”Begränsa läraruppdraget!”

Ständigt låga resultat i de internationella PISA-mätningarna och en aldrig sinande debatt om den svenska skolan tyder på att systemet befinner sig i en krissituation. Jag hävdar att en viktig del av lösningen på problemen i den betygsättande delen av skolsystemet, är att i högre grad tydliggöra och begränsa läraruppdraget.

Lärarens uppdrag kan delas in i tre delar:

Myndighetsuppdraget består av, att med utgångspunkt i styrdokument utfärdade av regeringen, välja ut vad undervisningen ska innehålla, hur examinationerna ska utformas och hur de ska bedömas.

Det pedagogiska/didaktiska uppdraget består av att förbereda och driva undervisning samt att fortbilda sig pedagogiskt och i de egna ämnena. Detta är lärarens kärnuppdrag.

Det sociala uppdraget består av mentorskap, värdegrundsarbete och upprätthålla ordningsregler.

Den svenska lärarens uppdrag är i en internationell jämförelse mycket otydligt och omfattande inom ramen för samtliga tre ovanstående uppdragsdelar:

1. Myndighetsuppdraget

I den svenska skolan har läraren (och eleverna) alltför stora möjligheter att själv välja undervisningsinnehåll, hur examinationerna ska utformas och bedömas. I de allra flesta länder som undersöks i PISA-undersökningarna är läraren i betydligt större utsträckning frikopplad från myndighetsuppdraget genom strikta kursplaner, betygssensorer eller externt rättade prov och nationella examina. Detta saknas i den svenska skolan vilket skapar problem i form av otydligt kurs-/ämnesinnehåll, ojämlik undervisning, stor risk för läraren att utsättas för påtryckningar utifrån och rättsosäkra bedömningar.

2. Det pedagogiska/didaktiska uppdraget

I det svenska skolssystemet undervisar lärare i årskurserna 6-9 och på gymnasiet alltid i två eller flera ämnen. Detta kan jämföras med, de i PISA-testerna oerhört framgångsrika länderna, Japan, Sydkorea och Kina där läraren endast undervisar i ett ämne i vilket hen dessutom förväntas ha en mastersexamen. I Sverige räcker det med endast en högskoleexamen för ämnesbehörighet på gymnasiet. Det är svårt att se hur en svensk lärare kan nå samma ämnes- och didaktiska kompetens som sina nordostasiatiska kollegor med ett klart spretigare uppdrag och med lägre krav på ämneskompetens.

3. Det sociala uppdraget

I Frankrike, som är klart mer framgångsrikt i PISA-mätningarna än Sverige, har man en organisatorisk lösning som kallas elevvårdsenhet. Den har ett övergripande ansvar för elevernas närvaro, uppförande och kontakt med föräldrar. Administrativa ansvarsområden som i den svenska skolan ligger på den enskilda läraren och därmed stjäl tid från kärnuppdraget samt hindrar läraren från att utöva sin profession.

Sammantaget har den svenska läraren i den betygsättande delen av skolsystemet ett för otydligt och omfattande uppdrag. Det i sin tur leder till att skolan blir ojämlik och rättsosäker samt att lärarkåren får svårt att utöva sin profession på högsta internationella nivå. Här finns således stora möjligheter för staten att tydliggöra och begränsa läraruppdraget genom att ta större ansvar för myndighetsuppdraget, begränsa det pedagogiska uppdragets omfång och hjälpa lärarkåren med det sociala uppdraget. Om så görs finns goda förutsättningar för att svenska skolan återigen kommer att visa goda resultat i internationella jämförelser.

Svante Holmberg, förstelärare Hersby gymnasium, Lidingö

Artikeln är tidigare publicerad i Skolvärlden nr 2 2016.