”Bevara mångfalden i svensk folkbildning”

Tänk dig en ort i Sverige där tågstationen för länge sedan har lagts ner. I närheten av den övergivna perrongen flyttar det varje år i augusti in en hel drös förväntansfulla elever från landets alla hörn. En sak har de gemensamt: De vill ge sig själva en ny chans.

Förslaget att slopa mobilitetsstödet hotar folkhögskolors överlevnad och i förlängningen en levande landsbygd, utjämning av utbildningsklyftor, samt riskerar att en lång tradition av kunskap går förlorad. För att kunna bevara sina nischer behöver skolorna ett nationellt upptagningsområde och nischerna ger i sin tur en blandning av elever.

Bidraget har till syfte att underlätta rörligheten i landet och betalas ut av elevens hemmaregion. Två storstadsregioner har redan klubbat att stödet ska avskaffas men beslutet är villkorat och Region Stockholm kommer i närtid att fälla avgörandet.

När Cecilia Elving (L), ordförande i Kulturnämnden, skriver att ”För Region Stockholm är folkhögskolorna och studieförbunden viktiga resurser för invånarnas utveckling och kompetensförsörjning.” är det lätt att först hålla med. Men när vi läser mellan raderna att det innebär slopat stöd till skolor utanför den egna regiongränsen, då undrar vi om hon tänkt hela vägen? 

”En väska packas upp i Munkens korridor. Det är långt ifrån hans hemmavid, dit tågen inte längre når, ett ställe med en påhittad perrong”

Berättelsen sätter fingret på det som folkhögskolan står för.

Ett par folkmusikelever bestämde sig för att arrangera en schlagerfestival och på bara ett par veckor hade fem genrebrytande dängor författats och lika många band bildats. En elev från allmän linje engagerades som basist medan klasskompisen tog plats bakom trumsetet. Deras mattelärare hoppade ivrigt in i jurybåset och kvällens konferencier var den idag färdigbakade läkaren.

Det är svårt att föreställa sig samma snabba uppslutning och produktivitet i en annan kontext och förklaringen är lika enkel som den är unik. Det här hände på en folkhögskola i glesbygd.

Berättelsen sätter fingret på det som folkhögskolan står för och som tyvärr är långtifrån en självklarhet i andra skolmiljöer: Trygghet, inkludering, kunskapstörst, lekfullhet, gemenskap och mångfald.

Sången vill också berätta om en avfolkad bruksort, en plats dit tågen inte längre når. För just här, ett stenkast från den övergivna perrongen, flyttar det varje år in en hel drös förväntansfulla elever från landets alla hörn. En sak har de gemensamt: De vill ge sig själva en ny chans.

Det är den avhoppade gymnasisten, översättaren som plockat ner fiolen från hyllan efter tjugo år och ingenjören som lämnat en utlandstjänst. Det är sjuksköterskan som kommit hit för att förverkliga en musikdröm och passar på att engagera sig i läxhjälpen nere på byn. Och det är alla musikerungdomar som förbereder sig för högskolan. Idag utgör de en självklar del av svensk musikscen och en av landets viktigaste exportvaror.

Men det här är inte bara elevernas skola, det är också vaktmästarens och skolkökspersonalens och svensklärarens skola. Vid terminssluten bjuds lokalinvånarna in till konsert: Här skapas arbetstillfällen och kulturella arenor.

Visst finns fog för kritiken mot mobilitetsstödet som ett föråldrat bidragssystem. Politiker – samla er och hitta en gemensam lösning! Ska staten kanske ta ett större finansiellt ansvar? Så länge det inte finns ett alternativ måste förslaget betraktas som ett brutalt sätt att slå undan benen på en ovärderlig skolform.

Åter i hemorten Göteborg startar sjuksköterskan en kör genom vilken hon sprider den svenska visskatten vidare. Hon är en av många värdefulla traditionsbärare som för den fåkunnige regionpolitikern reduceras till slöseri med skattepengar.

I själva verket är svensk folkbildning en av våra viktigaste meningsskapande institutioner. En nationell angelägenhet bortom regionala särintressen.

Karin Arén, arkitekt, Stockholm
Niklas Altermark, fil.dr och forskare i statsvetenskap, Malmö
Linnéa Henriksson, artist och låtskrivare, Stockholm
Kerstin Ivares, översättare och riksspelman, Luxemburg
Sara Parkman, frilansmusiker, Stockholm
Charlotte Qvandt, brottsutredare och poet, Stockholm
Stefan Sundström, musiker, Stockholm
Gunnar Sundgren, prof. emeritus i pedagogik, Stockholm

Elisabeth Axelsson, sjukpensionär, Uppsala
Johannes Bergil, frilansmusiker och lärare, Malmö
Brita Björs, frilansmusiker och folkhögskollärare, Malmö
Lisa Broksten, socionom, Stockholm
Mathilda Bryngelsson, operasångerska, Stockholm
Ami Dregelid, dansare och pedagog,  Alunda 
Anki Ebonsdotter, frilansmusiker och musikhandledare, Göteborg
Hilda Ekstedt, frilansmusiker och saxofonpedagog, Göteborg
Caspar Engdahl, operasångare, Malmö
Elin Eriksson, frilansande klassisk sångerska och leg. logoped, Lund
Magdalena Eriksson, frilansmusiker och fiolpedagog, Stockholm
Jeanette Evansson, frilansmusiker och fiolpedagog, Östhammar
Linda Evers, operastuderande, Stockholm
Maria Friberg, läkare, Göteborg
Johanna Frithiofsson, danspedagog och läkare, Stockholm
Eva-Karin Gotting, barnsjuksköterska, Göteborg
Malin Gustavsson, gymnasielärare, Göteborg
Örjan Hallnäs, biolog och poet, Stockholm
Marika Hillblom, kulturvetare, Stockholm
Malin Händel, lärarstuderande, Stockholm
Eva Jonsson, pensionär, Stockholm
Åsa Jönsson, regissör och gymnasielärare, Härnösand
Liselott Karlsson-Selén, kulturskollärare, Katrineholm
Hans Klareskog, operasångare, Stockholm
Augusta Kling, musikstuderande, Leipzig
Åke Larsson, folkhögskollärare och rektor, Stockholm
Lina Lindgren, landskapsingenjör, Tjörn
Helén Lundquist Dahlén, utbildningsledare, Härnösand
Lena Löfdahl, miljöinspektör, Stockholm
Ida Meidell Blylod, folkmusiker, barockviolinist och pedagog, Malmö
Sven Midgren, fiollärare, Simrishamn
Olof Misgeld, lektor i folkmusik, Stockholm
Ingrid Mobacke, läkare, Gävle
Rebecka Nestlog, psykolog, Göteborg
Jessica Nilsson, verksamhetskoordinator, Göteborg
Love Norman, grundskollärare, Stockholm
Hadrian Prett, VD, utbildningsledare och musiker, Stockholm
Lina Rengstedt, arkitekt, Linköping
Andreas Risan, frilansmusiker och fiolpedagog, Stockholm
Susanne Rosenberg, professor i folksång, Stockholm
Elsa Rosengren, musikstuderande, London
Lovisa Sandenskog, operastuderande, Knivsta
Lina Sund, socionom, Lerum
Catarina Tegström-Arén, grundskollärare och kyrkomusiker, Jönköping
Karin Wallmark, sjuksköterska, Hammarö
Anna Wikenius, frilansmusiker och sångpedagog, Stockholm
Svante Zettergren, pastor, Stockholm 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.