Annons

Vi lärare kan inte följa myndigheternas riktlinjer

Relaterat

Är regeringen och Folkhälsomyndigheten (FHM) medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare?

FHM har i samband med skolverket satt upp riktlinjer för skolan att följa:

  • Markera avstånd.
  • Möblera om eller på annat sätt skapa utrymme för att undvika trängsel.
  • Hålla digitala möten.
  • Erbjuda möjligheten att tvätta händerna med tvål och vatten och erbjuda handsprit.
  • Undvika att flera personer samlas, särskilt i trånga lokaler.

Jag är tacksam över de riktlinjer vi ges av FHM. Det är viktigt att vi får konkreta förhållanden att förhålla oss till. Problemet är att de inte går att efterleva överhuvudtaget.

Det var därför vi skrev denna artikel i slutet av förra veckan. Där lyfter vi bland annat att gymnasielärare fortfarande tvingas att undervisa på skolan trots att eleverna är hemma, att barn som har sjuka föräldrar eller syskon fortfarande tvingas av skolplikten att gå till skolan och det dubbeljobb lärare får utföra.

För det är nämligen så att när elever ges en legitim anledning att stanna hemma på grund av rädsla för covid-19 gäller fortfarande skolplikten. Lärare hamnar då i kläm och blir ålagda att både bedriva den ordinarie undervisningen på skolan samt utforma en distansundervisning för motsvarande undervisningstid till de elever som hålls hemma. Detta är inte enbart ett dubbelarbete.

Det är dessutom ett arbete som större delen av lärarkåren aldrig tidigare genomfört. Arbetsbelastningen är knappt mätbar och riskanalys uteblir ofta. Artikeln är skickad till socialministern, utbildningsministern samt FHM för att belysa detta problem med att följa riktlinjerna. Förhoppningsvis återkopplar de till situationen i skolan och går ut med rekommendationer vi kan följa alternativt åtgärder för att kunna följa rådande rekommendationer.

Det som är spännande är lekmäns återkoppling till lärarprofessionen kring denna artikel. Argumentet som används är att detta enbart är riktlinjer. De ska genomföras i så stor utsträckning som det är möjligt. Går det inte så går det inte, det är inte hela världen. Detta är givetvis en felaktig tolkning av vad en rekommendation från FHM och skolverket innebär. Som statsminister Stefan Löven uttryckte sig i måndags på en presskonferens ”riktlinjerna från FHM ska följas”. 

Det hela blir inte bättre av att bakterieprofessorn Agnes Wold uttalar sig i Skolvärlden för att meddela att lärares oro är obefogad.

Lärare må inte befinna sig i en särskild riskzon, men Agnes Wold gör en grav missbedömning av hur verksamheten ser ut på låg- och mellanstadiet. Uppmaningen är att hålla avstånd och jobba hemifrån när det går. Allt som är en omöjlighet för skolpersonal.

Det Agnes Wold också behöver förstå är att Sveriges lärarkår är en av de äldsta i Europa. När riskåldern sakta sjunker ned mot 65+ hamnar många nu i riskzonen. Dessa människor uppmanas då alltså inte att träffa sina barnbarn eller gå och handla i affären. Gå till sitt jobb i förskolan, skolan och till fritidshemmet ska de då dock göra. Ponera att Agnes Wold har rätt i att skolan är lika riskfyllt som att gå och handla. Denna grupp ska fortfarande inte gå och handla så resonemanget faller platt direkt.

Att virologer och epidemiologier har en dålig pedagogisk förståelse för skolan kan man ha överseende med. När det kommer till skolpolitiker blir det svårare. Haddad lyfter till exempel i Skolvärlden att det nu är viktigt att bibehålla samma höga kvalité i skolan, även fast den övergår till fjärr och distansundervisning. Läraren slår sig för pannan av uttalandet, inser att även denna puck kommer hamna på läraren.

Min upplevelse är att skolan jobbar i konstant motvind och det verkar vara svårt för myndigheter att stödja vår verksamhet på ett adekvat sätt. Till och med skolverkets GD Peter Fredriksson kände sig ålagd att detaljstyra lärarens lektionsupplägg. Något jag skrev om i förra blogginlägget.

Att ta igen tid på helger och sommarlov upplevde både Fredriksson och utbildningsministern Anna Ekström som vettiga och rimliga åtgärder i dessa pandemitider. Det följdes inte ens av en konsekvensanalys av läget för lärare. De enda som egentligen håller lärares rygg under dessa tider är eleverna och föräldrar.

Frågan jag ställde mig i början av denna gnälltext var ifall regeringen och FHM är medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare? Jag skulle önska att svaret på den frågan var nej. Det är också varför jag och andra lärare envisas med att upplysa om den situation som råder i skolan.

Problemet är att det som är genomlysande i den mediala debatten just nu är den baktakt som diskursen kring skolan och covid-19 befinner sig i.

  • Experter på virus uppvisar hur dålig koll de har på barn och hur skolan är uppbyggd.
  • Skolpolitiker uppvisar en avsaknad av följsamhet i problematiken i skolan.
  • Skolverket är mest intresserade av att detaljstyra digitaliseringen av skolan.

Allt detta ger till följd att riktlinjer kraschar ned i lärarens knä och ytterligare ett omöjligt uppdrag läggs på kåren. Det är ovärdigt.

Jag förstår också att det är lite tabu att lyfta lärares utsatthet och arbetsmiljö i dessa tider. Men jag tänker faktiskt göra det ändå. För det är viktigt, och hanterar vi inte dessa problem nu kommer det få följder i framtiden som vi kunde ha förebyggt. Arbetsmiljölagen gäller fortfarande, den är inte satt ur spel trots att vi har en pandemi. Därför vilar just nu ett orimligt stort ansvar på våra lokalombud ute på skolorna. Jag hoppas innerligt att de får ett stort stöd i sitt arbete av facket centralt och framförallt medlemmarna på den egna skolan.

Det jag vill se från lärarfacken just nu är en enad front i denna pandemi. Inte för skolan, inte för eleverna, utan för läraren. Varje uttalande som görs, varje kampanj, måste från och med nu ha lärarens arbetsmiljö i fokus. Det är enda chansen för lärarkårens överlevnad. Annars kommer vi jobba ihjäl oss på grund av samvetesstressen.

Slutligen vill jag bemöta den oro många av mina kollegor upplever just nu. Jag som lärare vill följa FHM:s riktlinjer för den här smittan. Jag är inte expert på virus och smittor. Det jag kan och ser är skolan. Säger FHM att det är tryggt att bedriva verksamhet i skolan så litar jag på det. Men jag ser det som vår skyldighet att lyfta när riktlinjer inte alls går att genomföra och när politiker gör populistiska uttalanden som ökar lärares arbetsbörda.

Det önskar jag också att mina kollegor gör. Lyft när det blir ett problem, knyt inte näven i fickan. Våga agera. För du har rätt i att göra det.

Många har sagt det förr och det tåls att sägas igen. Vår lärarkår är fantastisk. Om än politiserad av diverse individualistiska reformer så är den svenska lärarkåren en av de bästa och mest lojala i hela världen.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Är det rimligt att vår verksamhet ska rulla på som vanligt?

Relaterat

Så kom veckan när jag inte kan vara på plats på grund av restriktionerna som råder kring Corona.

Hur de här restriktionerna har påverkat och kommer att komma till uttryck framöver när pollensäsongen drar igång, och vi lärare precis som vem som helst har små barn där hemma som behöver tas om hand, kan vi bara spekulera i. Jag förstår att restriktionerna behövs och det är viktigt att vi alla hjälps åt för att de ska efterlevas.

Men hur kommer det bli på våra skolor runt om i landet? Hur många i arbetsstyrkan kan då vara på plats för att upprätthålla verksamheten?

Mitt i det här så ska vår verksamhet fungera som vanligt. Schemat förväntas hållas, undervisning av god kvalité genomföras, förberedelser för undervisning både på distans och i klassrum planeras. Mångas förberedelsetid försvinner för att täcka upp för frånvarande kollegors pass. Vi förstår, läget är extremt och verksamheten måste hållas igång. Skolvärldens medarbetare är lösningsfokuserade och är vana att klara oväntade situationer – det kommer med uppdraget.

Men var slutar det möjliga och var börjar det orimliga?

Jag är just nu på andra sidan stängslet, hemma med små barn som inte får gå till skolan på grund av restriktionerna som råder. Jag kan bara lyssna på kollegorna och läsa texter som skolpersonal skriver om hur de kämpar för att bära upp verksamheten. Lyssna och stilla fundera.

Jag förstår mycket väl argumenten varför vi inte ska stänga skolorna. Tryggheten som skolan ger, möjligheten till rutin, skollunch och omsorg. Skolan möjliggör att föräldrar kan sköta sina jobb som samhället behöver under denna epidemi. Men kan vi förväntas hålla igång alla delar av skolverksamheten samtidigt som de som jobbar där inte kan vara på plats?

Andra offentliga verksamheter drar ner på delar av sina ordinarie åtaganden. Men skolan erbjuder fortfarande undervisning enligt ordinarie schema med samtliga ämnen och fritidsaktiviteter. Är det rimligt?

Borde inte även skolan ha en alternativ plan som sätts in när läget är extremt? Just nu upplever vi något som ingen av oss upplevt förut och få av oss säkerligen ens kunde föreställa sig skulle kunna hända.

Är det rimligt att vår verksamhet ska rulla på i ordinarie utsträckning med samma innehåll när läget är extremt och få i personalstyrkan är på plats?

Hur många i arbetsstyrkan kommer nästa vecka kunna vara på plats för att upprätthålla verksamheten?

Relaterat

Reagera på inlägget:

Låt oss arbeta utan Skolverkets pekpinnar i ryggen

Fredriksson, generaldirektör för Skolverket, pratade alltså på presskonferensen den 17 mars om de kommande problem som den svenska skolan ställs inför. 

Fredriksson konstaterar att gymnasieskolan rådes att stänga sina lokaler för att minska smittspridningen och att undervisningen då kommer fortgå, fast i ett annat format. 

Det som är viktigast för Fredriksson är den garanterade undervisningstiden. I denna pandemi är det alltså enligt Fredriksson av högsta vikt att lärare och rektorer behöver planera för att ta igen den tiden. Enligt Fredriksson är dessa beslutade timmar det finaste vi har i detta land. Det ska värnas till varje pris. Sådan tur att det finns helger och lov, tänker då Skolverket och skickar en diskret uppmaning till Sveriges huvudmän att utnyttja dessa fullt ut.

Det som lätt glöms bort i rådande situation, som även Fredriksson missar, är att uppmärksamma den fantastiska lärarkår vi har i Sverige. Jag skulle vilja våga påstå att det är en av de bästa i världen.

Varför? 

Jo, för trots att vi i decennier har fått tyngre arbetsbörda, lärarkåren har slitits itu av marknadsstyrningen av skolan och individuella löner och föreselärarreformer så har vi fortfarande en sådan extremt hög inre motivation bland lärarkåren att de flesta sjukjobbar. Som någon skrev på Twitter: ”Vi har alltså byggt vår nation på sjukjobb”.

Inte bara går det att se för att läraryrket är ett riskyrke och folk springer in i väggen, utan även genom den personalfrånvaro som uppstår på skolorna nu efter Folkhälsomyndighetens uppmaning att stanna hemma vid varje minsta symptom för att minska smittspridningen. 

Jag genomförde en undersökning i lärarupproret med över 2 000 lärare som svarande. Frågan jag ställde var ”kommer du gå till jobbet imorgon?”. Lite mer än 20 procent svarade då nej, jag är hemma sjuk. På vissa skolor är den siffran betydligt högre.

Men det var inte Fredrikssons fokus, utan istället går skolverkets GD in i detalj hur läraren ska planera och bedriva denna distansundervisning som nu uppstår. Det ska ske tillsammans med andra lärare, vara enkla tydliga instruktioner, uppgifter eleven kan hantera. Back to basics etc etc. Tio minuter ägnas åt att ge en guide till hur läraren nu ska jobba.

Skolverket ❤ micromagement.

Om det rådde tvetydigheter tidigare ifall fem års universitetsstudier skulle leda till ett professionsyrke är det rätt klart nu att så alltså inte var fallet. En sådan tur att Skolinspektionen avstår från sina kontroller just nu, så inga eventuella rebelliska professionslärare skulle åka dit.

Jag själv däremot ser läraryrket som en profession och anser att Skolverkets GD ska ge blanka f-n i att detaljstyra lärares distans- och fjärrundervisning på detta sätt. Men det slutar inte där, Skolverket är en lösningsinriktad organisation.

Skolverket har också skapat en egen hemsida, skolahemma.se. det är alltså en statlig variant på lektion.se. Jag kan tänka mig att man övervägde domänen .nu men önskan är säkerligen från SKR, som är en stor part av detta, att denna distans- och fjärrundervisning ska pågå länge.

Måhända att min kritik till Skolverkets GD Peter Fredriksson kan vara något missriktad i dessa pandemitider. Det är tydligt att han vill väl och verkar nästan vilja rusa ut från presskonferensen och in i ett klassrum för att hjälpa lärare att organisera distansundervisningen. 

Det jag vill skicka med till Fredriksson är:

Ha tillit till oss i skolan. Lita på vi som valt ett yrke som ekonomiskt straffar sig ur ett livslångt perspektiv. Där vi är så vana att arbeta sjuka att folkhälsomyndighetens råd känns helt främmande för oss. Så främmande att vi måste fråga en kollega om vi verkligen har rätt att vara hemma för att vi är sjuka. Lita på att vi bryr oss om eleverna och kommer göra vårt jobb. 

Det är vi lärare och rektorer som kommer lösa det här problemet. Låt oss arbeta utan dina pekpinnar i ryggen. 

Reagera på inlägget:

Corona stänger klassrummen – men stoppar inte vår undervisning

Från och med idag rekommenderas vuxenutbildningen att bedrivas helt på distans. Folkhälsomyndigheten bedömer att hotet från covid-19 ökar. Virusets spridning har fått konsekvenser som åtminstone jag inte kunde föreställa mig. Men som det ofta är förstår man inte vidden av något förrän man själv påverkas, som nu när vi sitter hemma, när skolorna stänger. 

Men undervisningen, den fortgår. Hur tar vi oss an det när tiden är så knapp?

Först ska det sägas att vuxenutbildningen har väldigt olika elevgrupper. Jag har själv undervisat elever på sfi som inte haft ett enda skolår i bagaget, såväl som elever med ett helt liv inom skola och universitetet. Alla studerar de från och med idag på distans.

Vissa skolor kanske är förberedda med en väl använd (och väl fungerande) lärplattform där elever och lärare är ständigt aktiva. Andra skolor har nyligen bytt lärplattform, är kanske själva i uppstarten att lära sig den och undervisar elever utan större vana av vare sig självstudier eller det digitala. Jag har upplevt båda världar. Var befinner du dig?

Var du än är, är det viktigt att vi håller ihop nu. Och jag märker hur vi inom skolan svetsas samman.

Igår kväll träffade jag tiotalet kvällslärarkollegor online via en plattform för distansundervisning, som varken de eller jag använt förut. På torsdag kväll håller jag min första distanslektion med det. 

Och jag skriver verkligen inte det för att klaga, utan för att det kändes bra. Det kändes bra att vi snabbt gjorde det bästa av en svår situation, fick stöttning och nu kan fortsätta utöva yrket. Vi fortsätter att undervisa även när ett virus tagit sig in och håller klassrummen stängda. 

Jag ser också hur skolpersonal från hela landet hjälper varandra i sociala medier. Trådar om material, arbetssätt och uppmuntrande ord flödar. Idag är ingen lätt skoldag, men att vi visar oss som ett stort kollegium är stärkande.

Så, jobbar du också hemifrån idag? Har du distansundervisning? Du ska veta att inget av det är samma sak som ensamarbete. Om du inte har hört något från dina kollegor än idag, hör av dig till dem. Vet att dina kollegor, din skola, skolor i hela kommunen och landet står inför samma sorts svårighet. Och vi möts i allehanda forum för att snabbt lista ut hur vi ska fortsätta undervisa våra elever så bra vi bara kan.   

Det som verkar ha börjat på en skaldjursmarknad i Kina har nått hit. Covid-19 skickade idag hem hela vuxenutbildningen. Men vi stänger inte för det. När situationen kräver det, behöver vi inte ringa in till lektion för att bedriva undervisning. 

Reagera på inlägget:

Lärare – glöm inte bort att ni är hjältar!

Relaterat

Igår kom beskedet. Gymnasieskolorna ska bedriva sin undervisning på distans. De som älskar digitalisering blev alldeles till sig i trasorna. De som hatar digitalisering blev kallsvettiga och panikslagna. Alla lärare blev troligen stressade.  

Jag undrar hur många som faktiskt funderade över hur i hela friden ska lösa detta?

I en Facebook-grupp slängde jag upp lite länkar till gammalt material jag hade som ligger online. Jag tänkte att det kunde vara till hjälp för någon av alla de lärare som sitter och funderar över hur de ska lyckas få tiden att räcka till nu när hen även ska få verksamheten att fungera på distans, kanske helt utan förutsättningar.

Väldigt många gillade det. Mycket positiv respons. Många var tacksamma.

Men det är ärligt talat inte mig man ska tacka. Jag sitter vid mitt trygga skrivbord långt ifrån lärares stressiga vardag. Jag har lämnat er. Jag delar bara med mig av det jag har och det jag gör.

Det är er vi ska tacka! Lärarna. Alla lärare!

Det är så många av er som redan mår dåligt över hur tungt jobbet är, som vänder ut och in på er själva för att få jobbet att gå ihop. Samma människor som nu får höra att undervisningens kvalitet ska bibehållas, att det ska lösas på digital väg.

Lägg av med det. Ingenting kommer bli så bra som ni hoppas. Släpp det.

Gör så gott ni kan. Offra inte er själva.

Att ni går till jobbet och faktiskt försöker hjälpa eleverna är stort. Ingenting blir bättre av att ni ställer fullständigt orimliga krav på er själva. Gör vad ni orkar, gör vad ni får förutsättningar att klara av. Gör inte mer.

Eleverna kommer bli drabbade oavsett hur ni gör. De kommer inte få med sig de kunskaper de skulle fått annars och de kommer få stora luckor. Men det är inte ert ansvar. Faktiskt. Det är ett politiskt ansvar. Det är faktiskt upp till dem att lösa. Inte upp till er.

Om vi ska ta oss igenom detta och kunna fortsätta på andra sidan behövs det lärare som orkar fortsätta även när livet börjar återgå till det normala.

Ta ett djupt andetag. Släpp prestationsångest. Good enough är mer än good enough. Saker kommer att missas och ni kommer inte att hinna med allt. Men det kommer ske oavsett vad ni gör och det kommer att gå bra ändå.

Oavsett, glöm inte bort att ni är hjältar för att ni försöker!

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor