Annons

Kampen fortsätter – så tar vi oss an 2021

Året 2020 var tufft, när hela världen utsattes för prövningar vi nog aldrig kunnat föreställa oss. Inte minst i skolan. Utbildning är grunden för det öppna demokratiska samhälle vi lever i och en förutsättning för individer att själva kunna forma sin framtid. Därför är era insatser i skolan så oerhört betydelsefulla. Kampen ni för varje dag för att kunskapstappet ska bli så litet som möjligt spelar roll för Sverige och för alla de elever ni möter varje dag. Detta måste mötas med respekt från samhällets sida och med en beredskap för vad som krävs för skolans del när vi väl kommit ut ur pandemin.

Corona är dock fortfarande ett högst påtagligt faktum när vårterminen nu inleds. Oron för vad som komma skall kommer att följa oss en bra bit in på den nya terminen. Och det är först med rimligare förutsättningar som lärare på allvar kan se ljusare på sin situation. 

Lärarnas arbetsbelastning, som var oroväckande hög redan före pandemin, har i virusets spår nått helt nya nivåer. Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare att se till att situationen i skolan blir mer hållbar, både vad gäller lärarnas arbetsbelastning och den fysiska arbetsmiljön. Våra medlemmar ska inte utsättas för risker, och därför ställer Lärarnas Riksförbund ett antal krav som måste uppfyllas för att skolorna ska kunna hållas öppna. Riskbedömningar måste göras på varje skola för att ta reda på vilka åtgärder som måste sättas in, munskydd ska erbjudas, personer i riskgrupp måste få arbeta hemifrån och regeringens rekommendation mot allmänna sammankomster med fler än åtta vuxna måste för skolans del innebära att alla möten sker digitalt.

Oavsett pandemi eller normalläge är den tunga arbetsbelastningen en helt avgörande fråga att komma till rätta med. Och för det kämpar vi bland annat i avtalsförhandlingarna. Först ut i år är det kommunala avtalet HÖK21. Efter en analys av hur det förra avtalet har fungerat är det helt uppenbart att kommunerna inte levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning samt en lönestruktur som premierar erfarenhet och kontinuitet har inte infriats. 

Tillsammans med Lärarförbundet har vi därför vässat våra krav och lämnat skarpa yrkanden på en fastställd undervisningstid och ny lönestruktur. Det vi yrkar på är att lärares undervisningstid ska fastställas vid läsårets början och att det till varje undervisningstimme kopplas tid till för- och efterarbete. Ett nytt avtal måste också innebära ett första steg mot ett helt nytt lönesystem, där alla arbetsgivare säkerställer arbetstagare en god löneutveckling under hela yrkeskarriären. Äldre och mer erfarna lärare ska få en lön i överrensstämmelse med den ökade kompetens de uppnått. 

Att hitta en gemensam väg i dessa frågor med vår motpart kommer att bli en oerhört tuff kamp, även om det i tider av allvarlig lärarbrist borde ligga i arbetsgivarnas intresse att skapa attraktivare villkor. Den bittra erfarenheten är också att när vi tecknar ett avtal med Sveriges Kommuner och Regioner finns det inga garantier för att det vi tecknar ner faktiskt sedan också genomförs i alla kommuner. För Lärarnas Riksförbund illustrerar detta än en gång varför staten behöver ta över huvudmannaskapet för skolan.

En ljusglimt under 2020 var att utredningen om att förstatliga skolan tillsattes av regeringen före jul. En utredning som knappast hade blivit av utan Lärarnas Riksförbunds mångåriga och envetna kamp.

Nu tar vi oss an de utmaningar och möjligheter som 2021 kommer att bära med sig. Än finns det många kamper att vinna.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #1 2021
Reagera på inlägget:

De här förändringarna är väldigt efterlängtade

Utbildningsdepartementet har skickat ut en promemoria om en proposition om lärarutbildningarna på remiss. I den föreslås att styrningen av lärarutbildningarna görs om.

Jag kan för lite om lärarutbildningarna för att uttala mig om hur själva sättet att styra kommer att påverka utbildningarnas innehåll. Men jag noterar att förslaget också innehåller att alla lärosäten ska ha en struktur för övningsskolor och att övningsskolorna ska ”vidareutvecklas så att studenterna också får en inblick i praktiknära forskning”.

Det här tycker jag är utmärkt!

Man skriver också ”att det ska bli ett ökat fokus på metodik och en bättre koppling mellan teori och praktik” och att ”kognitionsvetenskap ska ingå i alla lärarutbildningar”.

Tänk att ordet metodik nu får sin renässans!

Att just peka ut kognitionsvetenskap tycker jag är lite konstigt, men välkomnar det samtidigt. Svensk lärarutbildning behöver vila på en bredare teoretisk grund än den pedagogiksyn som länge var dominerande.

De aviserade förändringarna (som är i linje med signaler jag har uppfattat från många lärarutbildningar) är väldigt efterlängtade. Vi behöver få in den praktiska kunskapen och ge den utrymme att tillväxa i utbildningarna. De innebär en viktig möjlighet att börja återupprätta lärarutbildningarna till verkliga professionsutbildningar.

Forskarna Eva Bejerot och Hans Hasselblad från Örebro universitet har skrivit om lärarutbildningarnas roll för att skapa en profession i boken ”Professionalisering av lärarutbildningen”(Studentlitteratur). Man har där jämfört lärarutbildningarna i Finland och i Sverige och sett hur lärarutbildningarna i Finland över tid behöll kopplingen till skolans praktik på ett helt annat sätt så att professionen och utbildningarna utvecklats i ett nära samarbete (under stort förtroende från en stat som inte lagt sig i så mycket).

Jag tycker att de föreslagna ändringarna går i den riktningen. Inte minst tycker jag att permanentandet och fastslagande av övningsskolor som huvudsakligt instrument för VFU är ett oerhört viktigt steg fram emot en mer kvalificerad lärarutbildning. Jag tycker också att det här verkar vara ett typiskt tecken för när Januariöverenskommelsen genererar bra och fungerande sakpolitik. Det finns i vissa frågor en helt blocköverskridande gemensam syn.

Reagera på inlägget:

Sverige kan inte vara neutralt i den här striden

Relaterat

En regerings primära uppgift är att skydda sin befolkning.

På torsdagen rapporterades det in 8 881 nya smittade i Sverige. Det är 900 fler än förra torsdagens drygt 7 900. Smittan är på inget sätt under kontroll. Den observerade fall/dödsfalls-kvoten i Sverige är 2,2 procent enligt Johns Hopkins-universitetet. Det innebär att utifrån bara de som konstaterades smittade från en onsdag till en torsdag kan vi förvänta oss att 8 881 * 2,2 % = 195 människor kommer att dö – på grund av en dags smittspridning.

Om den utveckling vi nu ser säger den ansvarige statsepidemiologen ”Även om kurvan i Sverige är relativt platt är det viktigt att fortsätta att följa rekommendationer och restriktioner”. Jag undrar om jag drömmer när jag ser det citatet, ”även”, ”platt”?

Jag har varit imponerad av Stefan Löfvens sätt att hantera regeringskriser. Han verkar i det fördolda men han ser till att lösa situationer som sett olösliga ut. Men nu är det faktiskt dags för regeringen att kliva fram. Uppdraget är nu inte att uppmana medborgarna att skydda sig själva: Uppdraget är att skydda medborgarna!

Om det inte finns lagutrymme (på grund av allt för sena processer kring pandemilagstiftning) att göra vad man gjort i andra länder där man påverkat utvecklingen som Österrike, Belgien, Norge med flera, det vill säga stänga köpcentrum och andra sådana åtgärder så måste man nu omedelbart:

  • Rekommendera användning av munskydd i alla offentliga miljöer.
  • Håll gymnasieskolor och högstadieskolor stängda en månad efter jullovet.

Jag tror inte det blir svårt att motivera detta för en befolkning eftersom det ger möjlighet för oss att få en paus som möjliggör att många av våra skyddsvärda medborgare ska få en chans att hinna bli vaccinerade innan de dör.

I Danmark har man ”ställt in julen” som man säger, av den anledningen.

I övrigt tycker jag att det är anmärkningsvärt att om att Folkhälsomyndigheten lägger medel på konstiga studier. Enligt uppgift genomför man ett forskningsprojekt för att försöka utreda eventuell korsimmunitet hos lärare. Detta för att kunna förklara varför lärare inte blir så sjuka i Covid-19. Är det så att medan människor dör i Sverige jagar myndigheten fortfarande efter sitt hjärnspöke – flockimmuniteten?

Det finns flera märkligheter med detta. Det första är att själva grunden för projektet är ju kraftfullt tillbakavisat av forskare vilket jag beskrev här. Lärare blir inte mindre sjuka. Det andra är att man tar av resurser under brinnande pandemi till ett sådant projekt och det tredje är att man överhuvudtaget håller på med forskning. Det finns ju inte i deras regleringsbrev.

Lämna forskningen åt dem som kan det och se till att sköta det uppdrag ni har och som finns i lagen: ”… tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar”.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Bra första steg, Anna Ekström!

Relaterat

Den europeiska smittskyddsmyndigheten publicerade i november en rapport med prognoser över hur de tror smittspridningen i europeiska länder kommer se ut. Det är beräkningar givet situationen nu och modellerat utefter de insatser som olika länder gör. Rapporten som fått märkligt liten uppmärksamhet i Sverige pekar ut Sverige som ett av få länder där man inte ser att nuvarande åtgärder kommer att leda till en verklig inbromsning av smittan.

Deras prognos för Sverige ser ut som nedan:

Att vi samtidigt var ett land där covidsjuka barn tilläts gå till förskola och skola var helt enkelt en absurd situation. Nu har Anna Ekström lyckligtvis ändrat på det och det ska hon ha all heder för.

För så sent som för några dagar sedan uttryckte Folkhälsomyndigheten att de inte kunde ta hänsyn till arbetsmiljö i sina rekommendationer. Något de nu tydligt gör. Det är väldigt glädjande och en seger för de förskolelärare, lärare och fackföreningar som stridit för att detta måste ändras. Det är ett viktigt steg för att möjliggöra arbete med att hindra smittspridning via svenska skolor.

Det är samtidigt uppenbart att Folkhälsomyndigheten gjorde detta utan att ändra på sina grundläggande premisser: att barn inte kan smitta. Något jag i mitt förra inlägg kunde visa att det inte är en sanning utan en ganska kraftig extrapolering av evidens. Det finns studier som pekar på motsatsen, varför, som jag också skrev, den europeiska smittskyddsmyndigheten rekommenderar karantän för smittade barn och barn i smittade familjer. Det är en försiktighetsprincip som man inte kan frångå i en pandemi.

Då återstår frågan hur långt det ska gå innan den europeiska myndighetens och evidensens syn på munskydd och mer långt gående icke-medicinska åtgärder i samhället ska slå igenom?

Idag redovisades 17 000 nya smittade, 94 nya IVA-inläggningar och 117 nya döda sedan i fredags. Vi är nu uppe i drygt 40 döda per dag, eller 300 döda per vecka, och det är ett tal som kommer att fortsätta att öka enligt alla prognoser (det ser ut som om det finns en svag minskning i ökningstakten i smittspridningen, men alltså långt ifrån någon minskning).

I till exempel i Belgien och Österrike har man snabbt brutit en sådan utveckling som vi sett i Sverige. De gjorde det genom strikt lockdown. I Sverige pågår istället ett märkligt försök med regionala råd som snabbt blivit nationella och som inte förmått bryta utvecklingen på samma sätt. Jag tycker det är dags för regeringen att sluta skylla på befolkningen och istället införa åtgärder som skyddar detsamma.

De utsatta grupperna i vårt samhälle löper en reell risk att bli svårt sjuka och/eller dö innan det blir jul. DN rapporterar 10 dödsfall på ett boende med 40 äldre i Hudiksvall. Jag tror inte att detta beror på brister i äldrevården där. Det är en konsekvens av att vi låter smittan sprida sig och komma i närheten av de sårbara. Jag tror att tex gymnasieungdomar skulle ställa upp på att minska den risken.

Även om vi inte har möjlighet till lockdown som i de länderna jag nämnde borde vi göra det vi kan och åtminstone så mycket som vi gjorde i våras. Men även då måste vi vara medvetna om att den förhållandevis lindriga nedstängning vi då gjorde ledde till den längsta och mest utdragna första vågen av alla undersökta länder i en OECD-studie (enlig OECD).

Vi behöver en smittskyddspolitik i skolan som bygger på internationell evidens, inte enstaka svenska myndighetspersoners tyckanden. Att vi valde det senare stod oss dyrt i våras och det är nu uppenbart att så sker också nu i höst och vinter. Det är helt enkelt dags att ändra kurs och ta till sig av vad man vet i andra länder.

Jag rekommenderar återigen Peter Fredriksson att göra den där promenaden i Solna och att Anna Ekström utnyttjar sitt internationella kontaktnät för att styra skolan på ett evidensbaserat sätt genom den storm som blåst upp.

För en storm är det också bland lärare. Jag har skrivit om många saker i skolan genom årens lopp men jag har nog aldrig uppfattat ett sådant stöd som nu. Eller kanske snarare ett så stort behov av att vilja höra av sig. Jag fick till exempel följande meddelande:

”Vill framföra en hälsning från två av mina vänner, bägge gymnasielärare. De beundrar ditt arbete och anser att gymnasierna borde stängt ner för länge sen. En av dem fick Covid i våras och är fortfarande sjukskriven i postcovidsviter och den andra insjuknade nu i veckan. Bägge har med stor sannolikhet smittats i skolan. De har följt alla restriktioner. Så, keep up the good work…”

För det är så här det är. Lärare är akademiskt utbildade personer. De kan både läsa innantill och de kan dra slutsatser. Och de får Covid på sina arbetsplatser. Att utsätta dem för en så dålig hantering som nu har skett under pandemin är inte ok. Det är inte konstig att de protesterar.

Stora industriarbetsgivare tar ansvar och rekommenderar munskydd och ordnar egen testverksamhet. Det hade varit rimligt i skolan också, om man menar att de ska hållas öppna.

Relaterat

Reagera på inlägget:

En lägesrapport från ett klassrum någonstans i Sverige

Relaterat

Resten av samhället stänger ner. Vi får bara vistas åtta personer på en och samma plats, social distansering, noggrann handtvätt och råd att undvika nya kontakter är rutinen.

I min verklighet är allt precis som vanligt. Vi ses 30 personer i ett och samma rum. Vi äter tillsammans ett par hundra personer i samma matsal. Vi är nära, vi är många och vi förväntas träffa nya personer hela tiden. 

I det här står jag och tusentals andra lärare och skolmedarbetare runt om i landet.

Vi sköter våra lektioner, hanterar vår egen oro, håller social distans efter jobbet. Läser tidningar och följer nyhetsrapporteringen om vår vardag.

Här står vi – vi som arbetar i skolan.

Vi förväntas hoppa in i nya sociala sammanhang när kollegorna är sjuka – utan möjlighet till social distansering eller minimering av antalet personer i vår närhet. 

Vi förväntas vara mitt bland 100-tals andra för att kunna utföra våra arbetsuppgifter, utan att för den delen få någon hjälp att minimera risken för smitta. 

Vi är oroliga för utvecklingen i landet men även för oss själva. En oro som finns i klassrummet, mellan lektionerna och hemma.

Skolbarn driver inte epidemin står det i media. Nej, kanske de gör det kanske inte – men oron hos oss finns ändå där. Vi får inte jobba på distans, vi får inte hålla social distansering, vi får inte undvika nya kontakter – vi förväntas gör vårt jobb på exakt samma sätt som för ett år sedan.

Nu ska vi gå på helg med socialdistansering och restriktioner som finns i övriga samhället och på måndag så ska vi åter ut i den gamla vardagen som fanns innan corona gjorde entré på världsscenen.

Så är läget i många klassrum runt om i vårt land idag, november 2020. Så är läget för oss som arbetar inom skolan. 

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor