Annons

Jag var dömd att misslyckas med en elevassistent

Relaterat

Elevassistent till en elev med utåtagerande beteende kan vara en av de sämsta lösningarna jag har stött på. 

Tro mig, jag har haft fyra olika enbart på lågstadiet. Det händer någonting med ens självbild när man konstant har någon som iakttar allting man gör. Det är en stress som gör att man aldrig får chansen att koppla av. 

Det är inget fel på personerna i sig, de flesta jag hade var helt fantastiska och jag tyckte om dem väldigt mycket. Problemet var att assistenten tenderade att ha begränsat med livserfarenhet, utbildning samt stöd i sin roll. Syftet blev lätt att enbart se till så jag skötte mig och inte förstörde för andra. Med ett sådant fokus är man dömd att misslyckas. 

För mig blev det så markerande när jag fick en-till-en-undervisning i helklass, så att säga. Det blev jag som var fel, ingen annan behövde ju extra stöd och någon som påminde en om vad som var rätt eller fel. Jag tappade makten och såg svag ut. Det medförde att jag då och då behövde återställa balansen, att ta kontroll. Det gjorde jag genom att bråka. Ibland medvetet, ibland blev det helt enkelt bara fel, ibland agerade jag på en dålig impuls. Eftersom jag hade en personlig ordningsvakt fick jag höra det rätt fort oavsett. Inte, nej och sluta var några av de mest frekventa orden.

I fyran genomgick jag en akut förflyttning till resursgrupp som det hette 2001, där fick jag det stöd jag behövde. Där stöttade de hela gruppen på samma sätt, där blev jag inkluderad på riktigt. 

Så hur påverkar det en som vuxen av att ha haft så många personliga assistenter? Jo, för mig har det inneburit att jag alltid känner mig iakttagen och är väldigt rädd för att göra fel. Kort och gott skapas tankar att man alltid är sedd av andra som dömer det jag gör. Situationer som är jobbiga kan vara att äta ensam på resturang, handla i samma butik flera dagar i rad, undvika att prata högt på tåg och buss, dölja mobilen när man skriver till någon och så vidare.

Några har turen att träffa en elevassistent som jobbar för att möjliggöra och stötta, tyvärr ser det inte ut så överallt. Tyvärr upplever jag att elevassistent har en rätt låg status, även kopplat mot skolan. När elevassistenten inte får tydliga direktiv till sin roll, utan sätts in för att "stötta", då motverkas inkludering.

Relaterat

Reagera på inlägget:

”Grundenten” – ett sånt trams!

Det är maj månad och solen skiner ute. Skolavslutningen närmar sig med stormsteg och alla borde vara glada och förväntansfulla inför det stundande sommarlovet. Det är dock inte killen i nian som ber mig stanna kvar efter lektionen.

– Du… kan vi snacka?

– Klart. Vad är det?

– Njäe.. inget särskilt, men…

– Säg nu… jag ser att det är något som du vill säga.

– Jo, alltså. Det är ju snart bal, eller avslutningsmiddag som ni lärare säger och jag vill inte gå.

– Nähä. Har det hänt något? Kan jag hjälpa dig med något?

– Jag vet inte om jag kan gå. Jag har bara dessa kläderna. Jag har alltid samma och morsan har inga pengar. Hon sparar och sparar och de pengarna vi har måste vi köpa käk för. Jag kan inte gå i dessa jeansen för där är hål och det står att man ska vara hel och ren. Jag har inte hela kläder och jag hinner inte heller klippa mig så det får morsan göra och jag kommer se för jävlig ut. Plus att dom andra har redan bestämt vem som ska gå med vem och jag har ingen att gå med.

Killen tittar ner och ser helt förkrossad ut. Han menar att han arbetar extra och försöker hjälpa sin mamma att få ihop pengar, men att det ändå inte räcker. Jag lovar att jag ska se vad jag kan göra för att hjälpa honom.

Någon vecka tidigare stod jag i kön i affären och överhörde en mamma som troligen pratade med en väninna. Mamman berättade med inlevelse hur fantastiskt roligt det var att hennes dotter nu faktiskt tog grundenten.

Själv hade jag aldrig hört uttrycket och spetsade öronen. Grundenten – vad i hela friden kunde det vara? Det var väl inte…?

Mamman fortsatte att högljutt berätta om att hon och dottern varit och köpt en Filippa K klänning för 2000 kr, vilket tydligen var ett klipp då det var rea, hade bokat tid för håruppsättning samt frågat en bekant med cabbe om han kunde skjutsa dottern med kavaljer till balen. ”Man måste ju ställa upp nu när hon är i innegänget och man slutar ju bara nian en gång i livet”.

Grundenten. Jag har nog aldrig hört ett dummare uttryck. Eleverna slutar nionde klass. Det gör alla i Sverige.

Det är något år sedan jag stod där i kön och hörde detta, sedan har jag sett uttrycket dyka upp i olika forum och tycker det är lika dumt varje gång. Lika dumt är det att man på en skola, bland föräldrarna, har som tradition att eleverna ska samla ihop pengar så att barnen kan åka limousin till skolavslutningen i sexan. Alltså i sexan…

Vad är det vi lärare och skolor gör när vi arrangerar avslutningsmiddagar som blir upphaussade så att föräldrar och elever känner, tror, tycker att det ska ska vara som att ta studenten? Skollagen är tydlig kring att skolan ska vara avgiftsfri:

”Även obetydliga kostnader kan vara betungande för hushåll med svag ekonomi om de förekommer vid upprepade tillfällen. Därför måste skolan ta hänsyn till det när man planerar sådana aktiviteter.” (skolverket.se)

Kan man med gott samvete hävda att skolan är avgiftsfri om grundskolan är arrangör till en avslutningsmiddag där eleverna förväntas vara finklädda?

Om vi nu har sådana middagar arrangerade av skolorna behöver vi i personalen vara oerhört tydliga med att det på grundskolan absolut inte är en bal. Det är absolut inte så att det krävs en klänning för tusentals kronor eller en kostym för liknande summor.

Vi behöver också se till att eleverna inte själva ska välja vem man ska gå med. På den skolan jag arbetade tidigare hade vi avslutningsmiddag och elevrådet samt ansvarig lärare ställde upp klasserna på led och blandade vilka som skulle gå in med vem. De såg till att ingen behövde känna sig utanför eller ensam, vilket blev hur bra som helst.

Vi vuxna behöver ta ansvar och se till att vi faktiskt inte spär på klyftorna i samhället. Vi som skola måste tänka till både en och två gånger kring vad vi faktiskt förmedlar för budskap till våra elever. Är vi tydliga kring att det faktiskt är helt ok att komma till skolavslutningen och avslutningsmiddagen i jeans och t-shirt? Förmedlar vi genom anslag och affischer att det är en helt vanlig middag och faktiskt ingen bal?

Jag lider med alla de föräldrar och elever som ska ta sig igenom detta. De som inte har någon att gå med och inte heller har råd. Jag vädjar till skolor som arrangerar avslutningsmiddagar och andra aktiviteter att ta ansvar för att alla elever ska känna sig välkomna och att skolavslutningen ska bli ett trevligt minne istället för en plåga.

/ Sara

PS. Dialogen med pojken i början av texten är inte från min nuvarande skola.

Reagera på inlägget:

Det är fel att öronmärka ett lov med läsning

Relaterat

Hur tänker regeringen, när man satsar på ett så kallat läslov? Det måste vara i skolan, som man går till varje dag, som man ska lära sig en god läsförmåga och god läsförståelse. Loven måste få vara elevernas nödvändiga friutrymme. Hur kan regeringen satsa på att binda upp loven för regelrätt skolverksamhet?

I skolan ska alla lärare, oavsett ämne, träna elevernas läsförmåga och läsförståelse. Det är en av skolans huvuduppgifter. Läsforskarna Barbro Westlund och Gunilla Molloy har pekat på vikten av att alla lärare oavsett ämne borde undervisa i läsförståelse. Det kunde Skolverket ägna sig åt att utveckla och följa upp.

Barbro Westlund, lektor i didaktik vid Stockholms universitet, är sedan flera år en av landets mest framstående läsforskare. Hennes bok ”Att undervisa i läsförståelse” (från 2009) blev för många lärare ett startskott för hur man ser på aktiv läsförståelseundervisning i den svenska skolan.

Det är i skolan man främst ska stärka elevernas läsförmåga och läsförståelse. Barbro Westlund menar att undervisa i ett ämne borde samtidigt innebära att undervisa i hur man läser och skriver i ämnet. Förmågan att kunna läsa och förstå en deckare eller roman betyder inte automatiskt att du kan läsa och förstå en fysik- eller kemitext, säger Barbro Westlund. Skolan behöver skärpa läsförståelseundervisningen. Det är skolan som måste ta ett större ansvar, inte föräldrarna/vårdnadshavarna på loven.

Naturligtvis ska man inspirera barn och unga att läsa på fritiden också, men att öronmärka ett av några få lov till läsning och kalla det för läslov är helt fel. Potatislovet avskaffades, men nu införs läslovet istället.

Barn behöver faktiskt ledigt från skolan. De behöver göra andra saker än regelrätt skolarbete också. Loven behöver vara en motvikt mot allt stillasittande arbete i skolan och ge såväl vila som rekreation. Skolverket skulle nu få ett uppdrag att effektivisera läslovet, men Skolverket borde ha fullt upp med att utveckla och utvärdera skolans verksamhet.

Naturligtvis är en god läsförmåga helt nödvändig för att kunna tillgodogöra sig information och vara delaktig i ett demokratiskt samhälle. Alla elever behöver få förutsättningar att upptäcka läsningens möjligheter och utveckla sin läslust. Det ska dock ske i skolans verksamhet och inte på fritiden. Ska skolbiblioteken bli de nya fritidshemmen kanske? Naturligtvis är satsningen på skolbiblioteken och skolbibliotekarierna lovvärd. De fyller en väldigt viktig funktion under hela skolåret och inte explicit på loven.

Skolverket bör ägna sig åt skolans verksamhet i första hand och inte åt lovens läsning. Elever ska lära sig att läsa i skolan och på sin fritid, men inte explicit på ett lov.

Egentligen är det kanske inget nytt som ska hända på höstloven – ledigheten finns kvar, men retoriken kring höstlovet förändras.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Betygens roll måste förändras

En någorlunda enig lärar- och forskarkår hävdar att betygens funktion är att sortera eleverna i ”prima” och ”sekunda”. Genom sorteringen gynnas de elever, som från början fått förutsättningar att klara sig bra i gymnasieskolan. De får motivation genom de betyg de får. Dessa elever kan också vara säkra på att hamna långt fram i kön till de goda akademiska utbildningarna som leder till högstatusyrken.

För de svaga eleverna är betygen näst intill förödande. Genom kursbetyg (eller ämnesbetyg) får de klart för sig att de tillhör de sämsta eleverna. De saknar förutsättningar att följa med i undervisningen, men måste ändå delta i de täta proven. De tappar de viktigaste drivkrafterna för skolarbetet, lusten att lära och framgången i lärandet. De tappar också självförtroende och framtidstro.

I en blogg från den 31/12 2015 skrev jag om ämnesbetyg kontra kursbetyg. Regeringen har nu lagt ett förslag om att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan. Regeringen tänker återinföra ämnesbetyg i gymnasie- och gymnasiesärskolan. För att man ska kunna avge ämnesbetyg krävs , enligt mitt sätt att se, förändringar så att ”kurser blir egna ämnen” eller att ”ämnen blir egna kurser”, eller tänker man sig kopplingen innehåll, kontroll och betyg på något annat sätt? Betyg och bedömning är trots allt en integrerad del av lärprocesserna.

Systemet med ämnesbetyg i en kursorganiserad skola haltar betänkligt och hur tänker ansvariga här? Betygssystem är kopplade till inhämtandet av kunskaper, färdigheter och förmågor, som sedan redovisas, kontrolleras, bedöms och betygssätts. Det bör under alla förhållanden vara fokus på undervisningens organisation och inte enbart på vilken typ av betyg som ska avges. Kursbetygen har visserligen kritiserats för att förhindra ämnesfördjupning, orsaka stress och bidra till ökade avhopp från gymnasieskolan i förtid. Varje kursbetyg blir ett slags slutbetyg. Vilka eventuella konsekvenser får ämnesbetyg för tillträde till högre utbildning behöver utredas.

Skolämnen är inga statiska konstruktioner. De förändras, utvecklas och avvecklas. Skolämnen förändras till beteckning, innehåll och form.  Ett skolämne utgörs av en rubrik för skolundervisning i ett bestämt och avgränsat område.. Ett skolämne är tänkt att innehålla sådant som gör att eleverna klarar sig bättre i livet och dessutom sådant som gör att hela vårt samhälle fungerar bättre. Givetvis ska dessa konstruerade skolämnen möjliggöra för eleverna att lära sig innehållet och lärare ska naturligtvis också kunna undervisa om detta innehåll. Detta har ibland varit problem som vi alla vet.

Skolan är politiskt styrd och politisk påverkan kan förändra skolämnena såväl till innehåll som till form. Vetenskapliga rön påverkar också skolämnen. På ett övergripande plan är det Sveriges riksdag och ansvarig myndighet, Skolverket, som anses ha stor betydelse för ett skolämnes framväxt och utformning, medan lärarna och eleverna betyder mest för skolämnens konkreta och praktiska genomförande i klassrummet. Tolkningarna av styrdokumenten är väldigt olika, vilket gör att ett ämnes praktiska inriktning förändras.

Lärarutbildningen används också ibland att förändra skolan. Dessutom har många lärarutbildare varit läromedelsförfattare. Läromedel har haft och har idag stor påverkan på skolämnesutvecklingen. Ibland har läromedlet till och med varit lika med kursen i ämnet, och inte de anvisningar som getts. Utrustning, lokaler och en rad andra faktorer påverkar också skolämnens utveckling.

Betygssystemet anses främja lärande, premiera hårt arbete och spegla de kunskaper eleverna faktiskt har. Varje lärare vet naturligtvis att så inte är fallet. Men vi låtsas, i alla fall.

Fler unga måste klara av gymnasieskolan med godkända betyg vare sig det är kursbetyg eller ämnesbetyg. En gymnasieutbildning är i det närmaste en förutsättning för att en ung person ska kunna få ett jobb och börja etablera sig i arbets- och samhällslivet. Signaler om att kursbetygen ökar risken för avhopp måste givetvis tas på allvar. Införandet av kursbetyg och målrelaterade betyg sägs ha minskat andelen som fullföljer gymnasieskolan.

Reagera på inlägget:

Är hemmet utan skuld till att fler barn mår psykiskt dåligt?

Relaterat

Allt fler barn och unga mår psykiskt dåligt. De är stressade och deprimerade. Nu anklagar Folkhälsomyndigheten skolan för att vara den främsta boven i dramat.

”De sjunkande skolresultaten och den ökade skolstressen ser vi som indikationer på att det är någonting i skolan som har förändrats. Skolan fungerar sämre och det har påverkat den här utvecklingen av psykosomatiska symptom", säger utredaren Petra Löfstedt i en intervju i till SvD.

Brister finns naturligtvis i skolan. Men om ett dygn har 24 timmar, så kan man räkna ut hur lång tid barn och unga tillbringar i skolan och hur lång tid de tillbringar hemma.

Jag påstår att de tillbringar mycket mera tid hemma än de tillbringar i skolan. Det gör att hemmet, eller var barn och unga nu håller hus, absolut inte kan vara utan skuld till barns- och ungas illamående. Sår man ut en lågstadieelevs totala skoltid på dygnets 24 timmar och räknar på ett år, tillbringar en lågstadieelev cirka tre timmar i skolan. De resterande timmarna har självklart också betydelse.

Nu är det en lång rad experter som smutskastar skolan och därmed alla som arbetar i skolan. Det är lärarnas fel.

Skolpolitiker får också sina fiskar varma. Det talas om reformhysteri och ett experimenterande i skolan som är skadligt. Har man glömt vad den statiska och stagnerade skolan kan betyda? Den svenska skolan är plötsligt ett skolpolitiskt misslyckande och i detta instämmer många kraxande olyckskorpar.

Det som orsakar illamåendet är skolans kravlöshet. Men det finns faktiskt andra omständigheter som man bör undersöka innan skolan och lärarna skåpas ut och sågas.

Ungdomar är exempelvis ständigt uppkopplade. De har ett så kallat ”internetliv” och ett ”verklighetsliv”. Det är svårt för många barn och unga att skilja på internetlivet och verkligheten.

Det är ett mycket snabbare samhälle idag. Stressen tycks då bara bli större och större, men det kan inte enbart vara skolans fel. Idag ska man vara online och man ska vara tillgänglig dygnets 24 timmar. Om man inte är online, så missar man en massa saker och man kan hamna utanför det sociala livet.

På sociala medier visar man också gärna upp hur lycklig, duktig och framåt man är. Det behöver naturligtvis inte vara sant. Ungdomar jämför sig idag på ett annat sätt än tidigare. Skolan rår inte för att det är problem med det verkliga livet och onlinelivet.

Det är helt förkastligt att anklaga skolan för att orsaka barns och ungas illamående. Skolan är ingen isolerad verksamhet från övriga samhället. Skolan är en del av samhället liksom hemmet också är. Det är naturligtvis så att barns och ungas illamående är komplicerat att bena ut och hitta orsakerna till. Det är inte enbart skolan som orsakar barns och ungas illamående.

Det är förödande av Folkhälsomyndigheten att ensidigt smutskasta skolan, lärarna och skolpolitikerna. Skolan i Sverige är inte problemfri, men den orsakar ändå inte ensam att barn och unga mår dåligt.

Det är förödande av Folkhälsomyndigheten att så ensidigt och kategoriskt kritisera den svenska skolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor