Annons

Generell studie- och yrkesvägledning – vad är det?

Det här inlägget ska försöka knyta ihop begreppet generell studie- och yrkesvägledning med förslag på teman att blogga om som jag fick av mina studie- och yrkesvägledarkollegor. 

Förslagen handlade om alltifrån uppdraget kring prao, hur man gör ett väl underbyggt studie- och yrkesval, studie- och yrkesvägledning som ett ämne och förutsättningar att kunna bedriva studie- och yrkesvägledning.

Här behöver jag också flika in att studie- och yrkesvägledning ska vara likvärdig enligt våra egna etiska riktlinjer och det statliga uppdraget – det ska inte bero på var i landet du som elev bor eller går i skolan. Du ska kunna få den adekvata studie- och yrkesvägledning du har rätt till på samma villkor som alla andra elever i din åldersgrupp.

Låt mig börja med vad regelverken ”Allmänna råd och skollag” säger om vad studie- och yrkesvägledning är:

Studie- och yrkesvägledning kan enligt Skolverkets Allmänna råd för arbete med studie- och yrkesvägledning (2013) beskrivas i både vid (generell) och snäv (individuell) bemärkelse. Vägledning i vid bemärkelse är all den verksamhet som bidrar till att ge elever kunskaper och färdigheter som underlag för att fatta beslut om framtida studie- och yrkesval. Det handlar till exempel om praktiska arbetslivserfarenheter, undervisning som rör arbetslivet, studiebesök, utbildningsinformation och aktiviteter för att utveckla elevens självkännedom.

Studie- och yrkesvägledning enligt Skollagen (SFS nr: 2010:800):

Tillgång

29 § Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning.

Behörighet

30 § För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

Hur ska arbetet med praon fördelas mellan skolans personal?  Enligt Skolverkets råd för prao är det upp till skolans huvudman att bestämma hur verksamheten ska organiseras på den enskilda skolan. Praon är däremot en angelägenhet inte bara för studie- och yrkesvägledningen, utan också för lärarna. En förutsättning för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig så mycket erfarenheter som möjligt under sin prao är att den integreras i undervisningen och att syfte och mål för praoverksamheten är tydligt för varje elev innan de kommer ut på en arbetsplats. Såväl planering av, som erfarenheter från praon, bör integreras i olika ämnen i grundskolan med utgångspunkt i vad lärare och rektorer lokalt anser vara lämpligast.

Sammanfattningsvis:

Om generell studie- och yrkesvägledning ska leda till valkompetenta elever som kan fatta välgrundade studie- och yrkesvalsbeslut som bygger på att de utvecklat god självkännedom och god omvärldskunskap, så behöver de utveckla valkompetens. Valkompetens bygger på att eleverna fått egna yrkeserfarenheter genom t ex prao, studiebesök och undervisning om arbetslivet.

Eleverna har rätt att få vägledning av professionella studie- och yrkesväglednare med adekvat kompetens d v s studie- och yrkesvägledarprogrammet (180hp) som ges av lärosätena Malmö universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet

Skolverket säger att ansvaret för organiseringen av prao ligger hos skolhuvudmannen och att den i praktiken ska skötas av såväl lärare som studie- och yrkesvägledare på skolan och vara en integrerad del av undervisningen.

Hur ser detta ut i praktiken då?

Uppdraget kring Prao

Prao organiseras väldigt olika i olika kommuner och regioner. En del har välorganiserad praosamordning där det finns en person med utvecklade relationer till lokala näringslivet och där det finns en bank av praoplatser för eleverna. Andra kommuner/skolhuvudmän har inte alls någon utvecklad organisation kring detta utan låter skolorna själva organisera det så gott de kan och där eleverna uppmanas att själva skaffa sina egna praoplatser för att det inte finns några praoplatser som skolan har samlat i en platsbank. I detta avseende kan man inte påstå att prao är likvärdig i hela landet. 

Prao blev obligatorisk 2018 och har ännu inte utvärderats. Det ska bli spännande att få ta del av en framtida kvalitetsredovisning av prao så småningom.

 Hur gör man ett väl underbyggt studie- och yrkesval

Jag tycker att Skolverkets allmänna råd och våra etiska riktlinjer sammanfattar detta väl.

 Att eleven, utifrån sina förutsättningar, ska:

  • bli medveten om sig själv
  • bli medveten om olika valalternativ, såsom olika utbildningar och yrken
  • bli medveten om relationen mellan sig själv och valalternativen
  • lära sig att fatta beslut
  • lära sig att genomföra sina beslut

Vägledare främjar individers medvetna och övervägda studie- och yrkesval. Vägledare sätter individen i centrum och står fri från särintressen. Frihet och självbestämmande, fria val och egna beslut är en värdighetsprincip som handlar om att både respektera och stärka individen.

För att detta ska funka i praktiken behöver eleverna få tillräcklig information om valalternativen, t ex att årskursnioelever får en allsidig och bred gymnasieinformation klassvis av studie- och yrkesvägledare på skolan och sedan får möjligheter att besöka gymnasiemässa och göra besök på gymnasieskolor på deras öppet hus. 

Sist men inte minst att de får möjligheter att reflektera kring sina gymnasieval individuellt genom vägledningssamtal med studie- och yrkesvägledaren och få klart för sig om de egna förutsättningarna matchar utbildningsalternativen.

Studie- och yrkesvägledning som ett ämne

SOU2019:04 Framtidsval – Karriärvägledning för individ och samhälle vill se att studie- och yrkesvägledning som ett sorts ämne som de kallar Framtidsval och som består av tre delar: Val och framtidsplanering, Arbetsliv och samhälle och Utbildningsvägar och yrken.

Framtidsval inför i grundskolan ska innehålla tre specifika delar:

Val och framtidsplanering

  • Karriärkompetens
  • Motivation
  • Studieteknik
  • Samband mellan arbetslivets krav och förutsättningar.

Arbetsliv och samhälle

  • Villkor för arbetsmarknadens utformning
  • Arbetsmarknadens parter
  • Arbetsrätt och arbetsmiljölagstiftning
  • Hur går det till på en arbetsplats?
  • Hur söker man arbete?
  • Entreprenörskap och företagande.

Utbildningsvägar och yrken

  • Information om olika utbildningsvägar och former av utbildningar
  • Yrken på en framtida arbetsmarknad
  • Prognoser samt tillgång och efterfrågan.

(80 h/år. Åk 7: 27 h. Åk 8: 27 h. Åk 9: 27 h)

Redan nu utför många studie- och yrkesvägledare klassvis information om innehållet som Framtidsval innehåller, framför allt i årskurs åtta och nio inför prao och gymnasieval och det finns studie- och yrkesvägledare som fått lektionspass i skolschemat och kan fylla dessa med intressant innehåll som höjer elevernas valkompetens. Medan andra studie- och yrkesvägledare får slåss för att få komma till klasser för att ge infomration om t ex gymnasiet.

Det råder delade meningar bland studie – och yrkesvägledare själva och bland andra på skolorna om vi ska ha ett eget ämne eller inte.

Förutsättningar att kunna bedriva studie- och yrkesvägledning

Enligt Svenska Vägledarföreningens etiska riktlinjer ska vägledningen på individnivå bygga på:

  • Vägledares bemötande av individer grundas på respekt och en strävan efter att etablera goda relationer.
  • Vägledare hanterar uppgifter om personliga förhållanden med respekt för individens integritet.
  • Vägledare har kunskap om och följer gällande lagstiftning för tystnadsplikt och sekretess.
  • Vägledare är tydlig med förutsättningarna för mötet och om sin egen kompetens, samt anpassar vägledningsinsatserna efter den sökandes behov och situation.
  • Vägledare strävar efter att ge relevant, tydlig och objektiv information.

I praktiken innebär detta att elever ska kunna känna sig trygga med sin studie- och yrkesvägledare, som kan erbjuda plats för samtal enskilt och skyddat från insyn, som håller på tystandsplikten, som ser till att elevens behov tillgodoses och att eleverna få uppdaterad och korrekt information. Detta förutsätter att det finns ett arbetsrum för studie- och yrkesvägledaren på skolan där samtal kan ske ostördt och där studie- och yrkesvägledaren lugnt och tryggt kan förbereda, genomföra och utvärdera sitt arbete samt att studie- och yrkesvägledaren ges möjligheter till egen fortbildning.

Sist men inte minst

Sammanfattningsvis innebär arbetet med studie- och yrkesvägledning på generell nivå att studie- och yrkesvägledaren behöver vara en välintegrerad del av hela skolan och samarbeta med lärare för att till exempel få till prao på bra sätt för eleverna, ges goda förutsättningar att möta elever inte bara enskilt på sitt arbetsrum utan även klassvis.

Valkompetenta elever fattar färre felval till gymnasiet och studier efter gymnasiet och klarar studierna bättre. Elever som klarar utbildningsmål är ofta mer motiverade och mår generellt sett bättre. Detta är inte bara en vinst för skola utan för samhället. Därför kan en välfungerande studie- och yrkesvägledning på skolan även vara ekonomiskt motiverad och behöver vara organiserad så att alla elever på skolan ges tillräcklig och likvärdig studie- och yrkesvägledning.

Reagera på inlägget:

Är lovskolan ett nytt sätt att frisera måluppfyllelsen?

Relaterat

Sedan 1 augusti 2017 är det obligatoriskt för huvudmän att anordna lovskola för de elever i årskurs åtta och nio som riskerar att inte bli behöriga till ett nationellt yrkesprogram i gymnasieskolan. Huvudmannen kan även välja att anordna en frivillig lovskola under läsåret, men om eleven trots detta inte blir behörig till gymnasiet eller inte har deltagit i den frivilliga lovskolan måste huvudmannen ändå ordna Lovskola i juni.

Den obligatoriska lovskolan, som i folkmun kallas sommarskola, äger oftast rum de två första veckorna efter skolavslutningen i juni. Det är svårt att hitta behöriga lärare som vill och orkar arbeta två veckor till i juni. Det är även svårt att hitta lärare som vill arbeta på lovskolan under läsåret. Det leder till att huvudmän inte kan erbjuda både och, så som det var tänkt. 

Jag har letat efter statistik kring hur bemanningen ser ut på sommarskolorna runt om i landet, men inte hittat någon. Huvudmannen är inte skyldig att inrapportera något kring varken bemanning eller resultat på lovskolan. Dock verkar det som att många sommarskolor är bemannade av obehöriga lärare eller lärarstudenter.

Min källa utgör i detta fallet endast olika trådar i sociala medier. I sommar har tongångarna i dessa sociala medier gått höga runt sommarskolan och diskussionerna har låtit ungefär så här: 

”Ordinarie lärare har satt sitt slutbetyg, elevens resultat är sambedömt, har gjort ett nationellt prov och läraren har kommit fram till att betyget är F. Sedan följer två veckor av sommarskola och simsalabim hör eleven av sig och meddelar att: ”Ha! Jag fick E på sommarskolan. Du hade fel. Hade jag bara haft sommarskoleläraren i den vanliga undervisningen hade jag haft godkända betyg.” 

Otaliga är berättelserna kring att eleven lyckats få betyget E på sommarskolan. Självklart finns det elever som lyckas med detta beroende på ”hur nära” dom var vid betygssättningen i juni. Det är trots allt 50 timmars undervisning dom får och det gör absolut skillnad för vissa.

Det debatten gäller är de elever där ordinarie lärare konstaterat att eleven är väldigt långt från att nå E; eleven har kanske haft 7–8 rätt totalt på alla delar av ett nationellt prov, och eleven fixar betyg på två veckor i juni. 

I engelska är gränsen för godkänt på nationella proven oftast runt 30–33 poäng och i matte cirka 20. Har eleven legat väldigt nära E-gränsen och ordinarie lärare bedömt att det inte är mycket kvar att lära sig för att nå E fyller sommarskolan en mycket viktig funktion, där 50 timmars undervisning verkligen gör skillnad. Det är de övriga fallen som väckt ramaskri inom lärarkåren. 

När eleven har gått färdigt lovskolan är huvudmannen skyldig att erbjuda en så kallad prövning (skolverket.se, 2019). En prövning innebär att eleven testas igen för att se om den nu har lärt sig det som förväntas av eleven för E i ämnet. 

Att genomföra en prövning av en elev är en grannlaga uppgift. På Skolverkets hemsida kan man läsa att: 

”Prövningen får inte endast utgöras av kompletteringar. Den lärare som genomför prövningen behöver pröva elevens kunskaper i relation till samtliga delar av kunskapskraven och samtliga betygssteg. Detta gäller även om läraren innan prövningen har information om elevens kunskaper. Läraren bör vid planeringen av prövning i ämnen välja ändamålsenliga och varierade former för prövningen.” 

Då de nationella proven inte täcker samtliga delar av kunskapskraven är det alltså inte tillräckligt att endast låta eleverna göra ett gammalt nationellt prov. Det är heller inte okej att låta eleven gå på sommarskolan och komplettera ett eller ett par moment som läraren menar att eleven har kvar att lära sig. Om en elev ska få ett nytt slutbetyg efter prövning måste den testas mot alla delar av kunskapskraven och samtliga betygssteg. Det flera lärare och elever vittnar om är att eleverna erbjudits ett förenklat E-prov där eleven endast besvarar frågor som antas hålla E-nivå. Det är heller inte okej. 

Konceptet med lovskola har slagit split i lärarkåren. Ordinarie lärare menar att eleven väldigt lättvindigt fått ett E på sommarskolan och läraren på sommarskolan tycker naturligtvis att den gjort rätt utifrån sina förutsättningar. Om dessa lärare arbetar på samma skola blir det ganska spänd stämning i personalrummet när nästa läsår startar. 

Sommarskolan har blivit en ny arena där det utövas stark press på lärarna och rektorerna. Rektor känner tryck på sig att höja skolans måluppfyllelse och ser kanske mellan fingrarna när det gäller hur prövningen går till. Föräldrar ser sin chans att eleven ska få ett E och pressar på läraren att sätta ett E trots att eleven kanske inte har tillräckliga kunskaper.

Läraren står ganska ensam i sommarskolan och har inte sina kollegor att luta sig mot när det gäller sambedömning. Att stå stadigt kvar och vidhålla att eleven inte har kunskaper för E kräver en rutinerad lärare med stark backup av rektor.

Lovskolans grundtanke är god, men den slår fel. Det är alldeles för lättvindigt idag att eleverna ges E efter sommarskolan. I vanliga fall trycks det på vikten av sambedömning och att de nationella proven ska väga tyngre vid betygsättningen. När det gäller sommarskolan är lärare och elever utlämnade till att rektor gör sitt jobb och att huvudmannen tar sitt ansvar för att se till att bestämmelserna runt prövning följs. Om rektor är mer intresserad av en hög måluppfyllelse än korrekta betyg kommer bestämmelserna inte följas.

Jag menar därför att lovskolan snarast måste förändras och att obligatorisk lovskola i juni för elever som gått ut år 9 ska tas bort. Lovskolan bör istället delas upp. Elevens undervisningstid måste ökas under läsåret så att fokus ligger på att eleven lär sig mer och faktiskt har kunskaper. Den ordinarie läraren sätter slutbetyget och har även möjlighet att sambedöma med andra kollegor. 

Sommarskolan blir idag ett effektivt sätt att förklara och komma undan med en hög differens mellan resultaten på de nationella proven och slutbetygen. Det är bara att ”skylla på” sommarskolan för det kan ingen kolla. Ingenstans rapporteras sommarskolans resultat in och bestämmelsen om att de nationella proven i årskurs nio ska väga tyngre blev ett slag i luften. Svensk skola kan inte hålla på att jaga ökad måluppfyllelse och nöjda kunder – kunskaperna måste finnas med. 

Obligatorisk lovskola är en reform som slagit helt fel. Det gick till och med bättre för sagans Mäster Skräddare där vanten bidde ingenting. Här har reformen blivit värre än ingenting – likvärdigheten är underminerad och rättssäkerheten i betygsättningen är som bortblåst. 

Relaterat

Reagera på inlägget:

Kritiken mot BEO missar helheten

Relaterat

Kan det vara rätt av en lärare att bära ut en elev?

– Ja.

Är det kränkande att bli utburen?

– Ja.

De senaste veckorna har vi fått följa ett drev mot BEO, Barn- och elevombudet. Personligen tycker jag det ligger fel i tiden att gå emot en roll som existerar för att säkra barns rättigheter. Särskilt när barnkonventionen nu ska bli lag.

Men alla andra barn som blir störda på lektionen, deras rättigheter då?

– Ja, dom har samma rättigheter.

Så då är det ju bra att bära ut en elev som förstör!

– Ja, det kan vara nödvändigt.

Och då är det ingen kränkning?

– Jo, det kan det visst vara.

Jag förstår att det slår volt i skallen. Det är svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. En lärare har alltså agerat helt riktigt men fortfarande kränkt en elev?  

Jag hamnade själv ofta i ohållbara situationer i klassrummet. Jag blev avvisad från klassrummet. När det inte hjälpte så blev jag avlägsnad. Utföst, knuffad och buren under armen. Skrikandes och gråtandes. Men ibland var det något jag faktiskt behövde och ville bli.

En mental låsning är nämligen väldigt svårt att hantera. Som barn är det närmast omöjligt. Man känner sig utsatt, svag, och alla tittar på en. Då vill man ha tillbaka kontrollen. Makt. Att springa därifrån och fly skulle vara svagt, så man stannar och slåss. Även fast man inte vill.

Det enda som kan bryta är någon som är starkare. Fysiskt men framförallt psykiskt, sett till rollen. För detta är högst psykologiskt.

 Därför kan det vara en oerhörd lättnad att bli utburen av sin fröken. Att bli räddad från en situation man själv inte kan ta sig ut ur. Dessutom kan det vara ett rop på närhet och bekräftelse man saknar. En hård kram av greppet när man blir utburen kan vara det närmsta man får komma närheten.

Men att bära ut en elev ska enbart göras i nödfall, när det har blivit en metod så har det gått för långt. Då är det något som är fel. Därför är det helt rätt av BEO att ta fallet till högsta domstolen, särskilt när det fanns ett åtgärdsprogram. Och jag vill återigen poängtera att det kan krävas att bära ut en elev även fast det finns ett åtgärdsprogram, för konsekvenserna om man inte gör det är så mycket värre.

Det finns flera aspekter varför BEO väljer att gå vidare. Dels är det ett sätt att visa respekt för vårt juridiska system, men framförallt är det viktigt för att få praxis i sådana här fall som har hänt och händer flera gånger.

Ja, det är oerhört jobbigt för läraren, skolan och eleven att detta tas så långt. Det är en plågsam process och många får ta smällar i sociala medier på vägen. Tyvärr är det så samhället ser ut idag där till och med politiker driver på drev, som Roger Haddad som tjatat hål i huvudet om denna fråga genom att gång på gång lyfta upp att han tycker BEO är inkompetent och inte fyller någon funktion.

Ser man inte helheten ur fler perspektiv än ett så förstår jag att man är kritisk till BEO:s agerande. Jag personligen tycker det känns bra att vi har ett myndighetsuppdrag vars syfte är att stå upp för barnens rätt.

Det här dilemmat har vi nog inte hört det sista från och det ska bli intressant att se vilket perspektiv som får tolkningsföreträde av rättsväsendet. För där möter nyanser svart och vitt, vilket kommer få konsekvenser där läraren både har en rättighet och skyldighet att agera.

Vi behöver få praxis.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Tillsammans gör vi skillnad

Det har blivit dags för ett nytt läsår med allt spännande som det innebär. Vi lärare och vägledare vet vilken fantastisk arbetsplats skolan kan vara – även om det finns stora utmaningar. För Sverige som kunskapsnation är det avgörande att många fler vill välja att utbilda sig till dessa yrken. Till er som har blivit lärare eller vägledare och kommer ut på er första tjänst, säger jag grattis och varmt välkomna!

Vad gäller de stora utmaningarna, har det under sommaren funnits två särskilt viktiga tillfällen att påverka de beslutsfattare som är ansvariga för skolan: nämligen de två politikerveckorna, Järvaveckan och Almedalen.

Under Järvaveckan satte vi ljuset på hur en tredjedel av eleverna slås ut i den svenska skolan. Det stora sorgebarnet är gymnasieskolans introduktionsprogram som visat sig vara en återvändsgränd för de ungdomar vars betyg inte räcker till att börja på de nationella programmen. I en uppmärksammad artikel på DN Debatt föreslog jag att en helt ny, mer individanpassad skolform ska inrättas. Vi vet vad utbildning betyder för ungas möjligheter att skapa sig en framtid. Sverige har inte råd med en passiv hållning där elever år efter år tillåts gå igenom skolan utan att de blir rustade inför den framtid som numera kräver gymnasieexamen.

I Almedalen släppte vi en undersökning gjord bland landets kommunala skolpolitiker om hur de egentligen ser på sina förutsättningar som huvudman för grundskolan. Den visade på tankeväckande resultat. Nästan 9 av 10 av dem som ansvarar för svensk skola bedömer att de inte kommer att kunna finansiera skolan i framtiden utan att staten skjuter till mer pengar. Detta tillsammans med de kommunala nedskärningarna som nu sker gör att det är mer än uppenbart att Lärarnas Riksförbund hade helt rätt från början: Kommunerna klarar inte av huvudmannaskapet för skolan.

För parallellt med en skriande lärarbrist, som i mångt och mycket beror på tidigare försummelser, görs det stora nedskärningar i skolan ute i kommunerna. Satsningar som partierna lovat på nationell nivå står och faller med kommunernas ekonomi. Det är en helt orimlig situation och analysen om vad som bör göras måste nu landa hos alla.

Detta ledde förstås till många viktiga samtal med politiker under Almedalsveckan. Ett arbete som vi med full kraft ska fortsätta under hösten. Vi vet att en enskild åtgärd inte kommer att kunna lösa alla skolans problem, men frågan om huvudansvaret för skolan med dess finansiering är dock helt avgörande för att andra reformer och satsningar ska få effekt på riktigt. Och det är bråttom!

Lärarnas Riksförbund, det är vi alla över 90 000 medlemmar tillsammans. Nu behöver vi kraftsamla inför det nya läsåret och driva på i rätt riktning. Inled gärna höstterminen med att manifestera skolan den 10 september på Skolans dag. Det är en dag för att sätta fokus på lärarnas arbetssituation och kräva politiskt ansvarstagande. Mer information får du från din kommunförening.

Tillsammans gör vi skillnad!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2019

Reagera på inlägget:

Så kan vi bygga den unga generationens lust till ett av samhällets viktigaste yrken

Relaterat

I pocketupplagen av ”Barnexperimentet” (som kom ut 2014) skrev jag:

”Problemet är inte bara att de lärare som finns inte är utbildade. De som har utbildning går nu i rask takt i pension samtidigt som påfyllningen är otillräcklig. I år läser ett knappt trettiotal till grundskolelärare inom NO och teknik på landets lärosäten. Men 350 kommer att gå i pension samma år.

Rektorerna ute i landet börjar bli mycket medvetna om situationen. Det fanns hösten 2013 mycket få förstahandssökanden till landets lärarutbildningar för grundskolans högstadium i dessa ämnen. I ämnet kemi var det 12, teknik 16 och fysik 20 sökanden. Våren 2014 finns det till biologi 3 och till matematik 24 förstahandssökanden till lärare i grundskolans högstadium. I vissa ämnen är det så lågt tryck att det inte ges några kurser som i exempelvis kemi, teknik, fysik samt franska och tyska.”

Och:

”Ungdomar har redan nu, precis som de nuvarande lärarna, en mycket positiv inställning till yrket. Det är de professionella ramarna, arbetsförhållandena och lönen, som de inte är nöjda med. Enligt en annan rapport har de studieinriktade studenterna försvunnit från utbildningarna och medelbetygen från gymnasiet sjunkit hos de sökande, vilket beror på sjunkande lönenivåer och på att yrket har fått mer karaktär av omsorg än kunskapsförmedling.”

Och så läser jag nu 2019 i Skolvärlden, alltså fem år efter att jag skrev det ovanstående:

”På andra ämneslärarutbildningar för gymnasiet kan nämnas att Lunds universitet i höst har fem personer intagna på inriktning fysik, Luleå tekniska universitet har tre intagna på matematik/fysik och åtta på svenska/historia, Stockholms universitet har tre intagna på både geografi/religion och svenska/tyska, Mittuniversitetet har sju intagna på svenska/engelska och fem på svenska historia, och så vidare”

Redan 2012 frågade jag en dåvarande statssekreterare om inte situationen var en katastrof. ”Jo” svarade han. Och jag stod där och undrade: ”Men vad gör du då? Hur bör man agera i katastrofsituationer?”.

Jag kan konstatera att svenska regeringar av olika färger och schatteringar inte har kunnat komma åt den lärarbrist som hotar den svenska skolans samhälleliga uppdrag. Vad bör man göra i en katastrofsituation? Jo, då får man lägga sina käpphästar åt sidan och ompröva. Man kan ju börja med att erkänna att det som lett till detta, lärares tidsavtal, kommunalisering och individualisering av lärarlöner, var ett stort misstag.

Och sedan börja därifrån – hur kan man bygga tillbaka en ung generations respekt för och lust till ett av samhällets viktigaste yrken?

Det är enkelt:

  • Inför ett professionsprogram med fasta lönenivåer och belöning för tjänsteår – kanske kopplat till en rörlig mindre individuell del.
  • Återinför undervisningsskyldighet som begrepp för de högre stadierna och gymnasiet.
  • Bygg styrdokument som talar om kunskap och som har en bättre teoretisk förankring.
  • Var tydliga med lärares autonomi i betygsättning och ge dem verktyg professionen kan använda för nivellering av prestationer.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor