Se skolan som en investering – inte en kostnad

Snart är det dags att sluta ett nytt avtal för landets kommunalt anställda lärare och studie- och yrkesvägledare. Det nuvarande kommunala avtalet HÖK18 löper ju ut den 31 mars. Vi är inne i ett intensivt skede i avtalsförhandlingarna med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där vi har tydliga krav på att HÖK21 ska säkerställa en hållbar arbetsbelastning och god löneutveckling för alla lärare.

Ibland tror jag faktiskt att de som styr skolan inte alltid förstår konsekvenserna av ett kortsiktigt kvantitativt tänkande, som exempelvis går ut på att lärare tvingas undervisa fler timmar, samtidigt som tiden till för- och efterarbete minskar och undervisningens kvalitet försvagas. Vi behöver mer av det nödvändiga kvalitativa tänkandet.

Det är självklart att skolan måste ses som en investering och inte som en kostnad. Det är bland annat därför som staten måste ta ansvaret. Den som utformar uppdraget måste också ge förutsättningarna.

Det utgående skolavtalet skulle förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt och med bibehållen hälsa. Fokusfrågorna var arbetsmiljö och lönestrukturer. Att arbetsmiljöarbete skulle bedrivas på varje skola och att kompetens, kontinuitet och erfarenhet skulle premieras.

Kommunerna har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning och en lönestruktur som premierar erfarenhet har inte infriats. Det glädjande är dock att där arbetsgivarna förstått att följa avtalet och har en god dialog med det lokala facket, har det fungerat väl.

Lärarnas Riksförbund är på det klara med att vi vill ha ett avtal som gör skillnad över hela landet, i varje klassrum. Varje lärare behöver fastställd undervisning, god löneutveckling och en hållbar arbetsmiljö.

Och denna gång måste avtalet följas på varenda skola, i varje kommun, för en helt central utgångspunkt i avtalet är att det man kommer överens om också utförs i praktiken. Här behöver alla ta sin del av ansvaret så att vi gemensamt kan åstadkomma en riktig vändning vad gäller arbetsbelastning, löneutveckling och kompetensutveckling.

Det är helt avgörande för att lösa lärarbristen och öka yrkets attraktivitet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2021
Kommentera