Annons

Stäng gymnasieskolorna nu, Anna Ekström!

Relaterat

När jag skriver det här har Sveriges statsminister gått ut med ett budskap som jag aldrig trodde jag skulle höra i Sverige: Mer än åtta personer får inte samlas i Sverige. Stefan Löfvens budskap var att inte umgås med vänner, gå inte på gymmet – att nu var det allvar.

Bakgrunden är en okontrollerad exponentiell smittspridning som gör att vi med all sannolikhet går in i en situation som blir minst lika allvarlig som den i våras. Det här julfirandet ser nu ut att bli det dystraste och hemskaste på länge i Sverige – om vi inte alla gör vad vi kan. Smittan är jämfört med i våras mycket mer spridd i hela Sverige och alla regioner utom en har skärpta råd (som uppenbarligen inte heller räcker till).

Det blir inte bättre av att hundratusentals unga vuxna inte kommer att kunna träffa sina mor- och farföräldrar i jul. För denna regel, om inte mer än åtta personer och rekommendationer om hemarbete, gäller ju inte dem. De får inte jobba hemifrån och så heller inte deras lärare. De förväntas ta sig tvärsöver våra städer, ofta hänvisade till kollektivtrafik (om de inte har föräldrar som har tid och möjlighet att skjutsa dem). Och väl framme gäller inte åttapersonersregeln för dem.

Nej, då pratar vi 800 eller fler – plus lärare. För precis som Anna Ekström själv säger: Våra gymnasieskolor är inte byggda för en pandemi.

Jag upprepar: Våra gymnasieskolor är inte byggda för en pandemi. Ska jag ta det igen? Vad är då konsekvensen om man har en pandemi?

Och förutom risken att sprida smitta mellan sig och till sina lärare innebär det att de kommer att vara en riskfaktor för sina familjer i jul.

En av de delar i den svenska strategin som troligen hjälpte till att hålla tillbaka smittan i våras var att gymnasieskolorna och universiteten undervisade på distans. När det gäller huruvida lärare är smittade använder Folkhälsomyndigheten en av forskare starkt kritiserad rapport om detta som argument för att de ska kunna vara öppna. Med det trackreckord myndigheten har i sina studier skulle jag lita mer på forskarna. Regeringen behöver använda en försiktighetsprincip här.

Forskarnas bild av verkligheten stämmer nämligen bättre med vad vi vet och vad lärare och rektorer runtom i landet kan vittna om. Vi vet till exempel från data att det var de unga som drog igång smittan i Sverige och det är också i de åldrarna som smittspridningen är som störst. De blir inte sjuka men de kommer sprida smittan vidare.

Nu i detta allvarliga läge måste Anna Ekström göra det självklara: Stäng gymnasierna så att i alla fall dess ungdomar och unga vuxna kan vara hemma, isolera sig, slippa sprida smitta och kanske en del av dem då också kan få fira jul?

Detta förutom att vi slutar sprida smittan den vägen. Det är inte något som kan vänta tills fler dör. Det är nu smittvägarna måste brytas.

En annan sak vore att regeringen kanske borde lyssna på den enade smittskyddsexpertis i världen som rekommenderar munskydd i sådana miljöer som skolor är. Miljöer där avstånd inte kan upprätthållas.

Detta är som mycket i pandemin en så typisk klassfråga. Håll avstånd är mantrat. Ja men det är inte alla som kan det. Det är väl känt i hela världen att den här pandemin är värre för de som tillhör samhällets ”lägre” skikt. De har inte lyxen att jobba hemifrån, de har inte lyxen att åka bil till jobb där social distansering är möjlig, de har inte lyxen att hålla avstånd vare sig i jobbet eller på vägen dit.

Att de då inte ens av samhället rekommenderas något som alla andra smittskyddsmyndigheter i Europa tycker är självklart är helt enkelt inte riktigt klokt.

Myndigheter och en regering med socialdemokrater i måste kliva ut från sin bild av svensken som en villaboende, välsituerad akademiker.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Argumentation med köpt forskning

Relaterat

Jag har vid ett par tillfällen tidigare tagit upp den snedvridning av debatten som sker på grund av olika lobbyorganisationers arbete inom den svenska skolan (se till exempel detta). Jag tycker man måste skilja mellan de som agerar utifrån en politisk övertygelse och de som faktiskt är drivna av ett intresse att tjäna pengar.

Det senare – att påverka för att tjäna pengar – var något som inte fanns i det svenska skolsystemet före 1992. Innan dess fördes debatten om skolan av dem som ville barn eller samhället väl; av människor med olika ideologiska övertygelser. Men i en stigande grad har skola blivit en marknad där det finns stora pengar att hämta och då har det tillkommit en annan typ av aktörer – de som vill påverka för att de vill tjäna pengar.

Problemet är att vårt demokratiska system inte riktigt är byggt för det. För det som händer är att de som tjänar pengar har mer pengar att spendera på påverkansarbete. Det blir en obalans i systemet. Att så här är fallet är väl känt och också väl beforskat, till exempel av forskargrupper både från Uppsala och Göteborg i Sverige, och det finns också en stor mängd internationell forskning om fenomenet.

Och vi är påfallande naiva gentemot det i Sverige (och annorstädes). De som driver sådant påverkansarbete idag använder sig av alla kanaler de kan. Man uppvaktar politiker direkt och ger dem inte bara sin bild av saken utan också färdiga förslag att driva.

Men ett av de mest försåtliga sätten är att klä sin argumentation i lånta forskarkläder. Att detta är effektivt visste redan de stora tobaksbolagen i USA som på 1960-talet finansierade ”forskning” om cancer som skulle visa att rökning var ofarligt.

Den här typen av påverkan bygger på en metodologi som alltså har gamla rötter. Den var också en viktig del av den strategi som låg till grund för bildandet av organisationen Svenskt näringsliv i Sverige, något jag går igenom i min bok ”Korruption i Sverige”. Jag ska här inte upprepa det men låt mig bara säga att ett led i den strategin (som importerades från USA) var just bildandet av olika tankesmedjor och ”forsknings”-institut. Dessa skulle servera svenska medier och politiker med lämpliga rapporter.

Detta har fortgått och är i dag en högst reell del av det svenska offentliga livet och vi behöver ständigt uppmärksamma det.

Det var därför väldigt viktigt när Johan Enfeldt i dagarna på sin hemsida lade upp information om hur Institutet för Näringslivsforskning betett sig på detta bedrägliga sätt i debatten.

Institutet är finansierat av näringslivet, men ska enligt egen uppgift agera oberoende. Man ska inte enligt deras egen hemsida kunna beställa forskning av dem och forskarna ska alltid agera oberoende. Men som Jenny-Maria Nilsson visat gällde det inte till exempel en aktuell rapport. Man kunde se på Svenskt näringslivs hemsida att det var just vad de hade gjort, de hade beställt en rapport.

När Johan Enfeldt gräver vidare i det här verkar det som om IFN far med kluven tunga. Det går att beställa rapporter ifrån dem. Rapporter som de då kallar ”Policy papers”. Dessa är alltså inte forskningsrapporter, utan rapporter skrivna av människor som kanhända är forskare, men utan att de genomgår sådan kvalitetsgranskning som forskning genomgår.

Men har allt det här någon betydelse? Ja, det har det. I det här fallet handlar det om att näringslivet beställer en rapport av personer som kallar sig forskare för att påverka den politiska debatten kring Björn Åstrands utredning som är tänkt att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Följ gärna debatten via Johan Enfeldts hemsida så kan ni se vad det är man försöker göra. Man försöker freda friskolors möjlighet att tjäna pengar i systemet genom att misstänkliggöra utredningsresultat och förslag.

I sak svarar Björn Åstrand och utredningen fullständigt tillintetgörande. Men det spelar ingen roll. Skadan är redan skedd och de politiker som vill gå i den riktningen har fått argument från ”forskning”. På samma sätt som Tobias Krantz som satt i Skolkommissionen läckte innehållet i den så att det kunde startas ett mediedrev innan kommissionens betänkande ens var offentliggjort. Tobias Krantz verkar ju också för övrigt för sin lojalitet belönats med en styrelsepost i Kunskapsskolan.

Här skulle jag vilja lägga in en avslutande kommentar. Jag väntar fortfarande på att näringslivet med stort N ska tröttna på det här sättet att föra kampanjer på. Jag väntar fortfarande på att alla seriösa industrialister och näringsidkare i det här samhället ska se att det för näringslivet är VIKTIGARE MED EN BRA SKOLA FÖR ALLA, än det är med aktievinster i några börsnoterade riskkapitalistägda skolbolag.

För näringslivet i stort är det avgörande att vi har ett skolsystem som fungerar. Men det verkar som om de, liksom alla de borgerliga partierna, ha sprungit bort sig i neoliberalismens sirenrop om valfrihet som lösning på alla problem i tillvaron.

Sveriges skolelever är värda bättre.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Är det rimligt att lärare offras?

Relaterat

Medelåldern på gymnasielärare i Sverige är 40 år. Det betyder att en ganska stor andel lärare befinner sig i åldrarna 55–65. Det är den ålder som är den vanligaste bland de över 120 som intensivvårdas för Covid-19 i Sverige idag, en siffra som stiger för varje dag nu. Det finns en bagatelliserande faktoid som sprider sig om att skolor inte är platser där smitta sprids. Jag kommer tillbaka till det. Men bara med en enkel Google-sökning kan man se att gymnasieskolor i Sverige i höst har sett smittspridning:

Det har konstaterats smitta tex på Fredrika Bremer i Haninge, i Jokkmokk, Boden, Luleå, Vänersborg, Trollhättan, på Heleneholmsgymnasiet i Malmö, Östra real i Stockholm, i Karlstad, Kungsbacka, Strängnäs, Sundsvall, Värnamo, Sveg, Västervik, på Borgarskolan i Gävle och minst en gymnasieskola i Uppsala.

Jonas Vlachos som gjorde en studie över vad som hände i våras säger till Skolvärlden: ”Frågan vi ställer oss är: Vad hade hänt om man stängt högstadiet på samma sätt som gymnasiet. Enligt vår uträkning hade vi fått en betydligt lägre nivå av smittade och svårt sjuka lärare”.

I artikeln står ”Totalt finns det ungefär 40 000 högstadielärare i hela landet, och bland dem återfinns 79 allvarliga fall av covid-19 som krävt inläggning på sjukhus. Enligt forskarnas statistiska modell skulle den siffran ha landat på 46 allvarliga fall om högstadieskolan stängt på samma sätt som gymnasiet gjorde”.

Och Jonas Vlachos säger: ”Vår tolkning är att ur allmän smittspridningssynpunkt på samhällsnivå spelade det inte någon större roll att skolorna var öppna. Men lärarna blir ju påverkade och högstadielärare blev mer smittade än gymnasielärare, det står helt klart”.

De sammanfattar sin forskningsrapport med: ”the results for parents indicate that keeping lower secondary schools open had minor consequences for the transmission of SARS-CoV-2 in society. The results for teachers suggest that measures to protect teachers could be considered.”

Vad de visar är att kommunikationen från Folkhälsomyndigheten om smittsamhet i skolor är starkt förenklad och att den inte stämmer vad gäller äldre barn. När det gäller gymnasieskolan pratar vi inte bara om barn utan också om unga vuxna. Och dessutom om unga vuxna som ofta samlas från ett stort upptagningsområde och på stora skolor.

Nu ser vi en brant uppåtstigande trend vad gäller smitta och de senaste veckorna har antalet IVA-inläggningar och dödsfall börjat spegla den utvecklingen. En andra våg är utan tvekan över oss.

I detta läget är beskedet från ansvariga myndigheter att vi alla måste skärpa oss. Och det är naturligtvis sant. Men man måste faktiskt erkänna att vi sedan i våras har gjort stora förändringar i de regler som gäller. Att hålla öppna gymnasieskolor har med all sannolikhet förändrat spelplanen för viruset. Anledningen till att man stängde dessa i våras var dels att de blandar elever från olika håll i en stad, och för att minska smittan i kollektivtrafiken. Detta är nu upphävt.

Nu menar Folkhälsomyndigheten att smittan sprids främst mellan familjemedlemmar. Det är en banal iakttagelse. Så kommer det alltid att vara. Den avgörande frågan ur smittspridningssynvinkel är hur smittan förflyttar sig mellan familjer. Och här är troligen gymnasieskolan en sådan plats. Detta är ett problem ur två synvinklar, dels finns det i skolan många äldre lärare som riskerar svår sjukdom, dels är också föräldrarna äldre än i grundskolan och har därmed också en högre risk att bli svårt sjuka.

Man kan naturligtvis välja att behålla gymnasieskolorna öppna under den andra våg som nu kommer över oss – men då måste alla lärare kunna känna sig trygga med de smittskyddsåtgärder som görs, kunna jobba hemma när det går – och tabut kring munskyddsanvändning i Sverige behöver nog brytas. Man måste kommunicera den risk man tar.

Att inte använda de åtgärder vi använde i våras är ett ytterst farligt spel i det läge som råder. Alla vuxna i samhället uppmanas jobba hemifrån utom gymnasielever och deras lärare. Är det rimligt? Jag själv har arbetat hemifrån sedan i mars. Jag bor i en region med lokala föreskrifter om att jag inte ens ska träffa mina vänner. Och smittalen här fortsätter att öka efter tre veckor med dessa rekommendationer. Men jag förväntas skicka en familjemedlem på en buss till en gymnasieskola med 1 000 elever. Jag får det inte att gå ihop.

Ett vaccin väntar nu bakom dörren enligt den statliga samordnaren. Varför ska just gymnasielärare behöva dö, eller bli långtidssjuka innan dess? Stefan Löfven sade att det är nu vi avgör hur julen kommer se ut. Och ja, Stefan det är sant, men det handlar inte bara om vad jag gör utan om vad du bestämmer dig för att göra som gäller oss alla. Det är din plikt som statschef att skydda din befolkning, och bland dem dina lärare.

För övrigt vill jag säga att det inte är ett år för sent man nu bestämmer sig för att det ska bli ämnesbetyg på gymnasieskolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Betyg i fyran en fråga för huvudmännen – inte rektorn

Relaterat

Det ligger nu en lagrådsremiss som regeringen har beslutat om och som föreslår att rektor ska kunna besluta om att betyg ska sättas från årskurs 4. Det gäller förstås skolor inom rektors ansvarsområde.

Det sägs att lärarna ska få möjlighet att yttra sig inför ett sådant beslut. Det är självklart en viktig fråga för lärare, som faktiskt är de som ska sätta betygen. De skolor som då väljer att sätta betyg ska inte behöva upprätta skriftliga individuella utvecklingsplaner för de elever som beslutet gäller. En individuell utvecklingsplan ska tydligen ersättas av betyg? Det är ett problematiskt tänkande. En utvecklingsplan är framåtsyftande, betyg är summerande. Planer måste finnas även om betyg sätts i åk 4.

Det här förslaget verkar vara ett rent olycksfall i arbetet. Betyg i åk 4 bör absolut inte beslutas av rektor på en enskild skola. Detta måste vara ett beslut av huvudmannen och ska absolut inte flyttas till skolnivå. Förslaget skulle innebära att beslut om betyg eller inte i princip skulle kunna omprövas vid varje rektorsbyte och idag sker rektorsbyten frekvent. Beslut av rektor riskerar att göra tillvaron väldigt ryckig för elever och lärare. Stabila och goda förutsättningar främjar goda resultat i skolan och det måste vara huvudmannens ansvar att ge sådana förutsättningar.

Denna märkliga situation faller tillbaka på januariavtalet, där de ingående regeringspartierna, centerpartiet och liberalerna, vill att skolor ska kunna införa betyg från åk 4. Ett av centerns och liberalernas främsta argument är att betyg från åk 6 gav bättre resultat i PISA-undersökningen. Då är det alltså dags för betyg från åk 4. Socialdemokraterna och miljöpartiet menar att betyg från åk 4 kommer att gynna de elever som det går bra för i skolan, medan elever som är i behov av stöd kommer att missgynnas.

Sverige är ett land där man egentligen introduceras sent med betygen under skolgången i jämförelse med många andra länder. De länder som Sverige normalt sett jämför sig med och som har en tidig betygsålder får tydligen betydligt bättre resultat än vad Sverige kan visa. Betyg från åk 4 är direkt kopplat till förväntningar om bättre resultat och en skola med bättre kartläggning av elevernas kunskaper.

Vetenskapsrådet har tidigare gjort en kartläggning av den forskning som finns kring betyg och de konstaterar:

”En slutsats man kan dra av resultaten från de inkluderande studierna är att betyg generellt differentierar och påverkar äldre och yngre elever och låg- och högpresterande elever på olika sätt. Lågpresterande och yngre elever verkar påverkas mer negativt av betygssättning jämfört med äldre och högpresterande elever.”

Betyg sätter stämplar på barn och ger barn en självbild som kan prägla hela deras skolgång. Det är med vetskap om detta som förslaget lagts.

Det blir nu alltså upp till rektor att bedöma om det är lämpligt att införa tidigare betyg på skolan. Rektor ska också besluta om vilka åtgärder som kan krävas för att minska eventuella negativa effekter, exempelvis ökad stress hos eleverna.

De här nya bestämmelserna om betyg från åk 4 föreslås träda i kraft den 1 april 2021. Betygen ska då införas från höstterminens 2021. Försöksverksamheten med betyg från åk 4 som pågått sedan 2017. Betyg ska annars sättas från och med åk 6.

En fråga som borde varit med i diskussionen är hur betyg ska kunna sättas på ett mera likvärdigt sätt än som sker idag.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Här är mina fem förslag att göra läraryrket hållbart och attraktivt

Det pratas mycket om att göra läraryrket attraktivt och hållbart. Vi hör alltifrån försök med att renodla läraruppdraget där lärarassistenter ska ta över administrativa uppgifter så att läraren kan fokusera på sitt huvuduppdrag, undervisningen. 

Vi hör exempel på lönemodeller med förstelärare, särskilt skickliga lärare. A- och B-lag av lärarkåren med andra ord där pengar blir en motiverande faktor. Andra faktorer som lyfts är att lärarutbildningen ska få antagningsprov eller att hårdare tag med skarpare regler och ordningsomdömen ska sättas in.

Alla dessa förslag saknar poäng. Alla dessa förslag missar det viktiga uppdrag som faktiskt finns. Nämligen att skapa en stabil och kompetent lärarkår. Snart är det även dags för avtalsrörelse inför HÖK21. Därför delger jag här fem förslag för att göra läraryrket hållbart och attraktivt:

1. Undervisningstak
Ingen lärare ska ha mer än 16,5 timmar undervisningstid per genomsnittsvecka. Taket går att höja vid specifika fall då i samverkan med lärare och fack med eftergifter såsom undervisning i halvklass eller motsvarande acceptabel lösning.

2. Lärarens kalenderår och ramtid
Lärarens ramtid, som rektor kan fördela, ska uppgå till 30 timmar. Utöver detta tillfaller 10 förtroendetimmar. Läraren är ledig alla lov, lika länge som eleverna, bortsett från sommarlovet där en vecka tjänstgörs på skolan innan och efter. Huvudman ansvarar för att erbjuda fortbildningstillfällen fysiskt samt på distans. 18 timmar per lov. Lärare väljer själv det hen vill delta på. Minst ett distansalternativ måste erbjudas.

3. Tarifflön
Tarifflön för lärare införs. Lönen baseras på erfarenhet i yrket och utgör en grund för lönen. Utöver detta går det via särskilda uppdrag i samråd med rektor/huvudman att få lönetillägg. Sådana uppdrag kan vara arbetslagsledare, utvecklingslärare, läromedelansvarig eller IT-ansvarig med mera.

4. Tjänstebeskrivning
Alla lärare skall ha en tjänstebeskrivning där alla arbetsuppgifter finns definierade. Dessa ska även vara prioriterade i en prioriteringsordning som gör att läraren kan, i samband med rektor, plocka bort arbetsuppgifter när det blir för mycket för att hinna med.

5. Vikariering
Vid exempelvis akutsjukdom har rektor rätt att sätta in lärare som inte har undervisning vid det tillfället som är berört mot skälig ersättning. Vikarieringen måste dock fortfarande efterleva alla skrivelser i arbetsmiljölagen.

Detta är mina fem förslag för att göra läraryrket till ett hållbart och attraktivt yrke som lockar rätt människor till ett av de viktigaste yrkena som finns. Jag anser inte att lärare bör vara rädda för att ställa höga krav. I avtalsrörelsen ska vi gå ut stenhårt. SKR är inte rädda för att göra det, tillika är det inget vi heller ska vara. 

Det vi gör är viktigt. Vårt arbete kräver att vi har goda förutsättningar för att kunna lyckas. Det finns ingen som tycker annorlunda och varenda förälder i hela landet vill att deras unge ska få en god skolgång präglad av bildning och studiero. Varje skola måste vara en bra skola. Och det börjar med läraren. Det är ett oerhört komplext uppdrag och ett uppdrag som förtjänar en god status i samhället. 

Folk måste börja vilja bli lärare igen.

Reagera på inlägget:

Sidor