Den här våren har onekligen varit anmärkningsvärt svår på många olika sätt. Coronapandemin har lamslagit hela världen och ingen människa i världen kommer efteråt att ha lämnats oberörd av den. Effekterna av pandemin kommer vara märkbara för oss alla, under lång tid framöver. 

Mentalt lam är precis vad jag känt mig som lärare i skolan den här terminen. Hela våren har varit ett slags vakuum där vi lärare arbetat vidare i väntan på en stadig hand att hålla i. Det här med att bara arbeta vidare i en ovisshet tär på människor. Det gäller naturligtvis i synnerhet de hjältar som arbetar inom sjukvården, direkt i stormens öga och som inte ser slutet på krisen, men givetvis också alla andra som arbetar med människor på olika sätt. Det finns plötsligt inga svar på frågorna. Det är vi lärare inte vana att hantera. 

För mig som arbetar i grundskolan var en fråga som länge grodde huruvida beslut skulle tas om skolstängning och i så fall när detta skulle ske? Enormt mycket tid har lagts ute i skolor och kommuner på att förbereda inför den nödlösning som denna märkliga form av distansundervisning faktiskt är. Men terminen fortlöpte dag för dag och vecka efter vecka. Den stadiga handen att hålla i uteblev, både för rektorer, lärare och alla andra som arbetar i skolan. Visserligen ställdes de nationella proven tidigt in för grundskolan för att minska på lärarnas arbetsbörda men i allt övrigt väsentligt har skolan ansetts kunna ta beslut och ordna det mesta på eget håll. 

Ovisshetens termin är nu snart slut och det är dags för betygsättning och alternativa avslutningar. Många är de elever som varit rädda, sjuka eller på andra sätt drabbats av pandemin. Vare sig du är gammal eller ung går du inte helskinnad ur denna vår. Barn är inte immuna mot effekterna av en pandemi. Det är klart det kommer att märkas på olika sätt. Men så måste det få vara. När allt kommer omkring är prio ett överlevnad, för oss själva och våra nära och kära. 

På många grundskolor likt min har verksamheten trots det vakuum vi verkat i ändå varit någorlunda normal. När det gäller betygsättning kommer inte denna vår skilja sig så mycket från föregående. Jag har trots allt undervisat mina elever lång tid och har relativt lång erfarenhet. Hos de enskilda individerna kommer inte den här våren heller alltid sätta avtryck i vare sig kunskapsnivå eller betygsnivå. Den här våren är trots allt en liten del av den samlade grundskoletiden. Jag kan tänka mig att bryderierna är långt värre i den i kurser organiserade gymnasieskolan där mycket skett på distans under helt nya former och i de skolor där en stor del av personalstyrkan varit frånvarande under lång tid. 

På nationell nivå tror jag att de uteblivna nationella proven kommer att resultera i än större skillnader mellan skolor och mellan klassrum i betygsättningen. Inte ens tidigare år har de nationella proven helt lyckats förhindra betygsinflationen men de har trots allt haft en dämpande effekt. Det här är inget vare sig enskilda kommuner, skolor, rektorer eller lärare ska belastas för utan är helt och hållet ett nationellt politiskt ansvar som riksdagar och regeringar ska läggas till last för, en så kallad systemfråga. Det är där besluten om spelplanen och de målstyrande vaga styrdokumenten tagits, vilket lett till en allt mindre likvärdig och kompensatorisk skola vad gäller både undervisning och betygsättning. 

Vårens kris har såklart ställt skolsystemet inför ett mycket svårt problem att lösa som ingen annan ställts inför tidigare och det kan vi inte belasta någon för. Vi måste komma ihåg och reflektera över att alla världens länder ställts inför samma problem. När krisen är över hoppas jag att likvärdighetsfrågan är något som hamnar högt upp på agendan. Vi måste låta undervisningen ta plats i skolan igen istället för den ängslighet som vårt system ger upphov till.

Slutligen vill jag blicka framåt. Men är det något jag har lärt mig den här våren är att inte blicka för långt och att värdesätta det jag har. Så jag väljer denna gång att bara se fram emot den välförtjänta sommarledigheten som jag unnar varje människa, barn som vuxen. Ta hand om er. Ni är viktiga!

Kommentera
mork_710
Nicklas Mörk

Nicklas Mörk är lärare i matematik och SO-ämnen och arbetar på Fröviskolan i Lindesberg.

Han är en av de lärare som utöver sina didaktiska funderingar också har intresserat sig för systemfrågor och hur olika politiska förändringar påverkar lärares arbete och lärarkårens förutsättningar att genomföra sitt uppdrag.

Nicklas bloggar om lärares vardag och hur arbetet påverkas av olika politiska reformer och styrdokument.

Arkiv

Välj år/månad

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm