Vad minns vi av sommaren som gått? Riksdagsmandaten som avgjorde om det skulle bli ett extraval, ”Mondo” Duplantis uppe på höjder där många av oss skulle skrika högt av höjdskräck eller den härliga sommarsolen över Sverige? Det jag hoppas på är att ni, Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare, fått några veckor att tänka på annat än ert jobb, för ni har verkligen varit värda att få koppla av.

När ett nytt läsår nu inleds vet vi att vi tyvärr möts av ett kunskapstapp bland eleverna som den förfärliga pandemin genererat. Även om svensk lärarkår har gjort ett fantastiskt jobb under pandemin och klivit fram som en av samhällets riktiga superkrafter, finns det en utbildningsskuld som inte syns i meritvärdena.

Inför höstterminen behövs det strategier och beredskap mot viruset så att skolan kan få lugn och ro. Allt fokus måste läggas på undervisningen så att eleverna så gott det går kan ta igen den förlorade kunskapen. Det vilar nu ett tungt ansvar på arbetsgivare och beslutsfattare att se till så att situationen i skolan blir hållbar och att vi i Sverige gör vad
vi kan för att förhindra smittspridning.

”De svenska satsningarna framstår som ynkliga”

Det förutsätter att vaccinationerna fortsätter och att arbetsgivarna förmår se till att vi kan få arbeta i smittfria miljöer. Efter att ha genomlevt ett och ett halvt år av pandemi är det tyvärr fortfarande ingen självklarhet, men om vaccinationerna får brett genomslag och arbetsgivarna kan förmås att ta sitt ansvar är förutsättningarna goda att vi slipper nya klusterutbrott kopplade till skolan.

Av allt att döma kommer i alla fall inte pandemin då att kunna upprepa sina härjningar, som under förra läsåret resulterade i delvis stängda skolor, sjukskrivna lärare, frånvarande elever, inställd undervisning och undervisning på distans.

Det finns länder som verkligen har tagit itu med uppgiften att försöka ge eleverna chansen att ta igen förlorad kunskap. I exempelvis Nederländerna har man hittills satsat motsvarande 80 miljarder kronor för att motverka förluster i lärandet.

Mot den bakgrunden framstår de svenska satsningarna som minst sagt ynkliga. Vad som väntar i årets höstbudget vet vi ännu inte, men lärare är kända för att ha höga positiva förväntningar, så vi hoppas förstås att det svenska politiska systemet åtminstone förmår matcha andra länders satsningar.

Även om man i stundens hetta kan tycka att de svenska idrottsliga medaljerna – antingen de infunnit sig eller uteblivit – är viktigast, är det förstås på ett helt annat plan som Sveriges konkurrenskraft i världen verkligen avgörs. Där utgör ett välfungerande utbildningssystem själva muskelmassan.

Nu behöver musklerna åter byggas upp och det måste vara staten som står för det nödvändiga proteinet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #6 2021
Kommentera

Ett misslyckande och en varning! Så måste jag tyvärr beskriva resultatet av LR:s undersökning som presenteras på Skolvärlden. Det är en av de första utvärderingarna av reformen om extra anpassningar och särskilt stöd som gjorts. År 2014 infördes ett förtydligande i skollagstiftningen gällande stödinsatser i skolan och vi har nu tagit reda på vad denna förändring har lett till. Har den haft någon effekt?

Det visar sig bland annat att 80 procent av lärarna har varit med om att elever som är i behov av särskilt stöd, och där det anmäls till rektor, inte får det. I stället förväntas lärarna göra ytterligare extra anpassningar. Varför fortsätta med konstgjord andning i form av extra anpassningar i stället för särskilt specialpedagogiskt stöd, undrar jag.

För skolan är det ett misslyckande och för den enskilde eleven kan det vara en katastrof, när det specialpedagogiska stödet inte sätts in i tid.

Förändringen i lagen handlade om att lärarna själva skulle besluta om så kallade extra anpassningar som en mindre omfattande stödåtgärd för en elev och som kunde skötas inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet var att minska lärarnas dokumentationsbörda så att de skulle kunna fokusera mer på undervisningen.

Men förändringen visar sig tvärtom ha orsakat en ökad arbetsbelastning för lärare med allt mer dokumentation. Fyra av fem av lärarna i undersökningen dokumenterar de extra anpassningarna som görs, framför allt på grund av att rektor eller elevhälsan kräver det, vilket innebär att det dokumenteras betydligt mer än vad regelverket föreskriver. Detta måste vi ta som en varning.

Det behövs ett omtag när det gäller att utreda och föreslå förändringar för att lätta på lärarnas dokumentationsbörda. Det gäller för övrigt också hela arbetsbelastningen. Arbetsgivaren måste ha bättre koll. Annars kommer vi att få se än mer av ökande sjukskrivningar och färre som vill välja läraryrket.

Det är oroande att arbetsbelastningen bland lärare och studie- och yrkesvägledare inte följs upp av arbetsgivarna. I en ny undersökning bland ombud från Lärarnas Riksförbund svarar en fjärdedel att inga skolor hos huvudmannen löpande följer upp arbetsbelastningen och endast 16 procent svarar att det görs på samtliga av huvudmannens skolor.

Detta är inte acceptabelt. Arbetsbelastningen för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare har ökat dramatiskt sedan pandemin tog fart och ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete är nu viktigare än någonsin.

I de förhandlingar som just nu pågår inom kommunal sektor med SKR är det viktigt att avtalet säkrar att det finns kunskap om och arbete med systematisk arbetsmiljö på varje skola. Vi måste hitta lösningar på arbetsbelastningen med fokus på friskfaktorer för ett hållbart arbetsliv.

Förutom att arbetsgivarna ska följa lagen och ingångna avtal borde de inse att det ligger i deras eget intresse att försöka tillgodose de önskemål som lärarkåren och studie- och yrkesvägledarna har. Vad kan göra att lärare och vägledare känner att det är värt att stanna kvar i yrket?

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #2 2021
Kommentera

Året 2020 var tufft, när hela världen utsattes för prövningar vi nog aldrig kunnat föreställa oss. Inte minst i skolan. Utbildning är grunden för det öppna demokratiska samhälle vi lever i och en förutsättning för individer att själva kunna forma sin framtid. Därför är era insatser i skolan så oerhört betydelsefulla. Kampen ni för varje dag för att kunskapstappet ska bli så litet som möjligt spelar roll för Sverige och för alla de elever ni möter varje dag. Detta måste mötas med respekt från samhällets sida och med en beredskap för vad som krävs för skolans del när vi väl kommit ut ur pandemin.

Corona är dock fortfarande ett högst påtagligt faktum när vårterminen nu inleds. Oron för vad som komma skall kommer att följa oss en bra bit in på den nya terminen. Och det är först med rimligare förutsättningar som lärare på allvar kan se ljusare på sin situation. 

Lärarnas arbetsbelastning, som var oroväckande hög redan före pandemin, har i virusets spår nått helt nya nivåer. Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare att se till att situationen i skolan blir mer hållbar, både vad gäller lärarnas arbetsbelastning och den fysiska arbetsmiljön. Våra medlemmar ska inte utsättas för risker, och därför ställer Lärarnas Riksförbund ett antal krav som måste uppfyllas för att skolorna ska kunna hållas öppna. Riskbedömningar måste göras på varje skola för att ta reda på vilka åtgärder som måste sättas in, munskydd ska erbjudas, personer i riskgrupp måste få arbeta hemifrån och regeringens rekommendation mot allmänna sammankomster med fler än åtta vuxna måste för skolans del innebära att alla möten sker digitalt.

Oavsett pandemi eller normalläge är den tunga arbetsbelastningen en helt avgörande fråga att komma till rätta med. Och för det kämpar vi bland annat i avtalsförhandlingarna. Först ut i år är det kommunala avtalet HÖK21. Efter en analys av hur det förra avtalet har fungerat är det helt uppenbart att kommunerna inte levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning samt en lönestruktur som premierar erfarenhet och kontinuitet har inte infriats. 

Tillsammans med Lärarförbundet har vi därför vässat våra krav och lämnat skarpa yrkanden på en fastställd undervisningstid och ny lönestruktur. Det vi yrkar på är att lärares undervisningstid ska fastställas vid läsårets början och att det till varje undervisningstimme kopplas tid till för- och efterarbete. Ett nytt avtal måste också innebära ett första steg mot ett helt nytt lönesystem, där alla arbetsgivare säkerställer arbetstagare en god löneutveckling under hela yrkeskarriären. Äldre och mer erfarna lärare ska få en lön i överrensstämmelse med den ökade kompetens de uppnått. 

Att hitta en gemensam väg i dessa frågor med vår motpart kommer att bli en oerhört tuff kamp, även om det i tider av allvarlig lärarbrist borde ligga i arbetsgivarnas intresse att skapa attraktivare villkor. Den bittra erfarenheten är också att när vi tecknar ett avtal med Sveriges Kommuner och Regioner finns det inga garantier för att det vi tecknar ner faktiskt sedan också genomförs i alla kommuner. För Lärarnas Riksförbund illustrerar detta än en gång varför staten behöver ta över huvudmannaskapet för skolan.

En ljusglimt under 2020 var att utredningen om att förstatliga skolan tillsattes av regeringen före jul. En utredning som knappast hade blivit av utan Lärarnas Riksförbunds mångåriga och envetna kamp.

Nu tar vi oss an de utmaningar och möjligheter som 2021 kommer att bära med sig. Än finns det många kamper att vinna.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #1 2021
Kommentera

När vi i Lärarnas Riksförbund klubbade av höstkongressen gjorde vi det som ett förbund med stort självförtroende och mycket energi – och med en bra färdplan för framtiden. Med den positiva känslan i ryggen ger vi oss nu med full kraft i färd med att vässa och stärka oss. Allt för att kunna göra större skillnad för lärare och studie- och yrkesvägledare. 

Förbundet har fått stort gehör i många systemfrågor som är viktiga för svensk skola. Samtidigt måste vi hela tiden ha medlemsnyttan i fokus och fråga oss om det finns något vi kan göra ännu bättre. För att uppnå fackliga framgångar i en tid där vi går stora utmaningar till mötes, måste vi utveckla vårt arbetssätt och bli ännu mer slagkraftiga. 

Det innebär att det Lärarnas Riksförbund som ni möter framöver är ett smalare och vassare förbund som för en tuffare politik. Som rejält växlar upp kampen för lärarnas och studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö, löner och villkor och för den omläggning av skolans styrning som är helt nödvändig. 

Det innebär också att vi ska vända på varje sten för att se om vi kan organisera oss på ett bättre sätt för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för er medlemmar. 

Förbundets kongress sa tydligt ja till att utreda frågan och vi säger aldrig nej till samverkan. Tvärtom, med en utsträckt hand vill vi bjuda in Lärarförbundet till ett ännu närmare samarbete. Det är helt avgörande att vi hittar en gemensam grund och konstruktiva former för hur vi tillsammans kan bli tuffare och tydligare vid det lokala och centrala förhandlingsbordet. Det är resultaten för våra medlemmar som måste stå i fokus.

Nästa stora prövning är att flytta fram positionerna när det gäller att teckna ett nytt kommunalt avtal, HÖK21, med Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Redan före coronapandemin dignade kommunerna under ansvaret att finansiera skolan. Nu försöker arbetsgivarna motivera dåliga löneförhöjningar med hänvisning till coronakrisen och det ännu svårare ekonomiska läget. Det finns kommuner som hellre hankar sig fram med obehöriga än betalar sina lärare vad som krävs. Det håller inte.

Löneläget för lärare är en av grundorsakerna till lärarbristen. En annan är den tuffa arbetssituationen. På alltför många håll ökar lärarnas redan tunga arbetsbelastning på grund av de nedskärningar som pågår i kommunerna. Det brådskar med förändring. 

Samtidigt som arbetsgivarna måste inse allvaret och erkänna lärarnas betydelse, måste regeringen inse att kommunerna inte har kapacitet att vända utvecklingen och utgöra basen för ett utbildningssystem som präglas av hög grad av likvärdighet och läraryrkets höga status. Det blir en tuff match, men vi ska ge järnet för att få igenom våra krav.

Jag är stolt över vår devis ”Vi är LR” som i denna tid får en allt större betydelse. Tillsammans är vi starka och den kraften ska vi lägga på att bli ännu bättre på att tillvarata dina intressen.

Det som är bra för Lärarnas Riksförbunds medlemmar är bra för hela Sverige.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #8 2020

Kommentera

”Skolan är till för eleverna. För att verksamheten ska kunna fungera måste lärare och studie- och yrkesvägledare ha goda villkor. Samhället måste ha tillit till skolans professioner och professionernas bedömningar och beslut måste alltid stå över skolmarknadens nycker. Lärare och studie- och yrkesvägledare måste vara autonoma i sin yrkesutövning. De måste utifrån sina professionella bedömningar få fatta beslut om de insatser som eleverna behöver.”

Så inleder förbundsstyrelsen sin utbildningspolitiska proposition till kongressen 2020. Detta är målet, så här vill vi att det ska vara. Propositionen sätter en tydlig agenda för förbundet och visar vad vi vill uppnå. Lärare måste ha bestämd undervisningstid och tid till för- och efterarbete måste garanteras. Det är ett mödosamt arbete, men vi måste få våra motparter att förstå detta.

Lärares arbetsbelastning måste minska, vilket kan ske på flera sätt. Dels genom att bestämma lärares undervisningstid, dels genom att andra yrkesgrupper än lärare gör sådant som lärare inte ska ägna sin tid åt.

Reglerna för extra anpassningar och särskilt stöd måste förändras. Vi måste få regeringen att förstå att dagens system inte fungerar. Både elever och lärare blir åksjuka i den ändlösa karusellen av extra anpassningar. Lärare måste få en förskrivningsrätt av speciallärarstöd till eleverna.

Politiker, tjänstemän, föräldrar, ja hela samhället måste börja lita på oss lärare! Vi har en lång akademisk utbildning och en massa erfarenhet. Nu ser Skolverket över vilka arbetsuppgifter som lärare enligt författningarna måste göra, för att på så sätt identifiera vilka uppgifter andra yrkesgrupper kan göra i skolan. Vid en första anblick kan detta låta bra, men det är otroligt viktigt att vi står upp för lärarprofessionen. Vi lärare vet vad vårt uppdrag är och vad som behöver göras. Ge oss professionellt friutrymme och rätt förutsättningar för uppdraget så löser vi det.

Precis som lärarna behöver studie- och yrkesvägledarna en bättre arbetssituation och ökad autonomi i sin yrkesutövning. Men för att det ska fungera krävs tydliga ramar för uppdraget. Ett tak för antal elever att vägleda måste införas. Detta är i dag helt oreglerat och kvaliteten i vägledningen har lämnats vind för våg av huvudmännen. Det är dags att detta styrs upp med centrala riktlinjer. Målsättningen måste också vara att varje studie- och yrkesvägledare inte ska behöva dela sin tjänst på flera skolor. På sikt måste en syv-legitimation inrättas.

Vi vann en stor delseger när studie- och yrkesvägledningen i grundskolan utreddes, men utredningen gick inte alls så långt i förslagen som vi hade velat se. Examenskrav i skollagen för anställning som studie- och yrkesvägledare är ett första viktigt steg vi vill ta.

Alla elever ska mötas av höga förväntningar och utmanas att nå randen av sin förmåga. Detta gäller alla elever, oavsett vilken bakgrund de har eller var i landet de bor. Skolan ska vara likvärdig och ha en kompensatorisk effekt. Skolan ska präglas av ett tydligt kunskapsfokus och starka bildningsideal. Eleverna ska få professionell studie- och yrkesvägledning och alltid utbildas av kunniga och legitimerade lärare som har tid att förbereda och genomföra högkvalitativ undervisning.

Då måste vi ha starka lärar- och studie- och yrkesvägledarprofessioner.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #2 2020

Kommentera