<![CDATA[Skolvärlden]]> https://skolvarlden.se/feed.rss sv Mon, 16 Sep 2019 00:45:56 +0200 https://skolvarlden.se/artiklar/okad-arbetsborda-botar-inte-lararbristen <![CDATA[Debatt: ”Ökad arbetsbörda botar inte lärarbristen”]]>

”Ska vi börja undervisa lika många timmar som vi ”slipper” p.g.a. assistenterna, så tvingas vi göra ett sämre arbete och riskerar att bli för stressade för att arbeta kvar”, skriver läraren Jonas Nilsson.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/okad-arbetsborda-botar-inte-lararbristen Sun, 15 Sep 2019 08:46:51 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/sfi-larare-i-karlstad-testar-flextid <![CDATA[Här testar lärarna flextid: "Det är precis den riktningen vi vill gå"]]>

Karlstad kommun testar flextid för lärarna på vuxenutbildningen i ett år.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/sfi-larare-i-karlstad-testar-flextid Fri, 13 Sep 2019 15:54:55 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/kommunen-sparar-pa-elevassistenter-var-tredje-forsvinner-slar-mot-eleverna <![CDATA[Var tredje elevassistent försvinner: ”Slår mot eleverna”]]>

75 elevassistenter ska bli 25 när Kiruna kommun sparar.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/kommunen-sparar-pa-elevassistenter-var-tredje-forsvinner-slar-mot-eleverna Fri, 13 Sep 2019 15:15:22 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/david-darfor-ar-jag-larare <![CDATA[David: Därför är jag lärare]]>

David Hällman berättar varför han är lärare – och vad han skulle vilja förändra.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/david-darfor-ar-jag-larare Fri, 13 Sep 2019 14:43:07 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/likvardighetsbidrag-krymper-med-dryg-miljard <![CDATA[Likvärdighetsbidrag krymper med dryg miljard]]>

Statsbidraget till likvärdig skola blir högre än under 2019, men mindre än aviserat från början.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/likvardighetsbidrag-krymper-med-dryg-miljard Fri, 13 Sep 2019 13:57:56 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/folj-varje-elevs-klassresa <![CDATA[Debatt: Debatt: ”Följ varje elevs klassresa”]]>

”Följ varje elevs klassresa – så att rätt hjälp snabbt kan komma på plats där det behövs”, skriver Kristina Axén Olin, Moderaternas utbildningspolitiska talesperson.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/folj-varje-elevs-klassresa Fri, 13 Sep 2019 11:21:18 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/forskaren-om-vikande-lasning-bland-unga-behover-inte-vara-sant <![CDATA[Forskaren om vikande läsning bland unga: Behöver inte vara sant]]>

Bara 11 procent av 18-åringarna läser böcker och tidningar dagligen.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/forskaren-om-vikande-lasning-bland-unga-behover-inte-vara-sant Thu, 12 Sep 2019 15:32:07 +0200
https://skolvarlden.se/artiklar/har-ska-lararna-kartlaggas-timme-timme <![CDATA[Här ska lärarna kartläggas – timme för timme]]>

Ulricehamns kommun vill under två veckor se vad lärarna gör med sina arbetsdagar.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/har-ska-lararna-kartlaggas-timme-timme Thu, 12 Sep 2019 14:30:27 +0200
https://skolvarlden.se/bloggar/mikael-bruer/lange-leve-kritikerna <![CDATA[Mikael Bruér bloggar: Länge leve kritikerna!]]> En del betraktelser tenderar att landa senare än andra. Det tar tid för saker att mogna. En fredagseftermiddag i september med skånska fält utanför fönstret lockar till tanke. Minnen av det lärarliv som var flimrar förbi.

Ett flöde på Twitter lockar och drar. Minnen flyter upp.

”Nu är det viktigt att vi allihopa ser till att vara positiva och ger en bild av att detta är den bästa skolan och kommunen att arbeta i. ”

Ett möte för ett par år sedan kommer tillbaka.

En ny rektor skulle rekryteras till skolan jag arbetade på. En grupp lärare hade kallats till ett första möte. Jag satt med som representant för Lärarnas Riksförbund.

Det var kanske inte optimalt.

Efter en period av stora omställningar där elevunderlaget kraftigt förändrats hade en tredjedel av lärarna och två av tre rektorer sagt upp sig. Vi hade blivit en bortvalsskola för både lärare och elever och missämjan i kollegiet grodde.

Resultaten föll och det saknades resurser att hjälpa elever som hade olika stödbehov. Dessutom brottades vi med sociala problem utanför skolan där våld, kriminalitet och droger tillhörde vardagen.

Alla som satt vid bordet visste detta. Men ändå skulle vi välja det positiva. Vi skulle låtsas som att vi inte visste hur jobbigt det faktiskt kunde vara ibland.

Vill du att vi ska ljuga?  

Det var ingen populär fråga. Den fick inget svar.

* * *

Sedan höstterminen började har jag återkommande sett diskussioner om hur lärare uttrycker sig på sociala medier. Striden tycks stå mellan de som menar att vi ska berätta hur bra saker är i skolan mot de som vill lyfta skolans problem.

För den som läst mina texter mer än en gång är det väl ingen skräll att jag tycker de kritiska perspektiven är viktiga.

Jag tror att vi ska vara ytterst försiktiga att sätta det kritiska perspektivet i en motsatsställning till det positiva. En kritisk blick är inte en motsats till en positiv blick. Ytligt betraktat kan det te sig så, men det är skillnad på att vara negativ och kritisk. Det som är den väsentliga skillnaden är att kritikern inte nöjer sig med good enough utan faktiskt vill ha något som fungerar.

Snarare borde det goda vara motsatsen till något annat. Till det konservativa, det nostalgiska. Idén om att det var bättre förr. Det borde vara en strid mellan progressivt och regressivt, mellan framstegsoptimism och traditionalism.

Det finns en betydande risk för nostalgi, det ska medges. Det är lätt att se tillbaka på den tid när den svenska skolan var bäst i världen. Det finns mycket att lära där. Mycket att minnas.

Men det får inte stanna där. Då blir det som med glädjefolket. Det leder inte framåt och riskerar att fastna i en idé om att allt var bättre förr.

Och så var det inte.

Betraktar man det som en dialektisk motsättning passar inte det kritiska perspektivet in här. Det står vid sidan av den konflikten. Det bidrar till att nyansera, hjälper oss att förstå. Det kan dessutom bidra till att stärka båda sidor.

Frågan blir då varför den kritiska rösten framställs som ett problem, och varför den framställs som ett problem av enbart en sida i diskussion?

Ställ er själva frågan: Vem tjänar på att vi inte ställer de kritiska frågorna? Vem tjänar på att vi inte lyfter problemen?

Inte fasen är det några barn i alla fall.

Ibland pratas det om tonen i de sociala medierna. Mer än en gång har jag sett människor som för diskussionen mot det kritiska perspektivet anklaga de kritiska rösterna för att vara deppiga, bittra, dystra, utvecklingsfientliga. Jag har till och med sett anklagelser om att vilja barn illa. Listan på invektiv kan göras lika lång som den här texten…

Ironin är slående när kritikerna i det första andetaget angrips för sin ton och i det andra beskrivs i raljanta och nedlåtande termer. Det finns en dubbelhet hos kritikernas belackare som angränsar till parodi. För dessa blir att vara motståndare till problemen i sig ett problem. Att vara en kritiker framställs som det dåliga, snarare än de problem som man vill belysa.

Men de kritiska står inte i motsats till det goda. De står i motsats till det oreflekterande, till det ogenomtänkta, till det peppiga. De står i motsats till alla de saker som riskerar att beröva barn en fungerande skolgång och en fungerande framtid.

* * *

Jag älskade att vara lärare. Att vara i klassrummet fyllde mig ofta med energi och glädje. Jag blir fortfarande glad när jag träffar elever och får prata om mina ämnen, även om det inte är lika ofta längre.

Men skolsystemet är trasigt. Jag passade allt mindre in i det.

I takt med försämringarna blev jag allt mer benägen att göra motstånd. Att bråka. Mot allt som försämrades. Ibland blev det övermäktigt att i ena andetaget slagits för att en elev skulle få det stöd den hade rätt till och i det andra andetaget få en utskällning av en förälder för att samma elev inte fick tillräckligt med hjälp av mig. 

Jag älskade mitt jobb, men jag stod inte ut med att hålla tyst om det som inte fungerade. Att inte kritisera det som var trasigt kändes som att förråda barnen.

Jag åts upp inifrån och det blev ohållbart. Jag var tvungen att sluta.

Man får vara kritisk mot skolsystemet och älska sitt jobb.

För varför skulle man annars vara kritisk?

Vari ligger intresset av att lyfta problem om man ändå inte tycker det är viktigt med en fungerande skola? För den som inte bryr sig blir det helt ointressant att vara kritisk.

I hela mitt liv har det alltid varit så: ju mer jag brytt mig om något, desto hårdare har jag slagits för att det ska bli rätt.

* * *

När det bara är de positiva som hålls som hjältar och när vi mer och mer pratar om goda exempel har vi ett allvarligt problem.

Men missförstå mig rätt nu, man kan vara en fantastisk lärare och positiv på samma gång.

Men lärares vardag ser väldigt olika ut. Det är väldigt lätt att välja glädjen på ett ställe, men svårare på ett annat. Det är en helt annan sak att vara i Ljusnarsberg än i Stockholm. Vi kan inte bara utgå från det ena. Vi kan inte bara välja glädjen.

2019 skär 9 av 10 kommuner ned på skolan. Flera friskolor ökar vinstuttaget. Utrymmet för att göra ett gott arbete som lärare minskar. Särskilt om man jobbar på en frånvalsskola eller i en fattig glesbygdskommun.

Vi behöver vara medvetna om att det både finns ideologiska och ekonomiska incitament att driva tesen att lärare ska berätta om hur bra allt är. För den som vill göra ekonomiska vinster, eller spara in på verksamheten finns det inget mer gynnsamt än människor från den egna verksamheten som berättar om hur fantastisk den är och hur väl den fungerar.

Det kan rent av bli en motor i ett fortsatt besparingsarbete.

Varumärket är allt, eleverna är inget.

Och den som säger emot är bara gnällig.

Bristen på resurser ökar kraven. Den som kan prestera trots att den fått fler elever, fler mentorsuppdrag, fler karriäruppdrag blir ett föredöme. Den belönas ekonomiskt. Den uppmuntras. Den hyllas. Den blir ett föredöme som ska efterliknas.

Samtidigt som en lärare genomför sitt triumftåg, får en annan dämpa nattens panikångest med sobril och propavan.

* * *

Den som är kritisk ställs i skamvrån. Den blir utanför. Ibland straffas den ekonomiskt, ibland socialt. Ibland genom att helt enkelt exkluderas.

När det var dags för intervjuer av de som ville bli ny rektor blev inte jag kallad. Istället för representation av sitt fackliga ombud fick personalen representeras av skolans förstelärare.

Kanske var det mitt eget fel. Kanske inte.

Det är svårt att vara en kritiker. Det kräver tid, energi, balans och mod. Det kräver stöttning och att man faktiskt blir lyssnad på.

För vem vågar vara en kritiker i ett system där kritiken självt blir problemet?

Jag tänker spontant att "det goda" är motsatsen till "det onda". Men vad som är det onda får vi inte prata om för då riskeras en förskjutning av vad som är "det goda" till nya marker.

]]>
https://skolvarlden.se/bloggar/mikael-bruer/lange-leve-kritikerna Thu, 12 Sep 2019 14:09:00 +0200
https://skolvarlden.se/bloggar/david-haas/passar-vi-varandra <![CDATA[David Haas bloggar: Passar vi för varandra?]]> Jag undervisar på komvux. Du vet den där skolformen där sommarlovet försvann och lärarlönelyftet uteblev. Det är också här man inte utbildas i att undervisa sin elevkategori på lärarutbildningen och hela skolformen i sig är i fritt fall

Jag undervisar på komvux och tycker ändå verkligen om mitt lärarjobb. Hur går det ihop? De flesta lärare vet alltför väl hur olika förutsättningarna för lärande och arbetsglädje är från skola till skola.

Sedan 2015 jobbar jag på Stockholms intensivsvenska för akademiker, som är en del av Campus Åsö. Våra elever kommer från hela världen med sin akademiska examen i bagaget, till exempel ekonomer, ingenjörer och lärare. Många är i Sverige för kärlekens skull. Hos oss kan de lära sig svenska i ungefär 1,5 år. Under den tiden hinner de gå igenom hela SFI, svenska som andraspråk på grundläggande och gymnasial nivå. Från de första orden till flytande. Det är en häftig resa att få vara med på som lärare. 

Den här bloggen riktar sig till alla lärare, även om komvuxperspektivet också finns. Komvux är en stor apparat med över 400 000 studerande under ett skolår, fler än gymnasieskolan. Själv är jag i grunden utbildad gymnasielärare i religionskunskap, svenska, engelska och svenska som andraspråk. Tidigare har jag också jobbat på en gymnasieskola i Uppsala. Det är en anledning till mitt intresse för mer än bara vuxnas lärande. 

En annan orsak till att jag vill nå ut till och höra från lärare i alla skolformer, är att vi tillhör en och samma yrkeskår. Det känns kanske inte alltid så. Men trots skolformernas olika förled till själva ordet lärare, är det ett yrke. Det är ett yrke hela vägen från de som lär de yngsta, till oss som jobbar med de äldsta. Vi delar det gemensamma målet att våra elever ska få möjlighet att lära. Många av de svårigheter och glädjeämnen vi stöter på längs vägen kan alla lärare känna igen sig i. 

Kommer det att finnas något av intresse för dig i den här bloggen? Det gör det om du svarar ja på någon av följande frågor:

  • Har du någon gång suttit på en fortbildning som känts meningslös?
  • Upplever du att stora ord om kollegialt lärande och systematiskt kvalitetsarbete brukar stanna vid just ord?
  • Funderar du ibland över hur man får elever att vilja lära för livet?
  • Har du funderingar på att lämna läraryrket?
  • Tror du att undervisning i källkritik och kritisk läsning kan göras mer engagerande?
  • Har du någon dominant kollega eller chef?

Vi tar det från början. Svaret på frågan hur fortbildning kan sluta kännas trist eller meningslös kommer i nästa inlägg. Men innan dess vill jag veta vad du som läser har för upplevelser av fortbildning:

]]>
https://skolvarlden.se/bloggar/david-haas/passar-vi-varandra Thu, 12 Sep 2019 13:19:45 +0200