I den politiska turbulens som Sverige befunnit sig i under denna mandatperiod och mitt i den pandemi som Sverige fortfarande delvis befinner sig i har tyvärr inte tillräcklig kraft funnits för att göra de verkligt viktiga satsningarna på skola och utbildning.

För Lärarnas Riksförbund fortsätter dock kampen för den likvärdiga skolan. En likvärdig skola är ett måste för hela Sveriges framtid. Vi lärare behöver ha de bästa förutsättningarna för att bedriva en högkvalitativ undervisning, allt för att säkra svenska elevers kunskapsutveckling och ett hållbart, kvalitativt och demokratiskt samhälle.

En undersökning av Arbetsmiljöverket visade nyligen att nästan varannan lärare i grundskolan har besvär med hälsan till följd av arbetet. Med pandemin har en hög arbetsbelastning blivit ännu högre. Därför är det så viktigt att lärare ska ha bestämd undervisningstid och därtill hörande för- och efterarbetstid. För studie- och yrkesvägledare måste det införas ett tak för antal elever att vägleda och antalet arbetsplatser man ska täcka in måste begränsas. Därutöver krävs det breda satsningar på skolan. När vi nyligen firade Skolans dag över hela landet framfördes dessa krav.

DET ÄR VIKTIGT att göra yrkena attraktiva, hållbara och utvecklande genom hela yrkeslivet. Det är helt avgörande för att skolan ska kunna ge eleverna de kunskaper de har rätt till, men varken kommuner eller fristående skolor har förmått att ge lärare samt studie- och yrkesvägledare möjlighet och tid att med kvalitet utföra sina uppdrag.

”Sverige behöver en rejäl kraftsamling för skolan och lärarna”

Lärarnas Riksförbund kräver att Sveriges politiker agerar utifrån den kris som skolan nu befinner sig i. Ansvariga politiker måste säkra att skolan kan hantera konsekvenserna av pandemin, men också råda bot på de problem som fanns redan långt före virusutbrottet. Annars kommer en ny version av klassamhället att befästas. Varje år lämnar över 17 000 elever, nästan 600 hela skolklasser, grundskolan utan att vara behöriga till ett nationellt gymnasie-program. Det är oacceptabelt!

SKOLAN ÄR I AKUT behov av en seriös och långsiktig politik över partigränserna, bortom regeringskriser och politisk turbulens. Det är viktigt att fortsätta med de stora skolpolitiska reformerna. I Januariavtalets punkter för skolan fanns viktiga förändringar, men överenskommelsen är inte längre giltig och endast ett fåtal punkter har bockats av. Många viktiga reformer riskerar nu att gå upp i rök eller dras i långbänk. För Lärarnas Riksförbund handlar politiken om att viktiga reformer behöver genomföras för att bryta den negativa utvecklingen, oavsett Januariavtal eller ej. Finns viljan åtgärdar man problemen.

Jag hoppas att politikerna nu tar vara på chansen till en nystart. Sverige behöver en rejäl kraftsamling för skolan och lärarna. Det sägs ofta att det kinesiska tecknet för ”kris” består av tecknet för ”fara” och tecknet för ”möjlighet”, men det sistnämnda kan också betyda ”motor” eller flygplan. Krisen i skolan kan alltså bli en motor för nödvändiga förändringar för att få skolan att lyfta.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #7 2021
Kommentera

Vad minns vi av sommaren som gått? Riksdagsmandaten som avgjorde om det skulle bli ett extraval, ”Mondo” Duplantis uppe på höjder där många av oss skulle skrika högt av höjdskräck eller den härliga sommarsolen över Sverige? Det jag hoppas på är att ni, Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare, fått några veckor att tänka på annat än ert jobb, för ni har verkligen varit värda att få koppla av.

När ett nytt läsår nu inleds vet vi att vi tyvärr möts av ett kunskapstapp bland eleverna som den förfärliga pandemin genererat. Även om svensk lärarkår har gjort ett fantastiskt jobb under pandemin och klivit fram som en av samhällets riktiga superkrafter, finns det en utbildningsskuld som inte syns i meritvärdena.

Inför höstterminen behövs det strategier och beredskap mot viruset så att skolan kan få lugn och ro. Allt fokus måste läggas på undervisningen så att eleverna så gott det går kan ta igen den förlorade kunskapen. Det vilar nu ett tungt ansvar på arbetsgivare och beslutsfattare att se till så att situationen i skolan blir hållbar och att vi i Sverige gör vad
vi kan för att förhindra smittspridning.

”De svenska satsningarna framstår som ynkliga”

Det förutsätter att vaccinationerna fortsätter och att arbetsgivarna förmår se till att vi kan få arbeta i smittfria miljöer. Efter att ha genomlevt ett och ett halvt år av pandemi är det tyvärr fortfarande ingen självklarhet, men om vaccinationerna får brett genomslag och arbetsgivarna kan förmås att ta sitt ansvar är förutsättningarna goda att vi slipper nya klusterutbrott kopplade till skolan.

Av allt att döma kommer i alla fall inte pandemin då att kunna upprepa sina härjningar, som under förra läsåret resulterade i delvis stängda skolor, sjukskrivna lärare, frånvarande elever, inställd undervisning och undervisning på distans.

Det finns länder som verkligen har tagit itu med uppgiften att försöka ge eleverna chansen att ta igen förlorad kunskap. I exempelvis Nederländerna har man hittills satsat motsvarande 80 miljarder kronor för att motverka förluster i lärandet.

Mot den bakgrunden framstår de svenska satsningarna som minst sagt ynkliga. Vad som väntar i årets höstbudget vet vi ännu inte, men lärare är kända för att ha höga positiva förväntningar, så vi hoppas förstås att det svenska politiska systemet åtminstone förmår matcha andra länders satsningar.

Även om man i stundens hetta kan tycka att de svenska idrottsliga medaljerna – antingen de infunnit sig eller uteblivit – är viktigast, är det förstås på ett helt annat plan som Sveriges konkurrenskraft i världen verkligen avgörs. Där utgör ett välfungerande utbildningssystem själva muskelmassan.

Nu behöver musklerna åter byggas upp och det måste vara staten som står för det nödvändiga proteinet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #6 2021
Kommentera

Ett centralt avtal med SKR ger förutsättningarna för förbättringar av arbetsvillkor och lön, och det anger ramarna. Men de verkliga arbetsgivarna är de dryga 290 kommunerna och kommunalförbunden. Därför måste vi nu se till att vara aktiva både centralt och lokalt för att se till att avtalet följs.

Lokalt fackligt arbete

Det krävs lokalt fackligt arbete för att fullt ut genomföra de förändringar som avtalet ger förutsättningar för. Lärarnas Riksförbund är förberett för att stödja förbundets föreningsombud och företrädare ute i hela landet. Det måste bli förändringar i den faktiskt ohållbara situation med ökande arbetsbelastning som landets lärare och syv:are befinner sig i.

Det är genom mobilisering som vi kan åstadkomma förändring. Vi måste visa att facket är vi alla medlemmar tillsammans, inte något långt borta. Det är du och jag. Det är dina och mina kollegor. Det är när vi hjälps åt att driva våra frågor om arbetsvillkor, arbetsförhållanden och lön som vi visar styrkan med facket. Detta måste vi både visa oss själva och arbetsgivaren.

Inte en lugn stund

Från centralt håll ska vi stödja våra lokala ombud att ligga på sin motpart, men vi ska också från centralt håll fortsätta att driva på för att få de politiska besluten kring skolans styrning som krävs för att kunna åstadkomma en verklig och varaktig förändring. Det kommer att göra skillnad för kommande avtalsrörelser och för lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö.

”Våra motparter ska inte få en lugn stund”

De tre senaste årens erfarenheter visar att arbetsgivarna på alldeles för få ställen och dessutom i alldeles för låg utsträckning gjort som det förra avtalet angav. Avtalsefterlevnaden var alldeles för dålig. Därför finns det nu i HÖK21 fler tvingande skrivningar och nu ska våra motparter inte få en lugn stund när det gäller att tillämpa det nya avtalet.

Privat sektor nästa avtal

Vi förbereder oss nu för nästa avtalsområde, Almega Tjänsteföretagen Friskoleavtalet, som går ut 31 augusti 2021. Arbetsmiljö och lön är självklart de viktigaste frågorna även för avtal inom privat sektor.

Ett problem som vi ser både inom kommunal och privat sektor är att man fortsätter anställa obehöriga som lärare, trots att det samtidigt finns behöriga lärare att anställa. Det är helt oacceptabelt!

Detta är ett av många tydliga exempel på att dagens skolhuvudmän inte förmår att ta ansvar för skolan och undervisningens kvalitet. Man föredrar billigare arbetskraft, i stället för att betala för utbildning, kompetens och erfarenhet. Tio år efter beslutet i riksdagen om legitimationsreformen och sex år efter dess införande, visar man att man inte förmår bättre.

Det här är ännu en kamp som vi kommer att ta – och jag är övertygad om att vi kommer att vinna den. Tillsammans är vi starkare än vi anar! #viärlr

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #4 2021
Kommentera

Snart är det dags att sluta ett nytt avtal för landets kommunalt anställda lärare och studie- och yrkesvägledare. Det nuvarande kommunala avtalet HÖK18 löper ju ut den 31 mars. Vi är inne i ett intensivt skede i avtalsförhandlingarna med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där vi har tydliga krav på att HÖK21 ska säkerställa en hållbar arbetsbelastning och god löneutveckling för alla lärare.

Ibland tror jag faktiskt att de som styr skolan inte alltid förstår konsekvenserna av ett kortsiktigt kvantitativt tänkande, som exempelvis går ut på att lärare tvingas undervisa fler timmar, samtidigt som tiden till för- och efterarbete minskar och undervisningens kvalitet försvagas. Vi behöver mer av det nödvändiga kvalitativa tänkandet.

Det är självklart att skolan måste ses som en investering och inte som en kostnad. Det är bland annat därför som staten måste ta ansvaret. Den som utformar uppdraget måste också ge förutsättningarna.

Det utgående skolavtalet skulle förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt och med bibehållen hälsa. Fokusfrågorna var arbetsmiljö och lönestrukturer. Att arbetsmiljöarbete skulle bedrivas på varje skola och att kompetens, kontinuitet och erfarenhet skulle premieras.

Kommunerna har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning och en lönestruktur som premierar erfarenhet har inte infriats. Det glädjande är dock att där arbetsgivarna förstått att följa avtalet och har en god dialog med det lokala facket, har det fungerat väl.

Lärarnas Riksförbund är på det klara med att vi vill ha ett avtal som gör skillnad över hela landet, i varje klassrum. Varje lärare behöver fastställd undervisning, god löneutveckling och en hållbar arbetsmiljö.

Och denna gång måste avtalet följas på varenda skola, i varje kommun, för en helt central utgångspunkt i avtalet är att det man kommer överens om också utförs i praktiken. Här behöver alla ta sin del av ansvaret så att vi gemensamt kan åstadkomma en riktig vändning vad gäller arbetsbelastning, löneutveckling och kompetensutveckling.

Det är helt avgörande för att lösa lärarbristen och öka yrkets attraktivitet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2021
Kommentera

Ett misslyckande och en varning! Så måste jag tyvärr beskriva resultatet av LR:s undersökning som presenteras på Skolvärlden. Det är en av de första utvärderingarna av reformen om extra anpassningar och särskilt stöd som gjorts. År 2014 infördes ett förtydligande i skollagstiftningen gällande stödinsatser i skolan och vi har nu tagit reda på vad denna förändring har lett till. Har den haft någon effekt?

Det visar sig bland annat att 80 procent av lärarna har varit med om att elever som är i behov av särskilt stöd, och där det anmäls till rektor, inte får det. I stället förväntas lärarna göra ytterligare extra anpassningar. Varför fortsätta med konstgjord andning i form av extra anpassningar i stället för särskilt specialpedagogiskt stöd, undrar jag.

För skolan är det ett misslyckande och för den enskilde eleven kan det vara en katastrof, när det specialpedagogiska stödet inte sätts in i tid.

Förändringen i lagen handlade om att lärarna själva skulle besluta om så kallade extra anpassningar som en mindre omfattande stödåtgärd för en elev och som kunde skötas inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet var att minska lärarnas dokumentationsbörda så att de skulle kunna fokusera mer på undervisningen.

Men förändringen visar sig tvärtom ha orsakat en ökad arbetsbelastning för lärare med allt mer dokumentation. Fyra av fem av lärarna i undersökningen dokumenterar de extra anpassningarna som görs, framför allt på grund av att rektor eller elevhälsan kräver det, vilket innebär att det dokumenteras betydligt mer än vad regelverket föreskriver. Detta måste vi ta som en varning.

Det behövs ett omtag när det gäller att utreda och föreslå förändringar för att lätta på lärarnas dokumentationsbörda. Det gäller för övrigt också hela arbetsbelastningen. Arbetsgivaren måste ha bättre koll. Annars kommer vi att få se än mer av ökande sjukskrivningar och färre som vill välja läraryrket.

Det är oroande att arbetsbelastningen bland lärare och studie- och yrkesvägledare inte följs upp av arbetsgivarna. I en ny undersökning bland ombud från Lärarnas Riksförbund svarar en fjärdedel att inga skolor hos huvudmannen löpande följer upp arbetsbelastningen och endast 16 procent svarar att det görs på samtliga av huvudmannens skolor.

Detta är inte acceptabelt. Arbetsbelastningen för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare har ökat dramatiskt sedan pandemin tog fart och ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete är nu viktigare än någonsin.

I de förhandlingar som just nu pågår inom kommunal sektor med SKR är det viktigt att avtalet säkrar att det finns kunskap om och arbete med systematisk arbetsmiljö på varje skola. Vi måste hitta lösningar på arbetsbelastningen med fokus på friskfaktorer för ett hållbart arbetsliv.

Förutom att arbetsgivarna ska följa lagen och ingångna avtal borde de inse att det ligger i deras eget intresse att försöka tillgodose de önskemål som lärarkåren och studie- och yrkesvägledarna har. Vad kan göra att lärare och vägledare känner att det är värt att stanna kvar i yrket?

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #2 2021
Kommentera