<![CDATA[Skolvärlden]]> https://skolvarlden.se/feed.rss sv Fri, 22 Nov 2019 11:35:37 +0100 https://skolvarlden.se/bloggar/mikael-bruer/vi-behover-fler-daliga-exempel <![CDATA[Mikael Bruér bloggar: Vi behöver fler dåliga exempel]]> En torsdag i slutet av november för sex sju år sedan. 15.40. Jag var helt utpumpad. Trött från terminens slit. Sjukt barn hemma. Dessutom klassiskt småländskt novemberväder ute. Mörkt, kallt och ett regn som föll närmast vertikalt.

När jag ramlade in i arbetsrummet efter en 60-minuterslektion kände jag mig extraordinärt värdelös. Det hade varit en sån där lektion där ingenting fungerade. Jag tappade bort mig i min genomgång, blev lite för irriterad på någon pratig elev och fräste lite för mycket. Dålig stämning spred sig i klassrummet. Uppgiften vi skulle jobba med efter min genomgång var en katastrof. Ingen fattade. Alla missförstod mina instruktioner och det var bara mitt fel, tyckte alla utom jag.

Där och då ville jag mest åka hem och glömma jobbet, glömma att jag behövde arbeta även dagen efter.

Dessutom verkade mina kollegor helt oförstående över min frustration.

Gör si... Gör så... Tänkte du på att… 

Jag hade inte jobbat mer än något enstaka år på dåvarande skola, men det hade varit ganska turbulent. Jag hade bytt arbetsplats och gått från att vara en uppskattad lärare till att vara en problemlärare. En som inte eleverna gillade. En som inte föräldrarna gillade. En som krävde för mycket, men lärde eleverna för lite. Jag fick stå på föräldramöten och försvara mig och varför jag gjorde som jag gjorde. Motivera mitt lektionsinnehåll i relation till kursplan, motivera min bedömning utifrån den läroplan som nyligen införts, försöka övertyga om att jag kunde mitt jobb. Men ändå. Jag kände mig sämst och nästan ingen hade min rygg.

Identitetskrisen var ett faktum.

Men just den där torsdagen var en sån där vändpunkt.

Dagen efter var uppgiften fortfarande densamma, jag var densamma. Ändå gick allting mycket bättre. Skillnaden var att klassen var en annan.

Där och då slog det mig att den som i en klass kan vara en katastrof kan vara fantastisk i nästa. Det blev en vändpunkt.

Med tiden insåg jag också att jag inte var så extraordinärt värdelös som jag faktiskt trodde under ett par års tid.

Men jag funderar över det rätt mycket idag. För det var rätt mycket den här perioden som fick mig att ge mig ut på sociala medier, framförallt Twitter. De som då var ”Skoltwitter” var mycket färre än idag och hade på många sätt ett mycket mer generöst innehåll.

Till skillnad från idag var det ett mycket mer spretigt innehåll. Debatter, personliga relationer, lektionstips om vartannat. Det som saknades var dock det utstuderade varumärkesbygget. Detta ständiga mantra om att visa de goda exemplen. Att lyfta, hylla och hurra över den enskilde läraren. Individen före kollektivet. Evangelisten före församlingen. Det saknades.

Nog fanns de som inte ville att man skulle problematisera för mycket, men de var snarare undantag än regel.

Sen kom förstelärarreformen. Sen kom lärarlönelyftet. Sen kom galor, priser, böcker. Successivt förändrades narrativet.

Jag är naturligtvis en del av allt det där. Prisad, författare, debattör. Jag vill inte avsäga mig något ansvar, samtidigt som jag tror att orsakerna är strukturella snarare än individuella.

Oavsett tänker jag på det.

Vad hade jag gjort om jag känt mig på det viset idag? Hade jag orkat sätta mig ner och tänka om. Känna att jag inte var värdelös? Kanske.

Troligen inte.

Berättelsen om den lyckade läraren, det goda exemplet, gör något mot de som inte känner sig lyckade. Den som känner att den inte orkar eller kan följa med i tempot.

Bidrar det till att vi inte orkar? Bidrar det till att någon annan känner sig värdelös? Får jag någon att känna sig värdelös?

Troligen.

Jag har många gånger hävdat att vi behöver färre goda exempel, fler dåliga. Jag tror på det ännu mer när jag tänker tillbaka.

Det är inte de som det går bra för vi behöver prata om, det är de som inte orkar eller de som känner sig dåliga. Och vi behöver inte ge dem fler inspirationsföreläsningar eller lärargalor.

Vi behöver ge dem en känsla av att de duger.

Inte en känsla av att vara

Extraordinärt.

Värdelösa.

]]>
https://skolvarlden.se/bloggar/mikael-bruer/vi-behover-fler-daliga-exempel Fri, 22 Nov 2019 10:35:07 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/lararforsorjningen-ar-ett-tydligt-ansvar-arbetsgivaren <![CDATA[Debatt: ”Lärarförsörjningen är ett tydligt ansvar för arbetsgivaren”]]>

”Det är ljuv musik för mig att höra ett sådant fackligt engagemang, men lärarförsörjningen är och förblir ett tydligt ansvar för arbetsgivaren”, skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén i en replik.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/lararforsorjningen-ar-ett-tydligt-ansvar-arbetsgivaren Thu, 21 Nov 2019 12:13:42 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/facket-varnar-nya-budgeten-kommer-drabba-lararna-hart <![CDATA[Facket varnar: Nya budgeten kommer drabba lärarna hårt]]>

De kraftiga besparingar som väntar skolorna i Stockholm kommer att drabba lärarna hårt. 
– Det är ett allvarligt läge, säger Ragnar Sjölander, ordförande för LR Stockholm.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/facket-varnar-nya-budgeten-kommer-drabba-lararna-hart Thu, 21 Nov 2019 11:30:09 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/hon-forskar-om-sarskilt-stod-pa-gymnasiet-finns-valdigt-lite-kunskap <![CDATA[Hon forskar om särskilt stöd på gymnasiet: ”Finns väldigt lite kunskap”]]>

Forskaren Anna Öhman genomför just nu en studie av särskilt stöd på gymnasiet.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/hon-forskar-om-sarskilt-stod-pa-gymnasiet-finns-valdigt-lite-kunskap Wed, 20 Nov 2019 15:39:36 +0100
https://skolvarlden.se/bloggar/david-haas/kollegialt-larande-ar-inte-skrap-men-fallgroparna-ar-manga <![CDATA[David Haas bloggar: Kollegialt lärande är inte skräp – men fallgroparna är många]]> ”Kollegialt lärande är skräp.”

”Kollegialt lärande är det viktigaste vi kan göra.”

Jag har under mina lärarår hunnit möta båda de här inställningarna till kollegialt lärande. Just så här efter varandra i ett samtal också. Då var jag själv fortfarande för ny, för mycket diplomat, för att göra min egen röst hörd. Vems sida står du på? Eller håller du dig än så länge mittemellan?

När jag studerade till lärare var det eleverna och mina ämnen jag såg framför mig. Att vi kollegor skulle bidra till varandras trivsel tänkte jag förstås. Men hur viktiga ni skulle vara för mitt och mina elevers lärande, det anade jag inte.

Samarbete mellan lärare är en bristvara i svenska skolor. En rapport från Skolverket (2016) visar att svenska lärare mer sällan auskulterar eller ger återkoppling på varandras lektioner än lärare i andra Talis-länder. Trots att lärare är positiva till coachning, kollegiala observationer och självvärdering, uppger 57% att de aldrig observerar kollegor och var tredje lärare får inte feedback av rektor eller kollegor (Skolverket 2014). 

Vi lärare behöver mer av varandra, inte minst inom ramarna för ett välfungerande kollegialt lärande. Men fallgroparna är många. Har du redan gått i några sådana och önskar en text som håller med om att det är skräp? Läs vidare ändå, och se om du ändrar dig.

Först, vad är det? Denna grundläggande fråga är ofta den första fallgropen. För vaga definitioner och olika tolkningar av begreppet kollegialt lärande leder till att vi pratar om olika saker, och själva lärandet minskar eller uteblir (Larsson i Skolverket 2019).

En definition är: lärande som sker när vi samarbetar strukturerat över tid och får nya kunskaper och färdigheter för vårt dagliga arbete (Skolverket 2015). Vi gör det med fördel genom att utgå från identifierade utvecklingsbehov i undervisningen. Sedan söker vi nya kunskaper att kombinera med befintliga inom utvecklingsområdet. Vi prövar nya undervisningsgrepp, dokumenterar, analyserar hur det gick, innan vi reviderar och prövar igen. 

Det handlar alltså inte om att bara dela material, berätta vad som hänt på någon lektion, ge enstaka undervisningstips eller life hacks. Allt det där fyller sina funktioner, men det kollegiala lärandet både kräver och ger mer. Om det vill sig väl, vill säga.

När vi har en gemensam definition kan en kritisk fråga komma – vad ska vi med till? I kollegiet kan det finnas väldigt olika uppfattningar om värdet av samarbete överlag. En del har dåliga erfarenheter av det och andra har kanske jobbat på sina egna sätt så länge att ensamarbetet är en del av deras läraridentitet. Har du några sådana kollegor, eller känner igen dig själv? 

Självklart har vi våra dagar. Alltså dagar då vi vill och behöver jobba på egen hand. Samarbete kan dessutom kännas mer energikrävande än ensamarbete för många. Därför behöver samarbetet finnas inbyggt i skolans struktur, ges utrymme i schemat, så att man inte måste jaga nya tider att ses varje gång. 

Om någon ändå säger till dig att kollegialt lärande är skräp kan du vara lite besserwisser och hänvisa till forskningsstödet. Skolverket (2016) lyfter det samlade forskningsläget som pekar mot ett starkt stöd för den här samarbetsformens kraft i flera avseenden. 

Lärarens förmåga att undervisa och vårt engagemang är de största undervisningsrelaterade faktorerna för elevers lärande. Både vår förmåga och vårt engagemang stärks genom ett väl fungerande kollegialt lärande.

En anledning till det är att konstruktiv kritik på den egna undervisningen från kollegor är avgörande för vår undervisningsutveckling. Det beror bland annat på att det tycks leda till välgrundade undervisningsförändringar som befästs i större utsträckning än andra insatser, som till exempel extern fortbildning. Kan du komma ihåg förändringar du har gjort efter respons från någon kollega? Eller har du inte haft möjlighet att ingå i verkligt givande samarbeten?

Något som kan vara lika viktigt är de känslomässiga värdena i arbetet som främjas. Det kan vara av särskilt vikt med tanke på att svenska lärare placerar sig i topp på listan av “missnöjda med sitt yrkesval”, bland 34 Talis-länder. 

Ett väl fungerande kollegialt lärande leder till att vi känner oss uppskattade, får ett erkännande och bekräftelse på att vi mer än duger som lärare. Det synliggör både vad vi kan och vad vi kan utveckla, tillsammans. Den är typen av utvärdering av och återkoppling i arbetet har i forskning (Skolverket 2016) visat positiva effekter på lärares tillfredsställelse och självtillit.

Finns det fallgropar gällande känslomässiga värden av kollegialt lärande? En vän till mig som också jobbar som lärare sa att jag måste ta upp något som många lärare känner: det finns kollegor som letar fel hos andra och inte skräder med orden. Dåliga relationer och gammalt groll kan göra lektionsbesök till något väldigt olustigt. Hur löser man det? I nästa inlägg ska vi med läsarnas hjälp ta oss an den frågan.

För oss komvuxlärare vill jag också understryka vikten av kollegialt lärande av ytterligare en anledning. Forskning och beprövad erfarenhet om vuxnas lärande är en bristvara, men behovet stort (A. Fejes 2016). Se ditt och dina kollegors lärande som en möjlighet att bidra till kunskapsgapet. Sätt målet att driva, dokumentera och dela ert lärande på ett sätt som gör det användbart för komvuxkollegor på andra skolor. Det kommer på sikt att stärka professionen, och din arbetsglädje också.

En av de största fallgroparna för lärares kollegiala lärande kvarstår dessvärre: hur ska det konkret gå till? Hur gör vi kollegialt lärande till något positivt för oss och i förlängningen våra elevers lärande? Hur får vi tid till det? Hur kan du som lärare se till att det inte bli ytterligare en pålagd utvecklingsinsats som rinner ut i sanden?

* * *

I nästa inlägg ska vi väldigt konkret ta oss an hur man kan göra kollegialt lärande till en positiv del av skolvardagen. Vi ska se hur man kan navigera mellan nej-sägare, oreserverade ja-sägare och konflikträdda diplomater. Och i slutändan få med dem på tåget.

Men innan jag skriver det inlägget vill jag ha hjälp av er, kollegor runt om i landet. Hur kan vi undvika de olika fallgroparna? Vilka erfarenheter av, och idéer kring, hur man gör kollegialt lärande till en positiv del av skolvardagen kan du dela med dig av? Svara genom att klicka på länken nedan (öppna den i Chrome):

>>> Skriv ditt svar genom att klicka/trycka här <<<

]]>
https://skolvarlden.se/bloggar/david-haas/kollegialt-larande-ar-inte-skrap-men-fallgroparna-ar-manga Wed, 20 Nov 2019 15:27:26 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/lokala-vuxenutbildningens-projekt-vann-pris-nu-sprids-satsningen-i-europa <![CDATA[Lokala vuxenutbildningens projekt sprids i Europa]]>

Vux Huddinges integrationsprojektet sprids till andra länder. 

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/lokala-vuxenutbildningens-projekt-vann-pris-nu-sprids-satsningen-i-europa Wed, 20 Nov 2019 13:35:47 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/ny-dom-diskriminering-att-inte-tillata-hjalpmedel-vid-nationella-prov <![CDATA[Ny dom: Diskriminering att förbjuda hjälpmedel vid nationella prov]]>

Örebro kommun ska betala 10 000 kronor i skadestånd till en elev med dyslexi som inte fått använda sina vanliga hjälpmedel vid nationella proven i svenska.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/ny-dom-diskriminering-att-inte-tillata-hjalpmedel-vid-nationella-prov Wed, 20 Nov 2019 12:38:39 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/hans-forskning-ska-lyfta-skillnader-mellan-skolreformer <![CDATA[Hans forskning ska lyfta skillnader mellan skolreformer]]>

Forskargrupper från fyra länder ska i ett nätverk jämföra forskning av utbildningsreformer.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/hans-forskning-ska-lyfta-skillnader-mellan-skolreformer Mon, 18 Nov 2019 13:01:45 +0100
https://skolvarlden.se/bloggar/asa-morberg/trenden-att-lagga-ner-byskolor-ar-forodande <![CDATA[Åsa Morberg bloggar: Trenden att lägga ner byskolor är förödande]]> Trenden att satsa på stora skolor i centralorten och att lägga ner skolor i ytterområden är ett misstag. Det är absolut inte skolans storlek som ensam avgör undervisningens kvalitet. Det är förödande för landsbygden att förlora sin skola.

Trenden går exempelvis åt motsatt håll i USA, det vill säga att man bibehåller de små skolorna. I Tyskland öppnar man till och med upp tidigare nedlagda byskolor och skapar därmed en levande landsbygd igen. 

Inga entydiga forskningsresultat finns som idag ensamma kan legitimera nedläggning av små skolor och etablering av stora skolor.

Stora skolor är inte generellt attraktivare arbetsplatser för behöriga lärare än små skolor. De höga löner som erbjuds i stora skolor på centralorter, kan naturligtvis erbjudas till lärare, som väljer de små skolorna. Det går också att väsentligt förbättra arbetsmiljön på de mindre skolorna så att lärare väljer att arbeta där.

Trenden att lägga ned byskolor och centralisera till större orter är en rikstrend. Att belägga förslag om en enda stor högstadieskola på centralorter handlar om vilka urval som görs av tidigare forskning och vilka forskningsresultat som lyfts fram som motiv.

Huvudmän kan i stort sett välja ut forskningsresultat och välja bort forskningsresultat så att det huvudmän för fram, ser väl underbyggt ut. Granska nedläggningsförslag kritiskt och studera referenser.

Det är ett misstag att ställa skolor av olika storlek mot varandra. Det är inte storleken på en skola som avgör hur god kvaliteten är. Begreppen ”stor skola” och ”liten skola” är relativa begrepp och så här ser det ut i Sverige vad det gäller skolstorlek:

Mer än en fjärdedel av Sveriges skolor har färre än 100 elever och i dessa går drygt sex procent av eleverna. Fler än hälften av grundskolorna har färre än 200 elever och i dessa går omkring en fjärdedel av eleverna. Märk väl att Sveriges 15 största grundskolor med årskurs 9 har totalt drygt
16 000 elever, varav den största har drygt 1 300 elever. De 93 minsta skolorna, alla med färre än 50 elever och med årskurs 9, har tillsammans omkring 2 600 elever (SKL,2018).

Anledningen till centraliseringen av skolor är, även om det oftast inte sagts rent ut, att det är ekonomiskt fördelaktigt att lägga ned mindre byskolor och bygga en stor och central högstadieskola.

Intentionerna i lärarreformen som delade upp lärarnas kompetensområden, enligt följande: 1–7- och 4–9-lärare handlade om att de olika lärarkategorierna skulle lära av varandra och arbeta tätt tillsammans så att eleverna inte fick problem vid stadieövergångarna. Reformen infördes för att lärarna skulle följa eleverna under en större del av elevernas utbildning och därmed underlätta elevernas utveckling.

Om man nu delar upp i separata stadieskolor igen, så är vi tillbaka till utgångsläget. Vi får återigen stora skillnader i sättet att arbeta mellan klasslärare och ämneslärare och med stadieövergångar som ”slår ut” elever. En samlad grundskola har förutsättningar att ge eleverna en tryggare och bättre progression.

Tänk om huvudmän som lägger ned byskolor kunde tänkt tvärtom, nämligen att satsa på de små byskolorna istället. Huvudmännen kan utnyttja tillfället med en större översyn av skolan maximalt och tänka hållbart in i framtidens samhälle.

Varför inte ordna en arkitekttävling och bygga om byskolorna i hållbart trä, med solpaneler på alla ytor som är praktiska, förbränningstoaletter som sparar vårt dricksvatten, bygga för ett integrera skol- och folkbibliotek och ett maximalt utnyttjande av skolans lokaler. Matsalen kan nyttjas av äldre medborgare för att öka umgänge mellan generationer och spara transporter av mat, många äldre efterfrågar datorutbildning, kunskapen har eleverna, datorer finns på skolan varför inte utnyttja dessa? Studiecirklar kan nyttja skolans lokaler. Möjligheterna är många, om huvudmännen bara vill se dem.

Det finns lärare som skulle tycka att det är inspirerande och roligt att arbeta i en ”modern landsbygdsmiljö” och ser det som en fördel vid valet av arbetsplats. Om man kan bussa elever in till centralorten för skolgång, kan man bussa ut elever till landsbygden för skolgång. Det kan ge storstadselever god livskvalitet och bidra till en levande landsbygd.

]]>
https://skolvarlden.se/bloggar/asa-morberg/trenden-att-lagga-ner-byskolor-ar-forodande Mon, 18 Nov 2019 12:58:41 +0100
https://skolvarlden.se/artiklar/ge-barn-i-sarskolan-ratt-till-obligatorisk-forskoleklass <![CDATA[Debatt: ”Ge barn i särskolan rätt till obligatorisk förskoleklass”]]>

”Även barn i särskola borde ha rätt till tio års grundskola enligt likvärdighetsprincipen”, skriver debattörerna.

]]>
https://skolvarlden.se/artiklar/ge-barn-i-sarskolan-ratt-till-obligatorisk-forskoleklass Fri, 15 Nov 2019 13:57:41 +0100