shutterstock_448705114
Debatt

Debatt: ”Facken ligger bakom lärarnas arbetsbelastning”

Debatt ”Tyvärr är situationen med den höga arbetsbelastningen för lärarna till stor del självförvållad av lärarfacken”, skriver Kjell Tormod.

Vi lärare får ständigt höra av politiker att vi undervisar för lite. ”För att ni lärare skall få bättre betalt måste ni undervisa mer”, sa ett kommunalråd i min kommun i samband med en avtalsrörelse för något år sedan. Han satt då i SKL:s styrelse. Nu senast har politiker i Uppsala uttalat att lärarna måste undervisa mer för att få högre lön. Samtidigt dukar lärarna under för en ökad och en till slut outhärdlig arbetsbelastning.

Hur har det kunnat bli så här?

I en normalstor kommun utgör skolans budget drygt 50 % av kommunens totala budget. Lärarlönerna utgör ca hälften av skolans budget drygt 25 % av kommunens budget. Det finns alltså ett mycket stort intresse av att minska kostnaderna för lärare.

Tyvärr är situationen med den höga arbetsbelastningen för lärarna till stor del självförvållad av lärarfacken.

I begynnelsen hade alla lärare en fastställd undervisningstid (USK). Fram till mitten av 90-talet hade lärarna en förtroendearbetstid på drygt 50 %. I dag är den ca 20 %. Det fanns en stor tilltro till att lärarna själva kunde disponera denna tid för alla de uppgifter utöver själva undervisningen som föreskrevs av läroplaner och olika förordningar. Vi kunde själva bestämma samarbetsformer. Särskilda ersättningar utgick bland annat för ämnesansvar/huvudlärare/specialfunktioner liksom för handledning av lärarstuderande. Skolans resultat var då mycket goda.

Men staten och senare kommunerna och SKL hade sedan 80-talet velat binda lärarna mer till skolan och öka undervisningstiden. SKL:s lockrop till lärarna handlade om att vi skulle få en ”ny lärarroll”, ”större frihet och ansvar att utveckla undervisningen” och ”mer arbete för eleverna – mindre traditionell undervisning”. SKL hade två motiv för att utöka lärarnas undervisningstid. Det ena var skolans resultat som försämrats sedan början av 90-talet. Det andra var besparingar. Undervisningen kostar och SKL ville inte ha några timplaner som detaljstyr skolans verksamhet. SKL ville också ta bort taket för hur många lektioner en lärare får ha, men ”det betyder inte att lärarna skall arbeta mer”, sa man då.

I själva verket handlade SKL:s förslag om en större kontroll och avprofessionalisering av lärarna.

Så lät locktonerna 1996. Lärarförbundet såg genast fördelarna för sina medlemmar. LR hade sedan 60-talet blivit överkörd i praktiskt alla ny skolreformer och bestämde sig i slutet av 80-talet för att inta en mer positiv attityd till nya reformer. Förbundet skulle inte längre vara ett nejsägarförbund. LR gick aningslöst i fällan, som small igen.

Nu finns ingen återvändo till en reglerad och begränsad undervisningstid.

Man behöver inte läsa länge i LR:s skrift ”Lärares arbetstid” för att förstå att lärarna är i underläge. Det är rektor som ensam bestämmer undervisningens omfattning inom ramen för den reglerade arbetstiden. Där finns inga begränsningar.

Till råga på allt elände undertecknade 1996 lärarfacken och SKL ett avtal EN SATSNING TILL TVÅ TUSEN, där de skriver om ”en tyngdpunktsförskjutning från kunskapsförmedling till att skapa lärande situationer för eleverna” och ett ”förändrat arbetssätt där eleven tar ett mer självständigt ansvar för sitt eget lärande. Det innebär att eleverna arbetar mer självständigt”.

Därmed var grunden lagd för ”eget arbete”. Det fanns inga gränser på kreativiteten hos skolledningarna när det gällde att spara in på antalet lärare och öka lärarnas undervisningstid.

Sedan kan man ju undra vilket mandat SKL har att lägga sig i skolans inre arbete. SKL är kommunernas ”Cosa Nostra” när det gäller löner och avtal, men inget annat.

”Förslaget är djärvt – det har stora risker – och stora förtjänster”, sa LR:s dåvarande förhandlingschef på ett möte i januari 1996. I dag vet vi hur det gick. Som man bäddar får man ligga. LR har ett ansvar för att vi hamnat där vi är nu.

Politikerna kommer att fortsätta kräva att lärarna arbetar mer, och samtidigt prata om att ta bort arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Vilken annan yrkesgrupp får utstå denna kränkande kritik att de måste arbeta mer för att få högre lön? Vad gör LR?

Kjell Tormod, pensionerad gymnasie- och grundskollärare i matematik och fysik

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm