Under hösten har ett par skolor stängts ner på grund av den höga arbetsbelastningen, en direkt konsekvens av lärarbristen. När huvudskyddsombudet för några veckor sedan avbröt arbetet på en skola i Kiruna med hänvisning till arbetsmiljölagen fick det en enorm uppmärksamhet i hela landet.

Stoppet motiverades med underbemanning och en orimlig arbetsbörda på lärarna i tjänst. Skyddsombudsstopp är en kraftfull åtgärd vid akuta situationer på en arbetsplats och det krävs att det ska finnas en ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa” för att skydds-ombudet ska ha rätt att stoppa arbetet. Lärarbrist kan innebära en sådan fara.

Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2021–2022 saknas det 22 500 legitimerade lärare i grundskolan i Sverige. Denna storlek på siffror har vi sett i flera år. Så trots att vi länge har varnat för lärarbristen och dess konsekvenser blev förvåningen stor och åtgärden en nyhet i media.

”Ett oerhört stort misslyckande”

Förutom att lärarbristen blivit ett konkret och akut arbetsmiljöproblem för oss lärare så drabbar detta elevernas tillgång och rätt till utbildning. Skolplikten är en av väldigt få plikter i det svenska samhället och ställer därmed extra stora krav på samhällets leverans. Att inte kunna erbjuda skolgång är därmed ett oerhört stort misslyckande för dem som ansvarar för skolan – kommunerna.

Elevers möjligheter att mötas av legitimerade lärare med rätt behörighet varierar kraftigt beroende på skola och del av landet.
Vi har tittat på hur det ser ut med bristen på lärare och det visar sig finnas över 200 skolor som är i riskzonen för nya skyddsombudstopp.

Så många har en ännu lägre andel behöriga än skolan i Kiruna. Där är andelen legitimerade lärare så låg som 39,8 procent.

För att på lång sikt komma till rätta med lärarbristen och skapa likvärdiga förutsättningar krävs det ett nationellt och statligt huvudansvar för skolans finansiering och styrning och insatser som ökar läraryrkets attraktivitet. Arbetsgivare och ansvariga politiker måste helt enkelt göra villkoren för lärarjobbet så bra att fler vill utbilda sig till lärare – och välja att stanna kvar i yrket.

”En ödesfråga för Sverige”

Skolan hamnade lite i skymundan i valrörelsen, men vi vet att skolans likvärdighet är en av de viktigaste frågorna för väljarna.

Nu har vi en ny regering på plats och vi har nya statsråd på utbildningsdepartementet. Två viktiga frågor att ta tag i på direkten är hur statens ansvar för skolan ska öka och hur ett nationellt professionsprogram ska utformas och införas. Görs detta på rätt sätt kan det bidra till att fler vill utbilda sig till lärare och att fler stannar kvar i yrket.

En skola där alla elever får undervisning av legitimerade lärare med rätt behörighet är något som kan beskrivas som en ödesfråga för Sverige. Det är helt ohållbart att det finns skolor som stängs ner på grund av lärarbrist. Bristen på legitimerade lärare, och deras förutsättningar för att bedriva undervisning, är en del av förklaringen till att så många som var tredje elev i varje årskull inte når gymnasieexamen. Detta drabbar inte bara individen, utan det påverkar hela samhället. Att så många ungdomar riskerar utanförskap göder också gängkriminalitet och våld. Det är ingen bra jordmån för en stark demokrati.

En likvärdig skola och lärarbristen handlar alltså inte ”bara” om lärares arbetsmiljö, utan om hela vår nations framtid och välgång. Det är en ”ödesfråga för Sverige”.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #8 2022
Kommentera

Det har nu gått några veckor sedan valet och politikerna har formerat sig på både riksnivå och ute i kommunerna. Trots att valdebatten mest kom att handla om korv och kriminalitet är det faktiskt så att en av väljarnas allra viktigaste frågor är skolan. Detta behöver vi påminna politikerna om.

Det är dags att satsa på en likvärdig skola genom riktiga reformer, utan populism och kortsiktighet. Våra väljarundersökningar som vi gjorde inför valet visar att väljarna prioriterar skolans likvärdighet mycket starkt. Uppdraget till politikerna är tydligt. Likvärdighet i hela landet och skolans kompensatoriska uppdrag skattas rekordhögt och bejakas av 9 av 10 väljare.

En klar majoritet av väljarna, 6 av 10, vill se ett statligt huvudmannaskap för de kommunala skolorna. Samtliga riksdagspartier har stöd av en majoritet av sina väljare för detta! Däremot är stödet för vinstuttag i skolan mycket svagt. Knappt var femte väljare, 18 procent, tycker att friskolor ska få ta ut vinst. Detta behöver politikerna förhålla sig till.

”Måste vara en skola som politikerna också satsar på”

En nationellt likvärdig skola där varje elev får möjlighet att, utifrån sina individuella förutsättningar, få en god utbildning är avgörande för hela vårt land. Utan den faller vår demokrati. Skolan kan genom sin kunskapsförmedling skapa stabilitet och bidra till att rädda unga från utanförskap och gängkriminalitet, men också hjälpa fram innovatörer och morgondagens ledare. En likvärdig skola måste vara en skola som politikerna också satsar på.

I dagsläget finns dock stora hot med en svag ekonomi i kommunerna, som aviserar nya besparingar och nedskärningar. Fast det är ändå märkligt: när det är sämre tider skär man ner och när det är goda tider ”effektiviserar” man. Den konkreta effekten för oss lärare och för skolan är densamma, och lika illa, att man sparar in på det som är grundläggande för vårt samhälle.

Detta kan inte få fortgå. En likvärdig skola måste ses som en investering. Vi lärare vet hur viktigt vårt jobb är, men vi behöver veta att skolpolitiken är på väg åt rätt håll. Något annat är inte hållbart.

”Kampen för lärarna och skolan ska intensifieras”

Pengar är viktiga för att ge förutsättningar, men det är också viktigt för en profession som lärarkåren, att känna att man kan påverka och äga sina egna frågor, att vi blir lyssnade på och att vi i vår yrkesutövning har det professionella ansvaret. Vi är inte där i dag. Alltför många lärare kan inte påverka sin arbetssituation och känner sig mer som utförare.

Detta har gjort att läraryrket har tappat i attraktivitet. Detta behöver vi ändra på. Vi vet vad vårt jobb innebär och vad vårt uppdrag är och vi vill också vara en del av vår yrkesutveckling.

I framtiden ska vi tillsammans i Sveriges Lärare bli en ännu starkare röst och påtryckare. Kampen för lärarna och skolan ska intensifieras. Politikerna måste lyssna och gå från plakatpolitik och snabba lösningar till att våga genomföra de genomgripande systemförändringar som är nödvändiga för skolan. Väljarna vill ha en nationellt likvärdig skola. Nu är det dags för politikerna att leverera.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #7 2022
Kommentera

Sverige går nu in i en valrörelse och vi måste se till att partierna prioriterar skolfrågan. Så ser det tyvärr inte ut just nu, då brottsligheten, sjukvården och integrationen tornar upp sig som de viktigaste frågorna inför valet. En kanske än viktigare uppgift är dock att samtidigt lyckas undanhålla skolfrågan från politisk populism och ogenomtänkta utspel. Det finns inga enkla lösningar på skolans komplexa problem.

Tyvärr kan jag konstatera att politikernas förslag i stort sett enbart går mot konsekvenserna av det segregerade skolsystem vi har
i dag. Det är enligt mig ren och skär populism. Politikerna tävlar om att lägga tuffa detaljförslag om att självklarheter ska skrivas in i dokument och om hårdare tag.

Jag saknar dock förslag som gör skillnad för oss i skolan på riktigt. Jag har förståelse för att våra politiker befinner sig i en val-rörelse där de efterfrågar ett mandat, men jag saknar helt och hållet långsiktigheten och jag börjar ifrågasätta om det verkligen finns politiker som vågar se längre än en mandatperiod.

Vi som finns i skolan befinner oss där år efter år. Vi vet att vårt arbete inte alltid ger synliga resultat direkt; led-tiderna på hur en skolgång påverkar individer och samhälle är långa. När ska politiker förstå det och ta det nationella och långsiktiga ansvar som krävs?

”Jag hyser inga naiva förhoppningar”

Genom åren har våra krav om att staten ska ta över huvudansvaret för skolan beskrivits som en enkel lösning. Det kunde inte vara mer fel. Varken jag eller ni medlemmar tror att en tillvaro inom statens hägn skulle vara en dans på rosor. Jag hyser inga naiva förhoppningar om att staten skulle vara en särdeles mycket bättre arbetsgivare än någon annan. Nej, kravet på att staten ska ta över ansvaret bottnar i en mer mångfacetterad analys av skolans tillstånd än så.

En första viktig insikt handlar om skolans finansiering. Flera utredningar har gjorts om kommunernas möjligheter att erbjuda likvärdig samhällsservice även i framtiden. Den uppgivna slutsatsen är att det förmodligen inte kommer att gå, men behovet av en likvärdig och kompensatorisk skola har kanske aldrig varit större än vad det är just nu. Samtidigt har vi kanske de största svårigheterna någonsin att leverera detsamma.

”Politiker behöver frigöra sig från populism”

En andra viktig insikt handlar om hur skolan styrs. När kommunaliseringen av lärartjänsterna väl hade genomförts genomgick svensk skola en större förvandling än vad många förstår. Förvandlingen gick ut på att möjliggöra ”lokal variation genom anpassningar till lokala förhållanden.” Detta syntes tydligast genom hur timplaner skulle avvecklas, undervisningsskyldigheten förhandlas bort, regleringar om klasstorlekar upphöra, granskning av läromedel avskaffas, fortbildningssystemen nedmonteras och meritvärderingen skrotas.

Det är mot denna fond vi måste förstå skolans problem i dag. En klok politiker måste därför fråga sig: på vilket sätt har alla dessa förändringar stärkt den svenska skolans möjligheter att vara likvärdig och kompensera för elevers olika förutsättningar att klara utbildningen? En ärlig politiker bör finna att svaret på den frågan är ”inte alls”, och därefter också dra den korrekta slutsatsen att ingen lovskola eller mobilförbud i världen kan lösa skolans verkliga problem.

Svensk skola behöver riktiga reformer och politiker behöver frigöra sig från populism och kortsiktiga lösningar.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #6 2022
Kommentera

Det fullskaliga kriget återkom till Europa när Ryssland inledde sin invasion av grannlandet Ukraina. Som statsministern uttryckte det i sitt tal till svenska folket var det väpnade angreppet ”oprovocerat, olagligt och oförsvarligt”. I ett officiellt uttalande fördömer också Lärarnas Riksförbunds förbundsstyrelse i skarpast möjliga ordalag Rysslands agerande och vi uttrycker vår solidaritet och vår djupaste medkänsla med våra kollegor, liksom med hela Ukrainas folk.

Barn är de mest utsatta i krig. Inte ens en snabb fred kommer att återställa en känsla av säkerhet eller tro på varaktig fred hos de ukrainska barnen. Att kunna återgå till ett tillstånd utan krig är dock helt avgörande på många sätt. Barn och unga som har en självklar rätt till en fungerande skolgång får nu sin framtid slagen i spillror.

Skolgången har omöjliggjorts. Det är av yttersta vikt att barnen så fort som möjligt kan återgå till skolan och en normal tillvaro, och att skolan och lärarna kan fortsätta undervisa i trygghet. För det krävs massiva ekonomiska insatser och, inte minst, fred.

Men innan freden är ett faktum kommer miljontals ukrainare att tvingas på flykt. Vi kan räkna med att en hel del av dessa kommer till Sverige. Många är skolbarn. Därför måste svenska myndigheter ta ett stort ansvar för att ge flyktingarna ett bra mottagande inom skola och vuxenutbildning.

Det måste finnas en övergripande nationell plan för detta som omfattar alla huvudmän. Sveriges lärare är redan under press med undermåliga arbetsvillkor och tuffa förhållanden. Självklart ska svensk lärarkår hjälpa till i en situation som denna – och det gör vi! Ska dock fler elever få plats i våra skolor måste det finnas rejäla resurser och stöd att ta del av. Ytterst handlar det om både elevernas och lärarnas bästa. Då kan vi inte jobba med fagra löften och undermåliga resurser.

I tider som dessa är det också tydligt hur viktigt det är med kunskap och ett källkritiskt förhållningssätt, att vara medveten om den desinformation man kan utsättas för. Jag har ofta talat om skolans betydelse för demokratisk fostran och verktyg att genomskåda propagandan. Nu är det högaktuellt! Vi ser hur konspirationsteorier och fejkade nyheter, myter och missuppfattningar använts såväl i förberedelserna för krig som i själva krigföringen. Lärare måste, anpassat efter elevernas ålder och mognad, bidra till att förmedla en korrekt bild av händelserna.

Nu måste hela samhället ta höjd för att möta människor på flykt för sina liv. Allt annat är helt otänkbart. Situationen kräver att staten agerar och regeringen måste ta höjd för flyktingströmmen i sin vårproposition. Det handlar självklart om rejäla tillskott till skolan för att kunna välkomna dem som kommer på ett bra sätt och  samtidigt garantera bästa möjliga undervisning.

Något annat vore helt orimligt. Svensk skola måste stå redo.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2022
Kommentera

Snart stundar en välförtjänt julledighet för er alla lärare och studie- och yrkesväg-ledare. Detta efter ännu en termin delvis präglad av coronaviruset. Pandemin håller fortsatt världen i ett fast grepp och har återigen utmanat skolans verksamhet på många håll i landet.

Nu är det också den tiden på året då många lärare sätter betyg. Ett viktigt, men inte alldeles okomplicerat uppdrag. Det finns rapporter som visat att påtryckningar mot betygssättande lärare är ett vanligt förekommande fenomen. Att framför allt föräldrapåverkan är mycket stor bekräftas också av en ny undersökning som finns att läsa om på Skolvärlden.se. Resultaten manar till eftertanke.

Att drygt 15 procent av de tillfrågade lärarna vittnar om att de pressats av rektor att ändra betygssättningen och att hela 26 procent uppger att de utsatts för påtryckningar av föräldrar som försökt få dem att ändra elevernas betyg är allvarligt. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma till rätta med.

Jag är övertygad om att detta är en av de negativa effekterna av en konkurrensutsatt skolmarknad där elever och föräldrar främst betraktas som kunder, som köper en vara. Det är den professionella läraren, och ingen annan, som ska och bäst kan avgöra vilket betyg som motsvarar elevernas kunskaper. Om den synen devalveras är vi riktigt illa ute.

”Politikerna måste lyssna på professionen”

Det marknadstänkande som tagit över skolan har inneburit att skolans huvuduppdrag helt enkelt kommit bort, alltså att ge alla elever, oavsett bakgrund, goda kunskaper för att kunna komma ut i samhället, göra sina egna val och skapa sig en egen framtid.

Lärarnas Riksförbunds enträgna röst i frågan har bidragit till att dessa systemfel seglat upp som ett hett diskussionsämne i skoldebatten under året. Allt fler anser att en statlig finansiering av skolan är en förutsättning för ökad likvärdighet och att skattebetalarnas pengar som är ämnade för elevers utbildning ska gå just till det.

Detta visar också vår stora väljarundersökning inför valåret, där en majoritet av väljarna, oavsett partisympatier, vill se ett statligt ansvar för skolan och förbud mot vinstuttag. En likvärdig, kompensatorisk skola över hela landet är ingen vänster–högerfråga som politiken försöker göra det till. Det borde i stället vara något som enar politiken!

Politikerna och partierna måste ta av sig de ideologiska skygglapparna, lyssna på väljarna och på professionen och se på vad svensk skola behöver för att alla elever ska få likvärdiga möjligheter att lyckas.

Vi behöver bygga en likvärdig skola med tydligt kunskapsfokus där det finns en stor tillit till lärarprofessionen. Det är också så vi kan främja ett demokratiskt och öppet samhälle där alla ges möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare. Kunskapsskola i stället för marknadsskola!

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm