Eleven kan inte förmå sig att göra tilldelade uppgifter lektionstid trots att hen verkar vilja. Hen sitter och ritar på i stort sett alla lektioner. Läraren försöker med allt – att utgå från elevens intresse, sitta bredvid eleven, ge tydliga instruktioner, ge en instruktion i taget, ge instruktionerna via flippfilmer, se till att digitala hjälpmedel finns, prata med föräldrarna, försöka motivera osv.

Eleven har åtgärdsprogram, men vill inte ta emot hjälp. En diagnos finns och inom diagnosen ryms svårigheter att komma igång och att sedan slutföra påbörjat arbete. Under årskurs åtta gjorde eleven gamla nationella prov i engelska. Redan då hade eleven A på alla delar. Under årskurs nio har eleven skrivit ett par halvfärdiga texter på ungefär trefjärdedels A4 sida och utöver det inte någonting mer än nationella provet i Engelska. Där fick eleven klockrena A på alla delar. Inga uppgifter fungerar att göra, så vida det inte handlar om en särskild genre som eleven är nästintill besatt av. Eleven gör i stort sett bara uppgifter som eleven vet är NP.

Ovanstående är ett ihopplock av olika elevers svårigheter som jag mött i olika sammanhang under åren och som jag satt ihop till en fiktiv elev. Fiktiv eller inte, elever med sådan här svårigheter möter vi dagligen i våra verksamheter.

Den intressanta diskussionen är vilket betyg den här eleven ska få i slutbetyg. Ska eleven ha A eller F? Hen visar tydligt att hen kan uttrycka sig på en mycket hög nivå och utan problem kan kommunicera med en engelsktalande person. Det gör hen varje dag bland annat via Skype och i de spel som hen spelar. Eleven pratar och skriver helt obehindrat med flyt och med ett väldigt avancerat ordförråd.

I kunskapskraven i engelska för år 7-9 för A står bland annat: “I muntliga och skriftliga framställningar i olika genrer … “ och “Eleven diskuterar utförligt och nyanserat några företeelser i olika sammanhang och områden där engelska används och kan då också göra välutvecklade och nyanserade jämförelser med egna erfarenheter och kunskaper.”

Det är i dessa kunskapskrav som hen och jag som lärare stöter på patrull. Olika genrer? Hur många är olika? Räcker det, för betyget A, med en uppsats på A-nivå inom NP och två halvfärdiga texter som förvisso håller mycket hög kvalité så långt hen har skrivit?

Eleven ska göra  jämförelser med egna erfarenheter – hen vet att man dricker te i England och dricker Guinness på Irland och att man inte gör det i samma utsträckning i Sverige. Är det att göra jämförelser? Ja, möjligen med god vilja väldigt enkelt.  

NP är inte detsamma som slutbetyget, det är vi nog alla överens om. NP testar heller inte alla kunskapskrav. Realia och olika genrer kan inte testas via NP. Det är vi också överens om. Diskussionen uppstår kring ovanstående citerade kunskapskrav.

Jag ställde frågan: “Kan eleven få A i Engelska om eleven haft A på NP men i övrigt nästan inga resultat ?” i min favorit-facebookgrupp ”Engelska för år 6-9”.  En lång diskussion, som pågick i flera dagar, tog fart och deltagarna var inte överens om vilket betyg eleven borde få. I diskussionen deltog alltifrån mycket rutinerade lärare till lärarstudenter. I tråden fick de dock inte lika utförlig bakgrundsinformation som ni fick nu. Ganska snart delades tråden i två läger. Det ena, som tyckte att eleven skulle få F, då hen inte visat prov på alla kunskapskrav och det andra som tyckte att eleven självklart skulle få A då förmågorna läsa, tala, lyssna och skriva befinner sig på den nivån. Mycket intressant tycker jag.

Flera ansåg att ett F var självklart att sätta då eleven inte visat prov på varken realia eller att skriva i olika genrer. “Varför ska vi vi ha alla kunskapskrav om vi inte testar dem?” var det återkommande argumentet för att sätta F.  Att ha kommunikationen i centrum, dvs att läsa, tala, lyssna och skriva på en avancerad nivå, vägde över för många. De ansåg inte att realia- kunskapskravet vägde lika tungt (eller alls) som att kunna uttrycka sig flytande på engelska och därmed skulle eleven få A i deras klassrum. Det är här det uppstår problem.

Ur elevens synvinkel blir det helt avgörande för elevens framtid beroende på vilken åsikt läraren har. Ett F i engelska kan innebära att eleven inte kommer in på det gymnasieprogram som eleven sökt.

Vad beror det på att synsättet är så olika? Hur kan det vara så olika tolkningar? Strikt tolkat så har ju F-gänget rätt. Du måste ha visat prov på alla kunskapskrav för att betyg ska sättas. Moraliskt och empatiskt har A-gänget rätt. Men är det med empati vi ska sätta betyg i Sverige?

Diskussionen vittnar om att det verkligen inte råder likvärdig bedömning i Sverige. Det är ett lotteri för den här eleven vilket betyg det kommer att bli. Riktlinjerna måste alltså bli tydligare. Eller är det så att riktlinjerna är glasklara och A-gänget begår tjänstefel?

Om eleven i exemplet ovan skulle vara min hade jag gjort allt för att försöka få eleven att visa prov på realia-kunskapskravet, men också använt mig av alla anpassningar som jag kunde komma på. Till syvende och sist hade jag nog använt mig av den så kallade undantagsbestämmelsen. Denna bestämmelse har också diskuterats vitt och brett. Om en elev har ett bestående funktionshinder kan man som lärare bortse från enstaka delar av kunskapskraven. Vad är då enstaka delar? Är det i detta fall olika genrer? Eleven kan ju skriva helt flytande på engelska. Är det så att realia-kravet kan ses som en enstaka del av helheten? I så fall kan detta bortses från och eleven får A i engelska. Det är inga enkla diskussioner. Är du dessutom ensam lärare i ämnet på din skola är det ännu svårare, men då kan faktiskt olika Facebookgrupper vara ett stort stöd för dig.

Vad krävs för att vi ska öka likvärdigheten av bedömning i Sverige? De diskussioner vi för i grupperna tycker jag är mycket spännande och utvecklande. Jag anser dessutom att alla lärare borde gå kursen i Bedömning och betygsättning som ges av Karlstad universitet.

Det är en webbaserad kurs som tar ca 30-40 timmar att genomföra. De lärare som jag pratat med som gått den, är mycket nöjda. Utöver detta tror jag att ingående bedömningsdiskussioner på den egna skolan är av största vikt. Även om det inte är likvärdigt i hela Sverige så måste väl ett minimikrav ändå vara att det är likvärdigt på den enskilda skolan?

Tänk tillbaka på texten och sätt er in i elevens bekymmer. Handen på hjärtat. Vilket betyg skulle du sätta?

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun har arbetat som språklärare i engelska och tyska i nästan 25 år.
Hennes språkblogg, Bruuns klassrum, har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Sara är författare till två böcker om språkundervisning och är även en uppskattad föreläsare. Sommaren 2021 var Sara sommarvärd i radions P1. I Skolvärlden skriver Sara främst debattartiklar, men ger även läsaren en inblick i en lärares vardag.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm