Annons

Hoppsan, det är visst alarmerande lärarbrist igen …

Lärarbristen anses just nu vara alarmerande hög, och situationen måste än en gång tas på största allvar. Troligen blir bristen ännu större än vad man tidigare trott, visar nya siffror (SCB och Lärarförbundet). 2025 kommer det (troligen) saknas över 65 000 behöriga lärare i skolan. Man kan aldrig lita på statistik rörande lärartillgång.

Men det ser olika ut i olika studier, samtidigt som statistik (SCB) visar att det har blivit allt svårare att rekrytera lärare, vilket speglar det låga antalet sökande till lärarutbildningar i vissa ämnen sedan lång tid tillbaka.

Till höstterminen 2014 antogs tio gånger så många studenter i historia som i fysik och trettio gånger så många studenter i engelska som i franska. Tjugoåtta antagna studenter i tyska kommer inte att täcka framtidens behov. Samtidigt vet vi att många lärarstudenter hoppar av under utbildningens gång.

Lärarnas Riksförbund befarar att ämnen som kemi, fysik och moderna språk på sikt kommer att försvinna från skolan om inte krafttag för att säkra lärartillgången tas nu. Det här har varit känt länge, men åtgärderna har inte varit överdrivet många.

Svensk förskola och skola står och faller med tillgången till kompetenta och behöriga lärare och därför behövs nu en nationell kraftsamling, skriver Skolverket i sin senaste lägesbeskrivning. Skolverket föreslår också att regeringen utreder fler och snabbare vägar in i läraryrket.

Vi har haft allehanda ”o-ex-utbildningar” dvs. olika former av utbildningspaket för oexaminerade lärare genom åren och naturligtvis kan man starta sådana projekt. Ett annat förslag, som Skolverket anger, är att permanenta Lärarlyftet, specialdesignade kurser för lärare som behöver bredda sin behörighet. En sådan lösning tror inte jag på. Det räcker inte

Bakgrunden till Skolverkets förslag är att var femte person som arbetar som lärare inte har adekvat och relevant lärarexamen. Var tredje lärare i grund- och gymnasieskolan saknar legitimation och behörighet i de ämnen de undervisar i. Samtidigt som många lärare går i pension är det alltjämt lågt söktryck till flera av lärarutbildningarna. Detta sammantaget ger en skakig situation. Det här visar sammantaget att staten absolut inte klarar av att styra lärarutbildningen. Det har varit känt sedan i varje fall femtitalet.

Kurvorna över tillgång och efterfrågan har under cirka sextio år sett ut som ett alplandskap, med höga berg och djupa dalar. Det har också varit snabba ryck. Katastrofal brist kan exempelvis ändras på mindre än ett decennium till ett problematiskt överskott.  När jag ser tillbaka (med ett långt yrkesliv inom högskolan) så har alla försök till dimensionering misslyckats. Olika statliga myndigheter lämnar dessutom olika bilder av verkligheten, vilket skapar förvirring. För att högskolorna och kommunerna ska kunna använda sig av myndigheternas analyser är det viktigt att det finns en samstämmighet i beskrivningen av verkligheten. Det finns det inte i dag.

Nu till mitt förslag. När högskolan i Gävle förlorade sin lärarutbildning på felaktiga prognoser visade jag att den behövdes som lärarutbildningsinstitution. De statliga underlagen var inte tillräckliga. Det behövdes djupare analyser. Och det är inte så svårt

Släpp alla restriktioner vad det gäller dimensionering och lokalisering. Överlämna med varm hand till de lokala lärosätena att besluta helt och fullt om dimensioneringen av lärarutbildningen. Där finns kloka lärarutbildare, lokala statistiker, lokala strateger och intresserade kommuner runt lärosätena.

Det kan knappast bli värre än det är i dag.

Reagera på inlägget:

Nyexaminerade lärare begär för lite i lön

Häromdagen fick jag höra något mycket intressant. Det gällde två lärare som precis anställts vid en skola och fått precis det de begärt i lön. Det som var förvånande var dock inte att de fick vad de begärt utan att de kunde ha fått mer. Kommunombudet som berättade det för mig sa att arbetsgivaren hade gett X antal tusenlappar mer i lön om bara de nyanställda hade begärt det. Förklaringen stavas lärarbrist.

Ingen kan väl ha missat att det beräknas saknas 65 000 lärare om tio år? Men redan nu märks lärarbristen av och ändå verkar nyexaminerade lärare inte förstå vilka möjligheter det här ger.

Jag pratar ofta med lärarstudenter som bekymrar sig över lönen, och då framförallt eftersom de flesta har väldigt höga studieskulder. Det som bekymrar mig är dock att de verkar ha så dåligt självförtroende. Väldigt få studenter förstår sitt eget värde (och de som gör det är oftast fackligt aktiva). Jag undrar vad det kan bero på?

Lärarlegitimationsreformen är dåligt skött, det håller de flesta med om. Vad många inte vet är att den drabbar nyexaminerade i lika hög grad som etablerade lärare. Det tar ofta tar upp emot ett år att få sin legitimation efter examen. Det här leder till att många nyexaminerade inte får tillsvidareanställning, inte får den lön de bör ha, och dessutom inte alltid får löneökningen retroaktivt när de väl har sin legitimation. Naturligtvis påverkar det här både lärarstudenters och nyexaminerades självförtroende. 

En del arbetsgivare använder sig av statistik för att förvilla dåligt pålästa nyexaminerade lärare. ”I den här kommunen får nyexaminerade X tusen”. Men om den statistiken återspeglar en verklighet där nyanställda fått mindre än de borde ha (och kunde fått!), då är den statistiken inte vatten värd. Den säger inte vad vi är värda, bara hur vi värderas eller värderar oss själva.

Att lärarstudenter och lärarutbildningen ständigt utses till hackkycklingar i media gör knappast att lärarstudenter får bättre självförtroende. Den verklighet vi ofta möter, där vårt yrkesval ifrågasätts av både vänner, familj och, tro det eller ej, av en del handledare under VFU:n, gör att det är svårt att värdesätta sitt yrkesval och därmed sig själv högt.

Vad jag vill ha sagt är att vi lärarstudenter inte behöver ha dåligt självförtroende.

Vad våra framtida arbetsgivare vet, men såklart inte vill erkänna, är att vi är oerhört värdefulla. Det är faktiskt så att vi är en bristvara både nu och i framtiden. Utbildade lärare kan kräva bra löner, men vi måste våga inse att vi är värda det. Och om det nu mot all förmodan är en arbetgivare som säger nej till ett väl avvägt lönekrav, en lön som återspeglar vår långa utbildning och vår attraktivitet på arbetsmarknaden, då är det bara att tacka för sig och välja en annan skola. Vi måste bara förstå att det finns många som vill ha oss!

Reagera på inlägget:

Ny-gamla övningsskolor blir tillrättalagda broilerfabriker

I Sverige pågår utvecklingen nu av den ny-gamla övningsskolan. Jag är kritisk till återinförandet av övningsskolan. Jag ser dessa praktikskolor som broilerfabriker, dvs. tillrättalagda drivhusmiljöer. Jag är också kritisk till handledningen som ges i övningsskolorna. I det här blogginlägget diskuterar jag detta och införandet metodikundervisning på alla lärarprogram.

Det finns ingen dokumentation om regeringens förarbete för den ny-gamla övningsskolan. Det går inte att se vilka strategiska överväganden som styrt reformen om de ny-gamla övningsskolorna, bortsett från att vi härmar Finlands lärarutbildning som har övningsskolor. Det kan handla om makt, styrning, ledarskap och kontroll och möjligheten att via praktiken bedriva ett förändringsarbete i lärarutbildningen. Det kan naturligtvis också handla om ett faktiskt underkännande av dagens decentraliserade praktikskolor. Underlaget för ett sådant ställningstagande är dock dolt.

De ny-gamla övningsskolorna blir en slags tillrättalagd praktikmiljö (s.k. broilerfabriker med broiler-uppfödning) och detta kan bidra till att de nyutbildade lärarna får en svårare praxischock när de börjar sin första tjänstgöring, vilket är djupt olyckligt. Den decentraliserade praktiken var inga tillrättalagda miljöer och visade lärarstudenterna dagens skola med alla dess problem och glädjeämnen.

Antalet lärarstudenter per handledare är en viktig kvalitetsfråga och det finns viss risk att det blir flera studenter per handledare och att det då blir på bekostnad av kvaliteten i mötet mellan handledaren och den handledde. Även om grupphandledning är etablerat idag, så kan inte handledare handleda hur många lärarstudenter som helst.

De faktorer som påverkar handledningen är: uppläggningen av den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, närheten till lärosätet, den teoretiska delen av lärarutbildningen, utbildningens innehåll, form och de lärare som undervisar, antalet studenter per handledare, tiden som handledarna har till förfogande för handledning, skolledningens ledning, intresse och engagemang och den kompetensutveckling som handledarna får ta del av.

Under de senaste tjugofem åren har lärarutbildningen varit föremål för omfattande statliga reformer. Vad staten haft för syften med dessa reformer har inte alltid varit tydligt. Det är oklart vilka experter som gett råd till regeringen i övningsskolereformen. Ingen nationell forskning syns stödja övningsskolan som praktikmiljö. I de äldre övningsskolorna vid seminarierna var handledarna mera ”undervisare” än handledare. De gav seminaristerna goda råd och tips i form av goda exempel och goda modeller. De var också trovärdiga genom att de visade upp sin undervisningsförmåga för seminaristerna i övningsskolan, men själva handledningen blev inte bra, de undervisade mera än handledde.

Begreppet metodik har återinförts i den svenska lärarutbildningen i alla utbildningsplaner och då får kanske handledaren ansvaret för utbildningen i metodik? Det går inte att utläsa av beslutet, vem som ska axla ansvaret för metodiken och metodikundervisning. Om arbetsfördelningen mellan den högskoleförlagda delen av utbildningen och den verksamhetsförlagda delen av utbildningen kvarstår, kommer handledarna kanske att få i uppgift att undervisa i metodik och därmed stödja utvecklingen av yrkesredskap. Det är i så fall en sak som kan vara positiv med övningsskolan.

Alla lärarprogram har numera obligatorisk metodik i examensordningen som jag tidigare bloggat om. Den s.k. praktikmetodiken, dvs. metodik i anslutning till praktiken som tidigare var obligatorisk kommer med sannolikhet då att behöva återinföras. Det finns naturligtvis en risk att handledarens undervisningsuppgifter i metodik dvs. de praktiska yrkesredskapen tar överhand över handledarens egentliga handledning, dvs. det goda mötet och dialogen med lärarstudenten. I så fall blir handledaren mera undervisare än handledare och då får lärarstudenterna sämre handledning, men troligen bättre metodikundervisning.

Handledarna, de praktiskt arbetande lärarna, syns ändå vara den lärargrupp som är bäst skickad att ha undervisning i metodik idag. I ny-gamla övningsskolor finns (sannolikt) bättre förutsättningar för en kvalitativt god metodikundervisning, eftersom kunskapen om yrkesredskapen är större hos handledarna än hos lärarna i den teoretiska delen av lärarutbildningen. Det finns lärarutbildare som inte har en aning om något som helst yrkeskunnande för lärare och än mindre kunskap om yrkesredskap för lärare.

Tar metodikundervisningen tid från själva handledningen, då får lärarstudenterna sämre handledning och då får lärarstudenterna problem. Då orsakar ändå den nygamla övningsskolan problem även genom metodikundervisningen. Nu är det viktigt att regeringen satsar medel på utvärdering av de nygamla övningsskolorna, för nästa lärarutbildningsreform är redan aviserad av Socialdemokraterna.

Reagera på inlägget:

Lärarutbildningen inte bättre än lärarutbildarnas samlade kompetens

Lärarutbildningen blir inte bättre än den kompetens lärarutbildarna som undervisar på lärarprogrammet har. Lärarutbildningen behöver forskarutbildade, professionella och kunniga lärarutbildare, om det ska bli någon kvalitetshöjning för lärarprogrammet. Inte enbart nya styrdokument. Det är viktigt att understryka att det inte var bättre förr.

Lärarutbildningsreformer drivs igenom på löpande band. Nu senast talades det vackert om lågstadiesatsningen. Det är lovvärt. Höga ambitioner är bra. Det finns dock lärare i högre utbildning som inte har den blekaste aning om lågstadiets behov, det vill säga den verksamhet som de utbildar för.

De har ingen erfarenhet av vare sig förskola, skola eller lärarutbildning. Lärarutbildare kan vem som helst bli, när som helst. Det är djupt olyckligt.

I dag anställs universitetslektorer, det vill säga forskare, på alla lärosäten. Alla har inte forskat på relevanta problem för lärarutbildningen. Det enda som krävs är 10 veckors högskolepedagogisk utbildning för att få tjänstgöra på högskolan, enligt SUHF:s mål. Universitetsadjunkterna är ett utdöende skrå. De som kommer in i akademin på bara praktisk erfarenhet är väldigt få och de har krav på sig att kompetensutveckla sig, att gå forskarutbildning.

Lärarutbildningen på 1800-talet byggde på att man följde en lärare i arbetet och lärde sig yrket på ett mer hantverksmässigt sätt. Mästare – gesäll. Förebilda - efterbilda.  Folkskoleseminarierna hade egna övningsskolor och metodiklärarna var praktiskt arbetande lärare med hög legitimitet, eftersom de visade upp sin kompetens i arbetet. Lärare i teori vid seminarierna var i stort sett alla lärarutbildade. I lärarhögskolan anställdes lektorer, men de hade skoltjänstgöring och skaffade sig kunskap om skolan. Praktiken flyttades ut till skolor långt ifrån lärarhögskolan och det påverkade utbildningen mot en mera akademisk utbildning. I lärarhögskolan anställdes dock metodiklektorer som var duktiga lärare som headhuntades till metodiklektorsuppdrag.

När lärarutbildningen sedan blev en högskoleutbildning så började utarmningen av den praktiska lärarerfarenheten. Jag vet inte när lärarutbildarbeteckningen försvann. I dag är alla ”lärare på högskola/universitet med undervisning på lärarprogrammet”. Anställs man vid en högskola förutsätts man undervisa på en rad olika program eller kurser.

Jag minns när den första rena forskaren anställdes på en lärarhögskola. Då blev det ramaskri – hur kunde man anställa en som inte visste något om skola och lärarutbildning?

Vi klagade högljutt, men för helt döva öron. I dag anställer lärosäten lärare utan erfarenhet eller kompetens för skola och lärarutbildning utan att någon reagerar. Vid många högskolor är rekryterande chefer inte alls insatta i vilken kompetens man måste kräva av lärare med undervisning på lärarprogrammet. I dag kan man bli lärare för blivande lärare som genom ett trollslag.

Här behövs nytänkande. Om kvaliteten i lärarutbildningen ska öka, måste kraven på lärare i akademin förändras.

När jag började i högskolan 1971 gick jag en bra kurs för lärare i högre utbildning. Varför inte utveckla lärarutbildarkurser så att lärare som ska undervisa på lärarprogrammet åtminstone får det mest elementära med sig?

Blivande sjuksköterskor undervisas aldrig av lärare utan kunskap om fältet, men att undervisa blivande lärare utan någon som helst kunskap om fältet går alldeles utmärkt. Det här måste ändras. Blivande lärare har rätt till en forskarutbildad lärare med kunskaper om förskola, skola och lärarutbildning.

Det är dags för universitetskanslersämbetet att granska högskolor/universitet och studera högskolelärares kompetens för undervisning på lärarprogrammet. Det är möjligt i det nya kvalitetssystemet. Våra centrala beslutsfattare behöver titta ut i världen där det finns bra modeller att inspireras av.

Lärarstudenter har rätt till goda lärare. När jag började som lärarutbildare skulle man vara en god modell för våra lärarstudenter och det kostar inget att återinföra ett sådant tänkande. Det kan vara en början till en kvalitetshöjning.

Reagera på inlägget:

Lärarbristen problem även för lärarstudenter

Runt om i landet finns det just nu flera lärarstudenter som är ute på VFU, verksamhetsförlagd utbildning. För en del är det första mötet med ”verkligheten” som det lite skämtsamt brukar kallas, det som kommer bli vår yrkesvardag. VFU:n ska vara blivande lärares chans att få pröva vingarna under en erfaren och yrkesskicklig lärares handledning, att få testa teorin i praktiken och få en chans att se hur undervisning, planering, bedömning och så vidare kan och bör göras. Men så fungerar VFU:n tyvärr inte för alla. Idag möter många lärarstudenter obehöriga, outbildade, sönderstressade eller rent av ovilliga lärare ute i landets skolor.

Efter att ha pratat med många lärarstudenter om deras VFU, och efter att tillsammans med LR Stud Växjö tidigare genomfört en undersökning om studenternas erfarenhet av VFU:n vet jag att det idag är slumpen som avgör om man får en bra utbildning eller ej. Så ska det naturligtvis inte vara. Lärarbristen gör att många studenter möter obehöriga eller outbildade lärare som handledare. Man kan fundera över det vettiga i att lära sig ett yrke av någon som inte har ens hälften så många högskolepoäng i ämnet som en själv. Risken blir att lärarstudenter får se exempel som går tvärt emot vad forskning och teori säger. Vilket ska man då tro på? Som ny och oerfaren är det svårt att ifrågasätta handledarens praktiska arbete utifrån det man tidigare lärt sig på utbildningen. Många studenter säger ingenting under sina veckor men återvänder till sina studier med känslan av att ha slösat bort flera veckor.

En del studenter möts dock av välutbildade, engagerade och skickliga lärare och får se goda exempel på hur teori och praktik kan fungera tillsammans, samtidigt som de får högklassig utbildning och ges en bättre möjlighet att utvecklas i sin kommande yrkesroll. Att detta är slumpen idag beror även på huvudmännen. De har idag ingen skyldighet att ge studenter en VFU-plats och står i maktöverläge gentemot lärarutbildningen på universitet och högskolor. Lärarutbildningen blir stående med mössan i hand och kan därmed inte ställa samma krav på att studenterna får utbildade och skickliga lärare. Huvudmännen verkar inte förstå att lärarstudenterna, vilka inte kommer ha en garanterat god praktisk utbildning, är de framtida lärare som just de kommer behöva i sina skolor. Här behövs en långsiktighet och en tydligare kvalitetsgaranti än vad som finns idag.

Men som alltid finns det ju ändå en ljusglimt vid horisonten. Även om vi lärarstudenter examineras utan att ha fått en gedigen praktisk utbildning, om vi så inte har en aning om vad vi ska göra när vi väl står i ett klassrum eller hur vi ska implementera forskning och teori i praktiken, så kommer vi i alla fall inte ha svårt att få jobb.

Reagera på inlägget:

Sidor