2020. Vilket år. Jag kommer precis ihåg känslan av tydlig förändring och ovisshet. På skolan hade vi förberett innehållet för studiedagen den 10 mars. På söndagen innan insåg jag och min biträdande rektor att vi skulle bli tvungna att helt slopa innehållet och istället planera för eventuell fjärrundervisning.

Vi hinner bara påbörja studiedagen när Anna Ekström meddelar att gymnasiet rekommenderas införa fjärr- och distansundervisning. Stänga gymnasiet? Historiskt. Overkligt. Min spontana känsla under dagen, ur pedagogisk synvinkel, bekräftades dock genom lärarnas utvärdering av studiedagen: spännande, nytt, roligt att samarbeta, dela med sig av varandras erfarenheter, fokus på undervisningens innehåll.

Fjärrundervisning blev för de flesta grundskolor inte verklighet varken under våren eller hösten 2020. Istället blev det helt andra utmaningar och de började direkt i mars. Att inte få komma till skolan eller förskolan med minsta snuva gjorde att många lärare och pedagoger behövde vara hemma, både själva men också med sina barn.

Det gjorde att vikarier fick sökas med lykta och ljus. All personal fick täcka upp för varandra och det tärde på en redan utmanad och hårt belastad lärarkår. Tillsammans slet vi för att få ihop våren med en någorlunda bibehållen kvalitet. Vi kom varandra närmre även om vi var trötta när terminen var slut.

Kriser för människor samman och vi tenderar att tillföra varandra ännu mer värde när vi befinner oss i svåra situationer. Känslan av att behövas, att vi tillsammans är starka och att vi som individer gör skillnad betyder mer än vi tror.

Många kommenterar 2020 som ett ”förlorat” år, ett misslyckande, en sorg. I flera avseenden har 2020 givetvis inneburit sorg för många och vi kommer länge spekulera i vad som var rätt eller fel i Sveriges strategi. Men när jag ser tillbaka på året i skolans värld så är min känsla positiv. Vi blev starkare, lärde oss att se såväl verksamhetens som varandras styrkor och svagheter, fokuserade på rätt saker och förde faktiskt skolans utveckling framåt.

Vi är mitt i en pandemi och det är mycket vi inte vet. I skolans värld finns det dock ganska mycket som vi faktiskt vet. Vi vet att eleverna gynnas av att vara närvarande, vi vet att vi behöver rutiner och mål, vi vet att vi behöver skratta tillsammans och att vi behöver utvecklas för att må gott, vi vet att vi behöver tänka långsiktigt och att stress under en längre tid inte får oss att må bra.

Just därför behöver vi fokusera extra mycket på det vi vet och det vi har snarare än det vi inte vet och det vi inte har. Att känna lycka är en förmåga som vi alla kan träna på. Den lyckliges signum är just att se vad den har och inte stirra sig blind på det den saknar. Se dig omkring. Vilka har du omkring dig, vilka får dig att skratta och må bra? Vilka elever lyckas och vilka är du duktig på att nå och skapa relationer till? Vad gör du som utvecklar din verksamhet och hur blir du mer drivande i utvecklingen? Vad hinner du göra på en dag och vad känns extra meningsfullt?

Det finns problem och så finns det tillstånd. Problem är just problem eftersom de kan lösas. Tillstånd låter sig inte förändras lika lätt. Pandemin är ett tillstånd som vi har svårt att påverka men lätt att påverkas av. Vi kan inte välja bort den situation vi hamnat i men vi kan välja hur vi vill hantera den. Vi vet hur vi bäst kan planera undervisningen utifrån de förutsättningar vi har och därför behöver vi vara mer aktiva i vår hantering av rådande läge.

Vi är tillsammans så oerhört erfarna, värdefulla, kompetenta och vi vill varandra och våra elever så väl. Så vila nu alla lärare, rektorer och pedagoger. Återhämta er, gör roliga saker och sträck ut er i soffan. Njut av fika, glögg, sällskapsspel, böcker och familj. Ni har förtjänat allt efter det här året. Vilka hjältar ni är! När vi ses i januari så är vi redo för att återigen bestämma oss för att klara av det här. Tillsammans.

Kommentera

Jag gillar skolan. Det har jag inte alltid gjort, åtminstone inte under min egen skolgång men sedan jag själv valde att utbilda mig till lärare så har jag tyckt om att vara just här, bland kollegor som delar mina intressen och bland barn och ungdomar som vill bygga upp sina egna intressen. Ingen fara, jag är inte naiv utan fullt medveten om att elevernas intressen inte alltid är desamma som mina.

Alla går (konstigt nog) inte igång på tyska verb i olika tempus eller hur man kommer fram till derivatan av roten ur x men jag tycker nog ändå att de flesta av oss tycker det är kul att lära oss något vi inte visste innan. Det vet vi ju inte alltid förrän vi vet det. Det vi ska lära oss måste nämligen kännas meningsfullt och görbart på något sätt. Om vi inte tror att vi klarar av en uppgift så blir vi inte så sugna på att genomföra den heller. Och lyckas vi med att få någon annan att vilja lära sig så är grunden för det demokratiska samhället lagt. Ju mer vi lär oss desto mer vill vi lära oss och på så sätt ser vi att vi kan lära oss precis vad och hur mycket som helst.

Under våren 2019 blev jag inspirerad av många olika människor. Jag ville veta hur andra nått sina framgångar och hur de vågat lyssna till sina innersta drömmar och därefter själva vågat kliva upp på scenen istället för att sitta i publiken och se på när andra gjorde sina framträdanden i livet. En av mina drömmar är just att lyfta fram det bästa hos alla barn, elever och personalen i skolan. För att börja någonstans så skrev jag en bok till just lärarna. Vi som är lärare tillhör nämligen den skara av människor som kan göra störst skillnad i ett barns liv. När vi mår bra och trivs med vår skolvardag så får vi andra att må bra och trivas. För att vi ska orka och välja att vilja vara i en miljö där vi ständigt utmanas, utvecklas och tänjer på våra och andras gränser så är jag övertygad om att vi behöver inspiration.

Så vem är jag att tro att jag kan inspirera just dig?

Jo, jag tror att det finns mer gott än ont i världen och att det finns fler människor som vill väl än de som vill illa. Jag tror på skolan och på vår nutid, liksom vår framtid. Jag tror på relationer och jag tror på människan och hennes förmåga att sprida både omtanke och kunskap. Jag tror på människans vilja att lära. Jag tror på dig. Jag tror på tillsammans. Och jag tror på att du och jag tillsammans kan utveckla skolan.

Det mesta här i livet är ett val och även om vi inte alltid kan välja de situationer vi hamnar i så kan vi i de flesta fall välja hur vi vill hantera dem. Min blogg kommer att blanda tänkvärdheter med erfarenheter och förhoppningsvis hjälpa dig och mig att reflektera mer över det vi gör för det är då det händer. Det är då vi utvecklas. Jag vill genom mina texter få dig att vilja investera i dig själv. Vad du får är en konsekvens av vad du ger och när du väljer att tillföra dig själv värde så kommer du vilja tillföra värde till andra och när du gör det så blir du ännu mer värdefull. Välj att vilja och håll utkik efter mitt nästa inlägg där jag skriver om hur viktigt det är att vi känner stolthet över vårt yrke och varför vi aldrig ska nöja oss med good enough i skolans värld.

Jag är ny här men har en hel del erfarenhet från skolans värld, både i min roll som lärare och rektor.

Varmt välkommen till min blogg här på Skolvärlden!

Kommentera
Linda Blomdahl, 2021, blogg, bloggare
Linda Blomdahl

Linda är legitimerad lärare i matematik, NO, tyska och engelska och har undervisat i alla årskurser från förskoleklass till gymnasiet. De senaste sex åren har hon arbetat som rektor på såväl grundskola som gymnasium.

 

Hon debuterade som författare våren 2020 med Skolcoachboken: egen utveckling – gemensam framgång och arbetar som rektor, skribent och föreläsare med syfte att lyfta och inspirera lärarkåren..

 

Lindas blogg fokuserar på din personliga utveckling som individ och lärare.

Arkiv

Välj år/månad