Annons

Ni har förtjänat allt gott efter det här året

2020. Vilket år. Jag kommer precis ihåg känslan av tydlig förändring och ovisshet. På skolan hade vi förberett innehållet för studiedagen den 10 mars. På söndagen innan insåg jag och min biträdande rektor att vi skulle bli tvungna att helt slopa innehållet och istället planera för eventuell fjärrundervisning.

Vi hinner bara påbörja studiedagen när Anna Ekström meddelar att gymnasiet rekommenderas införa fjärr- och distansundervisning. Stänga gymnasiet? Historiskt. Overkligt. Min spontana känsla under dagen, ur pedagogisk synvinkel, bekräftades dock genom lärarnas utvärdering av studiedagen: spännande, nytt, roligt att samarbeta, dela med sig av varandras erfarenheter, fokus på undervisningens innehåll.

Fjärrundervisning blev för de flesta grundskolor inte verklighet varken under våren eller hösten 2020. Istället blev det helt andra utmaningar och de började direkt i mars. Att inte få komma till skolan eller förskolan med minsta snuva gjorde att många lärare och pedagoger behövde vara hemma, både själva men också med sina barn.

Det gjorde att vikarier fick sökas med lykta och ljus. All personal fick täcka upp för varandra och det tärde på en redan utmanad och hårt belastad lärarkår. Tillsammans slet vi för att få ihop våren med en någorlunda bibehållen kvalitet. Vi kom varandra närmre även om vi var trötta när terminen var slut.

Kriser för människor samman och vi tenderar att tillföra varandra ännu mer värde när vi befinner oss i svåra situationer. Känslan av att behövas, att vi tillsammans är starka och att vi som individer gör skillnad betyder mer än vi tror.

Många kommenterar 2020 som ett ”förlorat” år, ett misslyckande, en sorg. I flera avseenden har 2020 givetvis inneburit sorg för många och vi kommer länge spekulera i vad som var rätt eller fel i Sveriges strategi. Men när jag ser tillbaka på året i skolans värld så är min känsla positiv. Vi blev starkare, lärde oss att se såväl verksamhetens som varandras styrkor och svagheter, fokuserade på rätt saker och förde faktiskt skolans utveckling framåt.

Vi är mitt i en pandemi och det är mycket vi inte vet. I skolans värld finns det dock ganska mycket som vi faktiskt vet. Vi vet att eleverna gynnas av att vara närvarande, vi vet att vi behöver rutiner och mål, vi vet att vi behöver skratta tillsammans och att vi behöver utvecklas för att må gott, vi vet att vi behöver tänka långsiktigt och att stress under en längre tid inte får oss att må bra.

Just därför behöver vi fokusera extra mycket på det vi vet och det vi har snarare än det vi inte vet och det vi inte har. Att känna lycka är en förmåga som vi alla kan träna på. Den lyckliges signum är just att se vad den har och inte stirra sig blind på det den saknar. Se dig omkring. Vilka har du omkring dig, vilka får dig att skratta och må bra? Vilka elever lyckas och vilka är du duktig på att nå och skapa relationer till? Vad gör du som utvecklar din verksamhet och hur blir du mer drivande i utvecklingen? Vad hinner du göra på en dag och vad känns extra meningsfullt?

Det finns problem och så finns det tillstånd. Problem är just problem eftersom de kan lösas. Tillstånd låter sig inte förändras lika lätt. Pandemin är ett tillstånd som vi har svårt att påverka men lätt att påverkas av. Vi kan inte välja bort den situation vi hamnat i men vi kan välja hur vi vill hantera den. Vi vet hur vi bäst kan planera undervisningen utifrån de förutsättningar vi har och därför behöver vi vara mer aktiva i vår hantering av rådande läge.

Vi är tillsammans så oerhört erfarna, värdefulla, kompetenta och vi vill varandra och våra elever så väl. Så vila nu alla lärare, rektorer och pedagoger. Återhämta er, gör roliga saker och sträck ut er i soffan. Njut av fika, glögg, sällskapsspel, böcker och familj. Ni har förtjänat allt efter det här året. Vilka hjältar ni är! När vi ses i januari så är vi redo för att återigen bestämma oss för att klara av det här. Tillsammans.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer