Ge dig själv lite power!

Jag läste nyligen en artikel om coronamodet som tydligen skyndat på comforttrenden i modevärlden. Så kallat ”leisurewear” har fått designers att ta fram sportiga och mjuka plagg som får oss att känna oss bekväma i vårt hemmasittande.

Många har som bekant arbetat hemifrån senaste året och även om vi i skolans värld i hög grad är på plats så kan vi fundera lite på vad myskläder har för påverkan för både vår egen men också våra elevers del. När vi har lektioner för våra gymnasieelever som numera återigen har fjärrundervisning så blir det tydligt vilka som har rutiner och vilka som inte har det. Vissa elever har precis vaknat och ligger kvar i sängen med laptopen på bröstkorgen och andra har varit uppe, klätt på sig ”vanliga” kläder, ätit frukost och kanske till och med tränat innan de sätter sig framför datorn. Vilka tror du presterar bäst?

För egen del känner jag igen mig i att det ganska snabbt går utför. Om jag såsar omkring i pyjamasen en hel dag så kommer jag aldrig riktigt igång. Återigen är det ansträngning som gör skillnaden. Det är ju lite jobbigt att byta om och göra sig i ordning men just därför är det ju så viktigt att göra det. Väl ombytt och klar så känner jag mig direkt mer sugen på att träffa andra eller göra något aktivt. Att vara i ordning betyder ju just att vara redo.

I artikeln som jag nämnde ovan beskriver de mode som självvård, att ta hand om sitt yttre, och att det piggar upp särskilt i dystra tider. En nära vän till mig beskrev det ännu bättre. Hon sa att det handlade om ”power”, att de yttre attributen får oss att sträcka på oss och bli lite rakare i ryggen. Att kliva ur pyjamasen och klä upp oss lite gör oss piggare, stoltare och mer alerta. Självvård är mer än att vi bryr oss om hur vi ser ut eller hur andra ser på oss. Det handlar om den emotionella och psykologiska effekten av att helt enkelt ta hand om oss själva.

Amy Cuddy är en forskare som delar med sig av hur kroppsspråket formar den du är. Hon pratar en del om hur viktigt det är att ställa sig i en ”power pose” inför viktiga och avgörande möten. Rent praktiskt innebär det att du intar en ställning som får dig att känna dig stark. Kanske bredbent och med armarna i sidorna. Lite ”bring it on”-känsla. Cuddy pratar också om att vi ska ”fake it till we make it”. Om vi inte känner oss så tuffa och starka som vi vill så kan vi genom vårt kroppsspråk lura oss själva så pass att vi faktiskt blir starkare. Ett annat exempel är att le stort och brett fastän vi inte känner oss så glada. Det får faktiskt hjärnan att tro att den är glad eftersom en massa små muskler sänder signaler till hjärnan om att vi ler och när vi ler känner vi ju oss glada så då betyder väl det här att vi är glada. Och då blir vi glada.

Testa redan idag. Och är du en av oss som varje dag går till jobbet rent fysiskt så testa att klä upp dig lite till. Ansträng dig lite mer. Inför ”fancy Friday” bland dina kollegor och elever. Inspirera andra till att anstränga sig lite mer. Tänk att ha en fjärrlektion där alla elever är uppklädda lite extra och beröm dem för deras ansträngning. Jag lovar att alla kommer att se fram emot din lektion lite extra. För om ingen bryr sig varför ska vi då själva bry oss? Höj förväntningarna på dig själv och de omkring dig och sprid lite ”power” i världen.

Kommentera

Aldrig är väl förväntningarna så höga som på en nyårsafton? 2021: Året då jag ska använda tandtråd varje dag, röra på mig minst trettio minuter om dagen, bara äta grönsaker och helt utesluta socker ur min vardag. Jag ska bli bättre på att lyssna och ägna mer tid åt barnen. För att inte tala om vilken bra partner och vän jag ska bli. Förstående, unnande och tålmodig. Den allra bästa versionen av mig själv.

Så kommer nyårsdagen. Som en kalldusch vräker den sig över mig och får mina förväntningar att svämma över. Vadå? Hänger det på mig? Måste jag ANSTRÄNGA mig?

Hur svårt ska det vara då? Att promenera en halvtimme, tandtråda tänderna i trettio sekunder, låta bli läsken och tina broccolin? Svårt kanske det inte är men jobbigt, ja, det ligger ju lite i själva ordet ”ansträngning”. En snabb googling ger mig bland annat följande synonymer: ihärdigt bemödande, strävan, satsning, insats, svårighet och påfrestning. Men det var det ju ingen som talade om för mig när jag stod där och skålade med bubbel i glaset. Då var jag fylld av förväntan över vad det nya året skulle innehålla och hade ingen tanke på att det var jag själv som måste skapa innehållet.

Varför är det då så svårt att anstränga sig? Det är ju lättare att förstå att det är svårt att helt förvandla sig på mindre än ett dygn men varför har vi så svårt att förstå att de där små men ändå konsekventa stegen i slutändan gör så enormt stor skillnad?

Kanske är det just det tvära som får oss att tveka och känna efter lite för mycket. En ny vana kostar nämligen på. Det är inte själva mödan som är så jobbig, det är tanken på den som får oss att avstå. Hjärnan försöker skydda oss genom att utesluta saker som vi inte gjort innan eller som vi inte är så bra på. Det är ett sätt att spara vår energi.

”Tro inte på allt du tänker”, säger den kloka skogsmunken och författaren Björn Natthiko Lindeblad. Få har väl skänkt ett så gott råd som Björn. Grubbla inte så mycket och framför allt, lyssna inte på allt du säger till dig själv. Det är inte alltid som hjärnan är din bästa vän. Hjärnan ställer inte upp för dig i vått och torrt. Hjärnan vill bara fortsätta som den alltid gjort. Och vill du ha ett annat resultat än det du har idag så behöver du göra andra saker.

Ja, ja, jag vet att du vet detta. Och jag vet att det är lätt att säga men en sak som brukar få mig att lyckas vända något eller börja med något nytt är att tänka att jag ska göra mer av något jag mår bra av och mindre av något jag mår dåligt av. Inte helt utesluta och inte heller börja med något som kräver en jättestor ansträngning. Det ena leder alltid till det andra och även om målet är något stort så är vägen dit inte så svår att gå, trots allt.

Sätt bara den ena foten framför den andra och tänk på att resan oftast är mer utvecklande än själva målet. Något är alltid mer än inget. Det är så enkelt och logiskt att till och med hjärnan kan låta sig övertygas. Lite mer rörelse, lite mer grönt, lite fler positiva tankar, mer energi, mer av det goda och mindre av det som inte är bra för dig. Våga sätta långsiktiga mål och häng inte upp dig på om du går bakåt då och då, huvudsaken är ju att du kommer framåt, att du utvecklas, inte hur snabbt du gör det. Något är alltid mer än inget.  

Kommentera
Linda Blomdahl, 2021, blogg, bloggare
Linda Blomdahl

Linda är legitimerad lärare i matematik, NO, tyska och engelska och har undervisat i alla årskurser från förskoleklass till gymnasiet. De senaste sex åren har hon arbetat som rektor på såväl grundskola som gymnasium.

 

Hon debuterade som författare våren 2020 med Skolcoachboken: egen utveckling – gemensam framgång och arbetar som rektor, skribent och föreläsare med syfte att lyfta och inspirera lärarkåren..

 

Lindas blogg fokuserar på din personliga utveckling som individ och lärare.

Arkiv

Välj år/månad

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm