tyska och franska, utarmas. Det går helt på tvärs med samhällsutvecklingen.

Engelskan är viktig och räcker långt men det krassa faktumet är att det inte längre är engelskan som ger konkurrensfördel för våra ungdomar. Den som behärskar fler språk har däremot ett riktigt äss i rockärmen. Ska våra elever vara med i matchen måste vi inse att engelskan inte är allenarådande. 

Språkkunskaperna är avgörande för hela Sveriges konkurrenskraft och tillväxt. De behövs om vi ska vidmakthålla vår position som kunskapsnation. De behövs om vi ska ha insikt i andra kulturer. De behövs om vi vill ha ett reellt inflytande i Europa där Tyskland och Frankrike till följd av Brexit framstår som allt mer dominerande. Då måste många fler, snarare än allt färre, hänga med i den tyska och franska debatten.

Därför borde vi på allvar bekymra oss om att lärarbristen slår så hårt mot moderna språk. De stora pensionsavgångarna fylls inte på av nya lärare, särskilt i franska och tyska, och för spanska är andelen obehöriga som undervisar stor. För ett år sedan rapporterade Skolvärlden att det fanns upp till 80 (!) kommuner i Sverige som inte hade en enda legitimerade högstadielärare i antingen tyska, franska eller spanska. Detta i kombination med kommunernas nedskärningar gör att elevernas valmöjligheter minskar. Oftast är det franska eller tyska som stryks på schemat. 

När eleverna inte får möjlighet att nå goda kunskaper eller ens välja det språk de vill, slocknar intresset. Fler slutar med språk och färre vill bli språklärare. Språkläraryrket kan kännas som en alltför
osäker bana vilket inte lockar de språk-begåvade. Sverige har hamnat i en riktigt ond cirkel. Den måste regeringen nu bryta.

Glädjande nog finns det tecken på att polletten börjar trilla ner. Regeringen har nyligen beslutat att ge Skolverket i uppdrag att överväga om det finns behov av åtgärder för att fler elever ska läsa ett språk ut-över svenska och engelska. Detta är välkommet, dock borde det vara helt uppenbart att behovet av åtgärder inte bara är skriande utan också akut.

Det som behövs nu är att skyndsamt upprätta en nationell språkstrategi. Moderna språk får inte längre vara ett frivilligt ämne utan måste ges samma status i grundskolan som övriga ämnen. Lärarnas löner och arbetsvillkor måste bli bättre så att fler vill bli lärare och stanna i yrket. Man bör också överväga att utöka huvudmännens skyldighet till att erbjuda tre moderna språk i stället för dagens två, allt för att rädda tyskan och franskan. 

Tills detta sker fortsätter Lärarnas Riksförbund envetet förklara varför ett litet land som Sverige behöver stora kunskaper. Vi kan inte nöja oss med att vara bäst i världen i engelska om vi samtidigt blir alltmer provinsiella. Våra ungdomar är värda mycket mer.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #3 2020

Kommentera

Den regering som ska leda landet under de kommande fyra åren måste genomföra stora satsningar. Vi behöver se reformer för att säkra tillgången på lärare och studie- och yrkesvägledare, ett tydligt fokus på kunskap och bildning och åtgärder för att skapa nationell likvärdighet. Det krävs för att skolan ska återupprättas och för att säkra att det uppväxande släktet ges en bra utbildning.

Det handlar exempelvis om skolans finansiering, skolvalet och skolors etableringsrätt. Men även om att läraryrket måste renodlas så att lärare får mer tid för sitt kärnuppdrag och kan anpassa undervisningen utifrån elevernas olika behov. En förutsättning för att detta ska fungera är att lärare har tillräckligt med tid till för- och efterarbete. Det är det som ger kvalitet i undervisningen. 

För studie- och yrkesvägledare är situationen att alltför många vägledare kämpar med tunga tjänster på flera skolor och ett orimligt antal elever att vägleda. Detta måste förändras för att skapa förutsättningar för kvalitet och likvärdighet.

Att konstant känna sig otillräcklig skapar en negativ stress och innebär att allt för många lämnar yrkena, vilket i sin tur spär på bristen.

I senaste numret av Skolvärlden kan vi läsa om den skriande bristen på språklärare som snart kommer bli synlig för alla. En väldigt liten andel av exempelvis lärarna i tyska är under 35 år och inom kort kommer allt fler lärare pensionera sig. Vi går alltså mot en allt mer eskalerande språklärarbrist. Detta är givetvis förödande för skolans likvärdighet. 

Bristen på språklärare är ett tydligt exempel på att dagens huvudmän inte klarat av att ta ansvar för kompetensförsörjningen. Ska vi kunna ha undervisning i alla ämnen i hela Sverige också i framtiden så måste det tas ett nationellt ansvar. 

Det handlar om lön och arbetsmiljö, men vi behöver också få in kvalificerad fortbildning och en professionsutveckling i ett nationellt reglerat professionsprogram.

Den nya regeringen måste se till att skaffa majoritet för förslag som tar tag i såväl den allmänna lärarbristen som den specifika bristen i vissa enskilda ämnen. Det handlar om den likvärdiga skolan och att alla har rätt till en god utbildning. 

Det borde vid det här laget stå klart för alla att det måste till krafttag för att så långt som möjligt ge alla elever likvärdiga förutsättningar att klara sin skolgång. För att det ska vara möjligt måste staten ta ett större ansvar för skolans finansiering och styra resurserna dit de bäst behövs.

Under senare år har stödet för ett större statligt engagemang i skolan vuxit på båda sidor om blockgränsen. Åsikten att staten måste vara beredd att ta över ansvaret för skolan om inte kommunerna klarar det har nu allt starkare stöd både hos allmänheten och bland politiker. 

Nu är det dags att hitta enighet om hur skolan ska organiseras med mer tydligt nationellt statligt ansvar. De kommande åren blir helt avgörande!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #9 2018

Kommentera

Bokmässan drar igång i dagarna. Underbara dagar! Att gå runt på mässan och inspireras på olika sätt känns väldigt stimulerande för många av våra medlemmar som har möjlighet att åka dit. Vi arrangerar flera seminarier och monterföreläsningar i Molnet på plan 2 och i vår monter C04:20. Kanske ses vi där?!

Tillgången till böcker och förmågan att kunna ta till sig texter och förstå dem är central för att kunna utvecklas i läsning. En stimulerande läsmiljö hemma för barn är förstås väldigt bra, men skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och måste se till att alla barn får tillgång till det. Eleverna behöver få hjälp med att förstå hur man läser och att man kan och ska läsa på olika sätt beroende på syftet. För det behövs lärare som har tid och förutsättningar för att utveckla detta. Lärare på lågstadiet är specialister på läs- och skrivinlärning och lägger en oerhört viktig grund för elevens fortsatta läsförmåga. Därför är det viktigt för rektorer och ledningsföreträdare att lyssna på de behov de lärarna har i form av gruppstorlekar, material och andra förutsättningar för att kunna lägga denna viktiga grund. 

Går det trögt med läsningen så blir det inte roligt att läsa. Totalt sett behövs många timmars regelbunden lästräning för att åstadkomma en god läskondition. Det behöver ske inom skolan, men också på många andra håll under fritiden. Att regeringen beslutat att höstlovet i skolan ersätts med läslov vecka 44 är positivt. Dock var inte avsikten med läslovet att eleverna ska få läsuppgifter från skolan inför lovet, som uttryckts. Nätverket Läslov har drivit frågan om läslov med innebörden att det är ett lov med lusten till läsningen, berättandet och skrivandet i centrum – självklart som frivilliga aktiviteter. Lärarnas Riksförbund är en del av nätverket Läslov och står givetvis för den tolkningen.

Att kunna läsa med flyt och förståelse i alla ämnen öppnar dörrar för förändring av resultaten, där resultaten för svenska elever i olika undersökningar, som exempelvis Pisa, varit alarmerande. Grunderna i läsförståelse behöver vara stabila från tiden på låg- och mellanstadiet, där lärarna som är specialister på läsinlärning finns, men lässtrategierna behöver fortsätta övas och förfinas också rent ämnesspecifikt under högstadie- och gymnasietiden. 

Det är därför också viktigt att lärare på alla stadier, och inte bara svensklärare, får fortbildning och stöd i hur undervisning i strategier för ämnesspecifik läsförståelse kan ske. Det är orimligt att ansvaret för fortbildning i dag ligger på individnivå och på den enskilda lärarens ork att skaffa sig den på fritiden. Staten behöver ta ett samlat tydligt grepp kring detta och vi uppmanar rektorer och ledningsansvariga hos huvudmännen att göra detsamma. Språket är nyckeln till goda resultat.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare Skolvärlden #7 2016

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm