Lärarnas Riksförbund driver riktigt bra politik. Vi tar utgångspunkt från lärarnas och vägledarnas vardag och vi har identifierat problemen. Vi har också lösningar på vad som måste göras.

En sak är vårt förslag på nytt lönesystem. Dagens lönesystem tar sin utgångspunkt i den liberalisering och den marknadisering som svepte över svensk arbetsmarknad under tidigt 1990-tal.

Lärare och studie- och yrkesvägledare behöver ett nytt lönesystem. Jag har tagit upp det i en tidigare ledare, men här vill jag beskriva det mer i detalj. Centralt är att ett nytt lönesystem för lärare måste byggas upp parallellt med att ett professionsprogram inrättas.

Vi vill att det framtida professions-programmet för lärare, med tillhörande meriteringssystem, ska innehålla fem steg, från legitimerad lärare till lektor. I det ska även beskrivas vilket ansvar för olika arbetsuppgifter som är tänkbara för de olika stegen. Slutligen har vi ett förslag om hur ett nytt lönesystem för lärare bör skapas, där de individuella och differentierade lönerna vägs upp av en tydligt utformad så kallad ”erfarenhetskomponent”.

Det viktigaste verktyget för att påverka lönestrukturen är att införa tydliga, nationella regler för meritering som är kopplade till erfarenhet och fortbildning. De erfarenheter vi har av kommunalt huvudmannaskap och kommunerna som motpart vid avtalsförhandlingar, leder fram till slutsatsen att det bästa sättet att uppnå detta är via statlig reglering.

”Det här måste ett hållbart lönesystem bygga på”

Ett nytt och hållbart lönesystem måste bygga på formell meritering, reglerad fortbildning och kriterier för erfarenhet. De två första finns med i regeringens förslag till professionsprogram. Däremot saknades att mer kvalificerade arbetsuppgifter knyts till de olika meriteringsstegen.

Vi vill se ett nytt lönesystem som gör det möjligt att en del av lönen baseras på erfarenhet och en del på individuell och differentierad lön. Det här förslaget menar vi gör det.

Att ha en bra politik och bra lösningar är dock en sak. Hur kan vi få detta att hända? Alla fackförbund måste hela tiden ställa sig frågan ”Hur kan vi bli ännu bättre för våra medlemmar?”. För att till exempel ha möjlighet att förändra lönesystemet behöver vi ökad facklig styrka. Utifrån medlemsomröstningen, där nästan 80 procent av medlemmarna röstade ja, pågår nu en process att tillsammans med Lärarförbundet etablera Sveriges Lärare.

Processen inleddes med ett förbundsmöte som ägde rum under april. Där diskuterade delegater från lärarfacken och Sveriges Skolledarförbund, propositionen om en ny organisering av lärarna och skolledarna. Slutligen kommer det att vara vårt förbundsmöte den 21 maj som fattar beslut om en ny facklig organisering.

”Facket är vi alla tillsammans”

En organisation, oavsett om det är LR eller Sveriges Lärare, är dock aldrig starkare än dess medlemmar och deras ombud. Därför arbetar vi just nu också med den mycket viktiga ”Ombudssatsningen”. Det är nämligen helt avgörande att vi har ombud på varje arbetsplats och det är grundläggande att alla medlemmar hjälps åt att organisera sig och väljer sina ombud. Vi behöver kunniga och engagerade lokala fackliga ombud och därför får man som nyblivet ombud en mycket bra centralfacklig utbildning som man har ovärderlig nytta av.

Facket är vi alla tillsammans och genom att driva våra frågor tillsammans genom våra ombud är vi starka gentemot arbetsgivaren. Med energi, kunskap och vilja kan vi försätta berg!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2022
Kommentera

Det fullskaliga kriget återkom till Europa när Ryssland inledde sin invasion av grannlandet Ukraina. Som statsministern uttryckte det i sitt tal till svenska folket var det väpnade angreppet ”oprovocerat, olagligt och oförsvarligt”. I ett officiellt uttalande fördömer också Lärarnas Riksförbunds förbundsstyrelse i skarpast möjliga ordalag Rysslands agerande och vi uttrycker vår solidaritet och vår djupaste medkänsla med våra kollegor, liksom med hela Ukrainas folk.

Barn är de mest utsatta i krig. Inte ens en snabb fred kommer att återställa en känsla av säkerhet eller tro på varaktig fred hos de ukrainska barnen. Att kunna återgå till ett tillstånd utan krig är dock helt avgörande på många sätt. Barn och unga som har en självklar rätt till en fungerande skolgång får nu sin framtid slagen i spillror.

Skolgången har omöjliggjorts. Det är av yttersta vikt att barnen så fort som möjligt kan återgå till skolan och en normal tillvaro, och att skolan och lärarna kan fortsätta undervisa i trygghet. För det krävs massiva ekonomiska insatser och, inte minst, fred.

Men innan freden är ett faktum kommer miljontals ukrainare att tvingas på flykt. Vi kan räkna med att en hel del av dessa kommer till Sverige. Många är skolbarn. Därför måste svenska myndigheter ta ett stort ansvar för att ge flyktingarna ett bra mottagande inom skola och vuxenutbildning.

Det måste finnas en övergripande nationell plan för detta som omfattar alla huvudmän. Sveriges lärare är redan under press med undermåliga arbetsvillkor och tuffa förhållanden. Självklart ska svensk lärarkår hjälpa till i en situation som denna – och det gör vi! Ska dock fler elever få plats i våra skolor måste det finnas rejäla resurser och stöd att ta del av. Ytterst handlar det om både elevernas och lärarnas bästa. Då kan vi inte jobba med fagra löften och undermåliga resurser.

I tider som dessa är det också tydligt hur viktigt det är med kunskap och ett källkritiskt förhållningssätt, att vara medveten om den desinformation man kan utsättas för. Jag har ofta talat om skolans betydelse för demokratisk fostran och verktyg att genomskåda propagandan. Nu är det högaktuellt! Vi ser hur konspirationsteorier och fejkade nyheter, myter och missuppfattningar använts såväl i förberedelserna för krig som i själva krigföringen. Lärare måste, anpassat efter elevernas ålder och mognad, bidra till att förmedla en korrekt bild av händelserna.

Nu måste hela samhället ta höjd för att möta människor på flykt för sina liv. Allt annat är helt otänkbart. Situationen kräver att staten agerar och regeringen måste ta höjd för flyktingströmmen i sin vårproposition. Det handlar självklart om rejäla tillskott till skolan för att kunna välkomna dem som kommer på ett bra sätt och  samtidigt garantera bästa möjliga undervisning.

Något annat vore helt orimligt. Svensk skola måste stå redo.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2022
Kommentera

Vi har nu ett nytt och mycket spännande år framför oss. Under året ska vi i Lärarnas Riksförbund ta viktiga beslut om förbundets framtid. Förbundsstyrelsen fick i uppdrag från kongressen 2020 att utreda hur vi i LR bäst kan tillvarata medlemmarnas intressen. Det handlar om hur vi ska vara organiserade framåt för att uppnå maximal medlemsnytta, slagkraft och organisatorisk styrka. Detta har vi arbetat intensivt med sedan dess. Under arbetets gång har vi tagit emot inspel både från medlemmar, ombud och förbundsmötesdelegater. Allt för att göra förslaget så bra som möjligt.

Tanken är nu att ta förslaget på ny organisering till förbundets högsta beslutande organ, förbundsmötet, i maj, men innan dess behöver vi höra hur du som medlem ställer dig. Det måste alltid vara medlemsviljan som står i fokus för förbundets ställningstaganden. Därför kommer vi att genomföra en rådgivande medlemsomröstning i slutet av januari och början av februari, där alla yrkesverksamma medlemmar får göra sin röst hörd. Demokrati är viktigt inom Lärarnas Riksförbund, så ta vara på din möjlighet att påverka. Varje röst är viktig och gör skillnad.

Medlemsomröstningen handlar om huruvida vi ska gå vidare med planerna på en ny organisering tillsammans med Lärarförbundet och Sveriges skolledarförbund, i syfte att skapa en federation bestående av två nya fackförbund, Sveriges lärare och Sveriges skolledare. Dessa två förbund kommer att, var för sig, vara medlemmar i Saco. Läs mer om hur förslaget ser ut i det inriktningsdokument som vi tagit fram.

Fundera och tänk efter hur du personligen ställer dig, och som sagt, gör din stämma hörd! Det är avgörande att röstdeltagandet blir högt för att resultatet ska få god legitimitet.

Det är viktigt att understryka att en större organisation i sig inte behöver vara bättre. Det som är syftet med en ny organisering är att kunna leverera bättre för Sveriges lärare och att hitta en struktur som är rätt och som ger möjligheter att förbättra medlemmarnas arbetssituation. Målet för det arbete som väntar är att lärare ska få en balans mellan förutsättningar och krav, med ett tydligt fokus på kunskapsuppdraget. Vi behöver också etablera ett professionsprogram – och få staten att ta över ansvaret för skolan.

Jag har personligen landat i att jag tror att en ny organisering, och ett nytt förbund för lärare och studie- och yrkesvägledare, är rätt väg att gå. Det som finns i inriktningsdokumentet har förutsättningar att både skapa en större, enad facklig styrka och större möjligheter att tillvarata olika medlemsgruppers särart, yrkesidentitet och speciella förutsättningar, alltså både styrka och spets.

Låt oss nu hjälpas åt att se till att så många som möjligt av alla våra yrkesverksamma medlemmar röstar!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #1 2022
Kommentera

Snart stundar en välförtjänt julledighet för er alla lärare och studie- och yrkesväg-ledare. Detta efter ännu en termin delvis präglad av coronaviruset. Pandemin håller fortsatt världen i ett fast grepp och har återigen utmanat skolans verksamhet på många håll i landet.

Nu är det också den tiden på året då många lärare sätter betyg. Ett viktigt, men inte alldeles okomplicerat uppdrag. Det finns rapporter som visat att påtryckningar mot betygssättande lärare är ett vanligt förekommande fenomen. Att framför allt föräldrapåverkan är mycket stor bekräftas också av en ny undersökning som finns att läsa om på Skolvärlden.se. Resultaten manar till eftertanke.

Att drygt 15 procent av de tillfrågade lärarna vittnar om att de pressats av rektor att ändra betygssättningen och att hela 26 procent uppger att de utsatts för påtryckningar av föräldrar som försökt få dem att ändra elevernas betyg är allvarligt. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma till rätta med.

Jag är övertygad om att detta är en av de negativa effekterna av en konkurrensutsatt skolmarknad där elever och föräldrar främst betraktas som kunder, som köper en vara. Det är den professionella läraren, och ingen annan, som ska och bäst kan avgöra vilket betyg som motsvarar elevernas kunskaper. Om den synen devalveras är vi riktigt illa ute.

”Politikerna måste lyssna på professionen”

Det marknadstänkande som tagit över skolan har inneburit att skolans huvuduppdrag helt enkelt kommit bort, alltså att ge alla elever, oavsett bakgrund, goda kunskaper för att kunna komma ut i samhället, göra sina egna val och skapa sig en egen framtid.

Lärarnas Riksförbunds enträgna röst i frågan har bidragit till att dessa systemfel seglat upp som ett hett diskussionsämne i skoldebatten under året. Allt fler anser att en statlig finansiering av skolan är en förutsättning för ökad likvärdighet och att skattebetalarnas pengar som är ämnade för elevers utbildning ska gå just till det.

Detta visar också vår stora väljarundersökning inför valåret, där en majoritet av väljarna, oavsett partisympatier, vill se ett statligt ansvar för skolan och förbud mot vinstuttag. En likvärdig, kompensatorisk skola över hela landet är ingen vänster–högerfråga som politiken försöker göra det till. Det borde i stället vara något som enar politiken!

Politikerna och partierna måste ta av sig de ideologiska skygglapparna, lyssna på väljarna och på professionen och se på vad svensk skola behöver för att alla elever ska få likvärdiga möjligheter att lyckas.

Vi behöver bygga en likvärdig skola med tydligt kunskapsfokus där det finns en stor tillit till lärarprofessionen. Det är också så vi kan främja ett demokratiskt och öppet samhälle där alla ges möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare. Kunskapsskola i stället för marknadsskola!

Kommentera

På skolvärlden.se kan du läsa om att betygen har ökat i sex av tio skolor efter pandemin. Det kan låta glädjande att den svenska skolan verkar ha klarat av att hantera pandemin på ett bra sätt, men lärarna vittnar samtidigt om att man inte hunnit med lika mycket som vanligt, så förmodligen har en hel del kunskap gått förlorad, något som inte alltid syns i meritvärdena.

Detta tyder också Lärarnas Riksförbunds nya väljarundersökning på. I den uppger en majoritet av föräldrarna att de upplever att deras barn har lärt sig mindre under pandemin på grund av distans- och fjärrundervisning.

Hur omfattande kunskapstappet är vet ingen riktigt ännu. Någon egentlig kartläggning eller utvärdering har ännu inte genomförts. Likväl ändrades reglerna för fjärr- och distansundervisning i somras i en mer generös riktning. Det innebär att denna undervisningsform nu kan användas mer brett och dessutom läggas på entreprenad.

Mina farhågor är många och handlar bland annat om en oro för att huvudmännens incitament att anställa fler legitimerade lärare minskar. Tron att fjärr- och distansundervisning kan ersätta legitimerade lärare är alltför välbekant hos arbetsgivare som försöker spara pengar.

”Inget står över elevernas rätt till kunskaper”

Det är fler aktörer som i kölvattnet av pandemin förespråkat att skolan borde fortsätta med ännu mer fjärr- och distansundervisning och mindre traditionell klassrumsundervisning, och vad kan ge mer luft under vingarna än de högre betygen? Vi lärare vet dock att ingenting kan ersätta det fysiska mötet och interaktionen som sker med eleven i klassrummet. Digitala lösningar ska främst ses som nödlösningar.

Det är i stället satsningar på klassrumsundervisning, på fler legitimerade lärare och på stödinsatser för elever som nu måste göras. Det är mer akut än någonsin. Dagens situation där skolan används som politiskt slagträ och där fagra ord inte följs av konkreta handlingar kan inte fortsätta.

Staten behöver ta ansvar för att den likvärdiga skolan ska bli verklighet. Med bland annat statlig finansiering, ett justerat skolvalssystem, ändrat regelverket för stödinsatser och ett nytt professionsprogram för lärare, kan vi ta viktiga steg närmare den förändring som så många av oss eftersträvar.

Politikerna och partierna måste komma överens om dessa nödvändiga förändringar för skolan. Jag tycker både höger och vänster i politiken gömmer sig bakom de egna slagorden och jag ogillar starkt den olyckliga ideologiseringen av skolan.

Det är politikerna som har ansvaret för att Sverige har en likvärdig, kompensatorisk skola för alla elever. Oavsett vilka de är, vilken bakgrund de har eller var i landet de bor, ska eleverna få gå i en skola som är likvärdig och väger upp skillnader i olika elevers förutsättningar. Inget står över elevernas rätt till kunskaper.

När det nu är mindre än ett år kvar till valet måste ansvaret läggas där det hör hemma. Det är politikerna som kan säkra att vi lärare har förutsättningarna för att skolan ska kunna lyfta, och därmed Sveriges kunskapsutveckling och konkurrenskraft.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #8 2021
Kommentera