Passar vi för varandra?

Jag undervisar på komvux. Du vet den där skolformen där sommarlovet försvann och lärarlönelyftet uteblev. Det är också här man inte utbildas i att undervisa sin elevkategori på lärarutbildningen och hela skolformen i sig är i fritt fall. 

Jag undervisar på komvux och tycker ändå verkligen om mitt lärarjobb. Hur går det ihop? De flesta lärare vet alltför väl hur olika förutsättningarna för lärande och arbetsglädje är från skola till skola.

Sedan 2015 jobbar jag på Stockholms intensivsvenska för akademiker, som är en del av Campus Åsö. Våra elever kommer från hela världen med sin akademiska examen i bagaget, till exempel ekonomer, ingenjörer och lärare. Många är i Sverige för kärlekens skull. Hos oss kan de lära sig svenska i ungefär 1,5 år. Under den tiden hinner de gå igenom hela SFI, svenska som andraspråk på grundläggande och gymnasial nivå. Från de första orden till flytande. Det är en häftig resa att få vara med på som lärare. 

Den här bloggen riktar sig till alla lärare, även om komvuxperspektivet också finns. Komvux är en stor apparat med över 400 000 studerande under ett skolår, fler än gymnasieskolan. Själv är jag i grunden utbildad gymnasielärare i religionskunskap, svenska, engelska och svenska som andraspråk. Tidigare har jag också jobbat på en gymnasieskola i Uppsala. Det är en anledning till mitt intresse för mer än bara vuxnas lärande. 

En annan orsak till att jag vill nå ut till och höra från lärare i alla skolformer, är att vi tillhör en och samma yrkeskår. Det känns kanske inte alltid så. Men trots skolformernas olika förled till själva ordet lärare, är det ett yrke. Det är ett yrke hela vägen från de som lär de yngsta, till oss som jobbar med de äldsta. Vi delar det gemensamma målet att våra elever ska få möjlighet att lära. Många av de svårigheter och glädjeämnen vi stöter på längs vägen kan alla lärare känna igen sig i. 

Kommer det att finnas något av intresse för dig i den här bloggen? Det gör det om du svarar ja på någon av följande frågor:

• Har du någon gång suttit på en fortbildning som känts meningslös?
• Upplever du att stora ord om kollegialt lärande och systematiskt kvalitetsarbete brukar stanna vid just ord?
• Funderar du ibland över hur man får elever att vilja lära för livet?
• Har du funderingar på att lämna läraryrket?
• Tror du att undervisning i källkritik och kritisk läsning kan göras mer engagerande?
• Har du någon dominant kollega eller chef?

Vi tar det från början. Svaret på frågan hur fortbildning kan sluta kännas trist eller meningslös kommer i nästa inlägg. Men innan dess vill jag veta vad du som läser har för upplevelser av fortbildning:

• Klicka på länken för att komma till en anonym och väldigt ovetenskaplig undersökning om läsarnas upplevelser av fortbildning. Resultatet presenteras i nästa inlägg.